Jaktflygaren som hamnade i halmstack

Det har hänt mycket märkligt i flygets historia. En av de märkligaste i svenska flygvapnet var när den 20 år gamle fältflygareleven Hans Bladh den 16 november 1953 räddade livet då han hamnade i en halmstack. Han var redan fältflygare av 2:a graden och genomgick utbildningen som gick under beteckningen GFSU:2 vid F10 i Ängelholm. Han hade då kommit ganska långt i utbildningen och hade nyligen flugit in sig på det nya stridsflygplanet J29A (”flygande tunnan”). Under inflygningen mot fältet rollade planet till höger på 50 m höjd och kom ned för lågt (troligen på grund av oren flygning och girstörning med nosdipp). Planet slog i kontaktledningen och en stolpe på järnvägen ca. 1 km från banan och slog därefter ena vingspets i marken så att flygplanet kraftig voltade utefter marken. Flygplanet blev totalhavererat.

Utan att han själv gjorde något löste katapultstolen ut och föraren sköts i en låg båge omkring 50 m upp i luften. Hans Bladh kunde i varje fall inte minnas att själv drog i handtaget för att utlösa stolen. Föraren separerade inte från stolen utan han satt fastspänd. Stolen med förare landade i en stor halmstack. Det har senare beskrivits som en höstack, men det var en halmstack. På den tiden var inte halmen balad utan låg löst. Det hade bildats en form av öppning liknande en stor kon med öppningen uppåt i halmstacken. Katapultstolen med den fastspände föraren trängde ned fyra meter i halmstacken och föraren var nära att kvävas.

När räddningsmanskap kom fram till flygplanet fann man genast att katapultstolen hade avskjutits och föraren var borta. Man kunde inte finna honom i närheten. Efter en stund hörde man kvidande ljud från halmstacken. Där låg Hans Bladh alltjämt fastspänd i katapultstolen svårt skadad djupt nere i stacken, men levande. Han hade fått komplicerade frakturer på båda benen samt på en överarmen. Vänster underben var tvungen att amputeras och han klarade sig resten av livet med protes. Rörligheten i höger ben var begränsad och foten var stel. Höger underarm och högre hand hade nedsatt rörlighet. Riksförsäkringsverket fastställde invaliditetsgraden till 75 procent.

Hans Bladh började flyga igen efter två år. Men han flög aldrig mer J29. Till en början fick han flyga skolflygplanet SK16 och därefter jaktflýgplanet J28B Vampire på F18 Tullinge. Senare blev det J34 Hawker Hunter på Tullinge och J35 Draken och SK60 och SK61.

Under haveriutredningen kunde man konstatera att föraren aldrig skulle ha klarat sig om han slagit i marken. Det fanns inte några andra stora halmstackar alls i omgivningen. Han hade haft en makalös tur att han och katapultstolen slog ned i toppen på den enda halmstack som fanns i området. Dessutom hade han haft turen att stolen landade rakt i en konformad öppningen i toppen på halmkullen. Det går inte att matematiskt räkna ut hur liten chansen var att katapultstolen skulle slå ned just i halmstacken och i den öppning som fanns där. Hans Bladh begravdes i halmstacken och höll på att kvävas innan räddningspersonalen kunde gräva fram honom. Det rör sig inte om 1/100 000 utan chansen måste vara ännu mindre. Det hela är fullständigt enastående och häpnadsväckande.

Flygplanet J29 var svårfluget och 99 piloter omkom under den tid flygplanstypen var i tjänst i svenska flygplanet. Omkring 1/3 av alla flygplan havererade. Det var nervöst för unga förare att flyga in sig på J29 eftersom det inte fanns någon tvåsitsig skolversion. De unga eleverna fick börja med att accelerera upp planet och lyfte på nosen på banan och sedan reducera farten utan att lyfta. På så sätt kunde de känna lite på planets egenskaper. Första flygningen gjordes med en lärare i ett flygplan som flög helt nära eleven och hade radiokontakt med eleven. Det var ett för sin tid avancerat flygplan som under en tid hade världsrekord i hastighet på rakbana.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.