Tyskarna förfalskade brittiska sedlar

Redan i början av kriget hade tyskarna planer på att förfalska stora volymen av brittiska pundsedlar och fälla dessa från flygplan  över Storbritannien. Målet skulle vara att destabilisera hela den brittiska ekonomin och skada allmänhetens tilltro till det pundet. Hitler hade själv sanktionerat planerna på en stor förfalskningsoperation. Men det var först 1942 som SS-officeren Bernhard Krüger kallades till Walter Schellenberg, som då var chef för avdelningen för kontraspionage i Säkerhetsministeriet. Schellenberg förklarade att han fått order av SS-chefen Heinrich Himmler att han skulle organisera en förfalskarverkstad för att trycka brittiska pundsedlar. Det hela brådskade och man utsåg därför direkt Bernhard Krüger att genast börja planera verksamheten. Operationen kom senare att omtalas som ”Operation Bernhard” efter chefens namn.

Till en början försökte Krüger att rekrytera politiskt lojala tyska medborgare, särskilt gravörer, tryckare andra som förväntades kunna utföra det svåra arbetet. Men han lyckades inte att på det sättet få tag i yrkesskickliga personer. I stället beslöt han att rekrytera yrkesfolk bland de judar som satt i olika slag av läger. Han sände ut ett meddelande till alla koncentrationsläger och arbetsläger att personalen skull leta rätt på personer som hade de efterfrågade erfarenheterna och skickligheten. Krüger informerade dock inte om vad dessa personer skulle användas till. Han behövde även erfarna pappersarbetare. Tyskarna hade redan då under lång tid gjort omfattande försök att få fram en papperskvalitet som helt skulle likna pappret i de brittiska pundsedlarna.

Krüger lyckades få tag på den slovakiske judiske typografen Adolf Burger. Redan vid tyskarnas inmarsch i Slovakien 1938 hade Burger genast gått under jorden och börjat förfalska en mängd katolska dopattester som skulle hjälpa judar att undgå deportation. Gestapo kunde dock gripa honom och han fördes till Auschwitz. Där hade han redan suttit i över 18 månader med det tatuerade lägernumret 64 401. Adolf Burger och ett antal andra andra lägerfångar fördes till koncentrationslägret Sachsenhauser 30 km norr om Berlin. Projektet skulle hållas strikt hemligt och det sattes därför upp höga plank i lägret kring barackerna nr. 18 och 19. Fångarna i dessa baracker skulle inte få ha någon som helst kontakt med andra fångar eller yttervärlden. De fick inte ta emot eller sända brev. I de två barackerna inrättades gravyrverkstad, tryckeri, fotolaboratorium och ett rum för sedelräkning. Sex moderna tryckpressar anskaffades till avdelningen, varav fyra var av den modernaste typen (Monopol Type 4).

Papper till verkstaden levererades från pappersfabriken i Haussen i övre Bernim, Brandenburg. Fabriken tillverkade tiden 1874 – 1945 allt papper för de tyska sedlarna, för värdepapper såsom aktier, checkar, aktiebrev och statsskuldväxlar. När falska sedlar började masstillverkas förlades papperstillverkningen i stället till pappersbruket i Relliehausen. I detta pappersbruk tillverkades omkring 1,5 miljoner ark för förfalskning av framför allt brittiska sedlar. Efter kriget har det klarlagts att förfalskarverkstaden tryckte sedlar motsvarande 134,6 miljoner pund, vilket då motsvarade ca. 15 procent av de brittiska sedlar som var i omlopp. I de tyska arkiven kunde man efter kriget läsa att att det hade tryckts 8.965.080 pundsedlar till ett nominellt värde av 134.610.810 pund sterling.

Förhållandena i de två barackerna i Sachsenheauser var betydligt bättre än i de andra delarna av lägret och i andra läger. Fångarna fick gå i civila kläder, fick anständiga matportioner, cigaretter, egna sängar med filtar och även skåp för att förvara sina privata ägodelar. De behövde inte heller arbeta på söndagarna. Med de utvalda fångarna levde hela tiden under dödshot och de var inställda på att de inte skulle komma levande ur lägret. Några av fångarna försökte få de andra att maska med arbetet och på olika sätt sabotera arbetsresultaten, men det var få som vågade gå med på sådana aktioner utan arbetade vidare med förfalskningsarbetena alltefter sin förmåga. De arbetade i tvåskift och tryckpressarna var igång nästan hela tiden. På avdelningen tryckte man brittiska sedlar i valörerna 5, 10, 20 och 50 pund.

Vid graveringen av tryckplåtarna visade det sig var mycket svårt att exakt avbilda den kvinnliga gestalt som finns i det som brukar kallas ”Britanniamedaljongen”. Den kvinnliga symbolen för Storbritannien är iförd toga och har ett spjut i handen. Senare visade det sig att förfalskarna själva ganska lätt kunde se skillnaden mellan en äkta och en falsk sedel genom att noga betrakta linjerna i kvinnogestalten. Sedan sedlarna godkänts vid noggrann granskning sattes de samman i buntar med säkerhetsnålar, på samma sätt som Bank of England gjorde med sina äkta sedlar. Det blev då ett litet hål på sedeln. Men fångarna på verkstaden såg till att hålet hamnade i Britanniamedaljongen, där hålet aldrig skulle ha placerats av personalen hos Bank of England.

Det trycka sedlarna granskades noga och sorterades upp i tre grupper. Grupp A ansågs ha sådan kvalitet att de skulle kunna användas för att prångla ut sedlarna till banker och andra som förväntades noga granska sedlarna. Grupp B skulle duga till att fälla sedlarna över England, medan grupp C inte skulle kunna användas alls. Krüger hade mycket höga krav på förfalskningarna kvalitet. Ett försök gjordes 1943 då en fånge under hård bevakning fick åka till den tyska centralbanken i Berlin för att lösa en hel väska med förfalskade sedlar. Bankens personal granskade sedlarna, men ställde inte några frågor utan godtog sedlarna.

Förfalskarverkstaden i Sachsenheusen var helt avskuren från omvärlden och tidvis arbetade ca. 140 fångar med att gravera och trycka falska sedlar, frimärken, pass och en del värdepapper. En gång utbröt brand i en av barackerna, men brandförsvaret släpptes inte in utan fångarna fick försöka släcka branden själva. Inte ens sjuka fångar fick lämna verkstaden. Sju fångar insjuknande och de avrättades. Ingen fånge lyckades rymma.

Vid den minutiösa kontrollen av de förfalskade sedlarna var det bara ca. 10 procent som ansågs vara av så hög kvalitet att de kunde användas för att prångla ut sedlarna till olika banker. Några sedlar fälldes aldrig över England. Men betydande belopp kom ändå att användas för betalning av råvaror och förnödenheter levererade från de neutrala länderna. Den ökande vapenhandlaren Friedrich Paul Schwend hade under kriget tillgång till ett kontaktnät med omkring 50 personer som hjälpte honom att växla in förfalskade sedlar i framför allt schweiziska banker. Betalning med falska sedlar gjordes även direkt till olika leverantörer.

Redan 1943 fick Bank of England klart för sig att det förekom ytterst skickligt förfalskade brittiska sedlar som hade sitt ursprung från Tyskland. Förfalskningarna var så skickligt gjorda att endast experter på Bank of England kunde avgöra att det rörde sig om förfalskningar. Den första förfalskade sedeln som banken fick in kom från en bank i Tanger. Falska sedlar dök sedan upp i neutrala Portugal och Spanien, senare också i Egypten. Det riktigt stora inflödet av falska sedlar började komma efter de allierades invasion i Normandie. Det var framför allt amerikanska och polska soldater som sålde utrustning och förnödenheter på den svarta marknaden och då fick betalt i franska franc. Dessa växlade de sedan till brittiska pund, vilka i betydande omfattning var falska. I slutet av kriget kunde ett antal tyska spioner och agenter avslöjas därför att de hade fått tillgång till stora mängder förfalskade sedlar.

År 1944 greps SS-agenten Alfred Naujocks och han avslöjade då att tyskarna i stor skala förfalskade brittiska pundsedlar. Han var inte okänd för västmakterna eftersom det var han som den 31 augusti 1939, på Reinhard Heydrichs order, ledde en fingerad attack mot den tyska radiostationen i Gleiwitz vid den polska gränsen, den så kallade Gleiwitzincidenten. Det skulle se ut som om polska sabotörer utfört ett attentat och därmed medvetet provocerat Nazityskland. Dagen därpå, den 1 september, invaderade tyska trupper Polen.

I slutet av kriget försökte förfalskarverkstaden även att trycka dollarsedlar, men kom inte så långt i sina försök att förfalska amerikanska sedlar. På grund av krigets utveckling för tyskarna förflyttades verkstaden i slutet av kriget flera gånger till andra läger. Först till Mauthausen och sedan till Ebensee i Österrike. I krigets slutskede brände tyskarna mycket stora mängder förfalskade sedlar. Stora paket med sedlar, tryckplåtar och annan utrustning som använts på verkstaden transporterades med häst och vagn och sänktes i den avlägset belägna alpsjön Teplitz i Österrike. Efter kriget har en del av detta bärgats från sjöns botten vid dykningar 1957, vilka finansierades av den tyska tidningen Stern. Vid dykningarna fick man upp flera lådor med förfalskade sedlar och en tryckpress. Förfalskade sedlar har vid några tillfällen förekommit på auktioner och har då betingat höga priser.

Bank of England beslutade efter kriget, då man fick kännedom om förfalskningarna, att dra inte alla gamla sedlar och successivt komma ut med helt nya sedlar i alla valörer större än 5 pund.

Det är känt att spionen Cicero (Elyesea Bazna) betalades med falska pundsedlar och fick tillgång till sådana för att använda i sin verksamhet.

Personalen på förfalskarverkstaden (”sonderkommando”) överlämnade sig den 5 maj 1945 till Röda korset i Ebensee. Nästa alla de de 142 fångar som arbetat i lägret hade överlevt. Enligt de tyska planerna skulle alla fångar avrättats sedan de förts till Ebensee, men de bröt sig ut och lyckades få kontakt med Röda Korset. Adolf Burger skrev senare en bok om förfalskingsverksamheten och den låg till grund för en spelfilm om verksamheten (Den österrikisk-tyska produktionen ”The Counterfeiters”, 2007, av regissören Stefan Ruzowitzky).

Adolf Burger, som varit en av de skickligaste förfalskarna, levde till 99 års ålder och avled 2016 i Prag. I sin bok berättar han att en lägervakt med gevärskolven slog ut hans tänder bara därför att han hade samma förnamn som Der Führer. Efter kriget bedrev Adolf Burger i många år taxirörelse i Prag.

Det är inte klarlagt hur stora belopp som tyskarna lyckades prångla ut via schweiziska banker och andra institut. Däremot vet man att tyskarna trycka förfalskade sedlar till ett nominellt värde av ca. 130 miljoner pund.

Vid anfallet mot Peal Harbor stämplade de amerikanska myndigheterna alla amerikanska sedlar på ögruppen med  en stor röd stämpel ”Hawaii”. Syftet var att om Japan invaderade ögruppen så skulle amerikanska myndigheter genast kunna ogiltigförklara alla sedlar som var stämplade.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.