Den stora tågkraschen 1896 i Crush i Texas

Den 15 september 1896 rusade två stora ånglokomotiv mot varandra i högsta fart på samma järnvägsspår ute på landsbygden 27 km norr om staden Waco i Texas. Varje tågset bestod av ett gammal utrangerat lok och fyra vagnar. Det hela var arrangerat inför en publik på ca. 40 000 personer som just den dagen hade samlats i den samling av provisoriska byggnader som satts upp endast för den dagen. Den hopsnickrade staden kallades Crush town (”The Crash in Crush”) och det var järnvägsbolaget Katy som bjudit in publiken för att få se när två stora ånglok dundrade in i varandra. Katy var förkortningen för The Missouri, Kansas och Texas Railroad.

Tidigare hade ett annat järnvägsbolag arrangerat en våldsam krasch mellan två gamla lokomotiv under förevändning att det var frågan om ett vetenskapligt experiment. I själva verket var det frågan om att dra en stor publik till något mycket spektakulärt. På den tiden hade ju folk inte tillgång till filmer och TV-reportage. De enda de hade tillgång till vara enklare foton i dagspressen och en del kringresande varitéer. Bolaget Katy hade en marknadschef som hetta Wiliam Geroge Crush och det var han som föreslog cheferna i företaget att arrangera en ny tågkrasch. För ändamålet byggdes ett särskilt järnvägsspår vid sidan om den ordinarie rälsen ute på landsbygden norr om staden Waco. Två tåg skulle dundra in i varandra med hög fart. Det skulle vara fritt tillträde till arrangemanget, men i praktiken var tågresa det enda sättet att ta sig till den tillfälligt uppbyggda kulisstaden. Järnvägsbolaget sålde därför tur- och returbiljetter för 2 dollar, vilket gav stora förtjänster. Dessutom erbjöds publiken att köpa mat och öl i de serveringar som hade gjorts i ordning.

Bolaget Katy hade vid den tiden anskaffat större och modernare lok och hade därför ett antal äldre lok som skulle skrotas. Två av dessa togs i anspråk och målades i grälla färger. Sedan körde man runt dessa tåg i Texas och i grannstaterna som reklampelare för den planerade aktiviteten. Bolaget annonserade även i tidningar runt om i Texas.

Den aktuella dagen anlände omkring 40 000 åskådare med tåg till den tillfälliga staden. Spåret låg i en sänka och det medförde att publiken på sidovallarna kunde få god överblick över spåren. En punkt markerades på rälsen där det var beräknat att de två lokalen skulle kollidera. När arrangemanget planerades tillfrågades flera ingenjören om det fanns någon risk att ångpannorna (kokande vatten och ånga under högt tryck) skulle kunna explodera vid kollisionen. Ingenjörerna sa att den risken var minimal. Säkerhetsavståndet bestämdes till 180 m från spåret och avspärrningar med rep sattes upp. Innanför avspärrningen skulle bara en del journalister och fotografer få befinna sig. Förväntningarna var stor att fotograferna skulle kunna dokumentera den exakta kollisionen. Publiken var ivrig och trängde på. Först sedan publiken backat kunder programmet gå vidare. Tiden för kraschen flyttades fram en kortare tid på grund av att publiken hela tiden trängde fram. Arrangören Crush, som påpassligt uppkallat den tillfälliga staden efter sitt namn, red fram och tillbaka på en helvit häst. På huvudet hade en extra stor hatt. De två tågen rullade sakta fram mot varandra och stötte försiktig ihop plogarna som en hälsning som boxare och brottare gör före en stor match. När publiken hade lugnat ned sig red Crush fram till markeringen där loken enligt beräkningen skulle kollidera. Där tog han dramatiskt av sig sin hatt och kastade den på rälsen som en markering att loken kunde startas. De två lokförarna hade eldat på rejält och gav full fart framåt samt satte fast kedjorna till ångvisslorna så att dessa tjöt hela tiden. När loken med de fyra vagnarna börjat accelerera så hoppade lokförarna av. Vad inte publiken visste var att det hade placerats dockor i förarhytterna så det såg ut som om lokförarna var kvar ombord på loken. Många i publiken blev skrämda av att se ”lokförarna” köra rakt in i döden. Man tror att de både gamla loken uppnådde drygt 70 km i timmen på den sträcka på ungefär 1 km som de på vardera sidan kunde accelerera på.

Kollisionen ägde rum helt nära den plats där Crush hade kastat sin hatt. Sammanstötningen var mycket kraftigt. De både loken stegrade sig vilt mot varandra och föll sedan åt sidan. Ljudet var öronbedövande av metalliska ljud. Sedan dröjde det kanske en halv sekund innan ångpannorna i båda loken exploderade med våldsam kraft. Metallsplitter från loken kastade ut över publiken, som greps av panik. En veteran som varit med i inbördeskriget sa senare att det var som den våldsammaste artilleribeskjutningen på ett slagfällt. Två personer avled omedelbart och ett 15-tal skadades, några allvarligt. En fotograf, som stått närmare än 180 från spåret fick ett öga utslitet av en bult som kom flygande i luften. En ung pojke som satt i ett träd närmare 500 m från kollisionen träffades av en del av en tung kätting, vilken krossade hans skalle. De döda och de skadade fördes snabbt åt sidan och ett antal läkare som fanns i publiken hjälpte till med akutsjukvården. Publiken rusade farm till tågvraken för att plocka åt sig souvenirer. Många av souvenirjägarna brände sig svårt på det heta metallskrotet. Många klättrade även efter ett tag upp på vraken efter loken för att låta sig fotograferas. Det finns bevarat att stort antal foton då personer, naturligtvis nästan uteslutande män, står uppe på vraken efter det 35 ton tunga loken. Det finns även foton som exakt återger kollisionstillfället.

Crush blev genast samma dag avskedad av bolagets chef, som var närvarande i Crush City, därför att säkerheten hade varit eftersatt. Men han återanställdes dagen efter i all hemlighet. Crush gjorde sedan en vacker karriär i bolaget, men fick aldrig mer tillfälle att arrangera någon ny tågkollision. Han avled 1944 vid 77 års åder. Bolaget blev känt och fick ett ökat antal resenärer som en följd av den arrangerade kollisionen. Bedömningen var att bolaget ekonomisk hade tjänat på att bygga upp en liten kulisstad ute på landet och låta två utrangerade lok köra in i varandra. Bolaget stämdes av anhöriga till de döda och av de skadade. Men tvisterna avslutades genom förlikningarna i domstolen. Många av de som skadats lindrigare fick endast kompensation genom att de fick livslång rätt att resa gratis på bolagets järnväg.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.