Kommunisten som räddade Berlin från ryssarna

Ernst Reuter (1889 – 1953) var den tidigare kommunisten som i egenskap av Väst-Berlins överborgmästare ledde berlinarnas motstånd mot sovjetherraväldet i Öst-Berlin under Berlinblockaden och de första åren av det verkligt kalla kriget.

Ernst Reuter var Berlins överborgmästare 1947 – 1953. Under Berlinblockaden fungerade han i praktiken som en generalstabschef, tillsammans med den amerikanske generalen Lucius D. Clay i den politiska kampen om Berlin. Det var under deras ledning som västberlinarnas lyckades står emot ryssarna under Berlinblockaden 1948 – 1949 och kommunistungdomarnas uppmarsch pingsten 1950. Med tanke på att han själv en gång i tiden betecknades dom favoritlärjungen av Lenin och varit direkt underställd Stalin är hans levnadshistoria synnerligen märklig.

Ernst Reuter födde i Aabeuraa i Slesvig-Holstein nära den danska gränsen. Hans far var sjökapten och senare även lärare på navigationsskolan i den sönderjydska staden. Efter läroverksexamen studerade Ernst Reuter vid Marburgs universitet, där han bland annat läste filosofi. Som student tog han avstånd från ölkulturen och de borgerliga avarterna i studentlivet. Han vände sig mot traditionen med mensurfäktning. Själv var han nykterist och greps tidigt av den socialistiska ideologin. Därför sökte han sig till socialdemokratin. Som nyexaminerad engagerade han sig i arbetarrörelsens folkbildningsverksamhet.

Genom krigsutbrottet 1914 ställdes den europeiska arbetarrörelsen inför valet att vägra deltaga i kriget eller att deltaga som fullgoda nationalister. Ernst Reuter blev som många socialister djupt besviken på de socialdemokratiska partierna i Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Före kriget hade många socialdemokrater bedömt att den samlade europeiska arbetarrörelsen, genom sitt inflytande över arbetarmassorna, skulle kunna förhindra varje krigsutbrott. Men så blev det inte. Som 25-årig blev Ernst Reuter ledare för en grupp socialister som på olika sätt försökte hindra och försvåra den tyska krigsansträngningarna. Men myndigheterna fick tag på honom och han sändes till östfronten. Där sårades han i ena benet och hamnade i rysk fångenskap. Skadan i benet ledde till att sedan haltade resten av livet. Efter tillfrisknandet från skottskadan blev han som rysk krigsfånge i arbete i en gruva. Ernst Reuter hade synnerligen lätt att lära sig språk och redan efter ett halvår behärskade han det ryska språket. Senare i livet lärde han sig turkiska på mycket kort tid. I en intervju senare sade han att det varit svårare att lära sig turkiska jämfört med ryskan, men tillade: ”Då var jag ju äldre och dummare”. När Ernst Reuter slet som krigsfånge i en gruva inträffade den ryska revolutionen och den unge tysken frigavs tillsammans med många andra fångar. Genast då han återfått friheten begav han sig till S:t Petersburg och sökte genast upp Lenin. Denne hade förmågan att se Ernst Reuter intellektuella gåvor. Lenin sa: ”Han har klart och genomträngande förstånd”. Lenin hade ju stora utmaningar med att styra över ett väldigt rike där bara omkring 60 procent av befolkningen var ryssar. Det sades att det fanns 185 olika folkslag med egna modersmål. Lenin såg även Ernst Reuter handlingskraft och organisationsförmåga och sade även att Ernst Reuter var hans främste lärjunge. Ganska snart gjorde Lenin den unge tysken till folkkommissarie för Volga-tyskarna och blev därigenom direkt underställd Stalin. Ernst Reuter hade sänts till Ukraina redan 1917. Tiden oktober 1918 – september 1919 var han folkommissarie och ordförande i Volga-tyskarnas autonoma sovjetrepublik. I en senare intervju har Ernst Reuter sagt att Stalin var oerhört uppskattad och egentligen betedde han sig bara som en liten sergeant på en kaserngård. Stalin var som en sergeant medan Hitler var som en korpral, vilket han också var. Däremot menade Ernst Reuter att Lenin var en av dessa politiska ledare som hade förmåga att skapa något helt nytt. Han menade att den ryska revolutionen sannolikt hade fått ett helt annat förlopp om inte Lenin inte drabbats av en ovanligt tid åderförkalkning i hjärnan. Det var en sjukdom som i släkten, även Lenins far hade avlidit i sjukdomen relativt ung. Hade Lenin levt längre hade inte den grove och primitive Stalin kommit till makten.

Efter att Ernst Reuter en tid varit kommissarie för Volga-ryssarna sändes han på direkt order av Lenin till Tyskland för att där ingå i ledningen för det tyska kommunistiska partiet. Bolsjevikerna hade då förhoppningen att det skulle bli en arbetarresning i Tyskland. Landet var långt mer långt industrialiserat än Ryssland och enligt den marxistiska teorin var en förutsättningarna för folkresning, en revolution, störst i de mest ekonomiskt och socialt utvecklade länderna. Det hade kommit som en total överraskning för Lenin och andra ledande bolsjeviker att krigets förlopp gav partiet möjlighet att genomföra en statskupp. Den ryska revolutionen var inte någon revolution utan en coupe d’etat.

Redan två år efter att Ernst Reuter återkommit till Tyskland blev han partiets generalsekreterare vid endast 32 års ålder. Helt plötsligt lämnade han dock den inflytelserika befattningen och lämnade också partiet för att ganska snart åter ansluta sig till socialdemokraterna. Hans nya parti tog emot honom med en öppen famn och hyllade honom. Det var en stor prestigevinst för socialdemokraterna att kommunistpartiets generalsekreteraren bytt parti. I en senare intervju besvarade Ernst Reuter frågan varför han lämnat det kommunistiska partiet: ”Därför att Komintern var bottenlöst omoralisk och därför att de tyska arbetarnas intressen kallblodigt offrades till förmån för Moskva.” Komintern var världskommunismens organisation med uppdrag att sprida Moskva-kommunismen över världen.

Ernst Reuter hade djup och närmast fullständig kännedom om mentaliteten hos de ledande bolsjevikerna, vilket senare bidrog till att han framgångsrikt kunde leda västberlinarna i motståndet mot den sovjetiska marionettregimen i DDR. Ernst Reuter var en sådan person om visste det mest och förstod allt. Den franske konseljpresidenten Briand sade en gång om landets president Poincaré att denne tillhörde den grupp som visste allt, men inte förstod något. Ernst Reuter förstod allt vad gällde den ryska bolsjevismen och visste det mesta.

Det blev dock inte någon revolution i Tyskland och det blev några lugna år för Ernst Reuter då han var borgmästare i staden Magdeburg. Vid den tiden tillägnade han sig rena expertkunskaper i transportplanering och blev därigenom en av landets främsta experter på trafikplanering. Det var han som organiserade de allmänna kommunikationerna i Berlin på ett föredömligt sätt. Men Hitler kom till makten och nazisterna angrep hårt alla kommunister och socialdemokrater. Ernst Reuter satt tre gånger i koncentrationsläger. Med stora ansträngningar lyckades amerikanska kväkare få ut honom från lägren. Efter att han kommit ut från koncentrationsläger för den tredje gången flydde han till Nederländerna. Vid den tiden försökte Turkiet att rekrytera framstående europeiska experter för att få hjälp med att modernisera landet till ett västerländskt land. Turkiet lyckades övertala Ernst Reuter komma till Ankara för att där ta sig an olika trafiktekniska frågor. Ernst Reuter blev kvar i Turkiet från 1935 till 1946. I Turkiet var det han som ansvarade för en omfattande utbyggnad och modernisering av kommunikationerna. Han undervisade även på olika universitet i Turkiet i ämnet transportplanering. Efter kriget återvände Ernst Reuter till Tyskland och valde då medvetet att bosätta sig i Berlin eftersom han menade att staden var och i framtiden skulle bli det verkliga centrum i den tyskspråkiga världen. Efter bara en kort tid i Berlin valdes Ernst Reuter till stadens överborgmästare, vilket skedde med de västliga ockupationsmakternas godkännande. Sovjetunionen vägrade dock att godkänna honom som borgmästare. Tre ockupationsmakter godkände således Lenins främste lärjunge och Stalins medarbetare till den främsta posten för att representera de fria medborgarna i Berlin. Ernst Reuter, som på djupet kände den ryska kommunismen, varnade mycket kraftfullt västmakterna för att på något sätt släppa kontrollen över västra Berlin. Vid denna tid sade han en gång: ”Så länge ljusen brinner i västra Berlin, har Warszawa, Prag, Budapest och Bukarest ännu rätt att hysa hopp om framtiden. Men skulle dessa ljus släckas, så blir järnridån ogenomtränglig.” Ernst Reuter, som av Lenin omtalats som dennes främste lärjunge, framträdde i Berlin som en av de kraftfullaste motståndarna mot den ryska kommunismen och hans politiska trovärdighet var hos Berlins medborgare den högsta tänkbara. Han förklarade en gång att han var fullständigt övertygad om att bolsjevismen var andligen död: ”en själlös, byråkratisk maskin, för vilken människor, folk och nationer inte har någon betydelse. Det var han som i egenskap av politisk ledare i Berlin samarbetade med den amerikanske generalen Lucius D. Clay för att under den långa blockaden av västra Berlin stå emot Stalins försöka att svälta ut västberlinarna. Det var Ernst Reuter som hade vädjat hos västmakterna att de skulle sätta in en gigantisk operation med amerikanskt transportflyg. Under den 11 månader (324 dagar) långa blockaden gjorde det amerikanska och det brittiska flygvapnet 278 228 flygningar till och från Berlin. Genom flygningarna lyckades man föra in drygt 2,3 miljoner ton varor till de nödlidande 2 miljoner invånarna i västra Berlin. Vid ett val i Berlin under blockaden fick han och socialdemokraterna 64,5% av rösterna, den högsta röstandel som socialdemokraterna någonsin fått i västra Berlin och i hela förbundsrepubliken. Ernst Reuter, som efter blockaden var omåttligt populär, avled i juni 1953 i en hjärtattack. Över en miljon medborgare hyllade hans minne under begravningen. Tre månader tidigare hade hans tidigare chef Stalin avlidit i sin datja utanför Moskva. Stalin hade varit mycket väl informerad om att hans tidigare underställde kommissarie för Volga-tyskarna var den som tillsammans med en amerikansk general ledde de desperata ansträngningarna att hindra att medborgarna i västra Berlin skulle hamna under kommunistiskt herravälde.

Ernst Reuter var även den som drev på byggandet av tunnelbanan i Berlin och det var han som lanserade enhetsbiljetter för alla som reste med kollektiva färdmedel i staden.

Ernst Reuter hade endast sonen Edzard Reuter, född 1928. Denne växte som barn upp i Ankara och blev så småningom VD för Daimler-Benz-koncernen (Mercedes-Benz) åren 1987 – 1995. Så kom det sig att världskoncernen och det kapitalistiska företaget fick en turkisktalande VD som är son till den gamle kommunisten som sökte upp Lenin och långt senare räddade Västberlin från att bli våldtaget av hans gamle chef Stalin.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.