Fängelset Alcatraz och rymningar

Antalet invånare fullkomligt exploderade år 1848 när guld upptäcktes nära San Francisco. På ett år ökade antalet från knappt tusen personer till över 25.000. Kongressen upptog året därpå (1850) Californien som ytterligare en delstat i federationen. Det var också den den federala regeringen som i det sammanhanget beslutade att det skulle uppföras en fästning i inloppet till den nya staden San Francisco. Inloppet kallades Golden Gate. Det var början på det som skulle bli fängelset Alcatraz. Namnet Alcatraz anses vara spanska för ”pelikan”, alltså ”pelikanön”. Det är känt att det tidigare fanns en stor koloni av pelikaner på ön. Den är i själva verket bara en klippa i havet och kallas ofta för ”The Rock”.

Men först uppfördes (1852 – 1853) en stor fyr (55 m hög), som kunde ses på 22 km avstånd. Det var för övrigt den första fyr som byggdes på den amerikanska västkusten. Vid den tiden påbörjade även de federala myndigheterna anläggandet av västkustens första befästning i syfte att försvara inloppet till den nya staden. Man sprängde bort en stor del av toppen på den lilla bergiga ön och anlade installationer för 110 kanoner. Ön omfattar endast knappt 9 hektar och har måtten 180 x 511 m. Högsta punkt är 41 m över havet. Något senare (1864) monterade man även upp tre mycket tunga kanoner (15 inch). Befästningen byggdes för att skydda besättningen, som uppgick till ca. 200 man. Där lagrades även proviant och andra förnödenheter som skulle klara av en belägring av ön under fyra månader. Hela befästningen stod klar 1859, således kort för utbrottet av inbördeskriget (1861). Vid den tiden var San Francisco reden den 12:e största staden i unionen.

Fyra sjömän vägrade vid utbrottet av inbördeskriget att svära trohetseden till unionen, vilket fick till följd att de fyra sattes i arrest på fästningen Alcatraz. Dessa fyra sjömän blev de första fångarna på fängelset Alcatraz, som då inte var något fängelse utan en fortifikatorisk fästning. I mars 1863 försökte ett kapat fartyg att bryta sig ut ur hamnen för att på separatisternas sida bedriva piratverksamhet mot unionens handelsfartyg på västkusten. Men fartyget kom inte längre än till Alcatraz där fartyget bordades. Besättningen sattes i förvar på Alcatraz ända till krigsslutet. Direkt efter attentatet mot Lincoln arresterades 39 medborgare som hade hyllat mordet. De placerades i underjordiska utrymmen på Alcatraz för att förhindra eventuellt uppror mot unionsregeringen.

Alcatraz fortsatte att vara en militär befästning och stödjepunkt även efter inbördeskriget, men ansågs redan efter några decennier ha spelat ut sin militära roll. I stället kom befästningen att tjäna som fängelse. År 1895 fördes 19 hopi-indianer till fängelseön därför att de vägrat låta sina barn gå i skolan. År 1898 fylldes hela befästningen med krigsfångar från spansk-amerikanska kriget. Men det var först 1907 som Alcatraz upphörde att vara försvarsanläggning och de sista soldaterna lämnade först då befästningen. I stället blev Alcatraz endast militärt fängelse. Anläggningen byggdes ut med flera nya byggnader. Dessa byggnader var så höga att de delvis skymde den höga fyren, vilken då ersattes med en ny fyr. Från 1909 drevs fyren med elektricitet. Det utbyggda fängelser fick då plats för 600 fångar. Fängelset, som ju låg på en liten ö. var då inte ett fängelse av högsta säkerhetsklass. Möjligheterna att rymma ansågs vara nästan obefintliga. Det var förs senare som fängelset fick den högsta säkerhetsklassen (”super secure”).

Det var dyrt och opraktiskt att driva anläggningen som militärt fängelse. Alla transporter måste ske med båt (avståndet till land är ca. 2 km) och det var alltid svårt med försörjningen av färskvatten. Regnvatten samlades upp i stor tankar och sötvatten transporterades även med tankbåt till ön. Det var först 1933 som de militära myndigheterna överlämnade fängelset till den federala civila fängelsemyndigheten (Federal Bureau of Prisons), som då fortfarande hade 33 fångar. Huvudbyggnaden på ön revs och ersattes med en stor modern fängelsebyggnad med 600 celler. Cellerna låstes inte med nyckel utan fjällmanövererades mekaniskt. När cellerna öppnades uppstod en kraftigt slammer.

Under de kommande 30 åren vara Alcatraz det mest ökända av amerikanska fängelser. Många kände fångar satt på Alcatraz, som exempelvis Al Capone och Franklin Stroud (”The Birdman of Alcatraz”) avtjänade sin tid i fängelset.  Al Capone satt på Alcatraz i 4,5 år och överfördes sedan till ett annat fängelse i Californien därför att han var allvarligt sjuk i syfilis. Franklin Stroud satt på Alcatraz i 17 år och sammanlagt tillbringade han 54 år i fängelse och avled även i ett fängelse. Han var känt för att han födde upp burfåglar och blev en erkänt kunnig ornitolog. Men på Alcatraz fick han dock inte ha några burfåglar. Franklin Stroud var dömd till till döden för mord och dråp, men fick genom nåd straffet omvandlat till livstids fängelse. På fängelse tilltalades fångarna endast med sitt fångnummer. Bara det var en typ av kränkning, förstås.

Berättelserna om flyktförsök från fängelset och ön är otaliga. Det är känt att 14 flyktförsökt gjorde under årens lopp. Men det var bara ett flyktförsök som lyckades (Frank Morris och två andra fångar). Det är dock okänt om de tre lyckades ta sig i land. Flykten har filmatiserats i filmen ”Escape from Alcatraz”.

Alcatraz tid som fängelse slutade med att Robert Kennedy, som då var justitieminister (Attorney General), stängde fängelset 1963. Fängelseön stod sedan öde och man visste inte vad man skulle göra med den. Ett förslag som lanserades var att anläggningen skulle byggas om till konferenscentrum till minne av bildandet av FN, som grundats i San Fransico i oktober 1945 då 51 nationer antog FN:s stadga. Men amerikanska utrikesdepartementet motsatte sig förslaget därför att det ansås olämpligt att FN:s namn och anseende på något sätt skulle förknippas med den ökända fängelseön. Ett annat förslag var att ön skulle säljas till privata fastighetsägare för kommersiell verksamhet. Men invånarna i San Fransico ville i stället att ön skulle förvaltas av den federala parkmyndigheten.

När fängelseön låg övergiven passade 90 indianer på att ockupera ön den 20 november 1969. De förklarade att de ville köpa ön och anläggningen för 24 dollar, vilket påstods vara värdet på de färgade glaspärlor det röda tyg som de vita år 1626 betalade till indianer för att få köpa ön Manhattan. Indianerna som ockuperade Alcatraz menade till och med att anbudet var generöst därför att ön då hade klassificerats som impediment (”surplus land”) och att sådana landområden tillhörde indianerna enligt ett traktat 1868 mellan den federala regeringen och Sioux-stammen. Ockpationen pågick några månader och fängelset klottrades ned och förstördes även delvis. Myndigheterna försökte få stopp på ockupationen genom att stänga av elförsörjnngen och hindra vattenleveranser. Tre dagar efter att elströmmen stängts av utbröt samtidigt flera bränder på ön. Fyrvaktarbostaden, liksom fängelseläkarens bostad och den stora samlingssalen förstördes helt i bränderna. Myndigheterna påstod att bränderna anlagts av indianerna, men dessa påstod att bränderna anlagts av provokatörer som myndigheterna skickat till ön. Först i juni 1971 kunde federal polis förpassa de sista indianerna från ön.

Den federala parkförvaltningen övertog ansvaret för Alcatraz 1972 och började snart att organisera turistturer ut till ön . Numera är det över en miljon turister som varje år tar båten ut till ön. Det ordnas även utfärder nattetid då fängelset är belyst.

Det har talats mycket om flyktförsöket i juni 1962 då Frank Morris och bröderna John och Clarence Angelin lyckades rymma och helt försvinna. En fjärde fånge, Allen West, skulle enligt planerna även har flytt men lyckades inte ta sig in i kulvertsystemet i tid. Flykten genomfördes genom att fångarna under många månader hade grävt gångar från sina celler till ventilationstrummor och vägen lyckats ta sig upp på ett tak. I sina britsar hade de lagt tillverkade dockor, som gjorde att flykten upptäcktes först på morgonen. Rymlingarna hade då nio timmars försprång. För färden över vattnet använde de sig av en gummiflotte som hoplimmade regnrockar. Fångarna öde är okänt och när den federala utredningen kunde man bara säga att de tre rymlingarna troligen drunknat. Men några kroppar har aldrig återfunnits. År 2010 uppstod rykten om att de hade lyckats klara sig i land och sedan 1960-talet levde i Brasilien.

Frank Morris hade vid flykten suttit två år på Alcatraz, dömd för bland annat väpnat rån och narkotikahandel. John och Clarence Angelin var båda dömda för inbrott och bankrån. Allen Clayton West, som skulle ha rymt, hade suttit på Alcatraz sedan 1957 då han 1955 hade dömts för flera bilstölder det året.

Ett flyktförsök 1937 av Theodore Cole och Ralph Roe brukar i olika sammanhang även räknas som ett lyckat rymningsförsök. I så fall skulle totalt fem fångar ha lyckats fly från det fängelse som ansågs omöjligt att fly från. Det två fångarna Theodore Cole och Ralph Roe arbetade i en verkstad på ön som från begagnade bildäck tillverkade gummimattor till flottan. De gjorde sitt flyktförsök en dag när det var ovanligt tät dimma i San Fransico-bukten. Tidigare hade de med bågfilsblad delvis sågat sönder galler i ett fönster. De hade döljt sågskårorna med en blandning av olja och skokräm. Klockan 12.50 räknades alla fångar i verkstaden och alla var då kvar. Nästa räkning ägde rum kl. 13.30 och då upptäcktes att två fångar saknades. Personalen kunde genast se att det fanns en öppning 22 x 46 cm stor i fönster. De upptäckte också att grinden i ett stängsel brutits upp och där låg även en skiftnyckel. I övrigt fanns inte några spår efter fångarna. En möjlighet var att de försökt simma från ön och använt sig av något flytbart. Men havsströmmen var mycket kraftig och inte ens en ytterst skicklig simmare hade kunnat simma i land. Några kroppar hittades aldrig, men strömmarna var vid tidpunkten sådana att eventuella kroppar måste ha drivit långt ut till havs. Även beträffande Theodore Cole och Ralp Roe har det uppkommit rykten om att de lyckats fly och senare uppehållit sig i Sydamerika. Men polismyndigheten är dock förvissad om att de två rymlingarna drunknade.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.