Amerikanska enklaven Point Roberts

Point Roberts

Point Roberts är en amerikansk enklav som ligger på den kanadensisk halvö nära och söder om Vancouver i British Columbia (Kanada). Den fasta befolkningen uppgår endast till ca. 1 300 personer, men i området finns en hel del fritidshus som kanadensare är och utnyttjar under sommarhalvåret. För att komma till annat amerikanskt territorium är invånarna tvungna att antingen resa med en färja eller kör bil 40 km genom kanadensiskt territorium.

Den märkliga amerikanska enklaven, bara 13 kvadratkilometer stort, komtill då Storbritannien och USA slutligen träffade en överenskommelse om hur gränsen skulle dragas mellan de mer västliga amerikanska delstaterna och de i norr liggande brittiska områdena. Området, som ligger på spetsen på en halvö är ca. 3 km från norr till söder och 5 km från väster till öster. Den s.k. Oregonöverenskommelsen mellan de två länderna innebar att det på kartan drogs ett rakt streck utefter den 49:e breddgraden. Det var upptäcktsresande Vancouver som gav namnet till den numera stora kanadensiska staden. Hans medarbetare Henry Roberts skulle ha lett en kartläggningsexpedition, men blev förhindrad. Men Vancouver bestämde att halvön skulle uppkallas efter Roberts. Detta är förklaringen till att den amerikanska området på den södra spetsen av halvön i dag kallas för Point Roberts.

Under en guldrusch i Brittiska Columbia bosatte sig en del guldgrävare på spetsen av halvön för att slippa betala skatt i Kanada. Endast sex trähus uppfördes, men där byggdes även en livsmedelsbutik och en saloon. Nybyggarna kallade den minimala byn för Roberts Town, vilket är ett namn som inte har fortlevt.

År 1949 förekom överläggningar mellan de två länderna i syfte att finna ett sätt att överföra området till Kanada eller att området i varje fall skulle avsättas som en ”internationell park”. Så blev det dock inte, men 1987 träffades en överenskommelse att vattenverket i Point Roberts skulle garanteras leverans av vatten från den närbelägna kanadensiska orten Delta och även att ortens brandkår vid behov skulle bistå den lilla frivilligbrandkår som finns i Point Roberts.

Fram till 1988 gick alla telefonsamtal till och från Point Roberts över det stora telecombolaget i British Columbia. Invånarna fick använda sig av ett kanadensiskt områdesnummer och var tvugna att betala för utlandssamtal när de skulle ringa till de amerikanska orter som ligger närmast. Området Point Roberts tillhör en kommun i delstaten Washington. Det finns en fullt utbyggd tullstation och gränskontroll. Gränsen får bara passeras på det ställe där gränskontrollen ligger, men det finns inte något stängsel som utmärker gränsen eller hindrar passage. På ett avsnitt går gränsen utefter en lokal gata där gränsen går i vägrenen och är endast utmärkt med en tydligt målad vit linje. I Point Roberts gäller amerikansk federal lag och delstaten Washingtons lag. På andra sidan gatan och det vita strecket gäller kanadensisk lag.

Gränsen stängdes en tid helt omedelbart efter terrorattacken den 11 september 2001 och har även hållits stängd vissa tider under pandemien 2020.

Avståndet till den kanadensiska storstaden Vancouvers centrum är endast 35 km. De amerikanska invånarna i Point Roberts består till stor del av pensionärer. Hela 65 procent av de boende är äldre än 45 år och 24 procent är äldre än 65 år. I Point Roberts finns det emellertid många hotell, pensionat och sommarhus. Under sommaren kan antalet boende därför uppgå till ca. 4 500 personer, men vintertid är antalet fast boende endast ca. 1 300.

En liten grupp isländska nybyuggare flyttade till Point Roberts 1894 och fick rätt till s.k. homestead år 1908. Under ganska lång tid fanns det en liten grupp fiskare som talade isländska och som höll fast vid isländska traditioner. De var stolta över sin isländska härkomst och döpte sina barn till isländska namn.

Kanadensarna besöker gärna Point Roberts några timmar då och då för att tanka bilen och handla en del. Bensinen och spriten är billigare i USA än i Kanada. Under förbudstiden kunde invånare i Point Roberts resa till Kanada för att ta sig några järn. Sprit fick dock inte föras in i USA, men det förekom nog att en del buteljer ändå fördes över gränsen till Point Roberts. Invånarna i Point Roberts storhandlar förstås i Vancouver och ibland är kursen på den amerikanska dollarna förmånlig i förhållande till den kanadensiska kursen. Fram till 1988 var det populärt bland de boende i Point Roberts att på söndagarna åka till Point Roberts därför att restaurangerna där serverar alkohol även på söndagarna, vilket tidigare inte var tillåtet i Kanada.

Det finns ett lokalt postkontor i Point Roberts och det är många kanadensiska företag och privatpersoner som hyr postboxar för att kunna visa upp en amerikansk postadress och för att kunna ta sända och ta emot paket ”inom” USA.

Eftersom både boende och besökare måste passera två gränskontroller för att resa från USA till Point Roberts är kontrollen av de inresande mycket noggrann. Det har till följd att kriminaliteten i Point Roberts är låg. I Point Roberts finns bara en privatpraktiserande läkare, inget sjukhus, ingen tandläkare, inget apotik och ingen veterinär. De amerikanska försäkringsbolagen (sjukförsäkringar) ersätter inte kostnaderna för sjukvård i Vancouver. Invånarna i Point Roberts tvingas därför att resa till Bellingham i Washington state för att få sjulvård. I Point Roberts finns bara förskola och småskola för de tre första årskurserna. Därefter måste de amerikanska eleverna resa med buss 40 minuter i en riktning för att komma till en skola i USA.

I Point Roberts finns däremot ett landninsstråk (gräs) för att små plan ska kunna landa. Där finns även en mycket stor marina eftersom många Vancouver-bor har sina båtar liggande i Point Roberts. Fiberoptisk bredbandförbindelse erbjöds av ett kanadensiskt telecombolag först i augusti 2019. Invånarna kan dock utnyttja mobiltelefonnät hos leverantörer på båda sidor om gränsen.

Tydligen finns det en polisstation i Point Roberts eftersom polisen på nätet informerar om att kriminaliteten är 61 procent lägre än medianen för hela USA och 75 procent lägre om man bara ser till våldsbrott. I jämförelse med amerikanska städer är det 76 procent säkrare att bo i Point Roberts, uppger den lokala polisen.

Det finns flera sådana här små enklaver som uppkommit på grund av att de två staterna dragit en snörrät linje genom skogarna och över sjöar. På vissa ställern har dock gränslinjen anpassats till de verkliga geografiska förhållandena. Alaska kan nog inte betraktas som en enklav trots att delstaten inte har landförbindelse med de 48 delstater som utgör ”fastlandet”. Men det var amerikanska armén som under andra världskriget med stora resurser och kostnader byggde vägen (highway) mellan delstaten Washington och Alaska. Den är 2 700 km lång och omkring 10 000 amerikanska ingenjörssoldater anlade vägen på rekordtid. Den öppnades för militära transporter och tyngre transporter redan 1942, men öppnades för allmänheten först 1948. Små faktiska enklaver är däremot Northwest Angle (119 invånare) och Elm Point som tillhör delstaten Minnesota, men som geografiskt ligger i Kanada utan att utgöra några öar. Även Alburgh (2 000 invånare) och Province Point saknar landförbindelse med delstaten Vermont eftersom dessa områden ligger på andra sidan sjön Chaplain. Men det finns en broförbindelse till Alburgh från USA. Alburg ligger på en halvö och har landförbindelse med Kanada.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.