Mannen i den översnöade bilen

Den 17 februari 2012 rykte räddningstjänsten ut med bandvagn och räddade en 44-årig svensk man som var svårt nedkyld efter att ha suttit i två månader utan mat i en översnöad och nedkyld bil. Vissa dygn hade temperaturen i området varit nere nära minus 30 grader. Bilen stod drygt 1 km från E4 nära samhället Sävar i Västerbotten. Mannen fördes mycket medtagen till universitetssjukhuset i Umeå. Han överlevde och kunde berätta att han suttit i bilen från den 19 december till dess han räddades den 17 februari. Själv uppgav han att han helt saknat mat efter första dygnet.

TV-kanalen Discovery gjorde i april 2012 en dokumentär med titeln ”60 dagar under snö”. I vissa media namngavs mannen medan andra omtalade honom med fingerat namn. Här kallar jag honom för Sven. I själva verket heter han förstås något annat.

Sven föddes 1967 i en mellansvensk stad. Föräldrarna, som var gifta och i tjugoårsåldern, fick tre barn inom fyra år. Sven var det tredje barnet. Familjen levde under enkla förhållanden och flyttade förhållandevis ofta. Föräldrarna skiljde sig när Sven var 12 år gammal. Hans mor började snart att sammanleva med en annan man och Sven bodde då hos sin biologiske far. Efter ett tag flyttade dock Sven åter till modern och styvfadern. Redan i gymnasieåren inträffade det att han bara ”försvann” och var borta några dygn utan att familjen visste var han uppehöll sig. Redan under uppväxtåren var det många som uppfattade honom som något av en särling. Han hade få kamrater och han var mycket tystlåten.

Under tiden 1988 – 2000 bodde Sven på fem olika adresser och hade ett antal olika arbeten. Ofta var det arbeten med lönebidrag från arbetsförmedlingen. Upprepade gånger sa han att han inte ville ha någon kontakt med släktingar eller vänner. Han bröt också med styvfadern, som han annars hade haft god kontakt med.

År 2002 inträffade en eldsvåda i Svens bostad. Han kände då själv att han inte mådde psykiskt bra och vädjade för att få komma under psykiatrisk vård, men fick inte någon hjälp. Men hösten 2003 blev han dock intagen på en allmänpsykiatrisk korttidsavdelning. Han var då bostadslös och han var uppenbarligen en mycket ensam människa. Utåt var han dock glad och positiv, såg ganska vältränad ut och hade en slank kroppskonstitutionen. Samma höst fick han en god man, en kvinna som något kände Svens mor. Men på Svens begäran upphörde godmanskapet redan efter ett år.

Sven arbetade en tid som vaktmästare hos ett lokalt fastighetsbolag och fick då även hjälp med en egen lägenhet. Några år i början av 2000-talet hade han i varje fall normala årsinkomster. År 2008 köpte han till och med ett mindre hyreshus och fick lån i Stadshypotek och Handelsbanken, men snart klarade han inte av att betala lånen och fastigheten gick till utmätning och försäljning. Den 9 november 2011 beslutade tingsrätten dessutom att hyresfastigheten tills vidare skulle tvångsförvaltas. Svens arbetsgivare uppgav på hösten 201att han inte hört av Sven på ett tag.

Enligt Svens egna uppgifter var det den 19 december 2011 som var den första dagen när han satt i bilen utan mat. Ingen visste då var han befann sig. Han satt i sin jeep på en liten skogsväg utanför Sävar, 18 km utanför Umeå. En skoteråkare berättar att han ”i mitten av januari” upptäckte en översnöad bil på en skogsbilväg. Han antecknade bilnumret och kontaktade polisen. Men polisen gjorde inte något eftersom bilen inte var stöldanmäld och bilägaren inte heller anmäld försvunnen. Skoteråkaren hade inte lagt märke till att det fanns en människa inne i bilen. En månad senare, den 17 februari, blev polisen dock kontaktad av andra skoteråkare som även de uppmärksammat samma översnöade bil på skogsbilvägen. Bilen stod drygt 1 km från E4:an. Den meterdjup snön gjorde det svårt för skoteråkarna och de lyckades därför bara öppna dörren någon decimeter. När det kunde titta in bilen så upptäckte de en människa där. Vägen hade aldrig plogats den vintern och i den meterdjupa snön fanns inte några fotspår, bilspår eller annat som utvisade mänsklig närvaro. Räddningstjänsten rykte ut med bandvagn och man lyckas få upp dörren helt. I baksätet låg en person nedbäddad i en sovsäck. Mannen mumlade bara till svar och han var mycket medtagen och helt utmärglad. Räddningsmanskapet vågade först inte lyfta ut honom från baksätet då de bedömde att han kunde skadas, med lyckades ändå få honom att krypa ur sovsäcken och med stor möda kravla sig fram till förarsätet för att lägga sig i framstupa sidoläge. På bilens instrumentbräda stod några pappersmuggar och i en av dem hängde snöret till en tepåse. Det var mycket skräp i bilen. I framsätet stod en necessär och intill den låg augustinumret av serietidningen 91:an Karlsson.

När ambulanspersonalen anlände lyckades de lyfte över Sven till en bår och därefter transporterades han till akutmottagningen i Umeå. När polisen dagen efter samtalade med honom på sjukhuset berättade han att han legat i bilen från den 19 december och att han bara haft med sig mat för en enda dag. Det enda i matväg och matförpackningar som polisen kunde finna i bilen var en 1,5 liter colaflaska med några deciliter hårdfrusen vätska i botten. Polisen kunde konstatera att det hade kommit närmare 35 cm snö under trettondagshelgen och att bilen måste ha stått på platsen dessförinnan. En tid efter jul hade temperaturen varit nere i närheten av minus 30 grader.

Polisen som utredde fallet menade att Sven varit så svag och utmärglad att han helt hade förlorat förmågan att ta sig ur bilen för att försöka påkalla hjälp. Troligen hade han inte levt ett dygn till. I utredningen drog man slutsatsen att Sven blivit så uppgiven och omtöcknad att han så småningom förlorat viljan att leva. Sven hade haft kamouflagefärgade byxor på sig och en tjock tröja. I bilen hade han haft en sovsäck.

När polisen och även journalister frågade personer som på något sätt kände till Sven fick man fram att han hållit sig borta från nästan alla kontakter med människor under närmare ett års tid. Men han hade ibland varit inne och handlat i Östenssons livsmedelsbutik som ligger ca. 3 km från platsen där bilen stod.

Händelsen uppmärksammades stort runt om i världen. Tidningar i Nya Zeeland, Australien och även Ryssland skrev om dramat. Brittiska ”The Telegraph” hade en stor artikel med rubriken ”How did Swedish man survive in car at -30C for two months?”. TV-kanalen Discovery gjorde en lång dokumentär i vilken händelsen rekonstruerades med hjälp av skådespelare. Dokumentären (”60 days under snow”) sändes i de nordiska länderna och i flertalet länder i övriga Europa. Alla frågade sig hur det ens var möjligt att Sven kunnat överleva nära 60 dygn insnöad i en personbil i sträng kyla och utan mat och vätska.

Socialstyrelsens expert på hypotermi och köldskador bedömde att det är fullt möjligt för en person att överleva i 60 dygn endast på vatten och helt utan mat. Men när det dessutom varit frågan om kraftig kyla måste även denna faktor vägas in och bedömas. Tidvis hade temperaturen utanför bilen legat på 20 – 30 köldgrader under den aktuella perioden. Även om snötäcket på bilen till en viss grad isolerat kupén så hade det ändå varit kallt och fuktigt i bilen.

En kropp som kyls ned tvingas själv att försöka bevara temperaturen i centrala organ som hjärna, hjärta, lungor, lever och njurar. Dessa organ är helt avgörande för överlevnad. Kroppen stryper själv successivt blodcirkulationen till först fingrar och tår, därefter till händer och fötter. Sedan stryps blodtillförseln till underbenen och underarmarna. Den som utsätts för kyla försöker med viljekraft tillföra kroppen näring, skydd och värme. Om detta inte räcker till för att bibehålla kroppens temperatur börjar kroppen okontrollerat att kraftigt huttra och skaka. Denna reaktion kan i varje fall tillfälligt öka kroppens värmealstring 4 – 5 gånger och tilltar dessutom med sjunkande kroppstemperatur. Huttrandet är maximalt när kroppen är nedkyld till ca. 35 grader. Då upphör huttrandet successivt för att helt upphöra när kroppen har en temperatur om ca. 33 grader. Därefter sjunker kroppens temperatur snabbt. Redan vid 35 grader är personen psykiskt påverkad av den kraftiga nedkylningen. En del blir slöa och apatiska, men andra kan bli aggressiva. Åter andra kan få hallucinationer. Vid 30 grader är alla starkt psykiskt påverkade och de flesta blir medvetslösa vid 26 – 28 grader. Vid den temperaturen dör också de flesta, men döden har ett betydligt långsammare förlopp vid hypotermi än vid dödsförlopp som äger rum när kroppen har normal temperatur. Vid 32 grader kan oregelbunden hjärtrytm uppkomma och vid 26 – 28 grader är risken för kammarflimmer eller hjärtstopp betydande. I motsats till vissa däggdjur, exempelvis björnen, kan inte människan gå in i dvala (ide) för att spara på kroppens fettdepåer. Hypertoni innebär alltid ett hot mot människans liv och hälsa. Om en person är deprimerad kan detta förlänga överlevnadstiden eftersom förbränningen i kroppen sjunker under depressioner.

Människan kan leva utan näring förhållandevis länge, vilket det finns många exempel på. År 1981 hungerstrejkade 23 fångar i ett irländskt fängelse. Tio avled då de varit utan mat mellan 46 och 73 dygn. En av fångarna avbröt hungerstrejken efter hela 70 dygn och överlevde.

Det finns uppgifter om att en bergsvandrare i Nepal överraskades av ett häftigt snöoväder. Han tvingades ligga i sin sovsäck i en klippskreva i 42 dygn innan han räddades. Någon mat hade han inte haft med sig förutom lite choklad som han åt upp första dagen i klippskrevan. Vätska fick han genom att dricka smältvatten.

Om en person är kraftigt överviktig bidrar även detta till att denne kan överleva länge utan mat. Ett välkänt exempel på detta är engelsmannen Angus Barbieri som år 1967 under läkarkontroll inte åt något på 383 dygn och gick ned i vikt från 214 till 132 kg. Förutom vätska fick han bland annat vitaminer.

Läkarna menar att det ofta inte är bristen på fett och protein som leder till döden utan i stället brist på B-vitaminet tiamin. Brist på tiamin leder till att kroppens celler inte kan tillgodogöra sig den energi som finns att tillgå. Små mängder tiamin, som tidigare kallades vitamin B1, behövs för ämnesomsättningen av kolhydrater och protein.

Det finns exempel på att hungerstrejkande fångar i Turkiet överlevt 130 – 324 dygn då de fått tillskott på tiamin. De tre fångar som vägrade att ta tiamin efter 103 dagar avled efter ytterligare 67, 70 och 86 dygn. Sannolikheten att leva fram till dygn 60 utan mat och vitaminer är förmodligen omkring 50 procent (0,5).

Försvarsmaktens överlevnadsexpert ställde sig dock skeptisk till uppgiften att Sven överlevt nästan två månader i bilen utan mat. Experten menade att det snabbt måste ha bildats kondens och att fukt/vatten leder bort värme 20 – 30 gånger snabbare än torr luft. Detta måste ha medverkat till att kroppen snabbt blev nedkyld. Eftersom det under perioden tidvis varit minus 20 – 30 grader kan det, enligt försvarsmaktens expert, knappast vara så att Sven legat i bilen i 60 dygn. Experten framhöll även att Sven, som uppgav att han endast druckit smältvatten, inte kan ha fått i sig tillräckligt med de helt nödvändiga mineralerna. Dessa är nödvändiga för att kroppens celler ska kunna ta upp vatten på vanligt sätt. Slutligen uttryckte försvarsmaktens expert att berättelsen inte framstod som trovärdig eftersom bilen bara stått drygt 1 km från den stora trafikleden E4. Sven hade kunnat ta sig dit och fått hjälp.

I sjukvårdsutbildningen lär man ut att människan kan överleva tre minuter utan luft, tre dagar utan vätska och tre veckor utan mat. Kanske var det denna tumregel som ledde till att försvarsmaktens expert hade svårt att sätta tilltro till Svens berättelse att han legat så länge i bilen

Det har inträffat andra tragiska händelser i vårt land med personer som frusit ihjäl när de suttit i en bil. Den 78-åriga pensionerade kvinnliga prästen i Årjäng skulle den 14 december 2011 ensam köra bil ut till en del äldre och sjuka församlingsbor för att överlämna julgåvor från församlingen. Den dag då hon körde iväg med i sin lilla silverfärgade Citroën C3 hade det fallit lite snö, men det kom att vräka ned rejält med snö den 15 och 16 december. Först den 20 december anmäldes hon försvunnen till polisen och man satte bland annat in helikopter för att söka efter henne. Polisen hade ett tiotal patruller ut och använde sig även av bandvagn. Men bilen var silverfärgad och översnöad. Den kunde inte upptäckas av helikoptern eller patrullerna på marken. Först den 13 januari, en månad efter försvinnandet, hittades bilen med den ihjälfrusna prästen vid ratten. Bilen stod på en liten skogsväg och det hade uppenbarligen inte varit möjligt för henne att köra därifrån på grund av den djupa snö som fallit redan den 15 och 16 december. Förmodligen hade hon kört fel och kört in på en oplogad väg, där hon kört fast. När hon återfanns död i bilen fann man även fyra etiketter fastklistrade på ratten på vilka hon hade skrivit små korta meddelanden. På en av lapparna hade hon skrivit att hon skulle försöka gå till närmaste samhälle, men förmodligen klarade hon inte av det i den djupa snön och återvände till den utkylda bilen. Av lapparna i bilen fick man uppfattningen att hon avled på den femte dygnet efter det att hon kört fast med bilen.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.