Devisen för underrättelsetjänsten

Under kriget var det löjtnanten Carl Petersén (1883 – 1963) som utsågs till chef för den svenska underrättelsetjänsten. Tidigare hade han tjänstgjort bland annat i Persien och även i Röda korset. Som närmaste medarbetare fick han majoren Helmuth Ternberg. Bara det förhållandet att underrättelseavdelningen, som benämndes C-byrån, leddes av en löjtnant, som förde befälet över en major, visar att denne Carl Petersén inte var någon vanlig löjtnant utan i stället en man med mycket bred erfarenhet som åtnjöt stort förtroende i försvarsledningen.

Carl Petersén hade examinerats från Gymnastiska Centralinstitutet 1907, varit major och instruktör i persisk tjänst 1911–1913 samt deltagit i fälttåget på Gallipoli 1915. Samma år avlade han certifikatproven för ballongförarbevis. Carl Petersén deltog i finska inbördeskriget 1918 som överstelöjtnant i den finländska armén.

Bland annat hade Carl Petersén även tjänstgjort vid den svenska beskickningen i Berlin och tidigare varit militärattaché i Warszawa. Carl Petersén var mycket språkkunnig. Senare utnämndes han till major och även överstelöjtnant i svenska armén. Om man ser på förteckningen över alla utländska ordnar och andra utmärkelser som han erhöll förstår man att han var en högt uppskattat officer i många länder. Han var även riddare av Nordstjärneorden. Efter kriget ersattes han dock av Thede Palm, som var civilperson från den akademiska världen. Under lång tid var Thede Palm därefter chef för den svenska underrättelsetjänsten.

Helmuth Ternberg, vars mor var ryska och han behärskade därför ryska språket, gillade inte sitt förnamn (som var alltför tyskt) utan kallades sig alltid för ”Teddy”.

Inom C-byrån var arbetsfördelningen sådan, att chefen Carl Petersén främst ansvarade för underrättelser om ryska och allierade förhållanden, medan Ternberg ansvarade för insamlande av underrättelser om tyska förhållanden. Ternberg byggde även upp en organisation av så kallade gränsombud, personer som vistades vid gränsen och som kunde rapportera om vad flyktingar och andra resande hade att berätta.

En av de mest spektakulära underrättelseoperationerna under Ternbergs ledning var värvningen av tyskan Erika Wendt, även känd som Erika Schwarze, som agent för C-byrån. Wendt var verksam, som sekreterare, inom den tyska underrättelsetjänsten Abwehr i Stockholm och lämnade fortlöpande information om bland annat Gestapos verksamhet i Sverige till Ternberg.

Hon rekryterades av Helmuth Ternberg och började genast förmedla information om Gestapos agenter i Sverige. Sin största bedrift utförde hon då hon, efter att tyskarna bytt utrustning och nycklar till krypteringsmaskinerna vid tyska legationen den 1 mars 1943, memorerade och överlämnade flera meddelanden i klartext. Dessa klartextsmeddelanden vidarebefordrades förmodligen till FRA, som var verksamt med bland annat forcering av krypterade meddelanden. Erika Wandt var sekreterare till Hans-Georg Wagner, vilken var högsta Abwehrchef på en tyska legationen i Stockholm. När Wendt 1944 uppmanades att återvända till Tyskland, ovetandes om att hon avslöjats, grep den svenska underrättelsetjänsten in och gav henne ny identitet. Hon gömdes till en början på pensionat Fjällsjögården i Ångermanland. Erika Wendt har skrivit sina memoarer under titeln ”Kodnamn Onkel”. Efter kriget arbetade hon som tysk översättare.

Under kriget förfogade C-byrån över ett antal olika lokaler (lägenheter) på Östermalm. Där fanns ju även försvarsstaben (”Grå huset”, generalitetshuset) på Östermalmsgatan 87. Några av de adresser som användes av underrättelsetjänsten var Karlaplan 4, Valhallavägen 132 och Sibyllegatan 49. All personal gick civilklädda och all verksamhet hölls hemlig. Det var först efter kriget och dessutom efter ganska många år som det kunde berättats om verksamheten i olika lägenheter på Östermalm.

En stor del av verksamheten bedrevs på C-byråns kontor på Karlaplan 4. Ovanför porten finns ett bibelcitat, som känns mycket passande i sammanhanget, ur Ordspråksboken 3:3: ”Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla”. Bibelcitatet sattes upp på byggnaden när den uppfördes och syftade tidigare aldrig på underrättelseorganets verksamhet under kriget i en av lägenheterna i huset. Är det inte märkligt att citatet stod där över entrén till den lokal den den viktigaste delen av den svenska underrättelsetjänsten bedrev sin framgångsrika verksamhet under krigsåren?

Carl Petersén skrev några böcker om Tyskland under mellankrigstiden, men han skrev aldrig (så vitt man vet) sina memoarer. Det får man nog beklaga.

Efter att Carl Petersén hade lämnade sitt uppdrag fortsatte Helmuth Ternberg att arbeta på en ledande befattning i den nya organisationen under Thede Palme. Ternberg använde sig då av täcknamnet George Bross samt även andra täcknamn. Inte heller Ternberg skrev några memoarer.

 

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.