Flodångaren som exploderade på Mississippi

Det amerikanska inbördeskriget pågick i fyra år och var det mest förödande krig som drabbat det amerikanska folket. Antalet döda uppgick till ca. 620 000 – långt fler än under andra världskriget. Fler skadades allvarligt och många blev krigsfångar på båda sidor i den tragiska konflikten. Den första överenskommelsen om stillestånd i kriget ingicks vid lunchtid den 9 april 1865 då sydstaternas general Ulyses S. Grand kapitulerade inför general Robert E. Lee i Appomattox county house. Striderna upphörde dock slutligen först med överenskommelsen om vapenvila i Shenandoah den 6 november 1865. Men Ulysses S. Grants kapitulation innebar i varje fall att många de krigsfångar som hölls av de konfedererade (sydstaterna) omedelbart skulle friges och få återvända hem. Tusentals krigsfångar som hade suttit i fångläger i Cahaba, nära Selma i Alabama och i Andersonville i sydvästra Georgia hade som en förberedelse inför hemtransporten flyttats till ett temporärt läger i närheten av Vicksburg. Många av fångarna var undernärda och sjuka. Den federala regeringen förklarade att man skulle betala USD 2,75 för hemtransport av varje krigsfånge till nordsidan och USD 8 för varje officer som transporterades. Nordstaterna förfogade inte över några transportmedel utan förlitade sig bland annat på möjligheten att transportera de frigivna fångarna på vanliga flodångare på Mississippi.

President Abraham Licoln sköt på Ford-teatern i Washington D.C. den 14 april 1865 av John Wikes Booth. Mördaren jagades intensivt och lyckades hålla sig undan till dess att han själv sköts ihjäl den 26 april då han tvingades ut ur en brinnande lada. Mordet på presidenten och mördarens döds var vid den tidpunkten de stora nyheterna i den amerikanska pressen. Det tog åtskilliga dagar innan nyheten med tidningarna spreds över det stora landet. De telegrafiska förbindelserna mellan norr och söder var brutna sedan flera år.

Ångfartyget Sultana var den femte flodångaren på Mississippi som bar det namnet. Fartyget var nybyggt – sjösatt i januari 1863 – och var på 719 ton. Hjulångaren hade två stora skovelhjul på vardera sidan av skrovet och dessa drevs ett maskineri med fyra parallellkopplade ångpannor. Dessa var en ny typ som hade börjat användas på fartyg 1848. Maskineriet gav i stort ett dubbel så stor drivkraft som de med den äldre typen av ångpannor. Fartyget var byggt och godkänt för 85 mans besättning och 376 passagerare i hytter och på däck. Sultan gick i linjetrafik på Mississippi med passagerare mellan St. Louis och New Orleans. Under kriget hade fartyget även transporterat trupper.

Ångpannorna i fartyget var en typ som krävde noggrann övervakning av vattennivåerna i de fyra pannorna samt även täta kontroller av vattenledningarna så att dessa inte skulle sättas igen av slam från det flodvatten som togs in och nyttjades för att fylla på vatten på pannorna. Våren 1865 var flodvågen mycket hög, det var den största översvämningen någonsin. Mycket slam och bråte flöt nedför floden. Det var känt att det ofta var svårt att hålla rent i vattenledningarna till pannorna och särskilt detta år var flodvattnet ovanligt uppslammat. Minsta sänkning av vattennivån kunde medföra att någon del av en panna blev överhettad och att metallplåten i behållaren kunde sprängas sönder med en kraftig explosion som följd.

Kapten James Cass Mason lämnade St. Louis med fartyget den 13 april och fartyget anlände till Cairo, Illinois, på morgonen den 15 april. Det fick besättningen veta att landets president hade skjutits dagen före. Mason tog därför med sig några riktigt stora buntar av de nytryckta tidningarna för sälja dessa utefter fartygets färdväg. Han förstod att nyheten inte hade kunnat nå New Oreleans därför att telegrafförbindelserna mellan norr och syd helt hade avbrutits under kriget. Den 21 april lämnade Sultan Nrew Orleans med 70 betalande passagerar, 85 mans besättning och ett mindre antal kreatur. Fartyget färdades nedströms i den strida floden med högt tryck i ångpannorna. Efter att ha färdats i ca. tio timmar sprang en av de fyra ångpannorna läck, dock utan att den exploderade. Med reducerat ångtryck lyckades fartyget att ta sig tillbaka til Vicksburg för att där få den spruckna ångpannan reparerad.

När kapten Mason tidigare angjort Vicksburg hade han kontaktats av armékapten Reuben Hatch, vilken var kvartersmästare i staden. Tusentals krigsfångar fanns då i det temporära lägre Vicksburg. Omedelbart efter frigivningen skulle krigsfångarna så som möjligt transporteras med fartyg uppför Mississippi. Det var flera fartygskaptener som i konkurrens ville få de ekonomiskt lukrativa uppdragen att transportera de frigivna fångarna norrut. Den federala regeringen hade erbjudit sig att betala frikostigt för att snabbt få hem de frigivna krigsfångarna. Hatch garanterade att han skulle se tll att Mason, som för tillfället hade dålig ekonomi, skulle få möjlighet att transportera ca. 1 400 fångar under villkor att Hatch själv fick en rejäl muta i fickan.

Den mekaniker som bedömde skadan på ångpannan förklarade för Masons chefstekniker Nathan Wintringer att ett helt parti av pannan behövde bytas ut och att reparationsarbetet beräknades ta flera dagar. Mason såg risken att skulle komma för sent för att hämta upp krigsfångarna och att andra kaptener då i stället skulle få den värdefulla transporten. Mason såg till att Wintringer beordrade mekanikern att bara göra en provisorisk lagning genom att nita på en plåt över den uppkomna sprickan och utbuktningen på tryckkärlet. Mekanikern invände att man måste montera på en kraftigare plåt än den som han tillgång till. Annars fanns det risk att pannan inte skulle hålla för det höga trycket. Trots det blev mekanikern beordrad att provisoriskt laga sprickan med den tunnare plåten.

De frigivna krigsfångarna fördes till Vicksburg och togs ombord på fartyget medan mekanikern alltjämt arbetade med att bulta och nita fast den tunna plåten över sprickan. När fartyget på kvällen den 24 april backade ut från hamnen i Vicksburg fanns det ombord 1960 frigivna fångar, 22 vakter från 58:e frivilliga infanteriet från Ohio, 70 betalande passagerare samt en besättning om 85 man. Totalt fanns det 2137 personer ombord det fartyget som högst fick medföra 376 jämte en besättning på 85 man. Fartyget var så överlastat att däcken på några ställen måste hållas uppe med kraftiga trästöttor. Så överlastat strävade fartyget uppströms i två dygn. När fartyget den 26 april gjorde uppehåll i Helena, Arkansas, tog fotografen Thomas W. Bankes det sista fotografiet av det flytande överlastade fartyget. Klockan 7 på morgonen angjorde Sultan Memphis och besättningen lossade 120 ton socker. Där lämnade även omkring 200 man fartyget. Strax före midnatt fortsatte resan och fartyget tog en kort stund senare in ytterligare kol. Omkring kl. 01 på natten fortsatte färden uppströms och strax för kl. 02 exploderade en av ångpannorna. Fartyget befann sig då drygt 10 km norr om Memphis. Inom bara några sekunder kom ytterligare två explosioner. Alla fyra pannorna hade exploderat och sprängt bort en stor del av fartygets överbyggnad tillsammans med bryggan. De två stora skorstenarna föll ned över de överfulla däcken. Fartyget började brinna och många ombud stängdes inne och brändes ihjäl. Många kastade sig i vattnet, men fångarna var i dålig kondition och få orkade simma i det kalla vattnet. En del högg tag i andra simmande och vittnen kunde senare berätta hur många nödställda drog ned varandra så att alla drunknade.

Ångarne Boston hade renoverats och var på sin första resa efter ombyggnaden. Boston var det första fartyg som kom till undsättning omkring en timme efter explosionen. Ungefär vid den tiden började nödställda, varav många klamrade sig fast vid flytande vrakdelar, att flyta nedför floden förbi Memphis och de ropade i natten på hjälp. Vattnet var kallt och strömt. Alla tillgängliga fartyg och båtar gick ut från Memphis för att försöka rädda de nödställda. Men många drunknade kunde flera månader senare fortfarande hittas långt nedströms. Det är osäkert hur många som omkom i katastrofen, men det officiella antalet döda har angivits till 1 547. De döda frigivna fångarna begravdes på Fort Pickering i Memphis. Omkring 760 personer räddades. De överlevande bildade senare en förening och började att träffas på årsdagen av katastrofen för att tala om sina upplevelser från tragedin. År 1929 var det bara två man som kom till det årliga mötet. Den siste bland de överlevande nordstatssoldaterna var en mening soldat som avled 1938 i en ålder av 93 år. De siste överlevande bland de sydstatsbor som fanns ombord på Sultan avled 1941 i en ålder av 96 år, vilket var 76 år efter olyckan.

Utredningen efter olyckan påvisade att orsaken till explosionen var att vattennivåerna i de fyra tryckkärlen inte hade övervakats tillräcklig noga och blivit felaktigt och att fartyget var så överlastat med mycket hög tyngdpunkt, vilket gjorde att fartyg hade lutat kraftigt vid de svängningar som fartyget gjort på grund av flodens krökar. Vattnet i de fyra kärlen, som var sammankopplade, blivit ojämnt fördelade så att vissa metallytor blivit överhettade och ett av tryckbehållarna hade exploderat. Om detta skett på den yta som reparerats provisoriskt kunde inte klarläggas. Trots att kapen Frederick Speed var den som beslutat att föra 1 960 frigivna fångar till Vicksburg, för att gå ombord på Sultan, ställdes han aldrig inför rätta. Det gjorde inte heller fartygets kapten, James Cass Mason, eftersom han omkom i explosionen och hans kropp hittades aldrig.

Fartygskatastrofen, som är den största i den amerikanska historien, blev inte så uppmärksammad i tidningarna därför Lincolns mördare dagen före skjutits till döds och denna nyhet, samt presidentens död, helt dominerade nyhetssidorna. Katastrofen på Mississippifloden krävde 1 541 liv, medan Titanics undergång krävde 1 514 liv. Trots att explosionerna ombord på Sultan krävde fler dödsoffer än Titanic är händelsen i dag nästan bortglömd. Estoniakatastrofen krävde 852 liv. Tsunamin i Asien år 2004 krävde 543 svenska liv och ofantligt många andra liv av olika nationaliteter.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.