Tolstoj köpte biljetter tidigt på morgonen

Det var 28 oktober 1910 som en man steg upp klockan 3 på morgonen och smög ut från sovrummet där hans hustru sov. Han hade skrivit ett avskedsbrev till hustrun, som han varit gift med i 48 år. I avskedsbrevet bad han henne att inte söka efter honom. Dessutom skrev han att han inte längre orkade leva i den lyx som familjens förmögenhet medgav. Hans avsikt var att slutligen dra sig tillbaka från världen. Mannen var greven och författaren Lev Lev Nikolajevitj Tolstoj (1828 – 1910). Den världsberömde författaren var 82 år gammal när han för alltid lämnade sitt gods Jasnaja Poljana.

I den tidiga morgonen vandrade Tolstoj till järnvägsstationen där han köpte en biljett för resa i tredje klass. Därefter reste han planlöst från plats till plats för att inte hustrun och släktingarna skulle kunna finna honom. Efter en veckas flackande från station till station avled han allvarligt sjuk på en järnvägsstation.

Tolstoj tillhörde en av de förnämsta adelsätterna i Ryssland. Han hade studerat på universitet innan han gav sig in på den militära banan som officer för att därefter bli författare. Tolstoj är den store skildraren av aristokratiskt liv i Ryssland under 1800-talet. Efter studier vid universitetet i Kazan deltog Lev Tolstoj som frivillig i striderna mot de upproriska bergsborna i Kaukasus. På lediga stunder skrev han den delvis självbiografiska Barndomen (1852), följd av Pojkåren (1854) och Ungdomen (1857). Det var självbiografiska romaner som handlade om en adelsynglings bildningsväg och även med fullödiga skildringar av aristokratins livsstil. Författaren hade redan då förmågan att skildra aristokratins väsen utifrån och inifrån sin egen krets.

Vid 34 års ålder gifte han sig med stor tvekan med Sofia And. Han var mycket osäker på om han verkligen ville ingå äktenskap med den artonåriga flickan. I sin dagbok skrev han efter bröllopsdagen: ”Jag är rädd, jag kan inte tro det, jag vill fly. Det var mycket högtidlig.”

Revolutionären Leon Trotskij skrev i en artikel att Tolstoj tycktes leva i två olika våningar samtidigt. Övervåning där aristokratin fanns och en källarvåning där fattiga arbetare och bönderna levde. Det var en god iakttagelse som rätt förstod Tolstojs ständiga vacklande mellan den välutbildade aristokraten och hans verkliga kännedom om de enkla människornas vardag. Liksom många andra hade Tolstoj fått en alltigenom västerländsk utbildning och uppfostran. Han behärskade det franska språket lika bra som ryskan. Det har sagts att syntaxen i hans litterära verk många gånger tycks återspegla syntaxen i franska språket. Hans klara prosa utger på något sätt klarheten i det franska språket. Hans litterära elegans tycks också ha sin grund i hans förtrogenhet med franska språket.

Trotskij försökte utveckla en egen moral som i hög grad byggde på Bibelns texter. Hon försökte alltid tolka hela Bibeln i moraliska kategorier. Det viktigaste för honom i Bibelns texter var det kristna kärleksbudskapet och motstånd mot allt våld. Hans kristendom var högst personlig och hans motstånd mot allt våld i alla former, trots att han varit officer, gjorde att han senare kom att anses som en föregångsmans för senare pacifistiska rörelser. Han betraktas även som en av portalfigurerna inom anarkismen. Man har förstått att han inspirerades av bland annat Henry David Thoreau. Tolstojs bokstavliga tolkning av Bergspredikan fick honom senare att bli kristen anarkist och anarkopacifist. Hans tankar om icke-våld, som beskrevs i verk som Guds rike finns inom dig, påverkade personer som Mahatma Gandhi och Martin Luther King, Jr.

Tolstoj försökte alltid leva så enkelt som möjligt, men han förtäljer också hur han enkelt klädd kunde vandra runt på Moskvas gator för att se all fattigdom och därefter gå hem och bli serverad de läckraste maträtterna i sitt rika hem. Det finns en diskrepans mellan hans uppsatta moralregler och hur han själv levde. Han predikade exempelvis sexuell avhållsamhet samtidigt som han fick tolv barn och själv var sexuellt aktiv långt upp i åren.

Under en viss tid studerade även Tolstoj med största intresse Vladimir Dals enorma samling av ryska ordstäv och försökte då finna motsvarigheter i Bibeln. Invid tusentals ordspråk antecknade han i boken olika bibelställen, vilket man kan studera i hans exemplar av den omfattande boken som förvaras på Kungliga biblioteket i Stockholm.

Tolstoj levde hela sitt liv i en ständig konflikt mellan sin grundliga förankring i den ryska aristokratin och sin djupa medkänsla med de fattigaste i samhället. Det var år 1910 som Tolstoj skrev sitt testamente som gjorde familjen arvlös. Det var därefter under samma år som han beslutade att stiga upp på morgonen, bege sig till järnvägsstationen och köpa biljetter för tågresor i tredje klass. Det var hans sista flykt från aristokratins tillvaro och även en flykt från livet. Han dog på järnvägsstationen i Astapovo i lunginflammation. Orten Astapovo bytte senare namn till Lev Tolstoj.

Annonser
Publicerat i Okategoriserade

Får och oxar fälldes med fallskärm

Det har ju varit vanligt att djur används i krig. Det man i första hand tänker på är förstås alla hästar som använts både som dragdjur och som ridhästar. Hundar har använts i krig liksom brevduvor. Hannibal använde sig av ett mindre antal stridselefanter. Det finns säkert andra exempel på att andra djur som använts. Karl XI lär har gjort försök med att tämja älgar för att kunna använda dessa som snabbfotade riddjur. Det misslyckades fullständigt.

Men det har dock förekommit att man i krig fällt djur med fallskärm. Nu tänker jag inte på de enstaka gånger då hundar har släppts ned med fallskärm för att de ska användas av den patrull som samtidigt landsätts med fallskärm. Det handlar om landsättning av får och oxar med fallskärm.

Under andra världskriget genomfördes omfattande arméoperationer som praktiskt taget helt och hållet var beroende av underhåll av förnödenheter från luften. Från flygplan fälldes bränsle, ammunition, vatten och proviant.

Under åren 1934 – 1936 pågick det andra italiensk-abessinska kriget och även i detta krig genomfördes i mindre skala operationer som förutsatte underhåll från luften. Under kriget skulle ett förhållandevis stort italienskt förband ta sig över Danakil-öknen, som ligger i nordöstra Abessinien (nuvarande Ethiopien). Förbandet skulle ta sig omkring 200 km genom ett av de svåraste ökenområdena som finns. Eftersom det inte fanns något skydd med den brännande solen bedömde italienarna att marschen bara kunde genomföras om soldaterna slapp bära med sig någon tyngre packning. I stället planerades att 25 transportflygplan skulle användas för att med fallskärm fälla underhåll på vissa bestämda platser. I utrustningen som skulle fällas ingick köksutrustning som skulle lämnas kvar på platsen då förbandet marscherade vidare. Från flygplanen skulle det också fällas behållare med vatten samt matvaror. Det är oklart varför italienarna inte valde att fälla proviant i form av konserver, saltat kött eller vegetariska matvaror. I stället valde italienska försvaret att med fallskärm släppa ned levande djur för att trupperna skulle få färskt kött för tillagning. Under marschen genom Danakil-öknen släppte det italienska flygvapnet med fallskärm ned sammanlagt 72 levande får och 2 levande oxar. I varje fall fåren klarade landningen med fallskärm utan några nämnvärda skador. Soldaterna kunde genast samla in fåren och allteftersom slakta dessa. Hur det gick för de två oxarna är däremot oklart. Men även dessa tillagades av soldaterna.

Den italienska marschen genom Danakil-öknen är det första exemplet på framryckning av arméförband där allt underhåll är beroende av fällning av last med fallskärm. I augustinumret 1938 av den italienska tidskriften Click framhölls att flygande underhåll var något helt nytt i krigföringen, men att det fanns all anledning att räkna med att sådana operationer skulle bli vanliga i framtida krig. Så blev det också, men såvitt känt har det därefter aldrig fällts några slaktdjur med fallskärm.

Publicerat i Okategoriserade

Duellen i Lockeredsskogen

Det är inte bara på kontinenten som man duellerat. Det har man även gjort i vårt land, dock inte så ofta som i exempelvis Frankrike och Italien. Den sista duellen utkämpades en tidig vårmorgon 1816 i Lockeredsskogen i utkanten av Vänersborg. Det var en duelluppgörelse mellan två officerare vid Västgöta-Dal regemente i Vänersborg. Allt sedan kung Karl IX:s tid hade det varit dödsstraff på att deltaga i och även att arrangera dueller. Detta oavsett om duellen genomfördes med pistol eller sabel. Duellen i skogen utanför Vänersborg stod mellan den unge friherren och kaptenen Gustaf von Köhler och den äldre kaptenen Zacharias Sabelfeldt. Det var von Köhler som kom att fällas med ett dödande skott. Sabelfeldt rymde till Danmark liksom de två duellanternas sekundanter.

Bakgrunden till denna tragiska historia var att kapten von Köhler samma år genom inflytelserika släktingar hade lyckats få en officersfullmakt som kapten vid regementet. Det hade ordnats genom medverkan av majoren Haij vid regementet och det fanns grundade misstankar om att von Köhler hade köpt fullmaktstjänsten. Det var inte alls ovanligt vid tiden. Dessutom hade von Köhler tidigare tjänstgjort vid ett skånskt regemente. Officerarna där ansågs vara högdragna och snobbiga. De yngre officerarna vid Västgöta-Dal regemente var mycket missnöjda med att von Köhler fått den där officersfullmakten. De försökte till och med övertala honom att begära avsked eller återvända till sitt tidigare regemente i Skåne. Den som var den drivande kraften bland de som vill bli av med nykomlingen var kapten Sabelfeldt.

Nu var det minsann inte bara detta att von Köhler gått förbi många andra genom att köpa sig en officersfullmakt. von Köhlers mor skulle nämligen också i något sammanhang ha uttalat att Sabelfeldt var en hårdhjärtad svindlare och spelare. Att hon sagt något sådant om Sabelfeldt ledde till att hans fästmö slog upp förlovningen. Detta bidrog till att Sabelfeldt gjorde allt för att von Köhler skulle vantrivas och ge upp sin fullmaktsställning vid regementet. von Köhler, som själv var förlovad, var av ganska vek natur. Han var påtagligt närsynt och läste poesi på fritiden. Under somrarna gick han omkring i naturen och samlade in rara vävon Köhlerter till sitt omfattande herbarium.

Det sägs att Sabelfeldt bad andra officerare vid regementet att försöka ta reda på om von Köhler var dugligast på pistol eller sabel. Trots sitt namn var Sabelfeldt betydligt bättre skytt än sabelfäktare. von Köhler var bättre på att fäkta än att skjuta på grund av sin närsynthet.

Sabelfeldt försökte gång på gång att provocera von Köhler. Till slut lyckades han med sitt uppsåt genom att uttala sig vanvördigt och kränkande om von Köhlers släkt. von Köhler tappande då helt behärskningen och i uppbragt tillstånd kastade han sin handske på marken framför Sabelfeldts fötter och utbrast ”I morgon, tidigt kapten”. Det finns uppgifter om att Sabelfeldt då i hemlighet skulle ha provskjutit två pistoler i en lada.

Tidigt på morgonen därpå drog ett litet sällskap norrut från Vänersborg genom det område som kallas Blåsut. De vek sedan av till vänster in i den lilla skog som kallades Lockeredsskogen. De stannade slutligen i en glänta i skogen. Platsen kom senare bland de boende i generationer att kallas för ”duellbacken”. Var och en av de två duellanterna hade, som seden bjöd, med sig var in adjutant som skulle vara med som sekundanter. von Köhler hade som adjutant med sig kapten Sundén och Sabelfeldt hade med sig löjtnanten Lilliestierna. Sundén ville försöka föremål de två tupparna att göra upp utan att behöva gå till duell. Liliestierna däremot menade att det skulle vara fegt och bringa vanära över de två officerarna om de på ett så sent stadium drog sig ut duellerandet.

Själva duellen inleddes med att Lilliestierna uppmanade von Köhler att kort ange den skymf som han ansåg sig ha blivit utsatt för av Sabelfeldt. Det gjorde han och därefter skulle duellanterna välja vapen. Valet stod mellan pistol och sabel. Enligt seden var det den som utmanaren som skulle få välja vapen. Efter en ganska lång diskussion mellan alla fyra, duellanterna och de två sekundanterna, kom de fram till att duellen skulle först genomföras med pistol och därefter med sabel. von Köhler gavs tillfälle att välja en av de två medtagna pistolerna, vilka var identiska. Sabelfeldt å sin sida förklarade sig nöjd med von Köhlers val att börja med pistoler. Traditionen var att avståndet mellan de två vid duell med pistol skulle vara mellan 25 och 30 steg. Men eftersom von Köhler var så närsynt så bestämdes det att avståndet skulle vara endast 12 steg. Som utmanare ankom det på von Köhler att börja att skjuta. von Köhler tåg sin redan laddade pistol och sköt ett skott upp i trädens lövverk på medvetet tryggt avstånd från Sabelfeldt. Därefter var det Sabelfeldts tur. Tydligen ska han ha siktat mot von Köhlers kropp, men missade sitt skott. von Köhlers sekundant, kapten Sundén, tyckte då att det räckte med skottlossningen och ville att officerarna skulle låta avsluta det hela på ett lugnt och fredligt sätt. Det var tillfälle för von Köhler, som var den som utmanat Sabelfeldt på duell, att lägga ned sitt vapen. Men det ville inte von Köhler, trots att hans sekundant vädjade till honom att besinna sig. von Köhler ville inte dra sig tillbaka. För honom var det viktigt att få behålla äran och inte behöva utstå flera kränkningar från Sabelfeldt och de andra som ville ha bort honom från regementet. Hade han avbrutet duellen hade han han säkert fått höra av de andra officerarna att han hade dragit sig ur av feghet. von Köhler tvekande inte alls att fortsätta duellerandet och han till och med uppmanade sin antagonist att avlossa nästa skott. Det gjorde Sabelfeldt. Denne riktade sitt vapen omsorgsfullt. Kulan träffade rakt i von Köhlers bröst på endast 12 stegs avstånd. von Köhler föll ihop och hans kalfaktor, som väntat i närheten, rusade fram och försökte lägga ett stort bandage för att stoppa de kraftiga blodflödet. Regementsläkaren Rudolfi var vidtalat och kände alltså till att duellen skulle äga rum. Därför hade även han avvaktat i närheten av duellplatsen. Läkaren kom snabbt till platsen och även han försökte att på olika sätt stoppa det ymniga blodflödet. Den svårt skadade von Köhler frågade då läkaren om han var svårt skadad. Rudolfi sa då till von Köhler att han skulle komma att klara sig. Till de andra som stod intill viskade han dock lågt att von Köhler var döende. von Köhlers trolovade Julia kallades också till platsen. Hon grät och kysste von Köhler innan han dog.

Sabelfeldt och och de två sekundanterna kände sig tvungna att omedelbart fly med båt till Danmark. Sedan länge var det förbjudet vid dödsstraff att duellera. I berättelserna om händelsen, flera av de närvarande nedtecknade sina berättelser, sägs det att Sabelfeldt led helvetiska samvetskval. Han skyllde på att Lilliestierna hade varit så pådrivande och ivrig att duellen skulle genomföras att de i själva verket var denne som var ansvarig för att dödandet. Efter några år återvände sekundanterna Sundén och Lilliestierna till Sverige. De åtalades inför krigsrätt och dömdes till fem år på fästning, böter på tusen riksdaler och avsked från sina officerstjänster. Sabelfeldt höll sig dock kvar utomlands och dömdes i sin utevaro till döden. Genom kunglig nåd mildrades dock straffen till endast landsförvisning av Sabelfeldt. De två sekundanterna fick av nåd behålla sina officerstjänster, men skulle få sitta fem år på Varbergs fästning. Men vid Karl XIV Johans tronbestigning år 1818 benådades de dock. Även Sabelfeldt benådades efter några år från landsförvisningen och återvände till Sverige. Hon bosatte sig i Stockholm och avled 1824.

Publicerat i Okategoriserade

Kaukasier är vi ju nästan alla

Ibland kan man läsa att personer som har typiskt europeiskt utseende benämnes kaukasier.  I USA är det i dag ganska vanligt att tala om kaukasier och afro-amerikaner i stället för vita och svarta. Det finns naturligtvis ett samband med att det är känsligt att tala om raser, samtidigt som det i vissa sammanhang ändå finns behov av av att beskriva olika personers utseenden. Klassificeringen i kaukasier kommer från  den tyske professorn Johann Friedrich Blumenbach (1752 – 1840).  Han var var biolog och läkare samt professor i Göttingen. År 1805 publicerade han ett arbete i jämförande anatomi och den kom sedan ut i flera upplagor fram till 1824. Den översattes till engelska 1809. Johann Friedrich Blumenbach var under sitt liv den ledande inom vetenskapen jämförande antropologi. Det är känt att han vistades i England 1788 och 1792. Därefter valdes han 1793 in som ledamot i prestigefyllda Brittish Society samt året därpå även som utländsk ledamot i amerikanska Academy for Arts and Sciences. År 1794 blev han även ledamot i flera andra vetenskapliga akademier. Han blev utländsk korresponderande ledamot i Kungliga Svenska vetenskapsakademien. Johann Friedrich Blumenbach hade stort inflytande över samtidens biologiska vetenskap och påverkade i hög grad nästa generation av tyska biologer, bland dessa Alexander von Humboldt.

Johann Friedrich Blumenbach byggde sitt klassifikationssystem på tidigare sådana uppställningar gjorda av bland annat Carl von Linné och Christoph Mineers. Johann Friedrich Blumenbach var noga med att framhålla att det inte endast var hudfärgen som var avgörande utan även flera andra lätt iakttagbara faktorer.

Johann Friedrich Blumenbach delade in hela mänskligheten i kaukasier, mongoler, malajer, etiopier och amerikaner. Han beskrev kaukasiern om som ljusa till utseende och den människotyp som  som var förhärskande i Europa, Nordafrika och Främre Orienten. Mongoler var kineser och många andra asiatiska folk. De som i andra sammanhang har kallats ”gula”. Malaysier var bruna och begreppet etiopier användes för alla svarta afrikaner. Med amerikaner menade Johann Friedrich Blumenbach den grupp som vi i dag kallar för indianer.  Johann Friedrich Blumenbach klassificering av olika människoslag upphörde i praktiken att tillämpas i mitten av 1900 talet. Men vid sidan om vetenskapliga sammanhang kom begreppet kaukasier ändå att bli frekvent använt i USA i slutet av 1900-talet. Förklaringen var att det inte längre kändes bekvämt att använda begreppen svarta och vita samt att det redan fanns ett ord att beskriva vita amerikaner som kaukasier i motsatt till afro-amerikaner. N-ordet blev ju i praktiken förbjudet.

Publicerat i Okategoriserade

Homo Sapiens and Neanderthals

A few years ago, sensational archaeological findings were made in a cave in Poland. Two bones were found from a child, a neanderthal. The assessment is that the child, who was 5 to 7 years old, lived for about 115,000 years ago and it is the oldest find of a man in Poland. Today’s science states that the neanderthals immigrated in that area of ​​current Poland about 300,000 years ago and then lived in that area until about 35,000 years ago. Scientists are absolutely sure that are bones from a neanderthal human. Even the determination of age of the finding is quite exact. The bone remains were very porous and it has therefore been concluded that the child’s body must have passed through the digestive system of a huge ancient bird. No other explanation is available. Of course, it can not be determined whether the child was eaten alive or if the bird was eating on a carcass. The bones are each less than one centimeter long and no DNA has been found to be analyzed. The fact that the bones were found in a cave does not with certainty mean that the neanderthals lived in the cave. It may have been a temporary place or it may have been predators who used the cave as a shelter.

This year, it has also been published a report about findings in the Nefud desert in Saudi Arabia. Six bones from the fingers of a human being was found. The age determination states that the findings is 85,000 – 90,000 years old. It is not a neanderthal, but a homo sapiens. The finding is sensational because science has so far made the assessment that the first homo sapiens must have emigrated from Africa about 60,000 years ago and then settled along the coasts. The new findings, however, clarifies that the emigration must have taken place at least 25,000 years earlier and that at least a group of people must at that time have lived in the area that is now desert. One theory is that homo sapiens emigrated from Africa in a number of different waves at very different times. The sensational findings shows that they are bones from a long finger of a homo sapiens. However, the bones in the fingers have no better durability than other bones in the human body. It is therefore a mere coincidence that the two findings consist of just small pieces of a human finger.

Publicerat i Okategoriserade

Homo sapiens och neandertalare

För några år sedan gjordes sensationella arkeologiska fynd i en grotta i Polen. Man fann två benbitar från ett barn, en neandertalare. Bedömningen är att barnet, som var 5 – 7 år gammalt, levde för ca. 115 000 år sedan och det är det äldsta fyndet av en människa i Polen. Vetenskapens ståndpunkt i dag är att neandertalarna invandrade i området för nuvarande Polen för ca. 300 000 år sedan och sedan levde i området fram till för ca. 35 000 år sedan. Man är helt säker på att det rör sig om benfynd från en neandertalsmänniska. Även åldersbestämningen av fyndet är tämligen säker. Benresterna var mycket porösa och man har kommit fram till att barnets kropp måste ha passerat genom matsmältningskanalen hos en jättestor forntida fågel. Någon annan förklaring finns inte. Det går naturligtvis inte att avgöra om barnet åts upp levande eller om fågeln åt på ett kadaver. Benbitarna är var och ett mindre än en cm långt och man har inte funnit något DNA som kan analyseras. Det förhållandet att benfynden gjordes i en grotta behöver inte innebära att neandertalarna levde i grottan. Det kan ha varit en tillfällig uppehållsplats eller kan ha varit rovdjur som använde grottan som boplats eller skydd.

I år har det även publicerats uppgifter om att man i Nefud-öknen i Saudiarabien funnit sex benfynd från fingrarna på en människa. Åldersbestämningen säger att fyndet är 85 000 – 90 000 år gammalt. Det rör sig inte om någon neandertalare utan om en homo sapiens. Fyndet är sensationellt därför att vetenskapen hittills gjort bedömningen att de första homo sapiens måste ha utvandrat från Afrika för ca. 60 000 år sedan och att de då bosatte sig utefter kusterna. Det nya fyndet klargör dock att utvandringen måste ha skett minst 25 000 år tidigare och att i varje fall en grupp människor måste ha uppehållit sig i det område som nu är öken. En teori är att homo sapiens utvandrade från Afrika i ett antal vågor vid mycket olika tidpunkter. Det sensationella fyndet visar att det rör sig om ben från ett långfinger hos en homo sapiens. Benen i fingrarna har inte större hållbarhet än andra ben i kroppen. Det är därför en ren tillfällighet att de olika benfynden består av just bitar från ett människofinger.

Publicerat i Okategoriserade

Gummisnoddar

Gummisnoddar heter väl egentligen gummiband och finns i alla möjliga storlekar och kvaliteter. Själv har jag en viss medveten relation till gummisnoddar och försöker alltid ha en påse med olikfärgade snoddar hemma i en låda i köket. Tyvärr är inte påsar med gummisnoddar datummärkte, vilket de borde vara. Gummisnoddar tillverkas nämligen av naturgummi och sådant gummi åldras. Hur många gånger har vi inte tagit fram någon bunt papper eller annat och noterat att gummibandet torkat och fallit sönder. Hur länge håller sig ett gummiband spänstigt? De där dyrare och kraftigare gummibanden som man sätter runt paket och annat förefaller hålla längre än de små färgglada. Från flygvapnet minns jag att gummisnoddarna höll väldigt länge.  Jag minns även att det inte fanns gummisnoddar är köpa i Sovjetunionen. Men skicka sputnikar ut i rymden kunde de. De fanns för övrigt inte heller några plastpåsar i affärerna i Sovjetunionen. Inte några bananer heller.

De där gummibanden som brevbärarna ständigt tappar i trapphusen tycks vara av extra god kvalitet. Undrar hur många gummiband som brevbärarna hos Postnord förbrukar per år och vem är leverantören?

Tydligen har alla brevbärare ett stort behov av att bunta ihop brev när de gör sig klara för att gå på sin runda (”tur”). Att de tapper eller kastar gummiband efter sig vet vi ju alla. Bruna elastiska gummiband. I Storbritannien klagade allmänheten på att brevbärarna lämnade efter sig en mängd sådana där bruna gummiband. Det skräpade ned tycker många ordningsamma britter.  Brittiska postverket beslutade därför år 2004 att endast använda sig av specialbeställda mörkröda gummiband så att alla skulle kunna se att det var brevbäraren som hade syndat. De mörkröda banden ansågs dessutom vara lättare att se när de låg där i trappan eller på gången fram till dörren. Dessutom trodde man att brevbäraren skulle bli mera benägen att plocka upp gummibanden efter sig eftersom det var fullt klart vem som kastat de röda gummibanden. Några sådana finns nämligen inte att köpa i vanliga affärer. Banden har ungefär samma färg som postlådorna i landet. För närvarande förbrukar brevbärarna i Storbritannien ungefär 342 miljoner band per år. När kommer Postnord att börja använda sig av blå gummiband?

Det sägs att militärer och dykare ibland har behov av kraftiga breda gummiband som då görs av cykelslangar. De blir kraftiga och hållbara.  Tydligen ska man då klippa av cykelslangarna med sax och inte skära av med kniv.

Nu är det här med gummibandens funktion alls inte något enkelt utan i stället mycket komplicerat. Banden är gjorde av polymerar och när materialet dras ut av en kraft så avger materialet värme. När sedan gummibanden släpps så att det drar ihop sig så absorberar materialet värme. Att förstå de mekaniska och matematiska förklaringarna till att gummiband beter sig som de gör är en hel vetenskap i sig. Efter som både naturgummi och syntetiskt gummi har stora kommersiella värden har en hel del forskning gjorts under åren lopp. Gummibandet förbrukar inte någon energi när det i utspänt tillstånd till exempel håller ihop en bunt papperskort. En liten del energi har material förlorat (förbrukat) redan vid det tillfälle då bandet drogs ut genom att deformeras från sin tidigare naturliga form. Det märkliga är att bandet förbrukar energi från omgivningen när gummibandet med en smäll drar ihop sig. Förmodligen krävs det en doktorsgrad för att kunna matematiskt beskriva vad som sker när gummibandet skjuter iväg från den bakersta bänken i klassrummet mot lärarens rygg. Förmodligen kräva det ytterligare en doktorsgrad i kemi och termodynamik för att förklara varför det blir kallare i klassrummet när gummisnodden skjuts iväg från den bakersta bänkraden. Men å andra sidan blev det varmare i klassrummet då gummisnodden spändes sekunden tidigare.

Publicerat i Okategoriserade