Irena Sendler – hjälten i Warszawa

Irena Sendler är en av dessa många okända hjältar från andra världskriget. Numera är hon dock inte helt okänd. Hon var under kriget socialarbetare och sjuksköterska i Warszawa. Tillsammans med några medhjälpare räddade hon omkring 2 500 judiska barn från en säker död i stadens ghetto. Under stor skräck och vånda lämnade föräldrarna sina barn till henne för att hon skulle försöka smuggla ut barnen ur det stängda och omringade ghettot. Riskerna var enorma, men föräldrarna visste inte om de nästa dag, tillsammans med barnen, skulle föras till förintelselägren Treblinka eller Auschwitz.

Irena Sendler engagerade sig i motståndsrörelsen direkt efter den tyska inmarschen i landet och var sedan aktiv som socialarbetare i Warszawa. Hon och tiotalet medarbetare släpptes varje dag in i ghettot av tyskarna därför att de alla var sjuksköterskor. Tyskarna fruktade att den tyfusepidemi, som redan härjade svårt i det överbefolkade ghettot mitt i stan, skulle sprida sig till övriga delar av staden.

Gruppen som leddes av Irene Sendler utnyttjade den ambulans som varje dag kördes in i ghettot med desinfektionsmedel för kampen mot tyfus. De gick tillväga på så sätt att att barnen sövdes ned och stoppades i säckar. Sjuksköterskorna, som följde med ambulansen ut från ghettot, förklarade för de tyska soldaterna att det i säckarna låg kroppar efter människor som avlidit i tyfus. I själva verket låg där de nedsövda barnen. Men utsmuggling av barn genomfördes även genom hål i källargrunderna som vette ut mot området utanför ghettot. En annan flyktväg var genom avloppstrummor ut från ghettot. Det förekom även att nedsövda barn placerades i några kartonger som vid sextiden på morgonen lades under sätena i de spårvagnar som då rullade ut från ghettot. En av medlemmarna i gruppen var gift med en spårvagnsförare som såg till att kartongerna med de nedsövda barnen fördes vidare till personer utanför ghettot som gömde barnen. Ibland stoppades nedsövda barn även ned i soptunnor, som sedan kunde transporteras ut från ghettot.

Även om utsmugglingen lyckades kunde barnen inte känna sig säkra. Ibland hände det att polska kriminella (s k szmalcownicy) försökte pressa ut pengar av värdarna under hot om att annars ange dem för den tyska polisen. När de angavs blev det omedelbart transport av barnen till ett utrotningsläger och dödsstraff för de som hade gömde dem. Hur en sådan utpressare kunde bete sig skildras i boken ”En svart tid” av Michal Glowinski, som var en av de som överlevde tack vare Irena Sendler. Den då åttaårige pojken var ytterst nära döden innan hans mor desperat lyckades låna ihop de pengar som utpressarna begärde för att inte avslöja den gömda pojken.

Men räddningen fick svåra följder för barnen och familjerna. De flesta barn som Irena Sendler smugglat ut ur gettot återfann aldrig sina föräldrar. Antingen var föräldrarna dödade eller också kunde de aldrig identifieras. Irena Sendler hade skrivit ned barnens deras riktiga judiska namn och vistelseadresser på lappar i flaskor som grävdes ned i en trädgård. Trots detta visade det sig många gånger svårt att efter kriget förena föräldrar och barn. De flesta av föräldrarna hade dödats i lägren.

Irena Sendler själv greps och fördes till det ökända Pawiakfängelset. Men när en tysk soldat skulle föra henne till ytterligare ett förhör, som troligen hade slutat med hennes avrättning, sade han plötsligt till henne att fly, vilket hon gjorde. Hennes vänner inom motståndsrörelsen hade mutat soldaten.

Efter kriget hyllades inte Irena Sendler till en början av de polska myndigheterna utan hon utsattes upprepade gånger för rena trakasserierna av den polska säkerhetstjänsten UB. Senare fick hon dock olika utmärkelser i Polen. Hon var under lång tid medlem i det polska kommunistpartiet och hade även olika befattningar inom partiet.

År 1964 tilldelades Irena Sendler den israeliska hederstiteln ”Rättfärdig bland nationerna”, men var vid den tiden ändå i stort sett bortglömd. Men barnen som hon räddade hade inte glömt bort henne utan hade bildat en förening som de kallade för ”Förintelsens barn”. Bara i Polen har föreningen i dag har över 800 medlemmar.

Först, när Irena Sendler hade kommit upp i 80-årsåldern, börjar hennes insatser uppmärksam­mas stort. Föreningen Förintelsens barn och flera andra organisationer föreslog två gångar att hon skulle tilldelas till Nobels fredspris, vilket hon inte tilldelades. Hon fick dock en mängd andra utmärkelser och hedrades både av israeliska parlamentet och den amerikanska kongressen. Hela sitt liv bodde hon i Warszawa. På 1980-talet engagerade hon sig Solidaritetsrörrelsen. År 2008 avled hon i en ålder av 98 år.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.