Blixtlåsets historia

Själv tillhör jag den generation som barn hade trilskande blixtlås i jackor och byxor. Särskilt förargligt var det när blixtlåset i gylfen kärvade eller gick upp. Hur många gånger har jag inte som barn stått och pillat med ett blixtlås som fastnat? Ännu svårare kunde det vara att få ihop ett blixtlås som på något sätt gått upp och därefter inte gick att sätta ihop. De tankar som då for genom huvudet låter sig inte nedtecknas i skrift. Numera löper blixtlåsen fint och det händer inte längre att jag behöver gå hem från skolan därför att dragkedjan i gylfen har hakat upp sig.

Dragkedja, eller blixtlåset, har en ganska lång och fascinerande historia som det är värt att närmare studera. Det var amerikanen Elias Howe som redan 1851 fick det första patentet på ett slags draglås med metallhäktor fastsydda på två motstående bomullsband. Howe var mera känd för att han gjorde olika uppfinningar för att förbättra symaskinen. Men den första mer moderna och fungerande konstruktionen av den dragkedja var den som utvecklades av amerikanen Witcomb L. Judson år 1893. Det var frågan om en kraftig dragkedja avsedd för att användas på skor i stället för remmar. Först med att fabrikstillverka dragkedjor var emellertid översten Lewis Walker i Hoboken utanför New York City. Hans företag fick namnet ”The Universal Fastener”. Ordet fastener var då etablerat i engelskan som beteckning för det som i dag kallas zipper och på svenska blixtlås eller dragkedja. Det som man drar i kallas på svenska för ”dragsko”.

Peter A. Aronsson (1882 – 1936) hade tidigare varit verkstadsarbetar i Kortfors och vid Karlstads Mekaniska Verkstad. Sedan han utvandrat till USA anställdes han redan 1902 av Walker för att förbättra de maskiner som användes för tillverkningen av ”fasteners”. Själv dragkedjan förbättrades med tiden. Men det var fortfarande oböjliga och otillförlitliga, varför försäljningen gick dåligt. Men Walker trodde ändå på produkten och anställde ytterligare en svensk invandrare för att utveckla blixtlåset och tillverkningsmetoden. Svenskarna var vid den tiden kände i USA för att vara duktiga mekaniker och ingenjörer. Den som Walker anställde var Gideon Sundbäck (1880 – 1954), född i Ödesstugu socken i Jönköpings län. År 1902 hade han utvandrat till USA och utbildat sig till elektroingenjör. Gideon Sundbäck kom att hos Walker intensivt arbeta med att förbättra dragkedjans funktion och tillförlitlighet. Ett stort problem var att dragkedjorna ofta gick upp. Walkers företag inriktade sig på att försöka få fram dragkedjor som var lämpliga att använda i damkläder. Det ledde till att Gideon Sundbäck 1913 själv sökte ett nytt patent på dragkedjan. Förbättringen bestod framför allt i att den lamellerna hade gjorts tunnare och var mycket tätare placerade än tidigare. Därmed blev låset smidigare och mer böjligt. Eftersom antalet låspunkter var mycket större minskade även risken påtagligt för att låset skulle gå upp. Men dragkedjorna var ännu inte någon försäljningsframgång eftersom den hade rykte att krångla och ofta gå upp. Försäljningen kom igång först sedan den amerikanska armén under kriget började använda dragkedjor i flygjackor, persedelspåsar, sovsäckar och mycket annat. Det som dock mest bidrog till försäljningsframgångar var att de soldater som transporterades till Europa utrustades med ett ”penningbälte” med dragkedja. Dessa penningbälten blev mycket populära och spred kännedom om att dragkedjor kunder användas praktiskt. Snart tillverkades det populära damväskor med dragkedjor.

Walkers företag upplät med licens rätt att tillverka dragkedjor för den europeiska marknaden till det engelska företaget Kynoch Ldt i Birmingham. Det var detta företag som i sina annonser började kalla ”fastener” för ”lightning fastener”. Så kom begreppet ”blixtlås” till världen. Det var Gusums bruk som var först i Sverige att år 1931 börja tillverka blixtlås.

Peter Aronsson lämnade dock Walkers företag redan 1910 och flyttade till modets huvudstad Paris där han startade en egen tillverkning av dragkedjor. Hans avsikt var att han skulle kunna sälja dessa till tillverkarna av damkonfektion. Dagens Nyheter kunde 1912 berätta om Aronsson i en kort notis: ”En svensk-amerikan, A P Aronsson, har kommit på den ypperliga idén att uppfinna en snabbknäppare, varigenom damerna kunna kläda sig själva, dvs knäppa ihop sig i ryggen.”

Men även Aronssons snabbknäppare hade en obehaglig tendens att gå upp vid högst olämpliga tillfällen. Försäljningen tog aldrig fart och under kriget tvingades Aronsson att lägga ned tillverkningen. Omedelbart efter kriget flyttade han därför tillbaka till USA och befattade sig sedan aldrig mer men några snabbknäppare. Resten av sitt yrkesverksamma liv arbetade han som ingenjör i det stora bolaget General Electric.

För Sundbäck gick det dock betydligt bättre med tillverkning av dragkedjor. Det som skilde Sundbäcks dragkedja från tidigare kedjor på marknaden var att häktorna på ömse sidor var identiska. Idén hade han fått från ett schweiziskt patent från 1911. Men Sundbäck lyckades göra häktorna (eller lamellerna) betydligt smalare samtidigt som utbuktningarna gjordes elliptiska, vilket gjorde låset smidigare och även säkrare. Sundbäck, som tagit över Walkers företag, byggde upp ett nytt eget företag i Pennsylvania med hjälp av licenspengar från den europeiska tillverkningen av dragkedjor på den europeiska marknaden. Sundbäck köpte upp den största tillverkaren i Europa av blixtlås (Kynoch Lihtning Fastener Co i Birmingham) och flyttade över tillverkningen till Kanada. Sundbäck var i många år ägare och VD för det världsledande företaget Talon Inc. i Meadville, Pennsylvania. Han blev ofantligt förmögen på tillverkning av dragkedjor och på sina 89 amerikanska patent. Det stora inkomsterna kom från licensiering av tillverkningsrätterna för olika företag runt om i världen. Sundbäck avled 1954 och hans företag upphörde med tillverkningen i början av 1990-talet då japanska företag helt tagit över hela världsmarknaden för blixtlås. I dag är det japanska företaget YKK världsledande på dragkedjor och det är mycket troligt att det står YKK på dragskon i blixtlåset på sina jeans.  Företaget startades i Tokyo 1934 av Tadao Yoshida. Sedan dess har det växt, och med full kontroll över hela produktionen kan bolaget försäkra sina köpare om att blixtlåsen håller högsta kvalitet, vilket är helt avgörande vid försäljning till tillverkare av konfektion. Bolaget har ungefär halva världsmarknaden och tillverkar ca. 7 miljarder blixtlås per år. YKK står för Yoshida Kogyo Kabushikikaisha, vilket kan översättas till ”Yoshida aktiebolag”.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.