Den store boksamlaren Thomas Philips

Sir Thomas Philips (1792 – 1872) är kanske världens genom tiderna störste och mest kände boksamlare. Det tog 134 år efter hans död att gå igenom alla böcker och handskrifter samt avyttra dessa. Förutom sitt sjukliga behov av att köpa böcker och handskrifter hatade han allt vad katoliker hette och dessutom hatade han djupt sin svärson. Thomas Philips var stor jordägare, men använde hela sin förmögenhet enbart till att köpa på sig enorma mängder av böcker. Vid flera tillfällen var han nära konkurs och under långa tider var han kraftigt skuldsatt. Vid hans död hade han samlat på sig ca. 100.000 böcker och 60.000 handskrifter.

Thomas Philips började köpa på sig böcker redan i 16-års åldern och senare i livet förklarade han att ambitionen var att införskaffa ett exemplar av alla böcker som tryckts i hela världen. Han var examinerad från University College i Oxford (examensår 1815). I sina två äktenskap fick han tre döttrar, vilket innebar att hans äldsta dotter och svärsonen en dag skulle ärva hans gods, jordegendomarna och själva boksamlingen. Skälet till sitt hat mot svärsonen, som var utbildad vid Cambridge och expert på Shakespeare, var att han på goda grunder misstänkte att svärsonen systematiskt stal av hans böcker och skrifter för att sälja.

En kännare av Thomas Philips har gjort bedömningen att denne måste ha köpt böcker och handskrifter varje år för mellan 4 000 och 5 000 pund. Totalt måste han ha köpt för mellan 200.000 och 250.000 pund under sin livstid. Det vare enorma belopp på den tiden. Under vissa tider gjorde han 40 – 50 inköp i veckan. Han kunde gå in i en bokhandel och köpa hela det inneliggande lagret av böcker. När han fick bokhandlarnas kataloger kunde han bestämma sig för att köpa alla böcker som fanns upptagna i en katalog. Thomas Philips hade också egna representanter som på auktioner ropade in mängder av böcker. Många gånger bjöd han över vad British Museum var villigt att erlägga. På hans lantgods, Middle Hill, användes 16 stora rum av 20 rum enbart för förvaring av böcker. Dessa var inte katalogiserade och förmodligen hade Thomas Philips inte någon kontroll över vad han tidigare köpt in.

År 1863 bestämde sig Thomas Philips för att flytta boksamlingen till Thirlestaine House i Cheltenhamn för att undvika att böckerna skulle falla i svärsonens hand när hans äldsta dotter skulle ärva godset. Det tog ett hundratal man åtta månader att flytta alla böcker och handskrifter. För transporten användes 105 stora vagnar dragna av två hästar. Några vagnar brakade samman under tyngden från böckerna. Det berättades att folk senare kunde hitta värdefulla handskrifter och böcker utefter vägarna eftersom vagnarna, som var överlastade, tappade en del av sin last under transporten.

Efter Thomas Philips död 1872 värderade British Museum värdet av enbart handskrifterna (ej böckerna) till 74.779 pund. En hel del av handskrifterna härrörde från biblioteken i gamla franska kloster, vars handskriftssamlingar hänsynslöst hade skingrats under franska revolutionen. De hade förvärvats av Thomas Philips för struntsummor. Detsamma gällde gamla brittiska lagtexter, domsamlingar och andra rättsliga dokument, vilka tack vare Thomas Philips räddades till eftervärlden.

Under Thomas Philips livstid fördes förhandlingar om att den enorma samlingen skulle överlåtas till British Museum, men någon sådan överenskommelser kommer aldrig till stånd.

Thomas Philips hade i sitt testamente noga föreskrivit att hela boksamlingen skulle lämnas orörd i hans palatsliknande lantgods, Thirlestaine House. Böckerna skulle inte få placeras om. Särskilt noga var han med att föreskriva att inte någon katolik och ej heller hans svärson någonsin skulle få titta på boksamlingen eller komma i närheten av den.

År 1885, tretton år efter dödsfallet, beslutade dock the Court of Chancery att det stränga villkoren i testamentet inte utgjorde hinder mot att sonsonen skulle få börja sälja ut böcker och handskrifter från samlingen. En hel del såldes därefter till det kungliga biblioteket i Berlin, nationalbiblioteken i Belgien och Nederländerna. Ett stort antal titlar såldes även till den store boksamlaren J. Pierpont Morgan och till Henry E. Huntingtons bibliotek. Det är känt att delar av samlingen så sent som 1946 såldes till en bokhandlare i London för omkring 100.000 pund. De allra sista resterna av den gigantiska boksamlingen såldes den 7 juni 2006 i 20 olika poster på Sothebys bokauktion. Det tog alltså 134 år att avveckla den enorma boksamlingen. Svärsonen fick inte alls del av något av värdet i boksamlingen – om han nu inte hade lyckats stjäla ytterligare några dyra handskrifter. Ingen vet eftersom handskrifterna aldrig blev katalogiserade under Thomas Philips levnad. Äldsta dottern ärvde den förfallna lantegendomen, men Thomas Philips hade i sitt hat till svärsonen och dottern hunnit med att kapa ned alla ekar som tidigare bildade en vacker allé på 500 meter upp mot godsets huvudbyggnad.

Man kan väl även fråga sig om Thomas Philips läste några av alla de böcker som han köpte in. Det är lite oklart, men det verkar som om han inte var någon riktig läsare.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.