Amerikansk hjälp till Sovjetunionen

När Tyskland anföll Sovjetunionen i juni 1941 var ryssarna helt oförberedda och stod paralyserade. Det dröjde flera dygn innan Stalin talade i radio till folket. Många kände inte igen hans röst eftersom han tidigare varit ovillig att tala i radio. Han talade ju en bruten ryska eftersom har var från Georgien. Stalin hade åren för 1941 avrättat en stor del av landets högre officerare. I vilken utsträckning det skett var okänt för allmänheten och förmodligen inte helt fullt ut känt inom officerskåren. En hög officer kunde ju försvinna antingen till Sibirien eller till en grav.

Tyskarna ansåg sig väl känna till vilka militära resurser som Sovjetunionen hade. Men det visade sig att de ändå inte hade så tillförlitlig information. Antalet stridsvagnar var betydligt större än av tyskarna hade räknat med. Men å andra sidan var ett ganska stort antal av de ryska stridsvagnarna inte brukbara på grund av olika fel och brist på reservdelar. Redan från början av kriget stod det klart för båda sidor att antalet stridsvagnar och vagnarnas stridstekniska kvalitet skulle bli avgörande för krigets utgång. Striderna fördes ju till stora delar över odlad och betad mark samt i glesa skogar. Terrrängen passade för större stridsvagnsförband.

När Tyskland anföll in i Sovjetunionen stod ryssarna ensamma. Redan i mars 1941 hade president Franklin D. Roosevelt utfärdat en Lend-Lease-lag som gjorde det möjligt för USA:s president att leverera (”låna ut”) krigsmateriel och annat till stater som förde krig mot Tyskland. Det skedde med stöd av en lag från 1892 som gjorde det möjligt att för landets försvarsminister att ”lease army property för a maximum of five years if the country does not need it”. Storbritannien begärde i mitten av maj 1940 hjälp av USA med ”utlåning” av 40 – 50 jagare i utbyte mot att USA skulle få disponera vissa örlogshamnar och flygbaser i Atlantområdet. Enligt Lend-Lease-avtalet med Storbritannien skulle mottagarlandet inte behöva betala för materiel som förstördes eller förlorades. Mottagarlandet skulle endast behöva betala för material som var användbart och som kunde användas för civila ändamål efter kriget.

Samma månad som Tyskland anföll Sovjetunionen bad Stalin om hjälp från USA enligt Lend-Lease-lagen. Stalin skrev till Roosevelt bland annat följande: ”Ert beslut, Mr. President, att ge Sovjetunionen en räntefri kredit på en miljard dollar i form av materiel och råvaror har med hjärtlig tacksamhet accepterats av Sovjetunionens regering såsom nödhjälp till Sovjetunionen i den enorma och svåra striden mot vår gemensamma fiende – den brödtörstiga Hitlerismen.”

Den första konvojen med amerikansk materiel avseglade redan i augusti 1941. Tyskarna fick kännedom om konvojernas rutter och de allierade kom att leda mycket stora förluster. Även ett stort antal brittiska fartyg seglade mot Arkangelsk och Murmansk. Under kriget lyckades tyska ubåtar torpedera och sänka ett åttiotal transportfartyg.

USA levererade under kriget mycket stora mängder av vapen och förnödenheter. Amerikanerna levererade bland annat omkring 14 000 stridsflygplan, varav 8 000 levererades över Alaska. Omkring 44 000 jeepar, 376 000 lastbilar, 8 000 traktorer och 12 700 stridsvagnar. Till detta sände man även 1,54 miljoner filtar, 331 000 liter etyl, 15,4 miljoner par armékängor, 107 000 ton bomull, 2,7 miljoner ton oljeprodukter och 4,5 miljoner ton livsmedel. Från USA levererades ett stort antal järnvägslok och även ett stort antal godsvagnar. Det är att märka att ryssarna fick ett mycket stort antal lastbilar, vilket var nödvändigt för att klara av underhållet till förbanden då det inte fanns järnvägar eller dessa var utslagna. Det ryska soldaterna marscherade i kriget med amerikanska kängor. Ammunitionen till de ryska kanonerna transporterades fram på amerikanska lastbilar.

Det var uppenbart att den politiska ledningen inte ville att soldaterna och allmänheten skulle få kännedom om den stora omfattningen av den amerikansk hjälpen. Den amerikanske ambassadören i Moskva uttalade sig kritiskt om detta och menade att kommunistregimen ville att folket skulle vara av uppfattningen att landet utkämpade det hårda kriget utan hjälp utifrån. Detta sade han vid en presskonferens i Moskva i mars 1943. Det tog BBC:s korrespondenten fyra timmar att i telefon övertala den ryska censuren att släppa igenom ett telegram som återgav vad den amerikanske ambassadören hade sagt vid presskonferensen. Chefen för den statliga censuren var rasande när han gick med på att sätta stämpeln med godkännande på telegrammet.

Efter kriget uppmanade USA de länder som fått Lend-Lease-gods att betala för de varor som brukbara och som kunde användas för civilt bruk. USA begärde att Sovjetunionen skulle betala 1,3 miljarder dollar för den materiel alltjämt var brukbar civilt. Men Sovjetunion förklarade att man endast ansåg sig vara skyldig att betala 170 miljoner dollar. Den amerikanska fordran stod därefter till stor del obetald fram till dess de två staterna kom fram till en överenskommelse år 1972 som innebar att Sovjetunionen förband sig att betala 722 miljoner dollar år 2001. Därefter betalade Sovjetunionen 48 miljoner dollar, men slutade sedan att betala med hänvisning till att USA antagit en lag (American Jackson-Vanik amendment) som innebar handelsrestriktioner mot länder som förhindrade emigration och bröt mot de mänskliga rättigheterna. USA ansåg att Sovjetunionen fanns bland den grupp av länder som drabbades av restriktionerna. Men efter en tid återupptog de två staterna överläggningarna rörande den gamla krediten från kriget. Åter kom man överens om ett nytt belopp. Sovjetunionen skulle senast 2030 betala 674 miljoner dollar. Men ett år senare upplöstes Sovjetunionen. År 1993 förklarade dock Ryssland att man skulle honorera lånet och landet betalde därefter hela det överenskomna restbeloppet.

Under Sovjetunionens tid uppgav landet att den allierade hjälpen motsvarade ca. 4 procent av kostnaderna för kriget. Senare studier har kommit fram till att hjälpens värde i sjäva verkat i stället motsvarade ca. 7 procent av den totala kostnaden för att föra kriget. Den stora krigsledaren i Sovjetunionen var marskalken Georgij Zjukov. Efter krigsslutet sade denne följande.

”Det säger nu att de allierade inte hjälpte oss, men det kan inte förnekas att amerikanerna gav oss så mycket materiel och varor att vi utan dessa inte skulle ha kunnat organisera våra reserver och fortsätta kriget”.

Han sade också: ”Vi hade inte sprängmedel och inte heller krut. Vi hade inte något att ladda gevärspatronerna med. Det var amerikanerna som räddade oss genom att leverera sprängmedel och krut. Det levererade stora volymer stålplåt. Hur skulle vi ha kunnat tillverka våra stridsvagnar utan tillgång till amerikanskt stål? Men nu tycks de påstå att vi själva hade tillräckliga tillgångar av allt det där. Utan tillgång till amerikanska lastbilar hade vi inte haft något för att dra våra artilleripjäser med”. (Med ”de” menade han uppenbarligen den sovjetiska politiska ledningen).

Annonser
Publicerat i Okategoriserade

Maskinöversättning av text

Alla känner till översättningsprogrammet Google translate. Tekniken med maskinöversättningar har förbättrats avsevärt under senare år. Till en börja använde sig översättningsprogrammen av ren lexikon-översättningar, vilket medförde att översättningarna blev mycket dåliga. Man kunde i stort sett bara se vad texten ungefärligen handlade om. Därefter har översättningsprogrammen utvecklats mycket.

När det gäller översättningar brukar man tala om källspråk och målspråk. Amerikanska försvaret (underrättelsetjänsten) började tidigt att översätta ryska texter (även tidningstext) för att kunna ”fånga upp” vad som kunde vara av intresse. När man väl hittat vad som var intressant på källspråket gjorde man en manuell översättning till målspråket. Senare kom maskinöversättningar som byggde på statistiska jämförelser. Man tog helt enkelt reda på vad som var den vanligaste översättningen av ett ord på källspråket. Inte heller den tekniken gav särskilt bra översättning, men de var bättre än de som endast byggde på lexikonöversättning. Numera bygger många översättningsprogram på en neural teknik som är en form av artificiell intelligens (AI). När programmet byggts upp har man använt sig av stora volymer manuella översättningar (copula). Ett exempel är användningen av kanadensiska parlamentets stora databas med översättningar mellan engelska och franska språken. Allt textmaterial i parlamentet tillgängliggörs på både engelska och franska. En annan sådan copula som använts är FN-organisationens enorma databas av översättning mellan de stora FN-språken. Neurala program lär sig helt enkelt hur manuella översättningar brukar bli. Bara de två – tre senaste åren översättningskvaliteten ökat markant.

Kvaliteten hos neurala maskinöversättningar (MT) beror på hur nära språken står varandra och hur stora textvolymer som har använts för att ”lära upp” programmet. Exempelvis är MT-översättningar mellan engelska och franska i allmänhet betydligt bättre än mellan andra ”mindre” språk. Det tycks vara så att MT-översättningar mellan svenska och finska är sämre än översättningar mellan engelska och franska.

Översättningarnas kvalitet är i hög grad beroende på vad texterna innehåller. Översättning av standardiserad facktext kan bli mycket bra, medan översättning av skönlitterär text kan bli riktigt dålig. Att låta MT-översätta poesi är nog inte ens möjligt. Man har nått goda resultat av att maskinöversätta väderrapporter mellan ett antal språk. Det beror förmodligen på att ord som ”regn”, ”nederbörd”, ”lätt bris” och andra sådana uttryck avser naturvetenskapliga fenomen som är kända inom alla språkområden och redan har fasta begrepp (men kan afrikaner tala om ”nysnö” och ”halkvarning”?).

De för allmänheten tillgängliga stora översättningsprogrammen är Google translate och Bing translate. Det senare är Microsofts MT-program. I varje fall när det gäller Google translate görs alla översättningar via engelska språket. Det ställer till en del problem. Om jag exempelvis ska översätta en svensk text till finska så översätter Google först den svenska texten till engelska och sedan den engelska texten till finska. Det går visserligen vidunderligt fort, men resultatet kan på vissa punkter blir helt fel. Det är förmodligen bättre att skriva en text på engelska och sedan översätta den med Google till finska.

Det som vill använda sig av MT bör nog ha tämligen goda kunskaper i både källspråket och målspråket för att kunna undvika de värsta språkliga grodorna.

Nu kan man på olika sätt förbättra användningen av MT. Språkens närhet gör att MT-översättningar blir bättre om språken ligger nära varandra. Min uppfattning är att en översättning från svenska till tyska blir bättre än en översättning till engelska, trots att översättningen till tyska går via engelskan. Kanske beror det på att svenskan och tyskan i sin språkliga konstruktion ligger varandra närmare än svenskan och engelskan. Om man exempelvis vill översätta ett språk som man inte alls kan, så kan förståelsen öka om man översätter till flera språk som man behärskar. Då jag översätter en text från franska (som jag inte kan) till svenska så ökar min förståelse om jag samtidigt översätter texten engelska och till tyska. Då får jag tre översättningar av samma text och kan jämföra. Många gånger framträder då de språkliga grodorna tydligare på det sätt. MT-översättningar måste nästan alltid korrigeras. I varje fall måste de kontrolleras.

Låt mig ta några exempel med ett kort textstycke om Uppsala domkyrka ( från Wikipedia).

Källtexten lyder:

Bygget började 1272 eller 1273 under ledning av en anonym fransk arkitekt. Det avbröts tillfälligt omkring 1280, troligen på grund av pengabrist, och den franska byggnadshyttan reste hem. De hann bygga nedre delarna av kapitelsalen (nuvarande Jagellonska gravkoret) och de två kapellen på nordsidan av koret (se planritning). Materialet var främst tegel, men kalksten från Gotland och från ett mindre stenbrott i Lena socken användes för pelare, fönster och andra detaljer.

I översättning av Google till engelska:

The building began in 1272 or 1273 under the direction of an anonymous French architect. It was suspended temporarily around 1280, probably due to money shortage, and the French building hut traveled home. They built the lower parts of the chapel (the current Jagellon burial ground) and the two chapels on the north side of the chorus (see floor plan). The material was mainly brick, but limestone from Gotland and from a small quarry in Lena parish was used for pillars, windows and other details.

I översättning av Bring till engelska:

The construction began 1272 or 1273 under the direction of an anonymous French architect. It was temporarily interrupted around 1280, probably due to a lack of money, and the French building’s cabin went home. They managed to build the lower parts of the chapter Hall (current Jagiellonian chapel) and the two chapels on the north side of the choir (see Floor plan). The material was mainly brick, but limestone from Gotland and from a small quarry in Lena parish was used for columns, windows and other details.

I översättning av Google till tyska:

Der Bau begann 1272 oder 1273 unter der Leitung eines anonymen französischen Architekten. Es wurde um 1280 vorübergehend ausgesetzt, wahrscheinlich wegen Geldmangel, und die französische Bauhütte fuhr nach Hause. Sie bauten die unteren Teile des Kapellensaals (die jetzige Jagellon-Grabstätte) und die beiden Kapellen an der Nordseite des Chores (siehe Grundriss). Das Material bestand hauptsächlich aus Ziegeln, aber Kalkstein aus Gotland und aus einem kleinen Steinbruch in der Pfarrei Lena wurde für Säulen, Fenster und andere Details verwendet.

I översättning av Bring till tyska:

Der Bau begann 1272 oder 1273 unter der Leitung eines anonymen französischen Architekten. Sie wurde um 1280 vorübergehend unterbrochen, vermutlich wegen Geldmangels, und die Kabine des französischen Gebäudes ging nach Hause. Sie schafften es, die unteren Teile des Kapitels Hall (aktuelle Jagiellonische Kapelle) und die beiden Kapellen auf der Nordseite des Chores zu bauen (siehe Bodenplan). Das Material war hauptsächlich Ziegel, aber Kalkstein aus Gotland und aus einem kleinen Steinbruch in der Pfarrei Lena wurde für Säulen, Fenster und andere Details verwendet.

Publicerat i Okategoriserade

Galileo Galilei

Galileo Galilei är en av naturvetenskapens stora portalfigurer. Han föddes 1564, son till en mycket känd musiker. Han föddes samma år som Michelangelo avled och levde till 1642, som var Newtons födelseår. Galileo Galilei blev först professor i matematik i Pisa och därefter i Padova. Men efter en tid fick han f uppdrag av storhertigen av Toscana och det var under den tiden som han åtalades för kätteri och även dömdes år 1633 för detta svåra brott. Straffet blev dock endast att han tvingades att läsa en botpsalm i veckan och vistas i sin villa i Florens. Straffet ska inte bekommit honom särskilt mycket eftersom han var gammal och nästan blind. Synen hade han till stora delar redan förlorat genom solobservationer med kikare.

Det var Galileo Galilei som inte bara observerade pendeln rörelser utan även matematiskt kunde ange sambandet mellan pendelns längd och pendelns hastighet. Relationen är kvadratroten ut längden. Han förstod att det med en pendel kan göras mer exakta bestämningar av korta tidsintervall. Dittills hade man endast kunnat mäta korta tidförlopp med människans inbyggda pendel – hjärtats slag och pulsen. Galileo Galilei förstod också att pendelns svängningstal beror på tyngdkraften. Det var också han som först beräknade tyngdkraften som en acceleration. Det är ju som bekant ca. 9,8 i sekundkvadraten.

Nu finns det ett antal legender om Galileo Galilei som troligen inte alls är sanna.Han ska inte ha sagt ”Dock rör hon sig” då katolska kyrkan krävde att han skulle ta avstånd från den kopernikanska idén om att jorden och de andra planeterna rör sig kring solen och inte tvärtom. Man tvivlar även på att han utfört fallexperiment från lutande tornet i Pisa. Inte heller tror man att han någonsin blev torterad. Däremot håller man för sant att det var i Pisas katedral som han under en lätt jordbävning iakttog hur en ljuskrona sattes i gungning, vilket ledde till att han matematiskt började att beskriva en pendels rörelse.

Galileo Galilei verkliga storhet bestod i att han inte bara frågade sig hur och varför, utan även försökte finna sätt att matematiskt mäta olika naturföreteelser. Det var ju Galileo Galilei som förklarade för oss att alla kroppar i tomrum faller och accelelerar lika fort. Det var Galileo Galilei som den storslagne matematiker han var lyckades matematiskt formulera fallagerna och tröghetslagen. Dessutom lyckades han matematiskt beskriva kraftparallellogram för kast och fall. Det är matematiska kunskaper som bland annat kommit till användning inom artilleriet för beräkning av projektilbanor. Galileo Galilei var av uppfattningen att alla företeelser i naturen på det ena eller andra sättet skulle kunna beskrivas matematiskt.

Det största ögonblicket i hans liv måste ha varit den dag år 1610 då han blivit färdig med konstruktionen av sitt första teleskop och kunde börja iakttaga himlakropparna. Genast upptäckte han månens berg och kratrar, Jupiters fyra månar och Venus faser. Han var den förste i historien som fick se allt detta. Galileo Galilei var en sann renässansmänniska som var kunnig i mycket. Men det sades i och för sig att han inte var älskvärd och att han kunde uttrycka sig mycket grovt i skrift. För dumbommar hade han bara förakt och han kunde vara hård och stingslig mot sin familj. Men trots allt var han en av mänsklighetens verkligt stora genier.

Publicerat i Okategoriserade

He financed the American revolution

It takes courage and perseverance to wage war. It also requires financial strength. In the 1700s, Britain was the leading world power with the strongest economy of all countries. Britain ruled the seas, dominated world trade and owned colonies in North America. But it was in the 18th century that the rebellious spirit began to ferment among the colonists in New England. Most of the wealthy among the colonists openly refused to rebel against the English, but there were still enough forces to try to break away from the British regime, supported by the French.

The insurgent colonists called for what was named ”the Continental Congress”. It was there that the revolutionaries and colonists agreed, if possible, to create an army and an own small navy fleet to fight against the British crown. The Congress conferred on itself the right to tax the inhabitants of the thirteen colonies, but lacked any organization to tax and collect the taxes. Thre were considerable costs to create and maintain even a small army. With a modern term one can simply say that the plans for a revolution were underfunded. Although France at various stages was willing to support the revolutiony plans, the economy was not secured. No one would at that time lend money to the revolutionaries, who had not yet formed their own state. The Continental Congress was only a temporary very loose organization pending the thirteen states to break away from the British Empire. It turned out that the future of a revolution was completely dependent on an individual financier.

Robert Morris was an eleven-year-old English boy who immigrated to Maryland with his father in 1747. Three years later, his father died in an accident with a gun. The boy then ended up in Philadelphia and began working for the shipowner and merchant Charles Willing. Robert Morris was so enterprising in business that he already became a partner in the business at the age of 20. As a trader, he opposed the taxes and duties that the British taxed their North American colonies. The colonists’ military defeat in Lexington (April 19, 1775) prompted Morris to actively take a stand for an uprising against British rule. As a representative of Pennsylvania, he attended the Continental Congress in 1776 and was one of those who signed the Declaration of Independence. Morris was appointed by Congress to head the Finance Committee of the Congress, whose task was to try finance the revolution in every possible way. It was Morris who was responsible for handle the colonists financial means to create an army led by George Washington. It has later been estimated that Morris managed to finance the revolution with $ 20,000 each day for over five years.

Revolutionary leaders as John Adams, Benjamin Franklin and George Washington are today named in American history as the leaders and heroes of the revolution. Robert Morris, however, is forgotten.

It is well known that George Washington, with his small army, crossed the Delaware River on Christmas Eve in 1776 and won over the British troops. But what happened next is unknown today. Washington was then desperate because the contract period for the soldiers would expire at the end of the same week. He and everyone else predicted that the soldiers would pack up their belongings and go home. Washington, however, was about to take control of New Jersey shortly, but only if the soldiers did not leave the army. In addition, he realized that within a week the English would regroup and reorganize, beat the colonists and recapture the city of Trenton in New Jersey. Washington explained that he immediately needed $ 50,000 to pay each soldier $ 10 to induce the soldiers to stay in war service for another six weeks. Washington appealed to Morris, who then was the chairman of the Continental Congress Finance Committee, for funding for another six weeks of battle against the ”Red Rocks” (the English). Morris, in turn, turned to a familiar trader, a quaker, and appealed for a $ 50,000 loan. The quiver asked what security could be granted for such a large loan. Morris replied that the lender would take his honor as security. Morris and the colonists received the loan with no other security than Morris’s words and honor. Washington could pay the money to the soldiers, who stayed on their posts and the colonists got control of New Jersey. 

All American schoolchildren have been taught that Washington’s troops suffered severe hardships in their winter camp in Valley Forge, Pennsylvania, in 1777. But they are not taught the reason for the US troops (about 12,000 men) precarious conditions during that winter. The reason to the difficult situation was that Congress, against Morris’s will, had decided on its own new currency and printed its own banknotes. In addition, Congress had decided that all trade in the colonies had to take place in the new currency. However, dissatisfied traders distrusted the new currency. They considered it lacking in value and therefore refused to deliver maintenance to Washington’s troops when they were in the winter quarters in Valley Forge. The troops suffered from almost everything. They lacked food, boots, blankets and much more.

American schoolchildren will also learn that Washington’s small army marched into Yorktown, Virginia, on October 19, 1781. That was just in time to capture the British troops, thus ending the colonial war. However, Washington had a few weeks earlier not had the money to manage to march with his army from New Jersey to Virginia. But Robert Morris, however, managed to obtain loans of an additional $ 1.4 million in the short term for the purchase of wheat, corn, salted meat, rum, tobacco and hay. With the borrowed amounts, the colonists also bought boats for the troops to be able to cross the watercourses. The amount was also sufficient for cash payments to the soldiers to cause them to march 45 miles to Yorktown. Later, Morris wrote and about it all: ”I did not just hand over everything I could have borrowed but also every shilling of my own assets. In addition, I was able to make my close friends borrow money for the important expedition to Yorktown. ”

Morris repeatedly suggested that the colonists should draw up a plan to secure their finances, but did not get a hearing at the congress for their proposals. It was only when Alexander Hamilton, a good friend of Morris, became the country’s first secretary of the treasury, possible to establish a first financial plan for the repayment of all the debts. The debts amounted to nearly $ 79 million.

After the Declaration of Independence, Morris continued his own business. It was, among other things, through trading in contracts in foreign currencies that he made a big fortune. He assumed that the number of settlers would rise sharply in the coming years after independence. Therefore, he took the opportunity to acquire about six million acres of land in order to later sell the land to settlers. But the immigration from Europe decreased instead. Taxes and interest on the huge land area he purchased amounted to such amounts that he was declared bankrupt. In 1798, Morris was arrested and imprisoned because he could not pay the debts. So he was put in jail. There he was for more than three years. When he was released, he was 68 years old. Five years later, he died poorly and forgotten. The man who had arranged the financing of the American Revolution and once owned larger land area than anyone else in North America was buried forgotten at a cemetery in Philadelphia. Today, hardly anyone knows his name, while we all know the names of Washington, Jefferson, Adams and Franklin.

Publicerat i Okategoriserade

American soldiers in England

In the Second World War, a large number of American soldiers and officers were placed in England. It was not only soldiers who would participate in the planned invasion in Normandie, but also a very large number of pilots and flight technicians. When the American soldiers were trained briefly before departure to England, they received simple instructions on what to be aware of in contacts with British soldiers and civilians. The American soldiers were also given a small booklet explaining the main differences between words in American and in British English.

After the war, a number of interview studies were conducted on what the American boys really liked about England and the English people. There were more complaints and negative attitudes than positive ones. These were things that were appreciated by the American soldiers: Fish and chips, afternoon tea, London subway, the British hospitality and even the English pubs. But the list of what they were unliked was longer: They thought the coffee was blurry and the beer was served lukewarm. They didn’t like the tasteless meat pies, the fatty mutton, nor the horrible brussels sprouts. Nor did they like the thick fog and the long nights. Many felt that the English dressed badly and they rejected the fact that the shops closed for lunch. They simply couldn’t live whith the British shiny non-absorbent toilet paper. Some were even annoyed that the English expected them to associate with and hang out with the colored American soldiers. The young American boys thought the English girls had bad teeth, awful breath and a disgusting body odor.

 But so terrible can the English girls not have been since approx. 70,000 girls moved with the US soldiers home country after the war. They are often called ”war brides”.

Publicerat i Okategoriserade

What cruched the Soviet Union?

On various occasions, I have vividly speculated on what caused the Soviet Union to collapse as an airy souffle. Along with all others, I was greatly surprised by what happened in 1989 – 1991. The security services in the various countries in Eastern Europe had strong control over the population. There had elapsed considerable time since the uprisings in Berlin in 1953, Budapest in 1956 and Prague in 1968. It was all calm in the Soviet Union and virtually all of Eastern Europe.

I myself traveled in Romania in the summer of 1984 and could not see any sign that the communist regime had no control. The dissidents in the Soviet Union were few and notable only in the free world. The KGB controlled all dissidents and the party controlled all information (except Radio Free Europe and Vocie of America). The Soviet Union could easily have strengthened its grip on the population and exerted political pressure on the proxy governments of Eastern Europe. Internet was not yet available. The contact with the rest of the world was indeed very limited.

The opposite powers were the trade union movement Solidarnosc (Solidarity) in Poland, the Polish cardinal appointed Pope and Mr. Gorbachev himself. In addition, the US under President Reagan had strenghed the US defense and the Russian leaders felt that the country had to face this with its own refurbishment, even though the economy was weak. Which of these conditions led to the dissolution of the Soviet Union?

The assessment can be different. However, I would like to say that it was a collaboration of the factors mentioned. I attach the greatest importance to Solidarnosc and the Polish Pope. But some importance must also be attached to Gorbachev’s role. Had he been an old Stalinist, the Soviet would probably have taken military actions against Solidarnosc. So it was not just one factor, but several.

Another factor, however, of lower dignity and earlier in time, was the author Solzhenitsyn. It was he who, with his books on Gulag, got the world to understand the extent of the oppressive regime’s coercion against its own population. The book The Gulag Archipelago was written during 148 incredibly busy days on a small farm outside the town of Tartu. That book helped break up the Soviet Union’s foundation of lies. The background to Solzhenitsyn’s stay on the farm was the fact that he in 1944 had shared a prison cell with the Estonian lawyer Arnold Susi. The lawyer had been a minister in the Estonian government that came in power between the German retreat and the renewed Soviet occupation. For a few short days, the free Estonia flag was shown on the Heman Tower in Talinn.

When the Russians took over in the country, everyone in the government was arrested. The country’s Defense Minister wa shot and all others were sent to Russian concentration camps. About half of those who was taken to the camps died there. The lawyer Arnold Susi was in the prison cell together with Solzhenitsyn when he was about to be transported to a camp. During short shared walks in the rest area in the prison, Arnold Susi told Solzhenitsyn about Western democracies and life in the countries outside the Soviet Union. Solzhenitsyn did not know anything about the world outside the Soviet Union. Solzhenitsyn was at that time a convinced communist, but also a antistalist. What he was told by Arnold Susi, however, forever changed his thoughts on the Communist dictatorship.What he was told by Arnold Susi, however, forever changed his thoughts on the Communist dictatorship. Solzhenitsyn was at that time convinced communist, but antistalist.

Arnold Susi was released first in 1956 and was then able to return to his family, which was also banished to Siberia. After a while, however, the family could return to Estonia and stay with Marta Port, who was the owner of a farm in Haava, near Tartu. On her own initiative, she had taken on the task of providing shelter for families who came out from Siberia.

Arnold Susi’s daughter Heli Susi has later mentioned that her father told her about the meeting with Solzhenitsyn. He told her: ”I met a young Russian artillery officer in Lubjanka, high intellectual person and openminded, but totally ruined by his ideology. If he can live, he will make himself heard in the world. ”

The contact with Arnold Susi gave Solzjenitsyn the opportunity to spend a few summers and a winter staying at Marta Port’s farm in Haava in order to have the opportunity to write the great book ”The Gulag Archipelago”. The farmers house was remote from the city. Neighbors were told that Solzhenitsyn was a Russian professor that stayed there to complete a scientific work. During the hectic time of writing, Heli Susi took care of copies of Solzjenitsyn´s manuscript sheet and hid them in various places on the farm. She made sure that her son Juhan could photograph the sheets. The original of the manuscript was stored in a special metal box, which, incidentally, had been manufactured by Lembitu Aasalu who had previously been in a camp together with Solzhenitsyn. Anyone who that made it possible for Solzhenitsyn to write his work was really surprised that the KGB did not search the farm. They had expected that to happen, but hoped that the metal box with the manuscript and the copies would not be found. Strangely enough, the yard was not searched.

At first, Marta Port had been hesitant to receive Solzhenitsyn, as he was a Russian communist. But Arnold Susi was able to calm her by explaining that Solzhenitsyn changed completely through the camp. The meetings he had with other people in the camps, those who had a completely different background than his, meant that he ”became a completely different person”. It was in that way Solzhenitsyn himself described the change he had undergone.

Solzhenitsyn enjoyed a good life in Estonia, where the book ”The Gulag Archipelago” was written. Despite more than 20 years of occupation, there were still remnants in Estonia of the former democratic society in the 20ths and 30ths. A curiosity was that Solzhenitsyn was surprised that Estonian peasants put out milk pots on the way to take-out. He was surprised that the pots were not stolen.

Perhaps Arnold Susi and Marat Port also contributed to the breakdown of the Soviet Union by giving Solzhenitsyn the opportunity to write the important book on the special farm. This was a long time before Solzhenitsyn was awarded the Nobel Prize in Literature.

Publicerat i Okategoriserade

Vad krossade Sovjetunionen?

I olika sammanhang har jag livfullt spekulerat över vad det var som fick Sovjetunionen att falla samman som en luftig sufflé. Tillsammans med alla andra förvånades jag högeligen över vad som skedde åren 1989 – 1991. Säkerhetstjänsterna i de olika länderna hade hård kontroll på befolkningen. Det hade gått avsevärd tid sedan upproren i Berlin 1953, Budapest 1956 och Prag 1968. Det var lugnt i Sovjetunionen och praktiskt taget hela Östeuropa. Själv reste jag runt i Rumänien sommaren 1984 och kunde inte se något som helst tecken på att att kommunist-regimen inte hade full kontroll av allt. Dissidenterna i Sovjet var få och mest uppmärksammade i den fria världen. KGB hade kontroll av över alla dissidenter och partiet kontrollerade all information (utom Radio Free Europe och Vocie of America). Sovjetunionen hade lätt kunnat stärka greppet kring befolkningen och utövat politiskt tryck på proxyregeringarna i Östeuropa. Internet fanns ännu inte. Kontakten med övriga världen var mycket begränsad. Det som fanns som vägde emot allt detta var

fackföreningsrörelsen Solidarnosc (Solidaritet) i Polen, den polske kardinal som utsett till påve och Gorbatjov. Därtill kom att USA under president Reagan hade rustat upp det amerikanska försvaret och att de ryska ledarna ansåg att landet måste möta detta med egen upprustning, trots att ekonomin var svag. Vilken av dessa förhållanden var det som ledde till upplösningen av Sovjetunionen? Bedömningen kan bli olika. Själv skulle jag dock vilja påstå att det vare en samverka av de nämnda faktorerna. Störst vikt fäster jag vid Solidarnosc och den polske påven. Men viss betydelse måste tillmätas Gorbatjovs roll. Hade han varit en gammal stalinist hade Sovjet förmodligen slagit till militärt mot Solidarnosc. Det var alltså inte bara en faktor utan flera. Men vi får inte glömma bort att påven ska ha meddelat sovjetledaren att om landet gick in militärt i Polen skulle han som påve resa hem till Poland.

En annan faktor, dock av lägre dignitet och tidigare i tiden, var författaren Solzjenitsyn. Det var han som med sina böcker om Gulag fick världen att förstå omfattningen av förtryckarregimens tvång mot den egna befolkningen. Boken Gulag-arkipelagen skrevs under 148 otroligt arbetsfyllda dagar på en liten gård utanför staden Tartu. Den boken medverkade till att spränga sönder Sovjetunionens fundament av lögner. Bakgrunden till Solzjenitsyn vistelse på gården var att han år 1944 hade delat cell med den estniske advokaten Arnold Susi. Advokaten har tillhört den estniska regering som kom till mellan den tyska reträtten och den förnyade sovjetiska ockupationen. Under några korta dagar fördes det fria Estlands flagga på Hemanstornet i Talinn. När ryssarna tog över i landet greps alla i regeringen. Landets försvarsminister sköts och alla övriga sändes till ryska koncentrationsläger. Omkring hälften av de som sänder till läger avled där. Advokaten Arnold Susi befann i cellen tillsammans med Solzjenitsyn då han var på väg att transporteras till ett läger. Under korta gemensamma promenader på rastgården hann Arnold Susi med att berätta för Solzjenitsyn om de västerländska demokratierna och livet i länderna utanför Sovjetunionen. Solzjenitsyn kände inte till något alls om världen utanför Sovjetunionen. Solzjenitsyn var vid den tiden övertygad kommunist, men dock antistalinist. Vad han fick höra av Arnold Susi förändrade dock för alltid hans tankar kring den komministiska diktaturen.

Arnold Susi frigavs först 1956 och kunde då återvända till sin familj, vilken även den förvisats till Sibirien. Efter en tid kunde dock familjen återvända till Estland och fick bo hos Marta Port, som hade en gård i Haava nära Tartu. På eget inititiativ hade hon tagit på sig uppgiften att ge husrum till familjer som kom från Sibirien.

Arnold Susis dotter Heli Susi har senare omtalat att hennes far berättade om mötet med Solzjenitsyn. Han berättade: ”Jag träffade i Lubjanka en ung rysk artilleriofficer, högintellektuell och öppen, men totalt fördärvad av sin ideologi. Om han får leva kommer han att göra sig hörd i världen.”

Kontakten med Arnold Susi ledde till att Solzjenitsyn fick möjlighet att ett par somrar och en vinter bo på Marta Ports gård i Haava för att där få tillfälle att skiva den stora boken ”Gulag-arkipelagen”. Gården låg ganska avsides utanför staden. Till grannarna hade man sagt att Solzjenitsyn var rysk professor som både på gården för att få tillfälle att färdigställa ett vetenskapligt arbete. Under det hektiska skrivarbetet gick de till så att Heli Susi allteftersom tog hand om kopior av Solzjenitsyn manuskriptark och gömde dessa på olika ställen på gården. Hon såg till att hennes son Juhan kunde fotografera av arken. Själva originalet till manuskriptet förvarades i en särskild metallbox, vilken för övrigt hade tillverkats av Lembitu Aasalu som tidigare suttit i ett läger tillsammans med Solzjenitsyn. Alla som var involverade i de hela och gjorde det möjligt för Solzjenitsyn att skriva sitt arbete var förvånade över att inte KGB gjorde någon husrannsakan. De hade räknat med att det skulle ske, men hoppades på att metallboxen med manuskriptet och kopiorna inte skulle påträffas. Märkligt nog blev gården inte utsatt för någon husrannsakan.

Till en början hade Marta Port varit tveksam till att ta emot Solzjenitsyn, som var rysk kommunist. Men Arnold Susi kunde lugna henne genom att förklara att Solzjenitsyn helt förändrats genom lägervistelsen. De möten han haft med andra människor i lägren, sådana som hade helt annan bakgrund än den han hade, medförde att han ”blivit en helt annan människa”. Det var så han sjävl omtalade den förändring som han genomgått.

Solzjenitsyn trivdes bra i Estland där boken ”Gulag-arkelagen kom till. Trots mer än 20 års ockupation fanns det ändå kvar rester av det tidigare demokratiska samhället under 20- och 30-talen. Solzjenitsyn var förvånad över att estniska bönder kunder ställa ut mjölkkrukor vid vägen för avhämtning. Han var förvånad över att de inte stals.

Kanske bidrog även Arnold Susi och Marat Port till nedbrytningen av Sovjetunionen genom att de ge Solzjenitsyn tillfälle att skriva den viktiga boken. Detta var långt innan  Solzjenitsyn tilldelades Nobelpriset i litteratur..

Publicerat i Okategoriserade