Märkliga jordkast

Det finns ett naturfenomen som ännu inte någon lyckats ge en trovärdig förklaring till. Fenomenet brukar kallas ”jordkast” (även ”jordskott”) och fanns utförligt beskrivet i gamla Nordisk Familjebok, andra upplagan (”Ugglan”). Jordkast uppkommer företrädesvis vintertid när det är tjäle i marken eller på vårvintern. Under en visst särpräglat ljud lyfts eller kastas ett stort stycke jord upp och hamnar vid sidan om den grop som då uppstår. De skapas som en öppen grav där jorden tidigare legat. Många gånger kan det vara frågan om flera ton jord och det ser ut som om någon med en stor skarp kniv skurit ut jordstycket, som till synes lyfts bort och hamnat vid sidan av med det tidigare ytskiktet fortfarande uppåt, ofta helt sammanhållet till 

Fenomenet har under många århundraden iakttagits i Sverige, Norge, Lettland, England och även i Nordamerika. Ingen har dock sett själva händelseförloppet, men många har hört ett besynnerligt och kraftigt ljud vid den tid då jorden kastats upp. Det äldsta kända jordkastet ska ha ägt rum år 822 i Norge. Det mest kända jordkastet under senare tid upptäcktes av en skogsarbetare den 3 februari 1903 i Glumstorp norr om Kristinehamn. Två jordstycken, som tillsammans vägde 4,4 ton, hade flyttats 4,5 m år sidan. Gropens sidor och botten var jämnt skurna med mycket släta ytor. Även kanterna på de två jordstyckena var helt jämna och även de liksom skurna. Gropen var nästa en halv meter djup.

De som närmare studerat fenomenet med jordkast har noterat att det har uppträtt 17 väldokumenterade jordkast i vårt land från 1598 till 1903. Därefter har man inte upptäckt några ytterligare jordkast, vilket man dock har gjort i Norge.

Det som är karaktäristiskt är att jordkasten nästan alltid uppträder vintertid på frusen mark, troligen med tjäle i marken. Kanterna och undersidan av jordstyckena är alltid mycket skarpt skurna. De gropar som bildas är ofta 3 – 6 m långa och någon meter bred. Men det har även förekommit jordkast som omfattat betydligt större markstycken.

Fenomenet beskrevs av Urban Hjärne 1694 och han kunde i sitt lärda arbete redogöra för 14 olika kända jordkast. Carl von Linné gjorde också anteckningar om ett jordkast under sin resa 1746 genom Västergötland.

Flertalet jordkast i vårt land har dokumenterats av ortens kyrkoherde, en man som på den tiden alltid hade hög trovärdighet. Jordkastet i Glumstorp undersöktes även noga av Hjalmar Sjögren, vilken var professor i geologi och verksam vid Nordiska Museet. Sjögren noterade särskilt de skarpa kanterna på jordstyckena och i den grop som uppkommit. Han tyckte sig även kunna konstatera att gränsen till botten i gropen gick exakt där gränsen gått mellan den frusna jorden och den övriga jorden. Hans försök till förklaring var att det måste röra sig om ett säreget åsknedslag som genom frostsprängning brutit loss och på något sätt kastat iväg ett stort stycke jord. Men det var inte så många som blev övertygade av den förklaringen. Inte någon boende på orten hade hört någon åska, men däremot ett längre dovt och kraftigt ljud.

Vissa har spekulerat i att det kan vara fråga om att gas bildats under den frusna marken och sedan med kraft tryckts uppåt. Att det skulle vara jordbävning eller meteoritnedslag är det knappast någon som tror.

Det kraftigaste och märkligaste jordkastet i vårt land inträffade på nyårsdagen 1698 intill Örekilsälven i Dalsland. De kringboende hörde tre kraftiga dån ifrån älven. När de begav sig dit kunde de till sin häpnad se en helt ny ö bildats mitt i älvfåran. På ön stod flera fullvuxna granar och några björkar. På den fasta marken ett par hundra meter från stranden hade det öppnats en mycket stor grav. Det hela är mycket väldokumenterat. Den stora gropen var 80 m lång, 50 m bred och 7 – 9 m djup. Gropen hade samma dimensioner och geometri som den nybildade ön mitt i älvfåran.

Ett annat jordkast ägde rum i Lilla Edet i mars 1674. Folket på en gård i närheten hörde ett dån, som de beskrev som ljudet från en långsam jordbävning. När de kom till platsen visade det sig att det uppstått ett stort hål i marken och den jord som tidigare funnits där låg liksom utskuren en bit bort. Det finns även redogörelse från Biskopskulla i Uppland där ett två och en halv meter stort jordstycke slitits upp ur marken i april 1678. Jordstycket beskrevs ”som om hon varit med en sax avklippt”. Jordkast finns även beskrivet från Portugal den 7 januari 1733. De flesta jordkasten har upptäckts på norska Andöya. Ett 6 m långt jordkast uppkom på Andöya i juni 2001, vilket dokumenterats noga. På engelska brukar fenomenet kallas för ”Cookie Cutter Phenomenon”. Fenomenet är även dokumenterat i Nordamerika.

Man tvingas stanna vid att det ännu inte har lämnats någon trovärdig förklaring till dessa jordkast, även om det kan vara så att åsknedslag eller någon annan form av elektromagnetiska urladdningar kan vara i varje fall en del av förklaringen.

Annonser
Publicerat i Okategoriserade

Fastbundna vid järnvägsrälsen

Vi har alla sett scenen med den vackra kvinnan som bundits fast på ett järnvägsspår och ligger där i väntan på det framrusande tåget. I sista minuten, eller sekunden, kommer hjälten springade och räddar henne från det annars oundvikliga. Scenen finns i varje fall i två stumfilmer. I båda är det förstås en man som är hjälten och båda männen har kraftfull mustasch och stor hatt. Nu ska man dock inte tro att skräckscenen hittades på av filmskaparna för att dra publik till svartvita stumfilmer. Scenen förekom nämligen i ett antal teaterpjäser redan under 1800-talet. En gång gick samtidigt fem pjäser på Londons teatrar som alla hade en skräckscen med en kvinna fastbunden på en järnvägsräls. Den sköna kvinnan, gärna med tydliga kvinnliga former, räddades förstås i sista sekunden i varje föreställning. Den första pjäs där det förekom en järnvägscen är förmodligen ”The Engineer”, som sattes upp 1863. Liknande scen hade tidigare dock förekommit i en novell. Amerikanen Augustin Daly skrev pjäsen ”Under the Gaslight by American”, vilken spelades första gången 1867. Augustin Daly hävdade att han hade ensamrätt till järnvägscenen och stämde flera pjäsförfattare som skrivit liknande scener i sina pjäsmanus. I rättegångarna hävdade pjäsförfattarnas ombud att en nästan exakt likadana scener fanns återgivna i ett stort antal noveller som publicerats innan Daly skrev sin pjäs. Domstolarna fann dock att Dalys teaterscen åtnjöt upphovsrättsligt skydd. Domstolsavgörandena har kommit att bli klassiska prejudikat i amerikansk upphovsrätt eftersom avgörandena klargör att det inte är tillåtet att kopiera en scen från en annan pjäs, eller novell, även om orden inte är desamma och även själva scenen är annorlunda. Dessa utslag hindrade dock inte alls andra pjäsförfattare att fortsätta med att skriva järnvägscener. De utgick från att Daly inte skulle orka med att stämma alla.

Nu är frågan om det i verkligheten förekommit att någon bundits fast vid en järnvägsräls i väntan på ett framrusande tåg. Redan 1874 skrev New York Times om att en fransman, endast identifierad som ”Gardner”, hade rånats och bundits fast på en järnvägsräls. Men han lyckades delvis göra sig fri innan tåget kom. Dock fick han ena underbenet avklippt och överlevde en kortare tid. Offret kunde identifiera rånarna innan han avled. Det finns ytterligare uppgifter om att personer bundits vid järnvägsspår och dödats. Men alla kända fall har inträffat efter att förfaringssättet blivit uppmärksammat i böcker, filmer och teaterpjäser. Det tycks vara så att de kriminella inte har lyckats komma på metoden på egen hand utan inspirerats av författare och filmproducenter. Det sägs att metoden att gjuta in lik i hela cementblock, eller cementblock kring fötterna på ett lik, också inspirerats av skildringar i böcker och filmer. Bokförfattare och manusförfattare tycks vara mer uppfinningsrika än de verkliga mördarna.

Under 2017 inträffade det tragiska att en fransman drabbades av djup depression och att han i det tillståndet försökte övertala sin tidigare flickvän att återvända till honom. På hennes 34-årsdag band han fast henne på ett järnvägsspår med kraftig pakettejp och ställde sig själv över henne när tåget kom rusande. Båda omkom omedelbart när tåget körde över dem i en hastighet av nära 300 km/h. De hade flera gemensamma små barn.

År 1993 inträffade det att två unga pojkar slog ihjäl tvååriga James Bulger och sedan lade liket på ett järnvägsspår för att få det att se ut som en olyckshändelse. Trots de omfattande skadorna kunde rättsläkaren fastställa att en tidigare misshandel var dödsorsaken. De två gärningsmännen kunde identifieras och lagföras.

Det finns flera berättelser om att soldater under utbildning i det brittiska specialförbandet SAS har testats och tränats genom att med ögonbindel bindas fast vid ett järnvägsspår för att få uppleva verklig dödsskräck. Övningsledaren ska ha spelat upp en scen där man gjort klart för offret att det uppstått ett fel under övningen, så att man inte kunde låsa upp och frigöra offret innan tåget skulle komma. I själva verket var soldaterna fastbundna på ett sidospår som inte alls trafikerades av några tåg. Men de tvingades med förbundna ögon känna vibrationerna i rälsen och höra tåget komma. Närmare en verklig dödsupplevelse kan man nog inte komma under en militär övning.

Publicerat i Okategoriserade

Smeder jagade ubåtar

Första världskriget utbröt i augusti 1914. Redan i inledningen av kriget använde sig tyskarna av ubåtar för att anfalla brittiska örlogsfartyg. De tyska Unterseeboots, U-boots, var ett nytt vapen som den brittiska flottan tidigare inte tagit på fullt allvar. Redan den 22 september 1914 lyckades den berömda ubåten SM U-9 inom loppet av en timme sänka tre brittiska kryssare. Omkring 1 500 sjömän omkom. Ubåten SM U-9 kom sedan att i sin tjänst under första världskriget att sänka ytterligare ett dussintal fartyg. Det var allt från små fiskebåtar på öppet vatten till kryssaren HMS Hawke (Edgar-klass).

Under det första kriget förelåg det inte några tekniska möjligheter att upptäcka ubåtar i undervattensläge. De var oåtkomliga för krigsfartygens artilleri och torpeder. Britterna förstod inte det hot som de tyska ubåtarna utgjorde mot alla brittiska fartyg, både flottans egna fartyg och fraktfartyg. Cheferna inom flottan ville till en början inte tro att det var en liten ubåt som sänkt de tre kryssarna den 22 september 1914. De förklarade att det måste ha varit så att kryssarna hade gått in i ett minfält. Britterna betraktade ubåtar som en teknisk nymodighet utan någon egentlig betydelse för sjökrigföringen. Men de insåg snart hotet från ubåtarna när dessa lyckades sänka så många brittiska handelsfartyg så att det uppstod stora svårigheter med landets livsmedelsförsörjning och många andra försörjningsproblem.

Brittiska flottan tillsatte flera arbetsgrupper för att försöka finna ut metoder för att komma åt de tyska ubåtarna. Före uppfinningen av sjunkbomber 1916 var de medlen mot ubåtar minor och ubåtsnät. ”The Admirality Suibmarine Attack Committee” kom efter en hel del funderingar fram till den enda taktik som var möjlig var att så tidigt som möjligt försöka upptäcka ubåtarnas periskop och sedan antingen snabbt sick-sacka bort från ubåten eller segla mot ubåten för att ramma den. På den tiden var ubåtarnas torpeder inte trådstyrda och dessutom ganska otillförlitliga. När en ubåt hade periskopet uppe kunde den inte gå fortare än ca. 6 knop. Ju längre skjutavståndet var, desto mindre var risken för en träff. Eftersom torpederna på den tiden inte var trådlösa och inte målsökande var möjligheterna förhållandevis stora att undvika att bli träffad om målet ändrade kurs och avstånd till ubåten. Det gällde alltså att upptäcka periskopen så tidigt som möjligt. Det var ju med periskopet som ubåtens chef använde för att sikta in torpeden.

Den brittiska flottans tänkare stannade för taktiken måste vara att så tidigt som möjligt upptäcka periskopen för att därefter försöka oskadliggöra dessa. Skulle ubåten förlora möjligheten att använda sig av periskopet var enda möjligheten för ubåten att gå upp i övervattensläge, men då blev ubåten också möjlig att bekämpa med artillerield.

The British Board of Invention and Research föreslog att flottan skulle börja mata trutar med mat från periskopliknande anordningar ute till havs. Tanken var att trutarna tidigt skulle upptäcka periskop och genom att flyga mot dem och flaxa runt periskopen så platsen markeras för utkikarna ombord på den brittiska fartygen. Dessutom hoppades man att närvaron av trutar skulle störa observationerna genom periskopen. Såvitt man vet genomfördes dock inte några försöka med att träna upp hungriga trutar eller måsar. En annan idé var att försöka få fram en färg som skulle kunna spridas på vattenytan för smeta ned linsen på periskopen så att de blev obrukbara. Inte heller den idén förverkligade man.

Men helt annan taktik kom dock till användning. Redan de första veckorna av kriget hade de brittiska fartygen börjat skicka ut små patrullbåtar med bara några få sjömän ombord. De hade uppdrag att så snart som de upptäckte ett periskop skulle det ta sig fram till platsen och försöka täcka över periskopet med en stor säck. Sedan skulle de med en stor slägga försöka slå sönder periskopet. Chefen ombord på HMS Exmouth (Duncan-klass, predreadnought, slagkryssare) rekryterade smeder som med stora släggor fanns med ombord på de patrullbåtar som bevakade området omkring fartyget. Förhoppningen var att de starka smederna skulle vara bättre på att slå sönder periskopen än vanliga sjömän. Det är dock inte känt om någon smed, eller någon sjöman, någonsin fick tillfälle att kasta en säck över ett periskop och sedan slå sönder det med slägga. Taktiken övergavs i varje fall efter en kortare tid. Men sant är att brittiska flottan en tid hade smeder ombord som med släggor patrullerade runt de brittiska fartygen.

Publicerat i Okategoriserade

Dragkraften hos olika jetmotorer

En andra Boeing 737 Max 8 har störtat sex minuter efter start (Etiopien). För några månader tidigare havererat ett flygplan av denne typ i Malaysia 11 minuter efter start. Tillverkaren Boeing arbetar intensivt med att finns orsaken och med att omprogrammera styrfunktionen. Det ger anledning att något reflektera över flygplansmotorer. Ämnet är nämligen intressant. Flygplanstypen har två motorer med vardera en dragkraft om 130 kN (alltså 2 x 130 kN).

Dragkraften hos flygmotorer mäts i kN (kilo-newton). Definitionen på SIS-enheten 1 newton är den kraft som erfordras för att accelerera 1 kg med 1 m/s2. Tusen newton är en kN. Fortsättningsvis anges flygmotorerna dragkraft (vid maximalt varvtal) med denna enhet.

Det klassiska svenska jaktflygplanet J29 Tunnan (J29F) hade en dragkraft på 27. Det attackflygplan som något senare utvecklades av SAAB med beteckningen A32 och hade en dragkraft som uppgick till 34. Men då hade utvecklingen gått så långt att man även hade byggt på med en efterbrännkammare (ebk) som gjorde att man kunde förbränna mer bränsle per enhet. Därför anger jag dragkraft med grundmotor och inom parentes dragkraft med tänd ebk. Således för A32 blir det 34 (46). Utvecklingen av attackflygplanet A32 till jaktflygplanet J32 innebar att dragkraften ökade till 47,8 (63,7). Det var alltså en annan typ av motor. Med tänd ebk hade J32 nästan dubbel så stor dragkraft som A32 på grundmotorn. Flygplanskroppens konfiguration och konstruktion var i stort sett densamma. Nästa flygplanstyp var J35 Draken. I den sista versionen (J35F) var dragkraften 64,1 (78,4). Nästa generation jaktflygplan JA Viggen hade dragkraft 72,0 (125). Med tänd ebk hade detta flygplan en enorm dragkraft. JAS39 Gripen har dragkraft 54 (80,0), vilket anger att motorn med tänd ebk är 48% starkare än grundmotorn. Motorn i Gripen är med tänd ebk nästan tre gånger starkare än motorn i J29 tunnan. Grundmotorn är ungefär dubbelt så stark i Gripen än i J29 Tunnan. Det bör tilläggas att motorn i Gripen drar betydligt mindre bränsle. En J29 Tunnan kunde vid ”normala” övningar bara vara uppe i ca. 40 minuter och landade ofta redan efter 30 min. JAS39 Gripen kan vara uppe i 90 minuter. Motorn i JAS39 drar upp till 1,2 kg bränsle per sekund, och med ebk omkring 4 kg/s. Vingtankarna rymmer 3 000 kg.

En jämförelse kan göras med dåtidens klassiska amerikanska jaktflygplan F-4 Phantom (som var standardflygplan i USAF och NATO under 1960-tal och 1970-tal). Flygplanet var tvåmotorigt och hade dragkraft 2 x 52,9 (2 x 79,4). Det sovjetiska jaktplanet SU-27 (Flanker) kom ut på förband i mitten på 1980-talet. Ett förhållandevis tungt tvåmotorigt jaktflygplan med dragkraft 2 x 122,8. Det visar att ryssarna var utomordentligt kunniga på att bygga dragkraftsstarka motorer. Motorn i SU-27 var 2,3 gånger starkare än motorn i F-4 Phantom. Redan det sovjetiska jaktflygplanet MIG-21 en dragkraft på 70 kN (med motorn Tumanskij R-25-300), vilket var marginellt högre dragkraft än motorn i svenska J35F Draken.

Den verkliga sensationen i motorutvecklingen var när ryssarna 1954 visade upp bombflygplanet TU-16 med bara två motorer av typ Mikulin AM-3 M-500 med en dragkraft på hela 93,2 per motor. Det var en helt fantastisk dragkraft vid den tidpunkten. I jämförelse kan man notera att varje motor i amerikanska B-52 bara hade en dragkraft på 46,7.  Således bara hälften av kraften i amerikanska motorn. Hur ryssarna kunde konstruera motorer som var dubbelt så kraftiga som de motorer USA lyckades utveckla är högst märkligt. En förklaring som brukar nämnas är att ryssarna var utomordentligt duktiga på metallurgi och särskilt tekniken om legeringar. Men det kan knappast vara hela sanningen. Ryska tekniker har varit mycket framgångsrika när det gäller utvecklingen av både jetmotorer och olika typer av raketmotorer.

Motorn i det nya amerikanska jaktflygplanet F-35 har dragkraft 128 (191). Praktiskt taget samma dragkraft som i en av motorerna på trafikflygplanet Boeing 737 Max 8.

Flygplanet som Charles Lindbergh flög med över Atlanten år 1927 hade en motor på endast 223 hästkrafter (hp). Det går inte att på ett vettigt sätt omvandla hp till kN, så vi vet inte vilken dragkraft som motorn hade, men inte var det mycket. Möjligen var den 0,16 kN.

Den kraftigaste jetmotor som nu utvecklas är enligt uppgift General Electrics GE9X som i första hand utvecklas för Boeings nästa generation av trafikflygplan (typ 777X) som kommer att tas i drift om några år. Det är världens största jetmotor med en fläktdiameter på hela 3,35 m. Styckepriset för varje motor blir ca. 253 mkr och redan nu är över 700 beställda. Motorns dragkraft uppges vara sensationella 445 kN. För att kunna uppnå en sådan enorm dragkraft är de flesta komponenterna tillverkade i det lätta och värmetåliga materialet Ceramic Matrix Composites (CMC). Med sådana komponenter kan motorn arbeta vid den temperatur av 1 300 grader. Ju högre temperaturen är i motorn hur effektivare och bränslesnålare är den. Motorn har 16 fläktblad av fjärde generationens kolfiber. Fläktbladen trycker med elva steg in luften i kompressorn med ett tryckförhållande på 27:1, vilket är det hittills högsta tryckförhållandet i en civil jetmotor. För övrigt är de flesta militära jetmotorer konverterade civila motorer. Vilka tryckförhållandena är i de ryska militära motorerna känner vi inte närmare till.

Publicerat i Okategoriserade

Två små flickor överlevde 21 dygn i snön

År 1901 inträffade ett under i Ydre kommun i Östergötland. Platsen ligger nära gränsen mot Småland. I litteraturen och tidningarna har händelsen ibland omtalats som ”undret vid barnastenen”. Platsen för dramat är i dag utmärkt med en minnesskylt.

Syskonen Augusta 8 år och Jenny 11 år bodde i Äskhultet djupt inne i skogen inte lång från den lilla byn Grindsbo. Fadern Johan August Andersson var kolare och modern Hulda skötte hemmet med åtta barn. Familjen var mycket fattig och brukade då och då få hjälp av goda människor som kunde skänka en del. De 13 november 1901 sända modern två av flickorna till Grindsbo för att hämta en del avlagda kläder och matvaror som familjen skulle få. Eftermiddagen började gå mot kvällen och flickorna hade omkring tre km att gå till hemmet i Äskhultet. Det började snöa och vinden tog i. Flickorna valde en genväg genom skogen för att komma hem så fort som möjligt, men de måste ganska snart ha förlorat orienteringen i den täta granskogen. De irrade runt i mörkret och hittade inte vägen till torpet. Snövädret var obarmhärtigt och efter ett tag sökte de skydd under en gran och bakom ett stort stenblock. Där låg de tätt intill varandra för att hålla värmen. Trots att det blivit mörkt och stormvindarna var kraftiga gick deras mor ut med en lykta för att söka efter flickorna. Men hon tvingades efter flera timmar i skogen utmattad att återvända till stugan för att ta hand om alla de andra barnen. Under natten sjönk temperaturen ned mot minus 8 grader. Först påföljande dag fick modern hjälp av folk från granngårdarna för att söka efter barnen. Mannen hade då kallats hem från kolningen och föräldrarna sökte tillsammans med ortsborna i skogen i två dygn. Då gav de flesta upp och menade att flickorna helt enkelt inte kunde ha överlevt snöstormen. Men föräldrarna fortsatte förtvivlat att söka i skogen där snön låg nästan meterhög på sina ställen. Länsman, som tidigare lett eftersökningarna, ska då ha uttalat sig mycket olämpligt. Det sägs att han då sa: ”Flickorna har säkert inte överlevt och dessutom finns det torparungar så att det räcker”. Alla gjorde bedömningen att de små flickorna med säkerhet var döda.

Men natten till den första advent hade klockarhustrun Hulda Hultgren i Svenhult en märklig dröm. I drömmen hade hon sett två barn ligga insnöade under en stor gran vända mot en stor sten. I drömmen hade hon även sett att barnen levde. Hon berättade om sin dröm för kyrkoherden i församlingen, Carl Manneberg, som genast bestämde att församlingsborna åter skulle organisera skallgång i skogen. I varje fall ville han att kropparna skulle återfinnas så att flickorna skulle få bli begravda i vigd jord. En omfattande skallgång drogs igång och på den fjärde dagen, torsdagen den 5 december, fann en man de två flickorna ligga tätt hopkrupna under en stor gran, nära en stor sten. Flickorna levde. Mannen som fann flickorna, torparen Axel Lind, svimmade först av chocken, men kunde sedan tillkalla hjälp. Flickorna lades i en släde fylld med snö och fördes till lasarettet i Kisa. De klagade över svår smärta i de förfrusna fötterna, men båda var märkligt nog helt klara i huvudet. Augusta, 8 år, vägde vid ankomsten till sjukhuset bara 18 kg och Jenny, 11 år, vägde 27 kg. När Augusta kom till sjukhuset sa hon att hon kände att hon snart skulle dö om hon inte fick mat.

Flickornas fötter och underben var förfrusna och amputerades. I övrigt hade de märkligt nog inte skadats på annat sätt. Flickorna kunde snart berätta att de tidigt hade både sett och hört människor med lyktor och bloss som sökte i skogen. Men de hade inte velat ropa själva eftersom de trodde det vara otäcka ”lysegubbar” och dessa skrämde dem. De kunde också berätta att de efter den kalla första stormnatten hade försökt att resa sig för att gå hemåt. Men deras förfrusna fötter bar dem inte och de föll ihop. Fötterna var förfrusna i jämnhöjd med de hårt åtsnörda kängorna. De hade med sig lite mat och de extra klädesplagg som de fått i gåva. i byn. De hade ätit av maten för att klara sig. 

Flickorna hade legat 21 dygn i snön under granen tryckta mot stenen. De hade hört kyrkklockorna ringa in högmässan i Svinhults kyrka och kunnat räkna söndagarna. Den sensationella händelsen blev mycket omskriven i tidningarna och även omnämnd i den internationella pressen. Tidningen Östgöta-Correspondenten drog igång en insamling till, som de omnämndes, ”de fotlösa små”. Insamlingen gav omkring 30 000 kr, vilket var ett mycket stort belopp på den tiden. Men man ville inte anförtro belopp till föräldrarna för de omyndiga barnen utan beloppet placerade i en fond och flickorna fick särskilda förmyndare. Men det har senare skrivits om att det kanske bara var en liten del av det insamlade beloppet som kom flickorna till godo.

Kort efter händelsen fick flickorna komma till Stockholm för fortsatt vård och för att få inpassade proteser. De fick även utbildning i sömnad och senare var de i varje fall under några år verksamma vid NK:s syateljé i Stockholm. De ansågs vara mycket skickliga sömmerskor. Flickorna återvände inte till sin hembygd förrän 1915. Båda bosatte sig i Kisa. Augusti avled 1919 i spanska sjukan vid 26 års ålder. Året därpå flyttade Jenny till Falköping tillsammans med en lilla dotter. Där gifte hon sig och fick ytterligare tre barn. Jenny avled år 1943 i en ålder av 53 år. I skogen ett par km från torpet Äskhultet i Svinhults socken står i dagen en skylt med flickornas namn intill den stora stenen, ”barnastenen”.

Publicerat i Okategoriserade

Parallell-läsningens välsignelse

Det finns egentligen bara två bra sätt att skaffa sig kunskap och insikt. Det ena är att gå i lära hos någon kunnig person (lärare) och det andra är att läsa böcker och tidskrifter. Konsten att snickra möbler lär man sig inte genom att läsa böcker. Det krävs att man går i lära hos en möbelmästare. Det rör sig om ”handens kunskap”. Men annan kunskap och insikt inhämtar man bäst genom böcker/tidskrifter, vilket förutsätter att man behärskar författarens språk. Detta oavsett om man har författarens språk som sitt eget modersmål. Det är språket som är länken mellan avsändaren och mottagaren. Den länken gör att det i dag är möjligt för mig att ligga i soffan och läsa Platon, som ju varit död i 2367 år. Vilken tvingas jag läsa honom i översättning och bearbetning, men han till stora delar begriplig. Platon förmedlar kunskap ännu dag efter alla dessa år. 

Översättningar är avbildningar av originaltexterna. Behärskar man inte källspråket måste man använda sig av en översättning. Svenska böcker översätts i förhållandevis stor omfattning. Vårt språk är det sjunde största språket om man räknar antalet boktitlar per år. På sjätte plats ligger spanskan. Svenska böcker översätts i större omfattning än polska och kinesiska böcker. Det är märkligt, men har bland annat sin förklaring i att svenska deckarförfattare är populära att översätta. De säljer. Däremot hamnar svenska språket först på 16:e plats när det gäller översättning av böcker till svenska. Där ligger exempelvis danskan och portugisiskan före svenskan. 

Även om det översätts en hel del från framförallt engelska till svenska så ökar möjligheten att ta del av utbudet av böcker enormt om man behärskar några av de stora språken. I första hand engelska, franska och tyska. Förr i tiden förväntades det nästan att en svensk akademiker kunde tillgodogöra sig facklitteratur på dessa tre språk, förutom norska och danska. I dag är det inte längre så. 

För att tillgodogöra sig ett arbete på ett främmande språk måste man behärska källspråket riktigt bra. Få gör det. Även om bara ett ord av hundra är svårt att förstå förstör det möjligheterna att ta till sig en text. Tänk om just det ordet har avgörande betydelse för textförståelsen? Dessutom är det så att man kan tro att man förstår ett ord utan att man gör det. Man vilseleder sig själv. Kanske är det så att har fått för sig att ett ord betyder något annat än vad det gör. Dessutom kanske man ”i stort sett” vet vad ett ord betyder, men inte förstår den rätta språknyansen. 

För att komma förbi problem kan man använda sig av parallell-läsning, något som är förbisett i alla språkundervisning. Parallell-läsning (PL) kan tillämpas på olika nivåer. Nybörjaren som just börjat lära sig ett språk kan börja läsa barnböcker parallellt. Förmodligen ska man dock först ha lärt sig det basala ordförrådet och vissa huvuddrag i grammatiken. Men sedan är det dags att börja läsa barnböcker parallellt. Jag kan rekommendera att läsa Astrid Lindgren. Korta raka meningar och ett enkelt språk. Hennes böcker finns översatta till ett stort antal språk. Den som är längre inne i ett språk kan med fördel läsa översatta svenska deckare (finns på många språk) för att tillgodogöra sig skrivet talspråk. Sedan kan det vara dags för facklitteratur inom det område som man är intresserad av eller kan tänkas bli intresserad av. På en mer avancerad nivå kan man läsa boken på originalspråket och ha översättningen uppslagen vid sidan om för att ha möjlighet att då och då kontrollera att man helt har förstått ett ord eller uttryck. Jag vågar påstå att det inte finns någon svensk, som inte har engelska som modersmål, som kan läsa en bok på engelska utan att behöva slå upp i varje fall några ord. Men det gör ju inte läsaren och det innebär att denne inte helt kan tillgodogöra sig källspråket. Det är här som PL har en av sina stora förtjänster. Genom att kunna kontrollera mot översättningen försäkrar man sig om att man förstår orden och även nyanserna. 

Vill man läsa en bok på ett språk som man till stor del behärskar, men ändå inte fullt ut behärskar, blir det problem om boken inte är översatt. Det finns många intressanta böcker som inte är översatta. Det finns en möjlighet att hjälpligt komma över problemet. Det är med hjälp av maskinöversättning med användning av ”Google Translate” och ”Bing”. Det senare översättningsprogrammet tillhandahålls gratis av Microsoft. De är olika och ger olika resultat. Båda har blivit mycket bättre på bara några år, men är naturligtvis inte i närheten av professionella manuella översättningar. Men det hjälper ändå till. Maskinöversättningar med hjälp av de två programmen går alltid via engelskan. En översättning av svensk text till tyska sker genom att den svenska texten först översätts till engelska och att den på det sättet erhålla texten översätts till tyska. Kvaliteten hos maskinöversättningar varierar också mycket mellan språken eftersom översättningarna bygger på frekvenser av strukturer hos redan gjorda översättningar. Maskinöversättningar mellan vissa av de stora språken är mycket bättre än översättningar från eller till små språk. Tydligen ska Google Translate var riktigt bra på översättningar åt båda hållen mellan engelska och franska. Översättningar mellan exempelvis engelska och finska är förmodligen betydligt sämre.

Under en dag översätter Google Translate mer text än vad världens alla professionella översättare producerar under ett helt år. Det motsvarar ungefär textmängden i en miljon böcker. När Google Translate lanserade år 2001 var det frågan om översättning till och från engelskan till åtta språk. I dag är det i stället frågan om ett 70-tal språk. 92 procent av användarna befinner sig utanför USA.  Algoritmen programmet har ändrats, sedan 2006 är den baserad på statistik och inte alls språklig analys med grammatiska regler. Grundidén är att extrahera mönster och exempel utifrån enorma mängder professionellt översatt text, exempelvis FN:s parallella textdokument på sex språk och EU:s textdatabaser samt kanadensiska parlamentets parallella texter engelska-franska.

Man kan ju finna en bok som man vill läsa, men på ett språk som man inte behärskar särskilt bra. Om den inte finns översatt kan man skanna boken och köra en maskinöversättning i både Google Translate och Bing. Sedan lägger man upp ett textdokument i ordbehandlaren med tre spalter. Originaltexten längst till vänster och höger därom två spalter med översättningen från Google Translate och från Bing. Det blir inte någon perfekt översättning, men i varje fall ett stöd för läsningen. Lita inte på översättningen, men använd den för att komma igenom texten. Det fungerar. Jag ger nedan ett litet exempel.

Tyska:

Fast 80 % der schwedischen Bevölkerung sprechen Englisch als Fremdsprache, da Englisch zum einen die erste Fremdsprache an den Schulen darstellt und zum anderen im Fernsehen sehr stark vertreten ist (fremdsprachige Spielfilme werden üblicherweise nicht synchronisiert, sondern untertitelt). Als zweite Fremdsprache wählt die Mehrheit (ca. 45 %) der Schüler Spanisch.[23] Auch Deutsch (rund 25 %) und Französisch (rund 20 %) werden als zweite Fremdsprache angeboten; Deutsch war wie auch im restlichen Skandinavien bis etwa 1945 die erste Fremdsprache. Die norwegische Sprache wird aufgrund starker Ähnlichkeiten zum Schwedischen zumeist verstanden; für das Dänische trifft das in geringerem Maße zu, insbesondere außerhalb der ehemals dänischen Landesteile Halland, Blekinge und Schonen.

Översatt med Google Translate:

Nästan 80% av den svenska befolkningen talar engelska som främmande språk, eftersom engelska är det första främmande språket i skolor och är mycket väl representerat på TV (främmande språkfilmer brukar inte vara dubbade men undertitlade). Som ett annat främmande språk väljer majoriteten (cirka 45%) av eleverna spanska. [23] Också tyska (cirka 25%) och franska (cirka 20%) erbjuds som andra främmande språk; Tyska var som i övriga Skandinavien fram till omkring 1945, det första främmande språket. Det norska språket förstås mest på grund av dess starka likheter med svenska; Detta gäller i mindre mån danska, särskilt utanför de tidigare danska delarna av Halland, Blekinge och Schonen.

(”språkfilmer” är en fel översättning och ”undertitlade” finns nog inte i svenskan. Tyska ordet Schonen för Skåne klarar inte översättningsprogrammet av, men läsaren kan nog gissa vad det betyder ändå).

Översatt med Bing:

Nästan 80% av den svenska befolkningen talar engelska som främmande språk, eftersom engelska är, å ena sidan, det första främmande språket i skolorna och, å andra sidan, är mycket starkt representerade på TV (främmande språk lång filmer är oftast inte synkroniserade, men textade). Majoriteten (ca. 45%) röstar som ett andra främmande språk (ca. 45%) Studenten spanska. [23] tyska (cirka 25%) Och franska (cirka 20%) Erbjuds som ett andra främmande språk; Tyska, som i övriga Skandinavien, var det första främmande språket fram till omkring 1945. Det norska språket är mesta dels förstått på grund av starka likheter med Svenska; Detta är mindre sant för danska, särskilt utanför de tidigare danska delarna av Halland, Blekinge och Schonen.

(”lång filmer” är felskrivet liksom ”mesta dels”. Språket är sönderhackat, men ändå förståeligt)

Och så till slut en översättning med Google Translate av samma tyska text till engelska:

Nearly 80% of the Swedish population speaks English as a foreign language, since English is the first foreign language in schools and is well represented on television (foreign language feature films are usually not dubbed, but subtitled). As a second foreign language, the majority (around 45%) of the students choose Spanish. [23] Also German (about 25%) and French (about 20%) are offered as a second foreign language. German was as in the rest of Scandinavia until about 1945, the first foreign language. The Norwegian language is understood mainly because of its strong similarities with Swedish. This applies to a lesser extent to Danish, especially outside the former Danish parts of Halland, Blekinge and Schonen.

(Översättningen från tyska till engelska är klart bättre än den till svenska. Men inte heller nu vet programmet om att Schonen ska översättas till Skåne eller Scania (latin för Skåne).

Översättning med Bing från tyska till engelska ger följande resultat:

Almost 80% of the Swedish population speak English as a foreign language, since English is, on the one hand, the first foreign language in schools and, on the other hand, is very strongly represented on television (foreign-language feature films are usually not synchronized, but subtitled). The majority (approx. 45%) vote as a second foreign language (approx. 45%) The student Spanish. [23] German (around 25%) And French (around 20%) Offered as a second foreign language; German, as in the rest of Scandinavia, was the first foreign language until about 1945. The Norwegian language is mostly understood due to strong similarities to Swedish; This is less true for Danish, especially outside the former Danish parts of Halland, Blekinge and Schonen.

(Inte heller Bing översätter Schonen till Skåne eller Scania. Synchronized borde ha översatts till ”dubbad”. Översättning är jämförbar med Googles, men ändå inte lika bra).

Maskinöversättning fungerar bra om man kan målspråket ganska bra. Då har man möjlighet att själv upptäcka de språkliga grodorna. Är målet bara att översiktligt se vad en text innehåller fungerar maskinöversättningen utmärkt och kan vara bra stöd vid en manuell översättning. Behärskar man flera språk går det naturligtvis att göra översättning av samma text till flera språk. Den tyska text som jag tagit som exempel skulle ju kunna översättas även till franska och till norska. På norska blir Googles översättning från tyska:

Nesten 80% av den svenske befolkningen snakker engelsk som fremmedspråk, siden engelsk er det første fremmedspråket i skolene og er godt representert på tv (utenlandsspesifikkfilmer er vanligvis ikke kalt, men undertekst). Som et annet fremmedspråk velger flertallet (rundt 45%) av studentene spansk. [23] Også tysk (ca. 25%) og fransk (ca. 20%) tilbys som et annet fremmedspråk. Tysk var som i resten av Skandinavia til ca 1945, det første fremmedspråket. Det norske språket forstås hovedsakelig på grunn av sterke likheter med svensk. Dette gjelder i mindre grad dansk, særlig utenfor de tidligere danske delene Halland, Blekinge og Schonen.

(Även här får Skåne heta Schonen. Om ordet ”utenlandsspesifikkfilmer” finns på norska är obekant för mig. Inte heller vet jag vad ordet ”kalt” betyder, men kanske är det ”dubbing”. Bing tillhandahåller inte någon översättning till norska.)

 

Publicerat i Okategoriserade

Jämförelse av vad nyhetskanaler sänder

Det finns många olika sätta att ta till sig nyheter. Det enklaste och vanligaste är förstås att se på nyhetssändningarna i TV, lyssna på radio och läsa morgontidningarna. Den fråga man alltid bör ställa sig är hur heltäckande informationsflödet egentligen är. Gör man en jämförelse mellan de olika kanaler som man normalt använder sig av kan man göra intressanta iakttagelser. Det finns ju alltid en nyhetsredaktion som väljer ut vilka nyheter som ska förmedlas till läsarna och lyssnarna. Det sker en kraftig filtrering och frågan är vad som släpps fram och inte släpps fram. Nyhetsvärdering helt enkelt.

Jag gjorde häromdagen en egen liten kartläggning. Jag lyssnade av nyhetssändningar vid i stort sett samma tidpunkt på de kanaler i media som jag brukar använda mig av. Det är Sveriges Radio (SR) ekosändningen 17.45 (15 min), Sveriges Television (SVT 1) Rapportsändningen kl. 19.30 (25 min), amerikanska National Public Radio (NPR), (5 min), BBC (5 min) och tyska TV med Tagesschau. Så här var deras nyhetsprioritering och rangordning av nyheterna den 22 februari 2019 (anteckningar har inte gjorts om inslagens längd).

 

Sveriges Radio, Ekosändningen kl. 17.45 (15 min)

 

1. Ryskt flyg nära svenskt signalspaningsflygplan över Östersjön

2. Misstankar mot Swedbank om penningtvätt

3. Många kvinnor går inte på kontroll av cellförändringar’

4. Ny överenskommelse mellan S och M om presidieplatser i riksdagen

5. Dom mot 22-årig man som stulit riksregalier

6. Tre män häktade misstänkta för våldtäkt mot barn

7. Tyska kristdemokrater uttalar kritik mot Ungerns premiärminister

8. Europeiska socialdemokrater håller kongress i Madrid

9. Antalet anmälda ekobrott har ökat i år

 

SVT 1, Rapportsändningen kl. 19.30 (25 min)

 

1. Kritik mot Swedbank p g a misstankar om penningtvätt

2. Ryskt flyg flög nära svenskt signalspaningsflygplan över Östersjön

3. Byggbolag köper tillbaka nyproducerade lägenheter p g a svårigheter att sälja

4. Alkoholrelaterade sjukdomar ökar bland äldre

5. Många kvinnor lämnar inte prov för kontroll av cellförändring

6. Man dömd för stöld av riksregalier

7. Nyanländas bostadskontrakt får sägas upp enligt ny dom

8. Nytt sätt i Danmark att få ned koldioxidutsläppen

9. 100-åring får vräkas enligt dom av hovrätten

10. LO-ordföranden varnar för miljöskatter

11. Många syriska kurder är besvikna

12. Gammalt vrak i Karlskrona är fartyget Prins Carl

13. Väderprognos

 

Amerikanska NPR (radio 5 min)

 

1. Kelly misstänks för sexbrott

2. Känd fotbollsspelare misstänkt för att ha möjliggjort prostitution

3. 400 amerikanska soldater kommer att bli kvar i Syrien

4. Pelosi stödjer senatorer från Texas i kritik mot Trumps planer på en gränsvall mot Mexiko

5. Trump uttalar sig om samtal med kineserna

6. Vatikanmöte i Rom diskuterar prästers sexövergrepp

 

BBC (5 min)

 

1. Infödingar har skjutits till döds av militär i Venzuela

2. En popkonsert, för att samla in pengar till flyktingar, arrangeras i Venzuela på gränsen mot Colombia

3. Hela ledningen för Amnesty är beredd att avgå efter stark kritik på grund av toppstyre och dålig relation till personal. En medarbetar i Paris har begått självmord i ett avskedsbrev skrivit att arbetsbördan var omänsklig på grund dåligt ledarskap. En medarbetar i Genevé har också tagit sitt liv.

4. Lyxbyggnad som ägts av Colombiansk knarkkung har rivits av myndigheterna.

5. FN uppger att Iran att alltjämt håller sig till reglerna om fredlig användning av kärnkraft.

6. Ett föräldrapar i Kalifornien har dömts för att ha torterat och utsatt 12 av sina 13 barn för svält.

7. En skådespelare blir avstängd från TV-serien ”The Empire”

8. Förestående gruvstrejk i Sydafrika

 

Tyska TV-nyheterna Tagesschau, 25 min.

 

1. Skandal med dieselmotorer prövas i domstol

2. Ytterligare misstankar mot personer rörande attentatet på julmarknaden

3. Partidagar för vänstern i Bonn

4. Maktkamp i Venezuela. Motstående politiska intressen ordnar konserter

5. 200 amerikanska soldater blir kvar i Syrien

6. Israel har sänt en rymdfarkost till månen

7. Misstanke att Youtube används av pedofiler

8. Slagersångaren Gus Backers avliden 81 år gammal

9. Fotboll med framgång för Frankfurt. Skidlöpning

10. Väderprognos

 

Som ni ser är det stor skillnad mellan vilka nyheter som rapporteras. Slutsatsen måste bli att man bör ta del av flera nyhetskällor parallellt.

Publicerat i Okategoriserade