Fastbundna vid järnvägsrälsen

Vi har alla sett scenen med den vackra kvinnan som bundits fast på ett järnvägsspår och ligger där i väntan på det framrusande tåget. I sista minuten, eller sekunden, kommer hjälten springade och räddar henne från det annars oundvikliga. Scenen finns i varje fall i två stumfilmer. I båda är det förstås en man som är hjälten och båda männen har kraftfull mustasch och stor hatt. Nu ska man dock inte tro att skräckscenen hittades på av filmskaparna för att dra publik till svartvita stumfilmer. Scenen förekom nämligen i ett antal teaterpjäser redan under 1800-talet. En gång gick samtidigt fem pjäser på Londons teatrar som alla hade en skräckscen med en kvinna fastbunden på en järnvägsräls. Den sköna kvinnan, gärna med tydliga kvinnliga former, räddades förstås i sista sekunden i varje föreställning. Den första pjäs där det förekom en järnvägscen är förmodligen ”The Engineer”, som sattes upp 1863. Liknande scen hade tidigare dock förekommit i en novell. Amerikanen Augustin Daly skrev pjäsen ”Under the Gaslight by American”, vilken spelades första gången 1867. Augustin Daly hävdade att han hade ensamrätt till järnvägscenen och stämde flera pjäsförfattare som skrivit liknande scener i sina pjäsmanus. I rättegångarna hävdade pjäsförfattarnas ombud att en nästan exakt likadana scener fanns återgivna i ett stort antal noveller som publicerats innan Daly skrev sin pjäs. Domstolarna fann dock att Dalys teaterscen åtnjöt upphovsrättsligt skydd. Domstolsavgörandena har kommit att bli klassiska prejudikat i amerikansk upphovsrätt eftersom avgörandena klargör att det inte är tillåtet att kopiera en scen från en annan pjäs, eller novell, även om orden inte är desamma och även själva scenen är annorlunda. Dessa utslag hindrade dock inte alls andra pjäsförfattare att fortsätta med att skriva järnvägscener. De utgick från att Daly inte skulle orka med att stämma alla.

Nu är frågan om det i verkligheten förekommit att någon bundits fast vid en järnvägsräls i väntan på ett framrusande tåg. Redan 1874 skrev New York Times om att en fransman, endast identifierad som ”Gardner”, hade rånats och bundits fast på en järnvägsräls. Men han lyckades delvis göra sig fri innan tåget kom. Dock fick han ena underbenet avklippt och överlevde en kortare tid. Offret kunde identifiera rånarna innan han avled. Det finns ytterligare uppgifter om att personer bundits vid järnvägsspår och dödats. Men alla kända fall har inträffat efter att förfaringssättet blivit uppmärksammat i böcker, filmer och teaterpjäser. Det tycks vara så att de kriminella inte har lyckats komma på metoden på egen hand utan inspirerats av författare och filmproducenter. Det sägs att metoden att gjuta in lik i hela cementblock, eller cementblock kring fötterna på ett lik, också inspirerats av skildringar i böcker och filmer. Bokförfattare och manusförfattare tycks vara mer uppfinningsrika än de verkliga mördarna.

Under 2017 inträffade det tragiska att en fransman drabbades av djup depression och att han i det tillståndet försökte övertala sin tidigare flickvän att återvända till honom. På hennes 34-årsdag band han fast henne på ett järnvägsspår med kraftig pakettejp och ställde sig själv över henne när tåget kom rusande. Båda omkom omedelbart när tåget körde över dem i en hastighet av nära 300 km/h. De hade flera gemensamma små barn.

År 1993 inträffade det att två unga pojkar slog ihjäl tvååriga James Bulger och sedan lade liket på ett järnvägsspår för att få det att se ut som en olyckshändelse. Trots de omfattande skadorna kunde rättsläkaren fastställa att en tidigare misshandel var dödsorsaken. De två gärningsmännen kunde identifieras och lagföras.

Det finns flera berättelser om att soldater under utbildning i det brittiska specialförbandet SAS har testats och tränats genom att med ögonbindel bindas fast vid ett järnvägsspår för att få uppleva verklig dödsskräck. Övningsledaren ska ha spelat upp en scen där man gjort klart för offret att det uppstått ett fel under övningen, så att man inte kunde låsa upp och frigöra offret innan tåget skulle komma. I själva verket var soldaterna fastbundna på ett sidospår som inte alls trafikerades av några tåg. Men de tvingades med förbundna ögon känna vibrationerna i rälsen och höra tåget komma. Närmare en verklig dödsupplevelse kan man nog inte komma under en militär övning.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.