När jag växte upp var Tumba-Tarzan ett begrepp och någon som man pratade om. Till och med beundrande, trots att han var närmast yrkeskriminell.
Det var Rolf Johansson, äldst av tre bröder från Tumba, som i pressen så småningom blev känd som Tumba-Tarzan. Förmodligen var det någon pigg journalist som behövde ett bra rubriknamn. Men något av en Tarzan var han eftersom han var vältränad, vig som en puma och att han under långa tider levde i skogarna i närheten av Tumba söder om Stockholm. Han höll sig även länge gömd i ett skogsområde utanför Norrtälje.
Bröderna växte upp i en mycket liten stuga i ett skogsbryn i Tumba. Både föräldrarna var sjuka i TBC. Fadern var arbetslös skräddare, förmodligen gjorde hans sjukdom honom oförmögen att arbeta. Familjen var fattig och levde på att plocka lingon och andra bär för att sälja till några större sjukhus i närheten. De tillverkade pappersblommor hemma, som de gick runt och sålde vid jultiden. Familjen var rätt välkänd i Tumba och en del kallade dem för tattare. En av bröderna har berättat att familjen gick i skogarna och plockade renlav som såldes till Skansen för att renarna där skulle få renlav. De pockade även björnmossa som användes av blomsteraffärerna för att tillverka kransar. Familjens torp hette Entorp och familjen omtalades därför av många, även polisen och socialsekreterarna, för ”entorparna”.
Rolf, som var äldst av bröderna växte upp till en vacker yngling. Han hade vacker röst som bar fram orden när han deklamerade eller sjöng. Flickorna föll lätt för honom. Omgivningen fann honom både busig och vänlig. Helt tydligt var han musikbegåvad och tog privatlektioner i violin hos en musiklärare. Denne försökte övertala honom om att försöka bli yrkesviolinist, men så blev det inte utan i ställe gick han i unga år in på brottets bana. Det gjorde även de två yngre bröderna.
Rolf var vältränad och smidig i kroppen, vilket kan vara en anledning till att han av journalisterna döpte till Tumba-Tarzan. Vid en idrottstävling slog han distriktsrekord på löpning 100 m. Själv berättade han för omgivningen att han gärna ville bli författare. Uppenbarligen läste han god skönlitteratur.
Rolf började, ofta tillsammans med sina småbröder, bryta sig in i framförallt fritidshus i Tumba-området och även på andra platser på Södertörn. Polisen ansåg sig efter ett tag kunna avgöra om det rörde sig om inbrott av bröderna Johansson. De greps aldrig vid något inbrott och de lyckades nästan alltid klara sig utan att bli upptäckta av vittnen. Vid inbrotten gjorde det inte större skador än vad som krävdes för att ta sig in genom ett fönster eller dörr. Hittade de något ätbart i stugorna så passade de på att sätta sig vad matbordet och få en måltid. Men Rolf och hans bröder torkade av borden efter sig och ofta brukade de även diska det porslin som de använt. Ofta lade Rolf en lapp på bordet och bad om utsäkt för att han, ofta tillsammans med bröderna, hade gjort inbrott och stulit. På lapparna förklarade han att han ”var tvungen att göra det”.
Brödraligen stal företrädesvis alla möjliga slag av verktyg, men även stora mängder sänglinnen, bordsdukar och sådana textiler. Polisen fick uppfattningen att bröderna under en period av 2 – 3 år hann med omkring 300 inbrott på Södertörn. De kunde bara fällas till ansvar för brott där husägarna blivit av med föremål som sedan hittades hos bröderna. Som exempel kan jag nämna att det är klarlagt att Tumba-Tarzan den 13 maj 1954 gjorde ett inbrott i ett torp och då stal 17 konservburkar med mat, två ficklampor och en beige reseradio. Några veckor senare stal Tumba-Tarzan följande från ett bostadshus på en gård: En reservoarpenna, två regnställ och tre böcker. Tumba-Tarzan var nämligen intresserad av böcker och ganska bildad. De tre böckerna var en bok om ”Världsfakta”, en deckare och en kåserisamling av de kände kåsören Kardemumma. Den senare boken hade titeln ”Hjärtats nyckel heter sång”.
Tumba-Tarzan och hans bröder dömdes gång på gång för stödbrott. Vid flera tillfällen lyckades de rymma från fängelserna, vilket ledde till mycket omfattande polisinsatser. Det framstår nästan som om länspolisen i Stockkholm åren 1953 – 1954 till mycket stor del var sysselsatt med att leta skogarna efter Tumba-Tarzan Rolf Johansson och hans hustru. Polisen lånade in helikopter från Ostermans flyg för att spana efter Tumba-Tarzan i skogarna. Det var ytterst ovanligt att vid den tiden använda helikopter i spaningar. Möjligen var det första gången som svensk polisen använda sig av helikopter för att söka efter en brottsling. Dessa levde långa tider ute i skogarna och flyttade ofta sina gömställen. Rolf kunde konsten att med hjälp av granris bygga rejäla gömställen som var mycket svåra för polisen att hitta. Vid ett av stuginbrotten hade Rolf kommit över en pistol, 6 mm och med 64 patroner. Detta kände polisen till och måste därför förhålla sig som om den eftersökte hade med sig en skarpladdad pistol, vilket det visade sig att han även hade.
Den 15 juni 1954 spanade polisen efter Rolf i ett skogsparti. De hade fått tips om att de bodde två personer där i skogen, vilket inte gärna kunde vara några andra än Rolf och hans hustru Alice. De hade tillsammans två döttrar, men dessa bodde sedan länge hos äldre släktingar. Polisen hade dock svårt att finna gömstället trots att de hade med sig spårhundar. Men så helt plötsligt kände en av polisen doften av kaffe och pannkakor mitt inne i granskogen. Det var Tumba-Tarzan som tillsammans med sin hustru just höll på med att steka pannkakor över öppen eld. Polismannen, som var ensam, sköt ett varningsskott i luften. Rolf var snabb och sprang in skogen. Men hustrun greps av den ensamme polisen. Då kom Rolf tillbaka och med pistolen i handen tvingade han polisen att släppa hustrun, som även hon sprang till skogs. Skottväxling utbröt mellan polismannen och Rolf. Det sköts hej vilt. Efteråt kunde man klarlägga att Rolf skjutit 5 skott och polismannen skjutit 10 skott. Det var så många patroner som polismannen hade i sin pistol. Han tömde sitt magasin och sedan var det slut med skjutandet. Ingen av skotten träffade någon av personerna. Polisen hävdade i utredningen att Rolf siktat mot honom på nära håll i avsikt att döda. I utredningen framkom att tre att polisens skott hade träffat i botten på den heta stekpanna som hade stått på en eld med pannkakor. Polismannen hade inte någon annan förklaring till detta än att Rolf måste ha hållit upp stekpannan som skydd framför sig. Men den förklaringen hade utredningen svårt att tro på. Det blev aldrig utrett hur polisens skott hade träffat i botten på stekpannan. Inte heller Rolf kunde ge någon förklaring till detta när han hördes av polisen. Men stora rubriker blev det i tidningarna.
Att Tumba-Tarzan kunde röra sig i skogen som Tarzan visade sig gång på gång. Polisen var tvugna att söka efter honom i skogarna. Han hade lärt sig att smyga på älgar och jaga upp dessa för att själv sätta av i sporrsträck efter älgen. Han visste att polisens hundar då inte kunde följda luktspåren efter människan (Rolf) utan i stället satte av efter älgen. Själv hade han mycket god hand med hundar eftersom han hade gjort den grundläggande värnplikten som hundförare och fått militär utbildning till prickskytt. När han sprang ifrån polisen försökte han att om möjligt springa på bara stenhällar för han var av uppfattningen att luktspåren på hällmark försvinner efter 15 minuter. Att han var stark och vig framgick när han en gång satt i polisförhör i ett rum på andra våningen. Ett fönster var öppningsbart och under en paus i förhöret öppnade han plötsligt fönstret och kastar sig ut och lyckas oskadad hålla sig fast i en björk utanför fönstret för att därefter klättra ned och springa från polishuset. Polisen var åter tvungen att söka honom i skogarna.
Tumba-Tarzan kunde i omgångar leva gömd i skogarna med sin hustru Alice. Ibland i flera månader. Men så småningom tröttnade hon, kanske på livet i skogen eller också på Rolf. Efter några kalla månader i skogen gick hon frivilligt till polisen och anmälde sig för förhör. Även hon var nämligen misstänkt för brott. De skildes år 1955.
De som kände Rolf har berättat att han läste en hel del och kunde recitera långa och svåra dikter av Ferlin och den finländske poeten Bertel Gripenberg. Till och med en del vetenskapliga verk ägnade han uppmärksamhet. Han blev vegetarian och argumenterade för djurskydd och djurens bästa. Under en anstaltsvistelse skrev han boken ”Vi båda”. Sedan han tycks ha lämnat den kriminella verksamheten jobbade han senare i livet som trädgårdsmästare, fastighetsmäklare, skogsarbetare, vaktmästare och även som flyttkarl. Då han lämnat stölderna och skogslivet reste han runt i landet och höll föredrag om djurskydd. Tumba-Tarzan var en stor djurvän och hade länge levt i skogarna med djuren inpå sig. Det sades att han hade en fantastisk förmåga att umgås med hundar. Han avled 1978 i en ålder av 53 år.
Thorulf Arwidson 