Att löpa amok

Det är inte trevligt när någon löper amok. Egentligen är det rent hemskt eftersom begreppet innebär att en person slår vilt omkring sig mot både människor och döda föremål. Begreppet kan sägas komma från engelska språket där man talar om ”run amok”. Det ovanliga ordet har sitt ursprung i att engelska upptäcktsresande och kolonisatörer i mitten av 1600-talet kom till Sydostasien och då uppmärksammade förekomsten av en psykisk störning som tog sig uttryck i att en man (det var i praktiken bara män) med hämningslöst och med våldsam frenesi helt opåverkad och överraskande attackerade personer i sin omgivning. Företeelsen var då helt okänd i England och i Europa. Men i Sydostasien förekom dessa märkliga och ofta helt oförklarliga aggressionsutbrott. I Malaysia och Indonesien användes ordet ”amok” för att beskriva dessa våldsutbrott. Det är känt att ordet tagits upp i engelskan som ett verb redan år 1665 och adverb sju år senare. De uttryck som etablerat sig i engelskan var ”run amok” eller ”run amuck”. Det ansågs att dessa märkliga våldsutbrott var något som i första hand förekom i den malajiska kulturen och att våldet där kunde rikta sig mot både människor och föremål. Forskningen har dock visat att dessa former av våldsutbrott även är kända i länder som Laos, Filippinerna, Polynesien, Brunei, Papua Nya Guinea och Puerto Rico. Det har senare föreslagits att begreppet amok även passar att använda på det till synes slumpmässiga våld i USA som omtalas som ”skolskjutningar” och även som ”kontorsskjutningar”.

Ursprungligen betraktades företeelsen som ett utflöde av den malajiska kulturen och religionen. Våldsutbrotten kan sägas ha varit något som den kunde drabbas av då en ondsint tigers ande tagit sig in i en människans kropp och orsakade våldsutbrottet. Denna förklaring till våldets orsak medförde att omgivningen hade en förståelse för utbrotten och de dom utövat våldet straffades inte.

Ofta har den som löper amok inte tidigare visat några våldstendenser och han har ofta skaffat sig vapen kort tid före våldsutbrottet. Traditionellt har det varit frågan om svärd eller dolk. Ofta har våldsverkaren sökt upp någon plats med många människor och attackerat för honom helt okända. Det är vanligt att de som löper amok efter attacken begår självmord eller dödas av personer i den grupp som han attackerat. Ibland har man menat att det hela rör sig om ett självmord i en kulturkrets där självmord är mycket stigmatiserande.

Amok som företeelse finns beskrivet av kapten James Cook i hans noteringar från världsomfattande upptäcktsresor. År 1770 finns det noteringar om att han själv iakttagit våldsverkare som gick amok. En förklaringsmodell som presenterats är att det rör sig om en person som vill försvara sin heder och sin ställning som respekterad man samtidigt som han vet att våldsattacken med stor sannolik kommer att sluta med hans död. Att löpa amok skulle då vara ett sätt både att avsluta livet och att begå en sista handling för att upprätthålla sin heder.

I modern forskning har man identifierat vissa gemensamma drag hos våldsverkarna. Ofta har det förekommit en period av depression eller aggressivt beteende före attacken.

Redan 1849 klassificerades beteendet som ett psykiatrisk sjukdomstillstånd. I den nu förekommande amerikanska psykiatriska klassifikationen (DSM-IV) finns det två klassifikationer av denne typ av psykisk störning. De betecknas som ”beramok och amok”. Beramok är den vanliga typen av psykisk störning av de två kategorierna. Beramok kan utlösas av förlust av anhörig, skilsmässa eller förlust av en anställning. Amok, som är mer sällan förekommande, tror man utlösas av ilska, förolämpningar, vendetta mot en person eller någon samhälleligt institution. Amok associeras med psykoser, psykosgenombrott, personlighetsstörningar, bipolära störningar och vanföreställningar.

Det har gjorts jämförelser med det handlande som i de nordiska språken går under ordet ”bärsärkar”, vilket är belagt redan under vikingatiden. I Puerto Rico finns begreppet ”mal de pelea” och hos Navahoindianerna ”iichaa”. Bland zulukrigare förekommer det att dessa försätter sig i ett transliknande tillstånd och i detta tillstånd begår ohämmat våld.

Det finns en del väldokumenterade amok-attacker i historien. År 1634 attackerade den äldste sonen till rajan av Jodhpur kejsaren, men misslyckades med uppsåtet och dödade fem medlemmar av hovet. Under 1800-talet attackerade och dödade två sändebud från rajan av Jodhpur prinsen i Hyderabad (Sind) och ytterligare 26 personer vid prinsens hovet. Därpå dödades de två envoyeerna.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.