Sjuksköterskan som överlevde Titanics och systerfartygets undergång

Engelska rederiet White Star Line grundades redan 1845 och blev senare känt för sina stora och luxuösa passagerarfartyg för längre rutter (”liners”). Rederiets första stora liner byggdes 1870 på det stora varvet Harland & Wolf i Belfast. Fartyget döptes till Oceanic och gick i trafik på Stilla havet fram till 1895 då det skrotades. Rederiet hade haft framgångar med det stora passagerarfartyget och beställde därför ytterligare tre mycket stora passagerarfartyg från samma varv. De tre fartygen byggdes åren 1908 – 1914 och serien benämndes ”Olympic-klassen” efter namnet på det första fartyget. Detta var i tjänst 1911 – 1935 och det var det enda av de tre fartygen som inte gick till botten. Men Olympic kolliderade dock två gånger med andra fartyg, men sjönk aldrig. Det andra fartyget i serien döptes till Titanic och vi vet vad som hände med det fartyget. Titanic gick på jungfrufärd den 10 april 1912 från Southampton med passagerare på väg till New York City. Fem dagar senare kolliderade fartyget med ett isberg och sjönk efter någon timme på mycket djupt vatten (3 840 m) i Nordatlanten.

Det tredje fartyget i serien fick det stolta namnet Britannic och sjösattes 1915, men rekvirerades kort därefter av den brittiska flottan för att tjänstgöra som lasarettsfartyg. Den 21 november 1916 seglade Britannic på en tysk mina, som lagts ut av tysk ubåt i Egeiska havet. Även Britannic gick till botten. I de två fartygskatastroferna med Titanic och Britannic om kom sammanlagt 1 533 personer. Det fanns en person som var med vid båda katastroferna och klarade sig. Det var Violet Jessop. Hon var även med ombord vid ett av de två tillfällen då systerfartyget Olympic kolliderade med andra fartyg.

Violet Jessop var född 1887 i Argentina av irländska föräldrar. Som ung drabbades hon svårt av tuberkulos, men överlevde trots läkarnas dystra prognoser. Fadern avled när hon bara var 16 år gammal och hon flyttade därefter med modern och syskon till England,. Modern tog anställning som stewardess på stora passagerarfartyg och var därför hemifrån under långa tider. Det var Violet som då fick ta hand om sina yngre syskon. När även modern insjuknade tvingades hon sluta skolan och vid 21 års ålder (1908) tog hon själv anställning på en liner som stewardess. De flesta ombordanställda kvinnor var medelålders. Rederiet var tveksamt till att anställa Violet då hon var ung och påfallande vacker. Hon han anställdes dock med viss tvekan och under villkor att hon stora och enkla kläder samt inte hade något smink. Hon skulle inte på något sätt få vara utmanande. År 1910 gick hon över till att arbeta på fartyget Olympic, som då var världens största och modernaste liner. Den 20 september 1911 rammade ett brittiskt örlogsfartyg rakt in i stäven på Olympic och åstadkom en omfattande skada. Örlogsfartyget var byggt med stäv för att kunna ramma andra fartyg. Olympic kunde dock föras till en hamn och kunde repareras. Ingen skadades allvarligt. Fartyget framfördes av lots vid tillfället och orsaken till olyckan sades vara att kryssaren, som låg paraellellt med Olympic, drogs med i svängen på grund av passagerarfartyget storlek och påverkan på vattenmassorna. Skadorna var stora på Olympic och två vattentäta skott tog in vatten. Detta bidrog ytterligare till uppfattningen att fartygen av Olympic-klass var ”osänkbara”. Några månader efter kollisionen placerades Violet i stället på det ännu större och helt nya systerfartyget Titanic, som var världens största och modernaste liner. Titanic var 13 cm längre än Olympic, men vägde ca. 1 000 ton mer. Det sades dessutom att Titanic var ”osänkbar”. Violet avseglade den 10 april 1912 från Southampton. Fartyget gick fyra dagar senare in i ett isberg och 1 503 passagerare och besättningsmän omkom. Fartygets befälhavare, 62-årige Edward John Smith, gick under tillsammans med sitt fartyg. Men Violet fanns bland de som räddades då hon fick plats i livbåt nr. 16. Hon räddades som många andra av det brittiska fartyget RMS Carpatia efter att ha suttit i livbåten hela natten. När Violet gick över i livbåten kom en besättningsman och lämna den baby till henne. Hon satt sedan hela natten i livbåten med babyn i famnen. Efter räddningen och under den första dagen kunde barnet lämnas till modern.Violet var 25 år gammal när Titanic gick under.

Det tredje fartyget i rederiets serie av fartyg i Olympic-klassen var fartyg Britanica, systerfartyg till Titanic. Fartyget togs i slutet av 1915 i anspråk för att som lasarettsfartyg transportera skadade soldater från Medelhavet till hemlandet. Violet arbetade då som sjuksköterska på Britannic. Fartyget hade lyckats genomföra fem resor med skadade soldater innan fartyget den 21 november 1916 seglade på en mina som måste ha lagt ut av en tysk ubåt. Redan efter 57 minuter sjönk fartyget i Egeiska havet. Trots att det fanns 1 605 personer ombord, varav de flesta skadade, omkom endast 30 personer. Förklaringen ska ha varit att rederiet efter katastrofen med Titanic hade utrustat fartyget med betydligt fler livbåtar. Även den gången lyckades Violet komma med i en av livbåtarna och överlevde. Dock fick hon en del från en av fartygets propellrar rakt i huvud då hon höll på att ta sig över till livbåten. Hon fick en allvarlig huvudskada, men överlevde.

Efter kriget fortsatte Violet att arbeta ombord på olika fartyg tillhörande två rederiet. En kort tid var hon gift, men hon fick inte något barn. Hon gick i pension 1950 och bosatte sig i Suffolk. Ibland skrevs det om henne i media och hon kom att kallas för ”Miss Unsinkable”. Hon avled 1971 vid 84 års ålder. I en tidningsintervju hade hon berättat att några år efter att hon gått i pension blev uppringd av en för henne okänd kvinna. Denna frågade om Violet var den som på Titanic hade tagit hand om en baby som sedan lämnats till barnets mor. Då Violet bekräftade att det hon som tagit hand om en okänd baby sade kvinnorösten ”det är jag som var barnet” och sedan lade den okända kvinnan på telefonluren. Då en reporter undrade om det var någon som möjligen hade ringt och försökt lura henne, sade Violet att hon aldrig tidigare berättat för någon att hon suttit en hel natt med en okänd baby i famnen.

Nu var inte Violet Jessop den ende som överlevde både sänkningarna av Titanic och Britannic. Eldaren Arthur John Priest lyckades klara sig från fem sjunkande fartyg. Han lyckades klarar sig med livet i behåll från sänkningen av HMHS Asturias 1907, RMS Titanic 1912, RMS Alcantara 1916, HMHS Britannic 1916 och SS Donegal 1917. Han var även med när RMS Olympic kolliderade 1911. Efter att vara med om att fem fartyg sjunkit och dessutom en allvarlig kollision gick Priest i land för alltid. Han bosatte sig i närheten av Southampton och avled 1937 i en ålder av 49 år (i lunginflammation).

Den tredje som var med om både förlisningen av Titanic och Britannic var matrosen Archie Jewell, som var en av de sex matroser som hade till uppgift att vara utkikar uppe i den utkikshytt som fanns på den främre masten. Det skulle alltid vara två utkikar på fartyget. Jewlell och en annan matros gick av sitt pass kl. 22.00 och avlöstes av matroserna Reginald Lee och Frederick Fleet. Jewell befann sig i sin hytt då Titanic kl. 23.40 kolliderade med isberget. Kl. 00.45 var Jewell en av de första som tog plats i livbåt nr. 7 och räddades. Sedan tjänstgjorde han även på Britannic och överlevde även den förlisningen tillsammans med Violet Jessop och Arhur John Priest, vilken även det överlevt förlisningen av Titanic. Däremot omkom Jewell när SS Donegal sänktes av en tysk ubåt i april 1917. Han omkom 28 år gammal tillsammans 11 andra besättningsmän och 29 brittiska soldater. Hans kropp hittades aldrig.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.