Aluminiumtopp på obelisken

Vi känner nog alla till Washington-monumentet i den amerikanska huvudstaden. Bakgrunden till monumentet är att redan den s.k. kontinentalkongressen 1783 beslutade att nationen till minne av George Washington och till hans ära skulle uppföra en ryttarstaty. George Washington ansågs ha gjort avgörande insatser som general och ledare i befrielsekriget och han kom senare att som bekant bli den nya statens förste president. Men någon ryttarstaty uppfördes aldrig. Först 1848 kom man i stället överens om att uppföra en mycket hög obelisk efter egyptisk förebild. Sådana fanns ju Paris och i Rom. Den skulle bli den högsta ”byggnad” i världen, vilken den även blev med sina. Fundamentet för obelisken lades samma år, men den kunde färdigställas först efter 34 år. Den invigdes 1885 och var med sina 169,1 m den högsta konstruktionen i världen. Men höjdrekordet slogs rejält när Eiffeltornet, 324 m högt, invigdes 1887. Frihetsgudinnan i New York hade invigts 1886, men var bara 93 m högt. Den näst högsta byggnaden i världen då Washington-monumentet var färdigställt var S:t Pauls Cathedral i London.

En intressant detalj med Washington-monumentet är att på toppen finns en egen liten pyramid, som utgör själva spetsen på obelisken. Den är bara 22,6 cm hög, har basen 13,9 cm och väger 2,85 kg. Det märkliga med den är att den är i aluminium, vilket var en metall som var oerhört dyrbar när monumentet färdigställdes. Den lilla 22,6 cm höga spetsen var den största enskilda aluminiumkropp som fram till den tidpunkten hade gjutits någonsin. Amerikaner i allmänhet hade aldrig hört talas om aluminium och det fanns vid den tiden endast en tillverkare av föremål i aluminium i hela Nordamerika. Men när monumentet invigdes uppmärksammades det stort i pressen att själva spetsen var gjuten i den dyrbara metallen aluminium. Det var så som amerikanerna fick kännedom om den metallen.

I samband med att obelisken höll på att färdigställas kom förslaget att själva spetsen skulle tillverkas i metall. Först föreslogs någon av metallerna koppar, brons eller mässing. Men en tillverkare av aluminiumlegeringar föreslog i stället att man skulle gjuta den lilla spetsen i ”aluminiumbrons”, som bestod av 90 procent koppar och 10 procent aluminium. Det var en legering som vid tiden fanns tillgänglig på marknaden. Tillverkaren offererade att gjuta spetsen för 75 dollar. Om gjutningen inte blev till beställarens förnöjelse åtog sig tillverkaren att i stället gjuta spetsen i aluminumbrons med guldplädering. Men tillverkaren förklarade även att det eventuellt skulle kunna vara möjligt att gjuta spetsen i endast aluminium. Sådan tillverkning kunde dock inte göras med gjutform i sand utan stycket måste gjutas i en form som först tillverkats i stål. Det var mycket osäkert om det det skulle gå att gjuta ett så stor stycke (22,6 cm högt!) i ren aluminium. Man lyckades med det och fakturan blev på 256 dollar och 10 cent. Halten aluminium i spetsen var 97,49 procent och det var det största stycket i ren aluminium så då tillverkats. Det ansågs vara en stor teknisk bragd att kunna gjuta ett så stort föremål i den exklusiva metallen.

I mitten av 1800-talet var priset för aluminium (”göter”) ca. 1 300 dollar per kg. På grund av ny teknik för att isolera och utvinna aluminium sjönk priset på femtio år till att inte ens motsvara 25 cent per kg. Från att ha varit en av de dyraste metallerna blev det i stället en billig metall. Aluminium är mycket vanlig i jordskorpan och utgör ca. 8 procent av volymen i skorpan. I dag är aluminium en mycket viktig metall vid tillverkningen av bland annat flygplan. Men även viktig för tillverkning av ölburkar. Det är nämligen mycket enkelt och billigt att återvinna burkar i aluminium i stället för burkar av exempelvis järnplåt.

År 1934 renoverades monumentet Washington Memorial  och man kunde då se att blixten slaget ned ett stort antal gånger i aluminiumspetsen. Den hade lindrigt skadats.

Hela monumentet är förstås ihålig och bärs upp av en konstruktion av fyra mycket stora och kraftiga stålbalkar i en fackverkskonstruktion. Inne i obelisken finns trappor och även en hiss upp till en utsiktsplattform.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.