Tyskarna utplånade ett helt norskt fiskesamhälle

Den 9 april 1940 inledde tyskarna anfallet mot Norge. Operationen kallades ”Weserübung Nord”. En månad senare kapitulerade de sista norska trupperna i Nordnorge. Många försökte fly undan den tyska ockupationen. Man räknar att omkring 60 000 norrmän lyckades ta sig över till Sverige under ockupationsåren. Betydligt farligare och svårare var det för de norrmän som försökte ta sig över till de brittiska Shetlandsöarna. Den organiserade flyktvägen till Shetlandsöarna kallades under krigsåren för Englandsfarten eller Nordsjöfarten.

I september 1941 kungjorde tyskarna att det var dödsstraff på att genomföra, förbereda eller hjälpa till med flykt till fientligt land (vilket i praktiken omfattade England, men inte Sverige). Under krigsåren flydde ca 3 300 män, kvinnor och barn sjövägen till Shetlandsöarna. Totalt 321 miste livet, hälften drunknade och resten greps av tyskarna, avrättades eller dog i fångenskap.

Byn Telavåg ligger på Östlandet och därifrån tog det bara 30 timmar med fiskebåt till Lerwick på Shetlandsöarna. Redan i april 1940 flydde två unga män från Telavåg till Shetlandsöarna. Sedan dröjde det ill sommaren 1941 innan ytterligare båtflyktingar vågade sig på färden västerut. Under andra halvåret 1941 reste 147 personer över i nio båtar vid olika tillfällen. Av dessa var omkring en tredjedel från trakten, nästan en tiondedel av befolkningen gav sig av till Shetlandsöarna.

I England organiserades flyktvägar från Norge, men även vägar för att föra personer, vapen, ammunition och annan materiel organiserades av brittiska Special Operations Executive (SOE), Norwegian Section. Huvudsakligen var det norska sjömän som åtog sig att föra över underrättelseagenter, sabotörer samt vapen, sprängämnen och radioutrustning. Två gånger under våren 1942 transporterade fiskebåten Olaf agenter, vapen, ammunition och radioutrustning till Telavåg och den den norska motståndsrörelsen (”Kompani Linge”). Det var förmodligen så att någon ortsbo informerade den norska polisen att en av de som organiserade resor över havet hade en illegal radiomottagare i bostaden. Under ockupationen var det olagligt att lyssna på utländska radiosändningar – även svenska. Den 25 april 1942 anlände en civilklädd norsk polis (”Statspolitiet”) till Telavåg för att försöka ta reda på hur det var med radiomottagaren och ryktena om båtresor till Shetlandsöarna. Dagen därpå kom fyra tyska säkerhetspoliser till byn tillsammans med en norsk polisman. Två motståndsmän höll sig gömda i byn och skottlossning utbröt när poliserna närmade sig deras gömställe, tre tyskar dödades och en motståndsman. Ytterligare en motståndsman skadades svårt. Efter denna händelse tillkallades ett stort antal tyska soldater som genomsökte alla byggnader i byn. Där fann tyskarna en hel del vapen, ammunition, handgranater, olika slag av bomber, proviant och radiosändare. Ett dussintal ortsbor fördes bort för förhör och, som det visade sig, tortyr.

Polsen och tyskarna informerade Terboven, var var tysk rikskommissarie för Norge. Denne bestämde sig för att statuera ett skräckfyllt exempel för den norska motståndsrörelse. Han gav order om att hela byn skulle utplånas och att de 18 gripna personerna, som antogs vara Englandsfarare, omedelbart skulle avrättas utan rättegång. Terboven påstod till och med att detta skedde på direkt order av Hitler själv. De 18 gripna Englandsfararna sköts ett par dagar senare i Trandumskogen utanför Oslo. Nästa morgon grep SS-förband alla män och pojkar (åldern 16 – 60 år). Dessa 66 personer fördes in i ett av bostadshusen och kraftiga sprängladdningar apterades under huset. Ingen fick veta vad som väntade. Terboven kom själv till platsen och de tillfångatagna männen och pojkarna tvingades ut på ett näs där de fick bevittna hur tre bostadshus i byn sprängdes i luften och brann upp. Fångarna fördes därefter ombord på väntande båtar och transporterades iväg. Påföljande dag grep tyskarna byns återstående 268 invånare. Därpå brände ett tyskt pionjärkompani ned alla byggnader utom två sjöbodar. Några veckor senare transporterades 72 av de gripna männen till koncentrationslägret Sachsenhausen (beläget 30 km norr om Berlin). När Bernadottes vita bussar nådde fram till lägret i mars 1945 hade 31 av männen i det franska lägret Natzweiler-Struthof redan avlidit.

De två motståndsmän som skjutit tyska poliser och soldator arkebuserades i oktober 1943 i Trandumskogen. De kvarvarande 266 personer hade först tvingats in i en liten byggnad på en ensligt belägen halvö i en fjord. Det hade delats upp i två grupper. 109 barn och unga kvinnor skulle sändas till tvångsarbete på Östlandet, men då bröt scharlakansfeber ut och senare även difteri. Transporten ställdes därför in därför att tyskarna inte ville riskera att de egna trupperna smittades. Norska läkare överdrev kraftigt utbredningen av smittan och smittorisken för att om möjligt försöka stoppa transporten. De två grupperna återförenades och helt oväntat frigavs alla i maj 1944, men de förbjöds då att återvända till byn Telavåg. Byn skulle enligt tyskarna förbli utplånad för all framtid. Alla hus var sprängda och nedbrunna. Alla byns vattenbrunnar igenfyllda. Byborna fick under återstående tid av kriget bo hos släktingar, vänner och i främmande familjer. Den 28 maj 1945 återkom de överlevande av männen från de tyska lägren till Bergens järnvägsstation. Men omkring hälften av byns alla vuxna män hade dött under ockupationsåren. Det blev sedan en viktig symbolfråga att bygga upp byn igen. Med statsbidrag, gåvor och även lån kunde byn återuppstå. Den 9 september 1949 invigdes den helt återuppbyggda fiskebyn.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.