Mina encyklopedier

Bara för några dagar sedan skänkte jag bort de 38 banden av Nordisk Familjebok (”Ugglan”), andra upplagan. En god vän till mig hade förbarmat sig över mig och den gamla Ugglan. Han tog dessutom vänligen hand om de 15 band som utgör Bonniers lexikon från 1960-talet (”Äpplet”). Jag är honom djupt tacksam för att mina lexikon har fått ett fosterhem. Däremot lyckades jag inte locka honom att även ta emot Nationalencyklopedien (20 band jämte ytterligare 5 komplementband).

Mitt förhållande till uppslagsverk är gammalt, innerligt och djupt. Jag växte upp med magra Focus uppslagsverk och jag är rätt övertygad om att jag varit lyckligare om jag redan då hade haft tillgång till Nordisk Familjebok. Den första upplagan av Familjeboken gavs ut 1874 – 1899. Ursprungligen var det tänkt att uppslagsverket skulle omfatta endast sex band, men det blev hela 18 band. Lexikonen hade då ännu inte funnit sin moderna form, den form som är helt saklig med en opersonlig avskalad ton. De två första upplagorna av uppslagsverket innehåller däremot små artiklar, vilka i och för kan vara rätt långa. Författarnas signum finns angivna och det går därför att identifiera skribenterna. I den första upplagan vågade man till och med anförtro August Strindberg att närmare förklara och redogöra för begreppet ”Djefvul”, vilket han klarade på ett till synes tillfredsställande sätt. Men det var nog ändå inte den artikeln som i någon nämnvärd grad fick svenska kyrkan att lämna djävulen helt åt sitt öde för att inte längre i sin förkunnelse nämna denne potentat vid namn. Få saknade förmodligen honom.

Ugglan var med sina 38 band (utgivna 1904 – 1926) vårt största och mest prestigefyllda uppslagsverk. Mer uppburen på sin tid än den moderna Nationalencyklopedien. Ett borgerligt hem skulle på den tiden, första delen av 1900-talet, ha ett piano och dessutom Ugglan i bokhyllan. Troligen har ett betydande antal konversationer under söndagsmiddagar kunnat avslutas någorlunda lugnt genom att husfar, möjligen även någon annan, rest sig från middagsbordet för att konsultera Ugglan i det aktuella ämnet. Att uppgifterna kunde vara några decennier gamla betydde mindre. Man ska tänka att på den tiden kunde information i allmänhet inte inhämtas på annat sätt än genom en rask promenad till biblioteket, med en anteckningsbok i fickan.

Det kom en moderniserad tredje upplaga av Familjeboken på 1920-talet och till och med en fjärde upplaga på 1950-talet (22 band). Men dessa blev aldrig så populära som Ugglan. Andra upplagan fanns att tillgå i mörkröda band med guldsnitt, något som gav en air åt det borgerliga hemmet. Svensk uppslagsbok med 32 band var på sin tid ett modernt och mera koncist uppslagsverk, men inte heller det kom i närheten av Ugglans popularitet. Populär blev dock Bonniers 15-bandslexikon (”Äpplet”), som kom ut 1961 – 1967. Men det var ett betydligt mer begränsat uppslagsverk än Ugglan och Svenska upplagsbok. Äpplet på bandens rygg hade för övrigt ritats av av den kände designern Stig Lindberg. Sedan kom då vårt sista egentliga uppslagsverk, Nationalencyklopedien i 20 delar (1989 – 1996). Vanligen förkortad till NE. Ett stort verk på 12 700 sidor och med 17 000 uppslagsord. Tillsammans ska det visst finnas omkring 100 miljoner tecken i de 20 banden, men jag tvivlar på att någon räknat alla tecken. Enligt uppgift trycktes NE i en upplaga på 180 000 exemplar. Numera finns NE endast tillgänglig som abonnerad tjänst på nätet. En tid fanns den även tillgänglig på CD och DVD.

Som tidigare mångårig ägare av den kära Ugglan kan jag ändå söka tröst i att ”Projekt Runeberg” skannat alla banden och gjort dessa fritt tillgängliga på nätet. Projektet är ett frivilligt och oavlönat initiativ av några entusiaster vid Linköpings universitet, vilket projekt måste lovprisas för den kulturgärning som man gjort. Sidorna finns tillgängliga i faksimil och i OCR-skannat sökbart format. Det innebär att varje ord i Ugglan är sökbart över nätet. Projektet Runeberg har i varje fall spridit oändlig lycka över en liten del av rikets innevånare.

Den som aktivt söker information och längtar efter kunskap har naturligtvis tillgång till Wikipedia och nätet i övrigt. Vilka fördelarna och nackdelarna är med Wikipedia känner vi till. Uppgifterna går i allmänhet att lita på, men inte alltid. Urvalet är högst osystematiskt, men stort. Men man ska inte glömma att det inte bara finns ett Wikipedia utan många på många språk. Informationen på andra språk än engelska behöver nämligen inte vara översättningar från engelska Wikipedia. Vill man exempelvis läsa om Immanuel Kant behöver man inte nöja sig med de svenska och engelska texterna på Wikipedia. Det är till och med att rekommendera att läsa vad som skrivits om filosofen även på exempelvis norska, danska, tyska och franska. Om man behärskar andra språk så ges ännu större möjligheter att finna och fånga information. Det finns exempelvis mycket information på polska. Med stöd av översättningstjänsterna Google translate, Bing och DeepL kan man ofta få ett gott grepp om vad som står i artiklar på språk man inte klarar av. Man bör vara medveten om att dessa automatiska översättningar alltid sker via engelska språket. En översättning från exempelvis polska till engelska är därför betydligt bättre än en översättning från polska till svenska, vilken görs via engelskan.

Förutom all information på nätet finns det även andra gamla uppslagsverk än Ugglan att tillgå. I första hand tänker jag då på 11:e upplagan av stora Encyclopedia Britannica. Hela uppslagsverket finns tillgängligt på Wikisource (en.nu.wikisource.org). Ett stort uppslagsverk som finns på nätet är även Ryska Brockhaus, som gavs ut 1890 – 1907. Den finns tillgänglig både på tyska och ryska. Modernare är det stora danska lexikonet, som helt följdriktigt heter ”Den Store Danske lexikon” (denstoredanske.dk). Hela uppslagsverket finns fritt tillgängligt på nätet och är mycket stort. Inte lika stort är det norska uppslagsverket ”Store norske Lexikon” (snl.no.), som också fritt kan användas. I varje fall det norska är på något sätt en mix av ett gammalt lexikon och ett modernt wikipedia-liknande lexikon. Vem som helst kan nämligen göra tillägg och uppdateringar av texten, men alla ändringar måste godkännas och bearbetas av en redaktion. I Finland finns ett svenskspråkigt lexikon tillgängligt (uppslagsverket.fi), vilket dock mest innehåller information om Finland. I Canada finns ”The Canadian Encyclopedia (www.thecanadianencyclopedia.ca/en). På nätet finns det några tjänster som låter användaren samtidigt söka med sökord i flera olika uppslagsverk. Det är exempelvis encyclopedia.com och zeno.org.

Tidigare fanns flera större amerikanska uppslagsverk tillgängliga på DVD, det var bland annat Encarta, Grolier Multimedia Encyclopedia och Compton´s Multimedia Encyclopedia. Encarta hade omkring 62 000 artiklar och Compton´s 30 000 artiklar (9 miljoner ord).

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.