Eiffeltornets konstruktion

Alla känner vi till en hel del om Eiffeltornet, som byggdes åren 1887 -1889 för att vara ett utkikstorn och magnet under världsutställningen 1889. Planen var att den skulle invigas exakt etthundra år efter den franska revolutionen. Tornet, som uppfördes i smidesjärn, byggdes under 26 månader och mötte redan under projekteringen stark kritik. Tornet skulle bli 300 m högt och därmed med stor marginal världens högsta konstruktion. Rekordet stod sig ända fram till dess att Chryslerbyggnaden i New York City byggdes år 1930. Av kostnadsskäl och eftersom tornet enligt planeringen bara skulle stå i 20 år uppfördes konstruktionen i enkelt gjutjärn i stället för av stål. Det fanns stål att tillgå, men det var betydligt dyrare än smidesjärn. Rostfritt stål var dock något som blev tillgängligt först omkring 20 år senare. En mindre del av gjutjärnsbalkarna i konstruktionen levererades av Borgviks bruk i Värmland. Detta bruk levererade även de ca. 2,5 miljoner nitar som håller samman hela tornet. Smidesjärn är i hög grad utsatt för korrosion, vilket medför att tornet måste målas om för hand vart sjunde år. Målningsarbetena utförs av 25 målare som under 18 månader målat på 160 ton färg och då förbrukar 1 500 penslar och 5 000 slipskivor. Gammal färg skrapas bort, ytorna slipas innan den nya färgen stryks på för hand. Varje ommålning vart sjunde år kostar i dag ca. 40 milj. kr. Det innebär att underhållskostnaderna beräknas uppgå till 460 milj kr under en period om 100 år (i dagens prisnivå). Ett stort stålföretag har räknat ut att underhållskostnaderna skulle stanna vid drygt 230 milj kr om tornet hade byggts med modernt rostfritt stål av hög kvalitet (av kvalitet 1.4003).

Massan av järn i tornet har en volym som ungefär motsvarar en kub med sidan 10 m. Eftersom vinden kan passera rakt igenom fackverkskonstruktionen rör dig tornet mycket litet även vid full storm.

Tornets konstruktion var en följd av den optimism och teknikbeundran som härskade under andra delen av 1800-talet. Ingenjören hade tidigare bland annat varit ansvarig för konstruktionen av en mycket stor fackverksbro. Redan då hade han fulländat den teknik som han sedan använde för tornet. Eiffel hade först försökt övertala myndigheterna i Barcelona att beställa ett stort torn i smidesjärn, men stadens ledande män var inte alls intresserade. Tekniken var att Eiffel byggde järnelementen på en stor verkstad utanför Paris. Elementen sammanfogades först med bultar i verkstaden och noggrannheten uppgick då till 1/10 mm. Därefter togs bultarna bort och elementen värmdes upp och nitades samman av arbetslag på fyra man. För hela konstruktionen gick det åt ca. 2,5 milj nitar. Men bara en tredjedel av dessa sattes på plats på själv byggarbetsplatsen. De övriga slogs på plats redan i den stora verkstaden utanför Paris. Byggnadstekniken utgjordes alltså av en typ av prefabricerade ca. 5 m långa element som transporterades till platsen för tornet och där lyftes upp av ångdrivna hissar till den nivå där de skulle monteras. Dessutom hissades ångmaskinerna själva upp i tornet allteftersom konstruktionen blev allt högre. Tornet uppfördes av arbetsstyrka som varierade mellan 120 och 200 man på platsen för tornet. Hela konstruktionen, liksom ett stort mekano, består av ca. 18 000 delar och tornet (förutom betongfundamenten) väger 10 100 ton, varav järnet väger 7 341 ton. Konstruktionens tryck på marken uppgår till endast 3,28 kg/cm2. Det var företaget Otis som konstruerade hissarna.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.