Märkliga jordkast

Det finns ett naturfenomen som ännu inte någon lyckats ge en trovärdig förklaring till. Fenomenet brukar kallas ”jordkast” (även ”jordskott”) och fanns utförligt beskrivet i gamla Nordisk Familjebok, andra upplagan (”Ugglan”). Jordkast uppkommer företrädesvis vintertid när det är tjäle i marken eller på vårvintern. Under en visst särpräglat ljud lyfts eller kastas ett stort stycke jord upp och hamnar vid sidan om den grop som då uppstår. De skapas som en öppen grav där jorden tidigare legat. Många gånger kan det vara frågan om flera ton jord och det ser ut som om någon med en stor skarp kniv skurit ut jordstycket, som till synes lyfts bort och hamnat vid sidan av med det tidigare ytskiktet fortfarande uppåt, ofta helt sammanhållet till 

Fenomenet har under många århundraden iakttagits i Sverige, Norge, Lettland, England och även i Nordamerika. Ingen har dock sett själva händelseförloppet, men många har hört ett besynnerligt och kraftigt ljud vid den tid då jorden kastats upp. Det äldsta kända jordkastet ska ha ägt rum år 822 i Norge. Det mest kända jordkastet under senare tid upptäcktes av en skogsarbetare den 3 februari 1903 i Glumstorp norr om Kristinehamn. Två jordstycken, som tillsammans vägde 4,4 ton, hade flyttats 4,5 m år sidan. Gropens sidor och botten var jämnt skurna med mycket släta ytor. Även kanterna på de två jordstyckena var helt jämna och även de liksom skurna. Gropen var nästa en halv meter djup.

De som närmare studerat fenomenet med jordkast har noterat att det har uppträtt 17 väldokumenterade jordkast i vårt land från 1598 till 1903. Därefter har man inte upptäckt några ytterligare jordkast, vilket man dock har gjort i Norge.

Det som är karaktäristiskt är att jordkasten nästan alltid uppträder vintertid på frusen mark, troligen med tjäle i marken. Kanterna och undersidan av jordstyckena är alltid mycket skarpt skurna. De gropar som bildas är ofta 3 – 6 m långa och någon meter bred. Men det har även förekommit jordkast som omfattat betydligt större markstycken.

Fenomenet beskrevs av Urban Hjärne 1694 och han kunde i sitt lärda arbete redogöra för 14 olika kända jordkast. Carl von Linné gjorde också anteckningar om ett jordkast under sin resa 1746 genom Västergötland.

Flertalet jordkast i vårt land har dokumenterats av ortens kyrkoherde, en man som på den tiden alltid hade hög trovärdighet. Jordkastet i Glumstorp undersöktes även noga av Hjalmar Sjögren, vilken var professor i geologi och verksam vid Nordiska Museet. Sjögren noterade särskilt de skarpa kanterna på jordstyckena och i den grop som uppkommit. Han tyckte sig även kunna konstatera att gränsen till botten i gropen gick exakt där gränsen gått mellan den frusna jorden och den övriga jorden. Hans försök till förklaring var att det måste röra sig om ett säreget åsknedslag som genom frostsprängning brutit loss och på något sätt kastat iväg ett stort stycke jord. Men det var inte så många som blev övertygade av den förklaringen. Inte någon boende på orten hade hört någon åska, men däremot ett längre dovt och kraftigt ljud.

Vissa har spekulerat i att det kan vara fråga om att gas bildats under den frusna marken och sedan med kraft tryckts uppåt. Att det skulle vara jordbävning eller meteoritnedslag är det knappast någon som tror.

Det kraftigaste och märkligaste jordkastet i vårt land inträffade på nyårsdagen 1698 intill Örekilsälven i Dalsland. De kringboende hörde tre kraftiga dån ifrån älven. När de begav sig dit kunde de till sin häpnad se en helt ny ö bildats mitt i älvfåran. På ön stod flera fullvuxna granar och några björkar. På den fasta marken ett par hundra meter från stranden hade det öppnats en mycket stor grav. Det hela är mycket väldokumenterat. Den stora gropen var 80 m lång, 50 m bred och 7 – 9 m djup. Gropen hade samma dimensioner och geometri som den nybildade ön mitt i älvfåran.

Ett annat jordkast ägde rum i Lilla Edet i mars 1674. Folket på en gård i närheten hörde ett dån, som de beskrev som ljudet från en långsam jordbävning. När de kom till platsen visade det sig att det uppstått ett stort hål i marken och den jord som tidigare funnits där låg liksom utskuren en bit bort. Det finns även redogörelse från Biskopskulla i Uppland där ett två och en halv meter stort jordstycke slitits upp ur marken i april 1678. Jordstycket beskrevs ”som om hon varit med en sax avklippt”. Jordkast finns även beskrivet från Portugal den 7 januari 1733. De flesta jordkasten har upptäckts på norska Andöya. Ett 6 m långt jordkast uppkom på Andöya i juni 2001, vilket dokumenterats noga. På engelska brukar fenomenet kallas för ”Cookie Cutter Phenomenon”. Fenomenet är även dokumenterat i Nordamerika.

Man tvingas stanna vid att det ännu inte har lämnats någon trovärdig förklaring till dessa jordkast, även om det kan vara så att åsknedslag eller någon annan form av elektromagnetiska urladdningar kan vara i varje fall en del av förklaringen.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.