Spanska sjukan under första kriget

Influensapandemin som bröt ut 1918 var den mest fruk­tans­värda under 1900-talet och går under namnet Spanska sjukan. Beteckningen har endast sin förklaring i att det var spanska tidningar som öppet började skriva om pandemin eftersom det inte fanns någon presscensur i Spanien. I de krig­förande länderna skrevs det inte om pandemin på grund av den censur som rådde. Enbart i USA skördade pandemin 657.000 dödsoffer. Det var fler döda än i USA:s alla stora krig utomlands (i första världskriget dödades 116 000, i andra världs­kriget 418 000, i Koreakriget 37 000 och i Vietnam­kriget 58 000 soldater). I det amerikanska inbördeskriget dog dock omkring 700 000 soldater. Vissa beräkningar anger att sjukdomen kan ha skördat mellan 50 och 100 miljoner döda, vilket i så fall skulle ha motsvarat 2 – 5 procent av jordens dåtida befolkning. Historikerna är dock överens om att det rörde sig om minst 30 miljoner döda. Det var under alla förhållanden den värsta farsoten sedan digerdöden.

Spanska sjukan slog till med full kraft och det förekom ofta att den som insjuknade avled redan 12 timmar efter att de första symptomen upptäckts. Till en början fick myndigheterna uppfattningen att symtomen liknande de för pesten, som åter­kom­mande härjat i Europa under medeltiden. Men vetenskaps­männen kunde snart visa att det inte var pesten utan en form av influensa. Den slog till med stor kraft och gick inte att hejda. Den amerikanska generalläkaren Victor Vaughan sade i okto­ber 1918: ”If the epidemic continues its mathematical rate of acceleration, civilization could easily disappear from the face of the earth within a few weeks”.

Det är oklart var utbrottet började och det finns olika försök till förklaringar. Under år 1917 inträffade i varje fall ett omfattande in­fluen­sa­utbrott bland engelska trupper förlagda till ett vatten­sjukt område på den franska fronten. Det har antagits att trupper­na fick sjuka grisar som slaktades, men det hela är mycket oklart. Utbrottet ebbade ut och det ansågs ha varit en svininfluensa. Det är känt att influensautbrott ofta uppkommer när människor haft nära kontakt med fåglar och grisar.

Under första kriget utbröt även en influensaepidemi bland soldater från Sydostasien, vilka transporterats till Europa för att deltaga i kriget. En del historiker har spekulerat i om dessa förde med sig smittan, men även detta är mycket oklart. En annan teori är att smittan kom med kinesiska arbetare som under kriget fördes till Frankrike.

Den amarikanske historikern John Berry menar i sin bok ”The Great Influen­za” (2005) att pandemin fick sitt första utbrott på någon farm i Kansas där virus skulle ha gått över från sjuka grisar till människan. Det första säkra konstaterandet av spanska sjukan gjordes i Haskell County i Kansas. Plötsligt utbröt där en mycket smittsam och dödlig sjukdom, vilken uppfattades som svininfluensa. En lokalt verksam läkare informerade den fede­rala hälsovårdsmyndigheten och efterfrågade råd hur han skulle förhålla sig till epidemin. Informationen nådde hälsovårds­myn­digheten, men läkaren fick inte någon hjälp. Haskell County var ett relativt begränsat lantbruks­distrikt, vil­ket kan vara förklaringen till att den mycket dödliga lokala epide­min ändå snart ebbade ut.

Vid den här tiden uppförde amerikanska armén ett stort antal stora utbildningsläger för att träna nyrekryterade soldater för kriget i Europa. Många solda­ter var frivilliga, men många var även tvångsutskrivna. Några unga män från Haskell Coun­ty inställde sig vid utbildnings­lägret i Funston i Texas (i dag militärbasen Fort Riley). I lägret var då redan 56 000 soldater förlagda och lägret var överbelagt. Samtidigt råkade det vara den kallaste vintern på många år öster om Klippiga bergen. Många soldater var förlagda i tält och hade bara tillgång till tunna filter. Lägrets befälhavare bestämde då att de soldater som låg i tält i stället skulle förläggas i de redan överbelagda barackerna. I baracker­na låg männen nära varand­ra och de satt tätt samman kring de värmande kaminerna. Det kan ha varit så att även de unga männen från Haskell satt kring kaminerna trots att de var snuviga och hostade. Männen från Haskell anlände till lägret den 28 februari 1918 och efter sex dagar utbröt en våldsam epidemi i lägret och många sjuka soldater började komma till sjukavdelningen. Tusentals insjuk­nande och närmare 50 avled. Detta var ett högt dödstal för att vara en ”vanlig” influensa, men det skulle bli mycket värre. Viruset skulle mutera, eller i varje på något sätt ändra egen­skaper, och återkomma i ytterligare två vågor under år 1918. Det är vanligt att virus ändrar egenskaper och det är förkla­ringen till att det under vanliga år uppkommer olika förkyl­nings­säsonger. Den första influensavågen 1918 var inte så svår, men de två efterföljande vågorna var i stället fruktans­värda.

Influensautbrottet på Camp Funston inträffade just i slutet av en allmän influensasäsong. Många soldater insjuknande, men de militära myndigheterna var ändå inte särskilt oroliga. Deras uppmärksamheten var i stället inriktad på ett mycket allvarligt utbrott av mässling bland soldater i olika utbild­ningsläger.

Överföringen av amerikanska trupper till Europa var vid den tiden världshistorien största samtida förflyttning av män­ni­skor. Redan i april 1918 hade USA lyckats transportera över en miljon soldater till Europa. Under hela kriget överförde USA 3,7 miljoner soldater till den europeiska kontinenten. Praktiskt taget alla amerikanska trupptransport­fartyg anlände till Brest i Frankrike. I april 1918, när det epidemiska utbrottet i Fort Funston redan ebbat ut, utbröt en ny epidemi i Brest. Epidemin spred sig förhållandevis sakta in över norra Frankrike. Ytterligare amerikanska soldater skeppades över till Brest, många blev infekterade men transporterades ändå vidare till städer och samhällen nära fronten. Smittan tog sig in i Belgien och Nederländerna samt även över till soldaterna i den tyska armén. Mycket snabbt spred sig smittan vidare från de tyska soldaterna till den tyska civilbefolkningen. I maj hade den spritt sig till Italien och därifrån även till Nordafrika. Samma månad nådde den till England med soldater som återkommit till hemlandet. Sjukdomen spred sig även till Spanien och Portugal. Redan i maj 1918 hade över hundra tusen dött i Spanien. Eftersom Spanien var neutralt under kriget hade inte landet censur som hindrade tidningarna att skriva om pande­min. I de krigförande länderna ville man inte ge information till motståndaren om den fruktansvärda epidemin och inte heller tillåta information som kunde föranleda panik hos den egna befolk­ningen. I juli hade smittan spridit sig även till Skandi­navien och till Grekland. Man tror att smittan kom till Sverige vid midsommartid 1918. Pandemin drog in i Ryssland samtidigt som den ryska tsarfamiljen avsattes och avrättades.

Sex sjömän anlände till Bombay i slutet av maj 1918 och det visade sig att de var smittade. Andra smittades i hamn­området och sedan spred sig smittan snabbt i den stora staden. Tågpassagerare förde sedan smittan vidare utefter järnvägs­linjerna och in i det inre av den indiska subkon­tinenten. Vid samma tid kom smittan till hamnen i Shanghai och bara en månad senare till Singapore. Det var därifrån som den sedan spreds till Indonesien och Malaysia. Smittade sjö­män förde sjukdomen till Freetown och Sierra Leone, Mom­basa i Kenya och till Cape Town. I juli hade smittan även nått Peru och i augusti var den tillbaka i USA i en andra våg. I oktober nådde den till Nya Zeeland och Japan. I november svepte den dödliga pandemin in över Colombia, Argentina, Uruguay och Chile. På grund av mycket hårda karantänbestämmelser för ankom­mande fartyg kom pandemin inte till Australien förrän under 1919.

Pandemin spreds över världen framför allt genom de myc­ket omfattande trupptransporterna under världskriget. Därtill kom att soldaterna i Frankrike tvingades vistas i fuktiga och osunda skyttegravar. Världs­kriget innebar fruktansvärda förluster på båda sidor. Det beräknas att 9 miljoner soldater och 7 miljoner civila dödades. Men span­ska sjukan ledde till betydligt fler dödsoffer. Den politiska ledningen ville ogärna ge spridning år pandemins svåra härjningar. President Woodrow Wilson nämnde aldrig pandemin i något offentligr sammanhang.

Någon gång under sommaren 1918 förändrades viruset och blev ännu dödligare. Många fick visserligen bara vanliga symp­tom, men andra blev sjuka under lång tid och drabbades ofta av lunginflammation. Dödligheten var hög. I julinumret 1918 av den ansedda brittiska medicinska tidskrif­ten The Lancet skrev vetenskaps­män att den ”nya” pande­min sommaren 1918 inte kunde vara densamma som under före­gående år. Symptom­bilden var mycket annorlunda. De som fick svåra symptom kunde få hallucinationer, feber som liknande dengue-feber, de kunde falla omkull därför att balanssinnet inte längre fungerade. En del blev blinda och andra döva. Andra hade fruktansvärd huvudvärk och såg dubbelt. En del hostade fruktansvärt så att bukmuskler spräcktes. Läkare observerade något som de aldrig tidigare sett. Luft från lungorna trängde ut genom kroppen och bildade stora blåsor under huden. En del som insjuknade blödde från ändtarmen. De som hostade blod dog ofta inom 24 och 48 timmar. Många drabbades av allvarlig syrebrist, fick blå läppar och ändrade till och med kroppsfärg till mörk hud. Denna symptom benämndes cyanosis. En del vita blev så mörka att de nästan liknade afrikaner. Influensan började i folkmun att kallas för ”the blue death”. När de insjuknade började bli blå visste läkarna att de endast skulle leva några timmar till.

I boken ”The Great Influenza” skildras hur en man steg på en spårvagn och samtidigt som han gjorde det dog konduk­tören. Under färden, som var 5 km lång, dog ytterligare sex personer på spårvagnen. När även föraren helt plöts­ligt dog så steg mannen av och gick hem.

Sent på sommaren 1918 återvände influensan med full kraft till USA, men den här gången var den betydligt dödligare. Redan i oktober rapporterades 195 000 döda i landet. Det anses att omkring 18 procent av hela befolkningen insjuknade.

I augusti 1918 anlände ett passagerarfartyg till New York City från Europa. Fyra passagerare hade avlidit under överresan och omkring 200 hade insjuknat. De flesta av de sjuka fördes till olika sjukhus, men de sattes inte i karantän. Påföljande vecka anlände ytterligare flera passagerarfartyg till hamnen. Andra fartyg anlände med smittade personer till de stora hamnarna i Philadelphia och New Orleans. Sjuka fördes till olika militärförläggningar för att där hållas i karantän. I september hade den nya smittan nått till den militära förläggningen Camp Devens. Förläggningen var byggd för 1 200 soldater, men nu placerades 6 000 smittade personer i samma förläggning. Efter­som anläggningen var överbelagd fördes en del patienter till Camp Grant i Illinois. Fyra dagar efter att patienter över­förts till Camp Grant bröt sjukdomen ut även där. Efter ytterligare några dagar var ca. 4 000 soldater smittade. Anhö­riga begav sig då till Camp Grant för att ta hem sina pojkar eller säga ett sista farväl till dem. När dessa anhöriga sedan reste från lägret spreds sjukdomen ut i samhället. Från Camp Devens fördes smittan vidare även till Camp Hancock, vilket skedde genom att soldater transporterades sittande tätt i gods­vagnar. De som var friska tilläts att under uppehålla på olika stationer går runt på perrongen. På så sätt spreds smittan utefter hela den väg som tåget färdades. På Camp Hancock fanns det 3 000 soldater och snart hade 2 000 av dessa insjuknat. Dödligheten har bedömts ha varit 10 procent av de som insjuknade. Smittan fördes vidare till andra militär­för­läggningar. På Camp Custer, Michigan, rapporte­rades på en och samma dag att 2 800 insjuknade.

Trots att det omfattande utbrott av sjuk­domen i de militära förläggningarna fortsatte de omfattande trupptransporterna till Europa. Medicinskt sakkunniga vädjade till de armén att ställa in transporterna, men dessa genomfördes ändå. Under överskeppningen var ofta soldaterna förlagda till vissa avgränsade sektioner i fartygen för att minska risken för smittspridning. I en sektion i fartyget kunde 400 soldater vara förlagda. Förhållandena var ofta usla med dålig ventilation. Trots att soldaterna skulle hållas åtskilda åt de ändå i den gemensamma matsalen. Under överfarten till Europa var det dog många och ibland sänktes kropparna i havet.

När den andra vågen av pandemin etablerat sig i många militärförläggningar spreds den snabbt ut i sam­hället. Staden Philadelphia drabbas mycket svårt. Smittan kom till Philadelphia genom ett fartyg som anlöpte i mitten av december med sjuka passagerare. Det marina sjukhuset blev omgående överbelagt och sjömän fördes då till olika civila sjukhus i staden. Spridningen bland civilbe­folkningen gick mycket snabbt. Den 28 september hölls en stor parad genom staden och efter den kunde man konstatera att 635 personer insjuknat. Stadens samtliga 31 sjukhus var snart överbelagda. En ung läkare skrev och berättade att var fjärde patienter på hans sjukhus avled varje dygn. Det fanns inte kistor som räckte till för alla begravningar. Familjer begravda sin anhöriga insvepta i filtar eller insydda i sockersäckar. En del lik förvarades i något rum i bostaden eller på en balkong. I de fattiga kvarteren hände det att liken låg kvar i sängarna och att ingen brydde sig om att föra bort liken. Hela Philadelphia stängdes ned och inga gick ut. Sta­dens politiska ledning vädjade till de federala myndigheterna om hjälp, men fick inte någon hjälp. Massgravar grävdes.

San Francisco klarade sig nästan helt från den andra vågen av spanska sjukan. Det berodde på att man på ett mycket tidigt stadium införde förbud för den militära persona­len att lämna flottans förläggningar i staden samt att staden delades i sektioner som hölls åtskilda från varandra. Staden hade också lyckats anskaffa 100 000 munskydd redan före den andra vågen av pandemin.

Spanska sjukan skördade ett enormt antal döda. I USA dog ungefär 675 000 personer. Av hela jordens befolkning anses omkring 3,0 procent ha avlidit. I Sudan var dödlighet 10/1000, i Afrika 15/1000 och i vissa delar av Asien omkring 35/1000. Vissa områden drabbades synnerligen hårt. På Tahiti avled omkring 10 procent av befolkningen och i Västra Samoa 20 procent. Enbart i Indien anses spanska sjukan ha skördat 20 miljoner offer. Beräkningar tyder på att dödligheten i Jämtland uppgick till 8/1000.

Enligt en uppfattning kom spanska sjukan till vårt land midsommarhelgen 2018 då en smittad person från Oslo besökte släktingar i Hyllinge i Skåne och då smittade ett antal andra. En allmän uppfattning tycks ha varit att smittan kom till Sverige från Norge, Tyskland, Österrike, England och Danmark. Det finns inte några uppgifter om att fartyg skulle ha anlänt med smittade ombord. Men järnvägstrafiken med grannländerna var relativt omfattande. Smittan spred sig förhållandevis snabbt genom landet. I slutet av juli visades de första fallen i Jämtland. Bara i Jämtlands län inrättades snart 15 provisoriska sjukhus med utrustning och personal från bland annat Röda Korset. Den 19 augusti förbjöd hälsovårdsnämnden i Östersund alla teater- och bioföreställningar. Förbundet utvidgades snart till att omfatta hela länet. Skolorna stängdes och allmänna möten förbjöds en tid i vissa delar av länet. Inre Norrland drabbades hårdast av spanska sjukan. Hårdast drabbat kan Hoverbergs provinsialläkardistrikt (Bergs kommun) ha varit. Enligt en rapport från provinsialläkaren ska smittan ha kommit in i hans distrikt genom två hemförlovade värnpliktiga. Han bedömde att omkring 70 procent av befolkningen insjuknade, de flesta i september – oktober 1918. Ett 30-tal extra sjuksköterskor sändes till distriktet och av dessa insjuknade 20, varav två avled. Av 7 extra läkare insjuknade 5, men ingen avled. Under 1918 dog 142 personer i det glesbebyggda distriktet. Av dessa var 88 mellan 20 och 40 år gamla. Epidemin återkom därefter 1920 till distriktet. Det har berättats att kyrkklockorna ringde var och varannan dag för begravningar. Det väckte uppmärksamhet att kung Gustaf V:s yngste son, prins Erik, avled i sjukdomen 1918 endast 29 år gammal. Dödsorsaken var dubbelsidig lunginflam­ma­tion.

Epidemin nådde sin kulmen i Sverige tiden oktober – december 1918. Då avled ca. 10 000 under oktobner och lika många i november. Vid årsskiftet beräknades att 27 000 avlidit i hela landet. Därefter avled ytterligare 10 0000 under de två kommande åren.

Enligt den officiella statistiken avled i Sverige 37 573 personer under epidemin (befolkningen uppgick då till knappt 6 miljoner). Det verkliga dödstalet kan har varit högre. Under hösten 1918 genomförde arméns stora fältövningar trots att läkare avrått från så stor övningar med stort antal värnpliktiga soldater. Av de som deltog i övningarna smittades 45 000 och av dessa avled 820.

I forskningen kring spanska sjukan har man hittat virus hos kroppar hittas i permafrost på Svalbard och i Alaska.

Det har förekommit ett antal andra omfattande pandemier. ”Ryska snuvan” härjade 1889 – 1892 i Ryssland och i övriga Europa med 1,0 miljoner döda som följd. Asiaten bröt ut 1957 och med­förde ca. 2 miljoner döda. Hong Kong-influensan 1968 skör­da­de även den ca. 1 miljoner döda. Ett mindre utbrott av svininfluensa utbröt 1976 på amerikanska arméns läger Fort Dix. Detta föranledde en massvaccinering som senare bedömts ha varit förhastad. Vaccinationen hade till följd ett antal skadeståndsprocesser då en del ansåg sig ha skadats av vaccinering.

Ryska sjukan anses ha haft sitt ursprung någonstans i Uzbekistan, men den blev känd först då smittan nått S:t Petersburg. Det anses att smittan snabbt spred sig på grund av de snabba omfattande resorna med järnväg. På bara fyra månader hade den spridit sig till stora delar av världen. Även denna pandemin återkom i tre vågor. Man beräknar att ca. 250 000 personer avled i Europa (förutom Ryssland). England drabbades svårt då 27 000 avled och den andra vågen tog ytterligare 58 000 döda. Det totala antalet döda i Storbritannien ska ha uppgått till ca. 100 000. Ryska snuvan kom till Stockholm från Finland i december 1889 och flera insjuknade först i Vaxholm.

Sverige har historiskt drabbats av ännu värre epidemier. Efter digerdöden var pestens härjningar i Stockholm 1710-1713 den värsta. Över 20 000 personer avled i staden. Andelen döda uppgick till ca. 40 procent av antalet invånare. I koleran 1834 avled 4 procent av befolkningen i Stockholm, 8 procent i Göteborg och hela 14,4 procent i Jönköping.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.