Den polske översten som lämnade hemliga handlingar till CIA

Enligt många inom den amerikanska underrättelsetjänsten var den polske översten Ryszard Kuklinski (1930 – 2004) en av de bäst placerade spionerna i östblocket. Mellan 1972 och 1981 överlämnade han tiotusentals sidor hemliga handlingar till CIA. Bland handlingarna fanns Warszawapaktens detaljerade krigsplaner för angrepp mot NATO och Västeuropa.

Det tycktes vara ett rutinmässigt möte för överste Kuklinski. Med hänsyn till att han var en högt uppsatt officer i polska armén var det för honom ett möte som liknade många andra. Men när Kuklinski kom in i konferensrummet noterade han att något var ovanligt. Hans chefer och kollegor satt tysta i väntan på att han själv skulle sätta sig. Spänningen i rummet var nästan möj­lig att ta på. Han satte sig och efter en liten stund sa hans chef, generalen Jerzy Skalski, att det hade visat sig ha uppstått en läcka och att det alltså måste finnas en förrädare i den egna staben. Mycket få officerare hade till­gång till den information som hade kommit ut.

Efter att i åratal har lämnat information till USA avseende de polska och ryska militära planerna så stod han nu inför ett avslöjande. Vid mötet utpe­kades han dock inte som misstänkt, men han var en av de få officerare som hade tillgång till den läckta informationen. Han visste att han nu hade ögonen på sig.

Kuklinski visste att den här dagen skulle komma även om han hoppats på att det inte skulle ske. Under årens lopp hade han flera gånger varit mycket nära att bli avslöjad. En del av hans ovanliga aktiviteter hade väckt misstänksam­het bland flera högre officerare. Om misstanken kunde bekräftas så skulle det tveklöst medföra dödsstraff. Ett stort antal andra spioner i Sovjetunionen och i Östeuropa hade under årens lopp avrättats för att de hade försett USA och västmakterna med hemlig information. Kuklinski visste att han skulle dela detta öde om han blev avslöjad. Han ville försöka klara sig och framför allt rädda sin familj. Tiden höll på att löpa ut.

Kuklinski hade, som alla officerare, fått höra att förrädare avrättades genom att levande föras in i kremeringsugn. Det var i varje fall ett rykte som KGB och de nationella säkerhetstjänsterna inte ens försökte dementera. Det fanns uppgifter om att elever på KGB:s utbildningar fick denna avrättningsmetod beskriven för sig och att det även visades en film från en sådan avrättning (som sades vara frän en verklig avrättning).

Kuklinski föddes 1930 i Warszawa. Hans barndom utmärktes av tragedier. Den dag som Tyskland invaderade Polen hade den då nioårige Kuklinski gått till skolan som vanligt och blivit chockad av flyglarmet som ljöd i hela staden. Under ockupationen fick Kuklinski själv bevittna tyskarnas många övergrepp på Warszawas gator. Han skrämdes av byggandet av murar kring Warszawas ghetto och hur ghettot och dess judar därefter utplånades.

Då Kuklinski upprördes över vad han såg försökte han att ansluta sig till den polska underjordiska armén (”Hemarmén”, polska Armia Krajowa, även känd som AK ), men eftersom han bara var 13 år tilläts han inte vara med. Trots sin låga ålder så fick han i stället enrollera sig i motståndsrörelsen ”Svärdet och Plogen”. Han fick hjälpa till att sätta upp rekryteringsaffischer på stan.

Kuklinskis liv tog sedan en tragisk vändning. Hans far hade varit verksam i motståndsrörelsen och han greps, misshandlades svårt samt fördes till ett koncentrationsläger. Först efter kriget fick Kuklinski reda på att hans far hade dött i koncentrationslägret Sachenhausen.

Kuklinski har uppgivit att hade själv under en del av kriget suttit i arbetsläger. Men det är oklart om detta är sant. Möjligen var det så att han deporterades tillsammans med sin mor som arbetsfångar till Tyskland. Han har vid något tillfälle hävdat att han deltagit i Warszawaupproret, men även detta har ifrå­ga­satts. Efter kriget återvände Kuklinski till sitt hemland och arbetade en tid som nattvakt på en fabrik. Därefter tog värvning i den polska armén 1947 vid 17 års ålder. Efter tre års kadettutbildning avskildes han från utbildningen och tvingades tjänstgöra som menig utan att få tillgodoräkna sig den tidigare genomgångna utbildningen. Skälet till att han avskildes var att han miss­tänktes för att ha varit aktiv i Armia Krajowa och även i motstånds­rörelsen. Endast några veckor efter att ha blivit avskilt fick han återgå till utbildningen efter ingripande från högsta försvarsledningen. Det har ställts en hel del frågor om hans aktiviteter under kriget och åren omedelbart efter kriget. I intervjuer har har han lämnat olika uppgifter.

Under de följande 20 åren steg han i graderna och 1967 hade han redan blivit en etablerad och känd officer som innehade viktiga befattningar i de centrala staberna.

När Kuklinski steg i graderna kom han också att som polsk officer medverka i sovjetiseringen av den polska armén. Han var den som ofta skrev förutsätt­ningarna för olika övningar, krigsspel och stabsövningar. När Kuklinski steg i graderna blev han alltmer medveten om den intensivt pågående sovjeti­se­ringen av den polska försvarsmakten. Kuklinski frustrerades över detta och frågade sig ständigt om han verkligen utbildade sig själv och tränade perso­nalen för försvar av själva Polen eller av Sovjetunionen. Trots att Kuklinski verkade för Polens egna intressen så kände han att han endast var en liten kugge i den stora sovjetiska militära strategin. Under karriären inom armén var han medlem i kommunistpartiet.

År 1967 sändes Kuklinski till Vietnam under sex månader för att där ingå i Polens delegation i en kontrollkommission. Där fick han ytlig kontakt med några amerikanska officerare och fann intresse i att samtala med dessa. Någon närmare kontakt fick han dock inte eftersom han inte talade engelska.

När Kuklinski kom från Vietnam så fick han uppdrag att arbeta med plane­ringen av en operation benämnd Danube. När han hade trängt in i underlaget så insåg han att det egentligen rörde sig om den konkreta anfallsplanen för Warszawapaktens länder att gå in i Prag och Tjeckoslovakien för att röja den sittande regeringen ur vägen. Sovjetunionens ville att alla eller så många som möjligt av Warszawapaktsländerna skulle deltaga i invasionen. Sovjetunionen ville inte stå ensamma med det politiska ansvaret som landet hade gjort vid invasionen av Ungern 1956. Kuklinski var således en av de som planlade invasionen av Tjeckoslovakien 1968.

Klockan 23 den 20 augusti 1968 invaderade Warszawapaktens stater Tjecko­slovakien. Det var Sovjetunionen, Bulgarien, Polen och Ungern. Hela Tjec­ko­slovakien ockuperades med omkring 250 000 man och över 2 000 strids­vagnar. Rumänien och Albanien vägrade dock sända trupp. DDR skulle ha bidragit symboliskt med några få förband, men dessa planer skrinlades bara några timmar före invasionen. Från polsk sida deltog 28 000 man ur den Andra armén från militärdistriktet i Schlesiens vojvodskap.

Senare utökades den militära styrkan i Tjeckoslovakien till över 500 000 man. I det tjeckiska motståndet dödades 137 personer och närmare 500 sårades allvarligt.
Två år efter invasionen av Tjeckoslovakien drogs Polen in i en allvarlig ekonomisk kris. Som åtgärd beslutade den polska kommunistiska regeringen att drastiskt höja matpriserna och sänka lönerna. Detta blev en kraftig chock för polackerna. De stora prishöjningarna ledde till att många inte kunde köpa de nödvändiga dagliga nyttigheterna. Prisstegringen ledde därför till orolig­heter runt om i landet, särskilt i de norra delarna.

Med hänsyn till att detta endast var två år efter invasionen av Tjeckoslo­va­kien var den polska regeringen rädd för oroligheter. Regeringen insåg att om den inte genast slog ned eventuella uppror skulle detta få en tydlig destabi­liserande effekt på hela samhället. Regeringen var helt övertygad om att det låg i landets intresse att slår ned på uppror. Det skedde även i vissa delar av landet. Nedslagen resulterade i 40 dödsoffer och att omkring 1 000 personer var tvungna att söka vård på sjukhus. Det var en allmän uppfattning bland polska officerare att åtgärderna var nödvändiga och befogade, men så tänkte inte Kuklinski.

Det tycks ha varit så att Kuklinski under lång tid var mycket missnöjd med den polska arméns krigsplanering och samordning med den sovjetiska armén. Särskilt vände han sig mot ”sovjetiseringen” av den polska armén. Kuklinski hade uppfattningen att polska armén i sin planering (doktrinen) i själva verket motverka det polska folkets intressen. Han drog slutsatsen att det som hotade världsfreden var den ryska aggressiva planläggningen för krig och hur kriget skulle gestalta sig.

Kuklinski var hela sitt liv intresserad av segling. I augusti 1972 seglade han och andra polska officerare med en fritidsbåt till Västtyskland, Nederländerna och Belgien. Under någon annan sommarsäsong hade han även seglat till södra Sverige. Båtens besättning hade uppdrag att mäta djupet och kartlägga navigeringsmöjligheten i vissa hamnar och farvatten.

Under utlandsvistelsen 1972 skrev han ett anonymt brev, på mycket tafatt engelska, till den amerikanska ambassaden i Amsterdam (fast ambassaden låg i Haag). Hans meddelande innebar att han under en av tre angivna dagar i augusti 1972 ville träffa amerikanska arméofficerare med graderna överste­löjtnant eller överste. Han angav även två dagar då han alternativt skulle kunna träffa dem i Ostende. Den amerikanska underrättelsetjänsten ställde upp med två man mötte Kuklinski i Amsterdam. De utgav sig för att vara arméofficerare, men det var tjänstemän inom CIA. När de mötte honom fick det klart för sig vilket motiv han hade och hans livliga intresse av att samar­beta med USA. När de frågade vad han kunde lämna för information be­rättade han att han arbetade i den polska försvarsstaben och hade tillgång till sekretessbelagt material som skulle kunna vara till stor hjälp för CIA och därmed för NATO. Han informerade dem om att han hade tillgång till de sovjetiska krigsplanerna för anfall mot Västeuropa. Han hade också tillgång till handlingar från de senaste militära övningarna (med utvärderingarna) samt även information om nya materielprojekt. Han uppgav att han hade information om den nya sovjetiska stridsvagnen T-72 samt om vissa luft­värnsrobotar (bland annat Strzała-2). Kuklinski förklarade att han var beredd att över­lämna all den hemliga information som han överhuvudtaget kunde få tag på. Han ställde inte några krav på ekonomisk ersättning.

Kuklinski återvände till Polen efter att han mött de amerikanska agenterna, som inte var arméofficerare som Kuklinski trodde. Kuklinski informerade naturligtvis inte sin fru eller någon i familjen om sin första kontakt med amerikanerna.

Vid det första mötet med amerikanerna i Polen kunde Kuklinski överlämna 18 filmrullar med avfotograferade hemliga handlingar. Dessa filmrullar innehöll foton av sovjetiska dokument av hög sekretessgrad. USA försåg honom senare med en s. k. Tubka-kamera inbyggd i en cigarettändare. Kuklinski var nämligen storrökare.

Det var också vid detta första möte som man gick igenom hur själva över­lämnandet av dokument skulle gå till. Det skulle ske genom så kallade dead-drops (dolda brevlådor i terrängen). Det var mycket noga med att allt detta skulle vara klart och tydligt för att inte utsätta verksamheten för risker.

Den polska militära säkerhetstjänsten hade redan tidigt misstänkt att det fanns en läcka högt uppe i de centrala staberna, men misstankarna riktades tidigare inte mot Kuklinski. Denne ansågs pålitlig och han hade gjort en synnerligen framgångsrik karriär.

Det var under 1980 som den politiska rörelsen Solidaritet växte dramatiskt till över en miljon medlemmar. Regeringen accepterade till synes opposi­tions­rörelsen samtidigt som det gjordes förberedelser för att vid behov slå ned oppositionen med hårda metoder. Kuklinski hade själv uppdrag att utarbeta planerna för undantagstillstånd och gripande av alla ledande per­soner i Solidaritet. Kuklinski informerade emellertid CIA om planerna för att försöka förhindra tillslag mot Solidaritet och även ett hotande militärt in­gripande av Sovjetunionen. Ganska snart efter att Kuklinski lämnat informa­tionen om planerna på undantagstillstånd kallades han till ett möte där han fick veta att försvarsledningen med säkerhet kände till att det fanns en läcka av planerna. Detta ledde till att Kuklinski snabbt kontaktade sina amerikan­ska uppdragsgivare för att begära att både han och hans familj (hustru och två söner) snarast möjligt skulle hjälpas ut ur landet. Flyktplanen hade förberetts av CIA under lång tid.

Kuklinski och hans tre familjemedlemmar begav sig till en utsedd hemlig adress i Warszawa där de plockades upp av en bil och kördes till den ameri­kanska ambassaden. Därifrån kördes omedelbart i en större bil (en van) direkt till Östtyskland och därefter till Västberlin. De fyra personerna gömdes i stora kartonger i bilen. Troligen valdes resvägen därför att det var vanligt att personalen vid den amerikanska ambassaden körde bilar till och från Väst­berlin. Avståndet från Warszawa till Berlin är 574 km.

Vid utplaceringen från Polen krävde gränspolisen att få genomsöka bilen trots att den hade diplomatskyltar. En häftig diskussion utbröt då personalen från den amerikanska ambassaden energiskt hävdade att bilen inte fick genom­sökas då det var en diplomatbil. Efter någon halvtimme klarades dock det hela ut. Den amerikanska bilen var helt enkelt ny och registreringsnumret hade inte hunnit bli registerfört hos den polska gränspolisen. Sedan det bekräftats att det verkligen var en ambassadbil släpptes den igenom utan att undersökas. Detta räddade uppenbarligen livet på Kuklinski. Han och hans familj flögs omedelbart över till Virginia, USA. Dagen efter sin ankomst till USA tilldelades Kuklinski Distinguished Intelligence Medal av CIA. Det är den förnämsta utmärkelsen som CIA kan tilldela någon och att ett bevis på att personen utfört utomordentligt värdefulla tjänster för USA under extremt svåra förhållanden.

Hans spionage för USA under nio år ansågs ha varit av högsta värde. Totalt hade han fotograferat av över 43 000 sekretessbelagda handlingar. Kuklinski hade helt enkelt tagit med sig handlingarna hem i sin arbetsportfölj, fotogra­ferat av dessa i sin bostad med en handhållen kamera med stöd av ryggstödet på en stol. Efter fotograferingen tog han med sig handlingarna tillbaka till arbetsplatsen. Filmrullarna lämnade han över i dead drops (brevlådor) på olika hemliga platser runt om i Warszawa.

Den polska militära säkerhetstjänsten kände till att hans äktenskap hade djupa sprickor och att Kuklinski ofta träffade älskarinnor i ett sommarhus utanför Warszawa. Den aktiviteten underlättade uppenbarligen för honom att vid udda tider uppsöka de olika dolda “brevlådorna” där är han lämnade sina filmer.

Kuklinski infann sig inte på försvarsstaben och det dröjde inte länge förrän den militära ledningen insåg att han hade flytt ur landet. Några år efter flykten dömdes han i sin utevaro av en polsk domstol för spioneri till döden. Brottsrubriceringen var egentligen “förräderi mot fosterlandet”. Flera år efter den kommunistiska regimens fall omvandlades straffet till 25 års fängelse. Ytterligare några år senare frikändes han dock helt av en polsk domstol med motiveringen att han handlat under särskilda omständigheter i syfte att uppnå ett högre mål.

År 1998, 18 år efter flykten, fick han tillstånd att besöka sitt hemland. Han mottogs av jublande människoskaror, körsång, parader och uppvaktningar. Han hyllades både av folket och av myndigheterna som en verklig hjälte. I slutet av sitt besök höll han ett tal i Krakow, som sändes i radio.

Kuklinski avled i USA 2004 i en hjärnblödning. Kort efter dödsfallet be­fordrades han av den polska regeringen till general i polska armén. Kuklinski utnämndes efter sin död även till hedersborgare i flera polska städer och står även staty.

Under den tid då han fotograferade av hemliga handlingar hade han fått en liten radiosändare (sändtagare) av amerikanerna. Med den kunde han sända och ta emot kodade korta meddelanden som sändes komprimerat med snabb­sändningar med mycket låg uteffekt. Tekniken byggde på att USA hade en högkänslig mottagare i närheten av den plats varifrån sändningarna gjordes.

Kuklinski begärde även att amerikanerna skulle förse honom med en liten pistol som han skulle kunna hålla dold i uniformsfickan. De vägrade dock att ge honom någon pistol därför att de ansåg att det skulle vara för farligt för honom att gå beväpnad på det sättet. Han beväpnade sig inte heller på något annat sätt.

Kuklinski begärde även att amerikanerna skulle ge honom en giftampull, vilket han fick. Man förklarade för honom att döden skulle inträffa omedel­bart när han krossade ampullen i munnen.

I olika redogörelse för överste Kuklinskis spionage framgår det att CIA informerade och fortlöpande erhöll information i kontakter med den polske påven Johannes Paulus II. Det finns allvarliga misstankar om att någon inom Vatikanen medvetet eller av slarv lämnade information som gjorde att ryssarna och polackerna fick klart för sig att planerna på undantagstillstånd var kände för både påven och västmakterna.

Kuklinski fick ut sina två söner till USA, där familjen senare levde. Båda hans söner omkom senare under mystiska förhållanden. Den ene sonen läste vid ett universitet och blev där påkörd flera gånger av en bil inne på campus­området. Bilen och bilföraren undkom och det blev aldrig utrett vem som var föraren. Den andre sonen försvann spårlöst när han var ute med en båt i Mexikanska Golfen och dök som sportdykare. Han var en erfaren dykare, men det har aldrig lämnats någon förklaring till olyckan. Hans kropp åter­fanns inte.

Efter Kuklinskis död fördes kroppen till Warszawa och där begravdes han under hedrande former på den militära delen av en kyrkogård. Han begravdes tillsammans med kvarlevorna efter sonen som körts ihjäl av en bil.

Det har spekulerats i att påkörningen med bil var utförd av KGB som en hämnd mot Kuklinski. Det är känt att NKVD och KGB många gånger arran­gerat trafikolyckor för att mörda personer. Det har också spekulerats i att drunkningsolyckan inte var en drunkningsolyckan utan ett sätt för CIA att ge den andre sonen en helt ny identitet, som skulle skydda honom mot befarat attentat av KGB. Det är välkänt att KGB försöker undanröja personer som har svikit sina förpliktelser mot Sovjetunionen, även om de tagit sin tillflykt till utlandet. Enligt KGB ska förrädare aldrig få undkomma döden. Det är dock inte känt att Kuklinski själv blev utsatt för attentatsförsök.

När Kuklinski fick fristad i USA blev han inte genast ”pensionär” utan an­litades av CIA och försvarsmakten för att hjälpa till med analyser av under­rättelseinformation och framträda som lärare och föredragshållare och lärare. Han var verksam i den amerikanska försvarsmakten i många år. USA och NATO hade uppenbarligen stor nytta av honom under den tiden. Han var ju en av de som varit med och skrivit Warszawapaktens anfallsplaner. Det var bland annat på detta sätt som NATO fick bekräftat att den sovjetiska plan­läggningen var att taktiska kärnvapen skulle sättas in på ett tidigare stadium samt att framryckningen över norra Tyskland skulle ske med mycket hög hastighet. Denna information hade även Sverige och Finland tillgång till.