Edgar Allan Poe hittades döende i annans kläder

Edgar Allan Poe (1809 – 1849) var född i Boston och blev en av förgrundsgestalterna i den senromantiska amerikanska litteraturen. Mest känd blev han för sina romaner och noveller om skräck, mysterier och sällsamma äventyr. Hans egen död kom att omges av många spektakulära äventyr. Hans egen död kom att omges av många spekulationer och framstår fortfarande som ett stort mysterium. Det tog dessutom märkligt lång tid innan han blev ordentligt begravd.

Edgar Allan Poe blev tidigt föräldralös, vilket medförde att kom att växa upp i familjen Allan i Richmond, Virginia. Han var född Edgar Poe och antog även namnet Allan, trots att han aldrig adopterades. Hans fosterfar John Allan var en relativt välbärgad köpman av skotskt ursprung. Edgar Allan Poe kom att under åren tidvis ha ett mycket konfliktfyllt förhållande till sin fosterfar.

År 1815, när Edgar Allan Poe var sex år gammal, flyttade familjen till Skottland och kort därefter till London. Edgar Allan Poe gick en kort tid i en grammar school i Skottland, men därefter på en internatskola i Chelsea samt även några år i en skola i Stoke Newington. Familjen flyttade 1825 tillbaka till Richmond. År 1825 avled en god vän till fosterfadern John Allan och efterlämnade en mycket stor förmögenhet. Den gode vännen hade namn om sig att vara den rikaste mannen i Richmond. Edgar Allan Poe erhöll efter mannen stora landområden som sades ha ett värde på ca. USD 750 000, vilket var ett enormt stort värde på den tiden. För arvet köpte Edgar Allan Poe bland annat ett tvåvåningshus i tegel. Samma år förlovade han sig med Sarah Elimira Royster och började studera språk vid Virginias nya universitet, vilket kort tidigare hade grundats av Thomas Jefferson (1743 – 1826, landets tredje president 1801 – 1809). Edgar Allan Poe studerade bara ett år vid det nya universitetet och begav sig redan i april 1827 till Boston för att ta olika småjobb som kontorist och tidningsskribent. Vad som hade hänt med hans stora förmögenhet är döljt i dunkel. Då han studerade på universitetet drog han på sig stora spelskulder och vädjade till John Allan att sända honom mer pengar för rumshyran, mat och kursböcker. Det var under den tidens om han fick veta att hans fästmö slagit upp förlovningen och gift sig med en annan.

Edgar Allan Poe lyckades inte något vidare i Boston och tydligen var han helt pank. Han ljög att var 22 år gammal då han tog värvning i armén. I själva verket var han bara 18 år. Genom att ta värvning så var han förpliktad att fullgöra fem års tjänst. Till en början tjänstgjorde han i Fort Moultrie i Charleston, South Carolina, men fick sedan som soldat tjänstgöra ombord på briggen Waltham. Edgar Allan Poe hade genom att ta värvning förbundet sig att tjänstgöra hela tiden, men redan efter två års tjänstgöring försökte han att på olika sätt komma ifrån tjänsten. Hans förbandschef förklarade att han skulle få tillstånd att lämna militärtjänsten i förtid under två villkor; att han försonades med fosterfadern John Allan samt att han skaffade fram någon annan ung man som var beredd att träda in som soldat och tjänstgöra för honom under den resterande tiden. Han kunde dock inte försonas med John Allan. Förhållandet dem emellan var mycket spänt. John Allan valde medvetet att inte informera Edgar Allan Poe om hans fostermor blivit svårt sjuk, vilket fick till följd att när Edgar Allan Poe reste till henne för ett vanligt besök vid ankomsten fick veta att hon avlidit och begravts dagen före. År 1829 blev i varje fall Edgar Allan Poe entledigad från fortsatt soldattjänst. Men tydligen hade ändå inte fått nog av militärtjänstgöring för han antogs året därpå till kadettutbildningen vid militärakademin West Point i New York. West Point hade grundats 1802 på initiativ av Washington och Jefferson. Men redan efter ett halvår på West Point misskötte han sig med avsikt för att bli avskedad även från den redan då högt ansedda militärakademien. Den 8 februari 1831 ställdes han inför krigsrätten vid West Point för grov pliktförsummelse, ordervägran samt vägran att deltaga i anbefalld exercis, lektioner och korum i kyrkan. Eftersom han förnekade brotten blev han avskedat under vanhedrande betingelser. Edgar Allan Poe uppehöll sig sedan en tid i New York City och kunde där ge ut sin tredje diktsamling. Tryckningen bekostades till stor del genom att var och en av kadetterna vid West Point bidrog med 75 cent, vilket totalt inbringade 170 dollar. På försättsbladet angavs nogsamt: Till USA:s kadettkår är denna volym högaktningsfullt tillägnad.

Efter avskedet från West Point återvände Edgar Allan Poe till Baltimore och började på heltid att skriva prosa. Snart blev han uppmärksammad och sina noveller publicerade i olika tidningar och tidskrifter. Som en följd av sitt författarskap fick han snart anställning som biträdande redaktör på en litterär tidskrift i Richmond. Men bara några veckor efter det att han börjat sitt arbete på redaktionen blev han omgående avskedad för att upprepade gånger ha kommit till redaktionen höggradigt berusad. Det fick till följd att han återvände till Baltimore, där han omgående gifte sig med sin egen kusin Virginia Clemm. Hon var då bara 13 år gammal, men i äktenskapsbeviset noterades det att hon var 21 år. Edgar Allan Poe lovade att sluta dricka och i sköta sig i framtiden. Med det löftet fick han komma tillbaka till tidskriftsredaktionen och var sedan verksam där fram till 1839. Då gick han över till en annan tidskrift och blev redaktör där i stället. Vid den tiden var han ytterst produktiv och efter ytterligare något år förklarade han för alla att han hade för avsikt att starta ett eget litterärt magasin. Någon sådan tidskrift blev det dock aldrig. Edgar Allan Poes hustru Viginia Poe insjuknade 1842 i tuberkulos och avled några år senare. Efter hennes död blev Edgar Allan Poe alltmer labil och började dricka igen. I januari 1845 hade han publicerat dikten ”Raven” i tidningen Evening Mirror. Dikten medförde att han omgående blev en berömd poet och känd av det amerikanska folket. Edgar Allan Poe avled den 7 oktober 1849 i Baltimore endast 40 år gammal. Hans död har alltid varit omgiven av stort mystik och många spekulationer.

Edgar Allan Poe hittades den 3 oktober 1849 liggande yrande och mycket omtöcknad på en gata i Baltimore. Eftersom han behövde omedelbar hjälpt fördes han til ett närbeläget sjukhus. Där vårdades han sedan av sin egen läkare till dess han avled den 7 oktober. Läkaren tillät inte några besök av hans vänner och patienten låg i ett rum med fördragna gardiner på en avdelning för alkoholister. Edgar Allan Poe kom aldrig till sans och kunde inte lämna någon som helst förklaring till vad som hade hänt honom. Läkaren kunde inte diagnosticera sjukdomen och dödsorsaken. Natten för döden ska han dock enligt uppgift högt ha ropat namnet ”Reynolds!” utan att någon senare kunnat komma fram till vem han kan ha åsyftat. Edgar Allan Poe hade lidit av återkommande depressioner och möjligen hade han också gjort ett allvarligt självmordsförsök åter före. Inte heller senare han man kunnat förklara dödsorsaken utan det har bara förekommit antaganden och gissningar.

När Edgar Allan Poe hittades omtöcknad på gatan var han iförd utslitna och smutsiga kläder som med all säkerhet inte var hans. Kläderna passade inte och Edgar Allan Poe var känd för att han alltid var noggrann med sin klädsel, vilket även var fallet under de tider som han hemföll åt alkoholen. Man har inte heller efteråt kunnat kartlägga var han befunnit sig dygnen innan han hittades. Det finns en del vittnesuppgifter om att Edgar Allan Poe var överkänslig för alkohol; han kunde bli höggradigt berusad bara av en liten mängd alkohol. Den dag då han hittades var det allmänt val i Baltimore och vallokalerna hölls öppna. Vid den tiden förekom ibland valfusk som gick till så att en person först själv röstade, byter kläder och åter gick in i vallokalen för att rösta en gång till under annan persons namn. Några identitetshandlingar förekommer inte på den tiden. De som övertalades att försöka rösta flera gånger med olika kläder brukade få pengar i ersättning och även en rejäl sup för varje gång de lyckades lura valförrättarna. Det har därför spekulerats i om några valfuskare lyckats få i Edgar Allan Poe några super och fått honom att rösta för en viss kandidat genom att uppträda i lånade kläder. Eftersom han kanske var överkänslig för alkohol kan han ha hamnat i ett tillstånd av delirium. Mot denna spekulation talar att delirium brukar avklinga efter ett par dygn, vilket det uppenbarligen inte gjorde. Dessutom är det svårt att tänka sig att Edgar Allan Poe, som var välkänd i Baltimore, hade försökt lura valförrättarna. Dessutom var en sådan person, menade hans vänner, att han inte skulle ha nedlåtit sig till att deltaga i något valfusk. Det har förblivit ett mysterium hur det kom sig att Edgar Allan Poe återfanns mycket omtöcknad på gatan iförd någon annans smutsiga och trasiga kläder.

Edgar Allan Poe avled den 7 oktober och begravdes redan den 8 oktober kl. 1 6.00, vilket var en måndag. Endast några få personer var närvarande. Begravningen tog endast tre minuter och vädret var kallt och blåsigt. Tre dagar senare begravdes han en gång till och då sin grav på Westminister Halls kyrkogård. Han gravsattes den andra gången i den bakre delen av kyrkogården och mycket nära hans farfars grav. Avsikten var att det skulle resas en stor gravsten i marmor. Men när gravstenen låg färdig hos stenhuggarföretaget spårade ett tåg av rälsen och körde med full fart in bland gravstenarna på företagets tomt. Gravstenen krossade helt av tåget. Eftersom gravstenen var förstörd satte man i stället upp en enkel gravsten av sandsten, som endast hade inskriptionen ”No. 80”. En dag 24 år senare besökte poeten Paul Hamilton Hayne graven och beklagade sig sedan i en tidningsartikel över den helt anonyma gravstenen, som dessutom var i dåligt skick. I anledning av tidningsartikeln tog en skollärarinnan i Baltimore initiativet till en landsomfattande insamling för att kunna resa en stor gravsten. Insamlingen resulterade i beloppet 1 500 dollar, vilket i köpkraft i dag skulle motsvara ca. 300 000 kronor. Beloppet räckte till ett stort gravmonument med en medaljong i metall med poetens bild. Edgar Allan Poes kvarlämnar skulle flyttas en tredje gång i samband med att monumentet sattes upp. År 1864 hade alla gravstenar på kyrkogården vänts helt om för att vara vända mot den nya ingången till kyrkogården. Detta hade inte uppmärksammats då poetens kvarlevor skulle grävas upp. Först hade man mycket svårt att finna kvarlevorna och när man sedan efter mycket letande hittade en kista så visade det sig att det var kvarlevorna efter en 19-årig soldat. Efter ytterligare omfattande grävning hittade man till slut poetens kista och kunde känna igenom honom på de välbevarade anletsdragen. Särskilt hans panna var mycket karaktäristisk och gjorde det lätt känna igen honom när kistan öppnats. Edgar Allan Poe begravdes åter den 1 oktober 1875 och en andra minnesceremoni hölls därefter den 17 november samma år. Ett flertal välkända poeter var inbjudna, men det vara endast Walt Whitman som deltog. Dock hade Alfred Tennyson skrivit en minnesdikt som deklamerades under ceremonin.

Edgar Allan Poes hustru hade begravts redan 1847 på en annan kyrkogård, vilken dock helt upphörde att vara kyrkogård 1875. Det fanns då inte någon anhörig till henne som kunde ta hand om kvarlevorna. William Gill hade skrivit skrivit en biografi över Edgar Allan Poe och denne fick kännedom om hustruns kvarlevor. Han tog hand om benresterna och förvarade sedan dessa i tio år i en låda under sin säng. Först 1885 gravsattes kvarlevorna efter hustrun i poetens grav. Då gravsattes även kvarlevorna efter henner mor i samma grav.

Redan den 9 oktober 1849, den dag då Edgar Allan Poe begravdes och endast två dagar efter dödsdagen, publicerade minnesord skrivna av Rufus Wilmot Griswold. Denne kom sedan att i egenskap om exekutor i dödsboet att ansvara för utgivningen av flera verk av Edgar Allan Poe. Det var Griswold som i flera olika sammanhang karaktäriserade Edgar Allan Poe som depressiv, alkoholiserad och drogmissbrukare. Många har menat att Griswold medvetet hängav sig till karaktärsmord och inte alls på ett rättvisande sätt återgav de rätta förhållandena kring Edgar Allan Poe liv. Han kan ha haft ett efter intresse av att framställa Edgar Allan Poe som deprimerad och försupen. Ingen har i varje fall kunnat förklara hur det kom sig att Edgar Allan Poe återfanns döende i en annan persons utslitna och smutsiga kläder.

.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.