Medborgarrättskämpen William Du Bois

William Du Bois (1868 – 1963) var en afroamerikansk ledare och intellektuell samt en av grundarna av Niagararörelsen. Han var även en av grundarna av NAACP (den stora medborgarrättsrörelsen i USA) år 1909. Inom NAACP var han under flera decennier ansvarig för propaganda och utredningsverksamhet. Du Bois fanns även med bland de som utformade FN:s stadga och FN-konventionen om de mänskliga rättigheter år 1945.

Du Bois var en utpräglad intellektuell, en sådan som i engelskspråkiga länder brukar omtalas som ”a scholar”. Någon jämförbar benämning finns inte i svenska språket. Närmast skulle i så fall vara ”en utpräglad intellektuell som är akademiskt skolad”.

Redan under de första skolåren utmärkte sig Du Bois som ut utomordentligt duktig elev. År 1884 gick han ut från Great Barrington high school, Massachusetts, som ”valedictorian”, vilket innebar att var årskursens bästa elev och att han fick vara den elev som höll tal vid examinationen.

Fyra år senare tog han en B.A. vid Fisk University, Nashville, Tennessee. Det är ett universitet grundades 1866 av affärsmannen C.B. Fisk i syfte att ge färgade studenter möjligheter att studera vid ett universitet. Under sin studietid vid Fisk University var Du Bois aktiv i en kör, arbetade i redaktionen för en studenttidning samt deltog utöver den vanliga undervisningen även i en kurs i tyska språket. Hans examenstal handlade om Bismarck och den tyska föreningen till en nationalstat.

År 1888 började Du Bois som junior vid Harvard University och avlade två år senare en B.A. cum laude (högsta betyg). På Harvard läste han ekonomi och filosofi. Du Bois har skrivit sina memoarer och berättat om sin tid både på Fisk University och Harvard. Vid examen på Harvard var han en av de sex studenter som fick hålla tal till hela årskursen. Ämnet för talet var ”Jefferson Davis som en representant för den teutoniska civilisationen”. Jefferson Davis (1808 – 1885 var amerikansk politiker och general som var tillförordnad president i Amerikas Konfedererade stat (CSA) fram till sydstaternas kapitulation i inbördeskriget. På Harvard läste han Kants ”Kritik av det rena förnuftet” tillsammans med George Santayama. Den senare hade då nyligen själv studerat i Göttingen och Berlin. Georg Santayma (1863 – 1952) var spansk-amerikansk författare och filosof. I 23 år var han professor i filosofi vid Harvard. Under studierna i ekonomi vid Harvard skrev Du Bois för övrigt ett arbete om det tyska järnvägssystemet.

Åren 1892 – 1894 gavs han möjligheter att bedriva studier vid Berlinuniversitetet (senare med namnet Humboldtuniversitetet) tack vare en ”Slater fund fellowship”, vilket var en typ av stipendier som i första hand gavs till afroamerikanska studenter. I Berlin studerade Du Bois, som då var 24 år gammal, ekonomi och historia. Han nekades efter två års studier att få ut en examen från universitetet därför att han inte deltagit vid undervisning vid två andra universitet (krav på det som kallades triennium i Tyskland), vilket var krav vid den tiden. Du Bois själv menade att hans två tidigare i hemlandet erhållna B.A.-examina skulle få tillgodoräknas, men han fick inte någon examen från Humbolduniversitetet.

I början av sin vistelse i Tyskland i hyrde Du Bois en tid ett rum hos familjen Marbach i Eisennach (centrala Tyskland) för att förbättra sitt kunnande i tyska språket, men blev genast förälskad i den äldsta dottern i familjen, Dora Marbach. Kärleken var besvarad, men relationen var ytterst känslig därför att det på den tiden var mycket ovanligt med en afroamerikan i Tyskland. Du Bois valde att lämna familjen för att inte åstadkomma några problem.

Humboldtuniversitetet i Berlin var vid den tiden världens modernaste universitet med nya dynamiska undervisningsmetoder och blev förebild för moderna forskningsuniversitet. Reda året före hade man fått elektrisk belysning installerad i undervisningssalarna, vilket vid den tiden var något häpnadsväckande. Humboldtuniversitetet med 4 700 manliga studenter var då, näst efter universitetet i Wien, världens största universitet. Omkring 10 procent var utländska studenter och fler än 150 studenter från USA deltog i undervisningen. Av studenterna från USA läste 59 filosofi, filologi och historia. Den mäktiga universitetsbyggnaden ligger vid paradgatan Unter den Linden i centrala Berlin.

Efter de två studieåren i Berlin tjänstgjorde Du Bois som professor i grekiska och latin vid Willberforce University i Ohio. Därefter återvände han dock till Boston och erlade en M.A. vid Harvard 1891 och blev 1895 den förste afroamerikan att erhålla en doktorsexamen vid den anrika universitetet i Boston. Hans doktorsavhandling i historia hade titeln ”The Suppression of the African Sleve Trade to the United States of America, 1638 -1870”. Avhandlingen publicerades som den första artikeln i Harvard Historical Series.

Du Bois var därefter under ett par år verksam som lärare i sociologi vid University of Pennsylvania. Under den tiden genomförde han en banbrytande studie av de sociologiska förhållanden i en stad. Arbetet publicerades under titeln ”The Philadelphia Negro: A Social Study” (1899). Hans doktorsavhandling och den sociologiska studien renderade honom ställningen som en av landets ledande ”scholars”. Du Bois blev därefter professor i ekonnomi och historia 1897 – 1910 vid Atlanta University. Under sin tid som professor i Atlanta tog han initiativet till att sammankalla ett antal konferenser för att diskutera den afroamerikanska befolkningens situation och problem. Vid den tiden var han även redaktör för ett flertal tidskrifter som alla tog upp den svarta befolkningens problem.

Du Bois var en av de 29 grundarna den s.k. Niagara-rörelsen (1905) tillsammans med ett antal andra afroamerikaner. Rörelsen ville verka för likabehandling av medborgarna oavsett rastillhörighet. Rörelsen fick sitt namn av att det första mötet ägde rum i Niagra falls i New York state. Rörelsens grundmanifest hade rubriken ”Declaration of Principles” och hade skrivits av Du Bois. Niagara-rörelsen löstes upp redan 1909 efter interna motsättningar, men grundarna till rörelsen blev i huvudsak grundarna till USA:s stora medborgarrättsorganisation NAACP. Du Bois vara under många år chefspropgandist hos NAACP och kan sägas ha varit rörelsens ledande ideolog. NAACP var representerat vid den konferens i San Francisco vid vilken FN bildades och då medlemsländerna antog FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Du Bois var en av de tre representanterna från NAACP. Gruppen från NAACP lämnade ett förslag som innebar att FN skulle uttala att all diskriminering på grund av ras var otillåten samt att alla kolonialvälden skulle upplösas så att fria stater i stället kunde bildas i Afrika och Asien. Det genomarbetade förslaget hade till stor del författats av Du Bois. Förslaget understöddes bland annat av Kina, Sovjetunionen och Indien. USA menade emellertid att förslagets innehåll syftade till att främja kommunistiska intressen.

Du Bois var hela sitt liv socialist och han kom även under senator McCarthy framfart att anklagas för vara en ”concealed communist”. År 1950 blev Du Bois ordförande i Peace Information Center, som tagit på sig uppgiften att sprida kännedom om Stockholms fredsappell i USA. Syftet var att få en omfattande petition som påtryckning på världens ledare. Stockholm Appeal antogs i Stockholm den 19 mars 1950 av World Peace Council och syftade till att understödja arbetet för kärnvapenavrustning och metoder för att förhindra kärnvapenkrig. Två veckor efter Koreakrigets utbrott påstods det att 1,5 miljoner underskrifter hade lämnats. Senare skulle 273 miljoner ha skrivit under petitionen. Det påstods bland annat ett hela befolkningen i Sovjetunionen hade skrivit under. Många framstående politiska ledare och intellektuella skrev under. Bland dessa fanns bland annat Jacques Chirac (senare Frankrikes president) och även Urho Kekkonen. Initiatviet kom från den franske kommunisten och nobelpristagaren i kemi, Fréderic Joliot-Curie. Konferensen i Stockholm anordnades av nybildade Svenska Fredskommittén på uppdrag av Världsfredsrådet. USA avvisade uppropet och menade att det rörde sig om en ren propagandaoffensiv av Sovjetunionen. Ägaren av hotell Continental i Stockholm vägrade fyra veckor före konferensens öppnande att upplåta lokaler till konferensen. Det enda parti som stödde konferensen och appellen var det svenska kommunistpartiet. Socialdemokraterna tog bestämt avstånd från appellen och rekommenderade sina medlemmar och sympatisörer inte inte skriva under den.

Tiden 1934 – 1944 var Du Bois föreståndare för den sociologiska institutionen vid Atlanta University. År 1935 gav han ut det historiskt viktiga arbetet ”Black Reconstruction in America 1860 – 1880”. Arbetet ansågs vara av mycket stort värde, men författaren kritiserades dock av flera som menade att Du Bois felaktigt nyttjade marxistiska begrepp i sin analys av det amerikanska samhället samt för hans grundläggande kritik av de rasistiska värderingar som var förhärskande i nästan all samtida historisk forskning och vetenskapliga arbeten. Under decennierna efter kriget gav han ut en rad historiska arbeten om det afroamerikanska samhället samt även noveller och poesi.

I slutet av 1940-talet anklagades NAACP för att stå för nära kommunismen och organisationen försökte på olika sätt distansera sig från i varje fall sovjetkommunismen. Du Bois tog dock inte tydligt avstånd från kommunismen och han uttalade en gång: ”Jag är inte kommunist, men jag anser att Karl Marx klargjorde vilka problem vi har”. Du Bois kritiserade den sovjetiska diktaturen, men tog aldrig avstånd från sovjetregimen.

Du Bois lämnade NAACP en andra gång 1948 och ägnade sig sedan åt att skriva krönikor i vänstertidningen National Guardian, som var en veckotidning.

Du Bois utsattes för hårdhänt granskning under senator McCarthys framfart i början av 1950-talet. Amerikanska justitieministeriet menade att NAACP i praktiken fungerade som en politisk aktör (”agent”) för Sovjetunionen och kommunismen. Därför skulle organisationen och dess ledare tvingas registrera sig om ”agenter” för främmande makt. Du Bois vägrade dock styvnackat till något sådant. År 1951 åtalades Du Bois för vägran att registrera sig som agent. Målet lades dock ned av åklagaren så snart som försvarsadvokaten, den kände medborgarrättsadvokaten Vito Marcanitonio, förklarade att han övervägde att åberopa vittnesförhör med Albert Einstein, vilken var villig att vittna om den tilltalades karaktär och trovärdighet. Du Bois berättade om rättegången i sin memoarbok ”In the battle for peace”. Trots att Du Bois inte dömdes för något brott drog myndigheterna in hans pass under åtta år.

Under senare delen av sitt liv arbetade han företrädesvis med fredsfrågan. År 1950, vid 82 års ålder, ställde han upp i valet till senator för New York som representant för socialistiska American Labor Party. Han fick omkring 200 000 röster (motsvarande 4 procent av avgivna röster).

Den amerikanska regeringen hindrade Du Bois att deltaga i Bandungkonferensen 1955 i Indonesien. Men år 1958 fick Du Bois tillbaka sitt pass och gjorde då besöksresor till Sovjetunionen och Kina. I båda länderna hyllades han som en celebritet.

När US Supreme Court år 1961 förklarade att McCarren Act (som föreskrev att kommunister skulle registreras) gick Du Bois i ren protest med i det amerikanska kommunistpartiet. Han var då 93 år gammal. Du Bois gjorde sedan flera resor till Västafrikanska länder och hyllades där officiellt. När han besökte Ghana 1960 föreslog Du Bois presidenten att man skulle skapa en encyklopedi om afrikaner i disaspora. Arbetsnamnet skulle vara Encyclopedia Africana. År därpå meddelade Ghana att man avsatt medel för att bekosta en sådan encyklopedi. Ghana bjöd därför in Du Bois för att i Ghana leda arbetet med det stora projektet. Vid en ålder av 93 år flyttade han med sin andra hustru till Ghana och påbörjade arbetet med encyklopedin. I början av 1963 återkallade de amerikanska myndigheterna åter igen hans pass, vilket innebar att han inte skulle kunna återvända till USA. I protest ansökte då Du Bois om och beviljades förstås medborgarskap i Ghana. Du Bois arbetade med projektet till dess han insjuknade och i Ghana avled 95 år gammal. Det inträffade dagen före medborgarrättsrörelsens stora marsch i Washington D.C. den 28 augusti 1963. De ca. 250 000 deltagarna i marschen hedrade minnet av Du Bois med en tyst minut. Det var samma dag som Martin Luther King höll sitt berömda tal ”I have a dream”. Ganska exakt ett år senare antog kongressen The Civil Rights Act of 1964, som lagfäste många av de krav som Du Bois kämpat för under hela sitt långa liv. Du Bois hedrades med en statsbegravning i Ghana och han är tillsammans med sin hustru gravsatt i deras tidigare hem i Acra, som nu är museum över honom och hans gärningar.

Du Bois erhöll många hedersdoktorat och blev ledamot i flera vetenskapsakademier. Tveklöst var han den mest framstående av alla intellektuella afroamerikaner i sin generation.

Du Bois uppfattades av många i sin omgivning som mycket strikt och formell. Han krävde alltid att han skulle tilltalas som Doktor Du Bois. Hans närmaste personliga vän var den judiske professorn Arthur B. Springarn. Du Bois tillät aldrig att vännen tilltalade honom med endast förnamnet. Springarn (1875 – 1939) var professor i jämförande litteraturvetenskap vid Columbia och aktiv i NAACP. Under första världskriget var det Springarn som drev igenom att omkring 1 000 afroamerikaner genomgick officersutbildning i ett utbildningsläger i Des Moines, Iowa, vilket vid den tiden var något helt exceptionellt.

Du Bois var privat en mycket välorganiserad och disciplinerad person med fasta rutiner. Hela sitt liv steg han upp kl. 07.15 och arbetade sedan flitigt till kl. 17.00, åt middag och läste tidningar till kl. 19.00. Därefter läste han eller umgicks med vänner fram till kl. 22.00, vid vilken tidpunkt han alltid gick till sängs. Många gånger gjorde han upp planer på stora kalkylark över de olika arbetsprojekt som han föresatt sig att genomföra.

Du Bois var dessutom något av en dandy. Han klädde sig alltid mycket utstuderat och hade alltid välansad mustasch och bockskägg. Då han gick gatan fram gjorde han det med högburet huvud och med stor grace, alltid med en promenadkäpp. Hans nöjen och avkopplingar var att sjunga och att spela tennis. Det berättas även att han hade olika kärleksrelationer vid sidan om sina två äktenskap.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.