Colosseum i Rom

Colosseum i Rom invigdes år 80 enligt vår tideräkning. Det är en gigantisk anläggning med en mycket makaber historia. Colosseum började uppföras och kejsare Vespasianus, som dock avled året före invigningen av anläggningen. I stället var det han son Titus som ärades under de 100 dagar som invigningsfesten pågick. Skalden Martialis satt med bland åskådarna och har skildrat skådespelet i sin bok Liber spectaculum (Spelens bok). Där berättar han hur den dödsdömda förbrytaren Laureolus korsfäst inför publiken och att han att man sedan släppte fram in hungrig skotsk björn som slet Laureolus i stycken.

Under antiken kallades anläggningen ”den flaviska amfiteatern”. Den reser sig nästan 50 m i höjd. Vid den tiden var anläggningen världens största byggnad. Beräkningar visar att antalet åskådare kunde uppgå till åtminstone 50 000, eventuellt till så många som 80 000. Skälet till att man uppförde den väldiga anläggningen var att stadens politiska ledning av tradition höll invånarna vid gott mod genom ”panem et circeuses” (”bröd och skådespel”) Dessutom hade stadens styrande uppfattningen att ju brutalare underhållningen som erbjuds allmänheten, ju lugnare hölls sig plebejerna.

Collosseum byggdes på bara omkring tio år. Kejsaren förfogade över en god ekonomi och den är ”kolossala” teatern fick därför kosta nästan vad som helst. Kejsaren hade nyligen slagit ned det stora upproret i Judéen och därefter planerade allt från den heliga templet i Jerusalem. För bygget fraktades över 100 000 m³ kalksten (travertin) från staden Tibur (nuvarande Tivoli). Kalkstenen användes för att bygga den bärande konstruktionen. Men välvda tak och liknande byggdes i betong, eftersom betong vägde mindre än kalksten. Romarna var först i världen med att kunna bygga i betong. De blandade vulkanisk aska med småsten, sand, kalksten och vatten. Som byggnadsmaterial användes även stora mängder tegel, kakel och marmor. Påkostade statyer sattes upp runt om på utsidan anläggningen. Romarna hetsade inte bara vilddjur mot varandra utan även avrättningar var populära folknöjen.

Avrättningarna kunde utföras på det mest brutala och sadistiska sättet. En förbrytare kunde få vingar och kommenderades sedan att flyga över scenen som Daidalos (Ikaros far). När förbrytaren inte kunde lyfta från marken släppte man in en hungrig björn som rev och åt upp denne under publikens jubel.

Kejsare Titus bror och efterträdare, Domitiatus, beordrade att det under scengolvet skulle anläggas ett stort underjordisk komplex, som kallades ”hypogenum”. Anläggningen fick då 24 st hissar för att snabbt kunna hissa upp burar med vilda djur och rekvisita av olika slag. Hissarna användes för att uppnå överraskningsmoment till publiken stora förtjusning. Innan hypogenum anlades kunde man enligt berättelserna på kort tid fylla hela golvet på Colosseum med vatten. Där uppförde man sedan olika sjöslag, vilket finns beskrivet av skalden Martialis och även av historikerna Suetonius och Dio Cassius.

Colosseum förlorade sin betydelse när det västromerska riket (476 e. Kr) föll samman. Under medeltiden och senare har den jättelika anläggningen använts som kyrkogård, kapell, bostäder och även som verkstäder. Under 1200-talet försökte en italiensk adelsfamilj att bygga om Colosseum till ett befäst slott. Colosseum har gång på gång plundrats på sina utsmyckningar och även på mängder av byggnadsmaterial. Byggnaden har även erhållit stora skador vid ett flertal jordbävningar. Trots allt står den dock där som en av Roms största sevärdheter.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.