Dokumentera något

Ett antal gånger i livet hamnar man i situationer som det finns anledning att noga kunna dokumentera. Det första jag tänker på är brott, olyckshändelser och liknande.

Antag att du får se två yngre män som sparkar och hoppar på din bil. Bilen blir helt förstörd och de springer därifrån. Du ser på avstånd hur det hela går till, men du har inte tillfälle att fotografera händelseförloppet (eller du vågar inte). Hur ska du då kunna dokumentera det hela?

Du kan ta fram mobilen och med ljud och bild spela in din egen berättelse. Det kan du göra redan några minuter efter händelsen. Du kan också rusa ut och ta reda på namn och telefonnummer till de personer som du tror har sett händelsen. Du skulle till och med kunna ställa frågor till vittnena och spela in deras svar på dina frågor. Därefter kan du sätta dig ned i lugn och ro och skriva utförliga anteckningar över vad du minns av det du såg. Du skriver ned när och var det inträffade och hur personerna var klädda, såg ut och vad de gjorde och sade. Du skriver så utförligt som möjligt och du noterar om de uppgifter som antecknas är helt säkra eller om de är behäftade med osäkerhet. Har du haft svårigheter att göra iakttagelser så antecknar du detta. Det kan ha varit mörkt på platsen och du kanske inte hade rätt glasögon på dig. Du var kanske lite ouppmärksam i början av händelseförloppet därför att du samtidigt pratade i mobilen. När anteckningarna är gjorda lägger du dem åt sidan. Efter några timmar sätter du dig ned igen och göra nya anteckningar, utan att först läsa vad du skrev några timmar tidigare. Du tar båda anteckningarna och kopierar dessa samt lämnar dessa till någon tillförlitlig och trovärdig person. Du ber personen att skriva på vid vilken tidpunkt personen fått läsa anteckningarna. Detta för att kunna dokumentera att anteckningarna är gjorde vid den tidpunkt du själv antecknat (eller i vart fall vid den tidpunkt då personen fick kopian). Sedan du skrivit ned dina anteckningar och visat upp dessa för en (eller flera) trovärdiga personer gör du en polisanmälan och en anmälan till försäkringsbolaget. Till polisanmälan bifogar du dina renskrivna anteckningar. I bästa fall hör polisen av sig inom några dagar och ställer frågor. Besvara frågorna och gör samtidigt anteckningar om vilka frågor som ställs och vad du svarar på frågorna. Därefter begär du att få del av polisens anteckningar från telefonsamtalet. Om det rör sig om allvarligare brottslighet kan du komma att kallas till polisstationen för att svara på frågor. Har du spelat in med ljud och bild av vad du berättade för kameran omedelbart efter händelsen lämnar du över en kopia av videofilen till polisen.

Det kan bli så att du efter ett halvår, eller ett år, som målsägande kallas till huvudförhandling i tingsrätten för att höras om vad som händer när de där två grabbarna sparkade och hoppade på din nya bil. Det som du tidigare uppgivit till polisen finns intaget i förundersökningsprotokollet, vilket inte alls kommer att ligga till grund för domstolens överväganden. Du kommer att bli uppmanad att med egna ord berätta vad du iakttagit den där kvällen när bilen blev en plåthög. Det har då kanske gått ett år efter händelsen. Då ska du tala om för rätten att minnet har bleknat en del på grund av den långa tid som har gått, men att du kort före huvudförhandlingen har läst igenom anteckningarna och på så sätt friskat upp ditt minne. Du kan också tala om för rätten att du var helt nykter och utvilad när du gjorde iakttagelserna och att allt som du antecknade stämmer med vad du iakttog. Du kommer inte att få läsa upp alla dina anteckningar, men du kommer att få tillfälle att citera ur anteckningarna. Du har överlämnat kopia av dina anteckningar till ditt målsägandebiträde (om du har sådan) som kan ställa frågor till dig utifrån vad du antecknade för ett år sedan.

Det är ett sätt att dokumentera en allvarlig händelse som man eventuellt kan behöva redogöra för i domstol och hos försäkringsbolag.

Det märkliga är att så här går det aldrig till. Under mina snart 40 år av arbete med rättegångar har jag bara två gånger varit med om att någon gjort utförliga egna anteckningar som stöd för minnet. De enda gångerna har varit de två gånger då jag själv har varit inkallad som vittne i brottmål. Båda gångerna har det tydligt framgått att både ordförandena och försvarsadvokaterna ansett att jag kunde lämna utförliga och trovärdiga berättelser.

Nästa fråga är naturligtvis varför inte andra kommit på tanken att göra egna anteckningar som kan åberopas.

Vad var det nu som en militär rapport skulle innehålla? Jo, det var: ”stund, ställe, styrka, slag, sysselsättning, symbol, sagesman”. De berömda sju S.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.