Tonårspojkar överlevde på öde ö

Vi är många som har läst William Goldings ”Flugornas herre”. Den handlar ju om ett antal engelska pojkar i skolåldern som efter ett flyghaveri befinner sig helt ensamma på en ö i Stilla havet. Den ö där de hamnat består av rik vegetation och långa fina stränder. Men det finns inte några vuxna alls. Redan första dagen beslutar sig pojkarna (det är bara pojkar) för att inrätta någon form av självstyre i demokratisk ordning. En av pojkarna, Ralph, väljs till ledare och han lanserar en handlingsplan för de överlevande. Planen består av tre delar: 1. Det ska ha kul. 2. De ska se till att de överlever. 3. Det ska sända upp röksignaler så att de kan bli räddade. Det första visar sig kunna genomföras. De lekte och hade till en början kul. De har svårigheter att överleva och de börjar angripa varandra. När de så småningom räddades av en brittisk sjöofficer är redan tre av pojkarna döda och de kvarlevande levde under miserabla förhållanden. När ledarpojken Ralph mötte officeren grät han över minnet av sin förlorade barndom och den mörka naturen i människans sinne, som kommit fram under pojkarnas långa vistelse på ön.

Historien var förstås helt uppdiktad av skolrektorn William Golding som skrev novellen 1951 (”Lord of the Flies). Den således i tiotals miljoner exemplar över hela världen och blev översatt till mer än 30 språk. Golding hade förmågan att skildra människans mörka natur. Boken skrev kort tid efter att andra världskrigets oerhörda grymheter i koncentrationsläger blivit allmänt kända. Golding hade lyckats att i litterär form genstalta människans mörkaste sidor. Golding själv var alkoholiserad och benägen att gå in i depressioner. I en intervju har han medgivit att han själv led av mörka sidor i sin personlighet och att bokens skildring delvis återspeglar en del av hans egen mörka karaktär.

Boken har bidragit till uppfattningen att människan till sin natur är en ond varelse, kanske ett rovdjur som kan vara berett att kasta sig över andra människor i flocken. Men är det en rättvisande beskrivning av det som vi tror att människans sanna natur?

Goldings berättelse var het uppdiktad. Men något liknande har faktiskt inträffat i verkligheten och det är en historia som till och med är mer fantastisk än Goldings upphittade berättelse. Det hela började i juni 1965. Sex pojkar i åldern 13 – 16 var elever vid en sträng katolsk skola på ön Nakualofta i Stilla havet. De vantrivdes i skolan och kom överenskom att rymma från skolan och fråbn ön. Avsikten var att de skulle försöka ta sig till Fiji, som ligger 80 mil från pojkarna ö, eller till och med ända till Nya Zeeland. Pojkarna gjorde upp en plan. De skulle helt enkelt ta en fiskebåt och ta med sig en del proviant. De tog med sig två säckar med bananer, några kokosnötter och en gasobrännare, vilket var allt det tog med sig när de rymde med den stulna lilla fiskebåten. De hade inte med sig någon karta och inte heller någon kompass. Det var fint väder när det lyckades segla ut från hamnen utan att bli upptäckta. De somnade, men vaknade under natten av att det börjat storma. Vinden slet sönder seglet och rodret skadades allvarligt. Senare kunde de berätta att båten hade drivit okontrollerat i åtta dygn. Pojkarna drack regnvatten som du lyckats samla upp i kokosskal. Men någon annan mat än bananer hade de inte. Pojkarna försökte fiska, men fick inte någon fångst. Det åttonde dygnet upptäckte de en lite ö i horisonten.Det visade sig att ön inte var någon ö med sandstränder med vajande palmträd. Ön var bergig och hade begränsad vegetation. Vid den tiden ansågs ön vara obeboelig, men den hade varit bebodd för länge sedan.

Efter 15 månader upptäcktes pojkarna på ön av en fiskare som av tillfällighet seglade i närheten av ön. I sin kikare kunde han se pojkar på den klippiga stranden och en av pojkarna kastade sig i vattnet och simmade ut till fiskaren. Det visade sig att alla sex pojkar levde och var vid god hälsa. Det hade under den långa vistelsen kunnat organisera tillvaron så att det kunnat överleva. Eftersom ön hundra år tidigare varit bebodd fanns det förvildade tamhöns på ön. Hönsäggen blev en viktigt del av kosten för pojkarna. De hade anlagt flera små trädgårdar för odling av olika växter. Den sociala samvaron hade de lyckats ordna och sluppit de förödande motsättningar som Golding hade beskrivit i ”Flugornas herre”. Pojkarna hade kommit överens om att när allvarliga motsättningar uppkom inom gruppen så skulle de som grälade gå iväg och sätta sig ensamma någonstans under fyra timmar för att sedan återkomma och fortsätta diskussionen eller för att be dom ursäkt. Pojkarna hade lyckats anlägga eld genom att gnida torra träbitar mot varandra och därefter lyckats hålla eden vid liv i över ett år. Pojkarna hade delat upp sig i tre lag med två pojkar i varje lag. De olika lagen tilldelades olika arbetsuppgifter. Varje morgon började med att de tillsammans sjöng någon av de visor som de själva skrivit på ön. Det var dock svåra förhållanden eftersom det inte kom något regn på flera månader. Pojkarna försökte få färskvatten genom att samla in regnvatten, men vattenbristen var ett mycket stort problem trots att de befann sig på en ö mitt i salta Stilla havet.

En gång var de så desperata att de byggde en flotte av träd och grenar. Men när de försökte att ge sig iväg med den så gick det inte alls utan den sjönk. Vid ett annat tillfälle föll en av pojkarna, Stephen, så olyckligt att han bröt ena benet. Hans kamrater försökte spjäla upp benet och det läckte ihop på ett bra sätt.

De räddades av fiskaren söndagen den 11 september 1966. Den läkare som undersökte pojkarna förklarade att de alla var helt friska och starka. Under 15 månader hade de lyckats överleva på ön utan kontakt med omvärlden och utan närvaro av någon vuxen. Fiskaren som blivit av med sin båt 15 månader tidigare krävde pojkarna på ersättning för båten. Fiskaren som hade räddat pojkarna tog initiativet till att sälja rättigheterna till berättelsen till TV och till tidningar. Intäkterna räckte till för att betala båten och fördela beloppet till de sex pojkarna.,

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.