Tyskarna placerade väderstation i Kanada

Under kriget hade tyskarna bristande väderprognoser avseende väderutvecklingen på Atlanten och över de brittiska öarna. Irland och Storbritannien sände inte ut några väderrapporter eller prognoser om vädret över de brittiska öarna. Inga väderrapporter publicerades i tidningarna och BBC hade ställt in alla väderrapporter. Man ville inte att det tyska bombflyget skulle känna till morgondagens väder över England. Inte heller ville man att de tyska ubåtarna och andra enheter i flottan skulle ha tillgång till väderprognoser. De västallierade hade själva tillgång till tämligen goda prognoser eftersom vindarna huvudsakligen är västliga över Atlanten. De tyska ubåtarna kunde visserligen själva observera vädret och på radio sända väderdata till Tyskland. Men det krävde observationer i ytläge och radiosändningar som kunde pejlas. Det var alltså farligt för ubåtarna att rapportera väder och de prognoser som kunde utarbetas var mycket otillförlitliga. Detta var skälet till att tyskarna utvecklade en plan som gick under täcknamnet ”Kurt”.

År 1943 sjösatte tyskarna en ny typ av ubåt (XTC/40) som var större än andra typer och hade en högsta fart på 18 knop i övervattensläge. Hastigheten var betydligt lägre i undervattensläge. Den elektriska motorn för undervattensdrift var utvecklad av företaget Siemens-Schuckert. Ubåten hade längre räckvidd än tidigare tyska ubåtar.

Kapten-löjtnant Peter Schrewe var bara 30 år gammal då han blev chef för den första ubåten (U-537) av den nya typen och hans första uppdrag var mycket speciellt. Det var att placera ut en automatisk väderstation som utvecklats av Siemens och som automatiskt skulle sända väderdata på radio. För att få så stor nytta som möjligt av den väderdata den skulle sända borde den placeras så långt västerut som möjligt. Tyskarna valde att försöka placera den på den bästa tänkbara platsen, vilket var i Labrador i Kanada.

Det finns misstankar att tyska haft hjälp att finna den lämpligaste positionen av någon som kände till de lokala förhållandena. Det finns uppgifter från flera håll om att det från år 1933 funnits en fader Schultz, som uppgav sig vara katolsk präst. Schultz färdades med hundspann över stora områden i Labrador. Han förklarade att han bistod urbefolkningen i området, men det var flera som noterat att han mest ägnade sig åt att föra anteckningar om väderförhållanden och göra kartor över områdena. Så snart som kriget bröt ut försvann fader Schultz genast utan att lämna några spår efter sig. Det har spekulerats om han kan ha hämtats av en tysk ubåt eller med ett amfibieflygplan. Bedömningen är att han kan ha varit tysk spion och att hans information kan ha använts för att finna den lämpligaste platsen för placering av en automatisk väderstation,

Ubåten U-537 gick ut från Kiel den 18 september 1943 för att gå mot Labrador. Ombord fanns den automatiska väderstationen som skulle placeras på en lämplig plats på Labradors kust. De allierade var väl medvetna om att tyska ubåtar opererade utefter den amerikanska och den kanadensiska kusterna och bedrev därför en omfattande ubåtsjakt. Knappt ett år tidigare hade en tysk ubåt sänkt en passagerarfärja (SS Caribou), som gick mellan Newfoundland och North Sydney. Med fartyget omkom 137 personer, varav 10 barn. Följande månader sänktes ett fyrtiotal fartyg i närheten av St. Lawrence. Den 3 mars 1942 avfyrade en tysk ubåt tre torpeder in i St. Johns hamn och åstadkom viss skada.

Trots den intensiva ubåtsjakt som bedrevs i området lyckades U-537 att smyga sin in till Labradors kust. Den 22 oktober 1943 hade ubåten kommit fram till Marin Bay, som ligger på den nordligaste spetsen av Labrador. Ubåten låg i övervattensläge och ett beväpnat arbetslag gick i land och arbetade i 48 timmar med att montera upp och i driftsätta den automatiska väderstationen. Den plats som valdes ligger på ett tundraliknande högt område. I arbetslaget ingick en vetenskapsman från Siemens, vilket skulle se till att utrustningen ställdes upp och kopplades ihop på rätt sätt. Utrustningen, som gick under benämningen Wetter-Funkgerfat Land (WFL) bestod av tio stora cylindrar som kunde liknas vid oljefat med stora antenner. En behållare innehöll själva mätinstrumenten, en innehöll radiosändare och de övriga innehöll stora nickel-kadium-batterier. De skulle ge tillräcklig kraft till radiosändaren på 150 watt. Utrustningen var konstruerad att automatiskt mäta väderförhållandena och sända data var tredje timme i två minuter långa sändningar. Sedan arbetslaget kontrollerat att väderstationen kommit i gång med sina sändningar lämnade tyskarna platsen och skulle därefter bara försöka undvika att visa sig för de ubåtsjaktenheter som patrullerade i området. Men ubåten upptäcktes och anfölls tre gånger när den lämnade kusten. Men ubåten lyckades komma undan och kunde så småningom, lätt skadad, återvända till den tyska ubåtsbasen i Lorient på den franska Atlantkusten.

Expeditionen för att placera ut den automatiska väderstationen ansågs framgångsrik. Men redan efter ett par månader upphörde stationen att av okänd anledning att sända. Senare gjordes ett nytt försök att ställa upp en automatisk väderstation på Labrador. Men det ubåt som medförde stationen sänktes av brittiska flyget i norra Atlanten utanför Norges kust.

På ett annat uppdrag skadades U-537 svårt, men reparerades. Nästa uppdrag var att resa förbi Goda Hopsudden för att patrullera i Java-sjön. Men den 9 november 1944 anfölls ubåten och hela besättningen på 58 man omkom.

Den väderstation som ställts upp på en höjd vid kusten i Labrador upptäcktes långt senare. En geolog som arbetade i området upptäckte utrustningen 1977, men utgick från att det var äldre utrustning som tillhört det kanadensiska försvaret. Han rapporterade inte om det han hittat. Den tyska kamoufleringen hade alltså fungerat. Först 1981 var det någon som gick igenom handlingar efter den tyske vetenskapsman som var med på expeditionen och landstigningen. I handlingarna fanns uppgifter om att väderstationen ställts upp och även positionen. Först då kontaktades det kanadensiska försvaret, vilket snabbt kunde konstatera att det rörde sig om en gammal tysk väderstation. Delar av stationens utrustning finns i dag utställda i det kanadensiska krigsmuseet i Ottawa.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.