Vad krossade Sovjetunionen?

I olika sammanhang har jag livfullt spekulerat över vad det var som fick Sovjetunionen att falla samman som en luftig sufflé. Tillsammans med alla andra förvånades jag högeligen över vad som skedde åren 1989 – 1991. Säkerhetstjänsterna i de olika länderna hade hård kontroll på befolkningen. Det hade gått avsevärd tid sedan upproren i Berlin 1953, Budapest 1956 och Prag 1968. Det var lugnt i Sovjetunionen och praktiskt taget hela Östeuropa. Själv reste jag runt i Rumänien sommaren 1984 och kunde inte se något som helst tecken på att att kommunist-regimen inte hade full kontroll av allt. Dissidenterna i Sovjet var få och mest uppmärksammade i den fria världen. KGB hade kontroll av över alla dissidenter och partiet kontrollerade all information (utom Radio Free Europe och Vocie of America). Sovjetunionen hade lätt kunnat stärka greppet kring befolkningen och utövat politiskt tryck på proxyregeringarna i Östeuropa. Internet fanns ännu inte. Kontakten med övriga världen var mycket begränsad. Det som fanns som vägde emot allt detta var

fackföreningsrörelsen Solidarnosc (Solidaritet) i Polen, den polske kardinal som utsett till påve och Gorbatjov. Därtill kom att USA under president Reagan hade rustat upp det amerikanska försvaret och att de ryska ledarna ansåg att landet måste möta detta med egen upprustning, trots att ekonomin var svag. Vilken av dessa förhållanden var det som ledde till upplösningen av Sovjetunionen? Bedömningen kan bli olika. Själv skulle jag dock vilja påstå att det vare en samverka av de nämnda faktorerna. Störst vikt fäster jag vid Solidarnosc och den polske påven. Men viss betydelse måste tillmätas Gorbatjovs roll. Hade han varit en gammal stalinist hade Sovjet förmodligen slagit till militärt mot Solidarnosc. Det var alltså inte bara en faktor utan flera. Men vi får inte glömma bort att påven ska ha meddelat sovjetledaren att om landet gick in militärt i Polen skulle han som påve resa hem till Poland.

En annan faktor, dock av lägre dignitet och tidigare i tiden, var författaren Solzjenitsyn. Det var han som med sina böcker om Gulag fick världen att förstå omfattningen av förtryckarregimens tvång mot den egna befolkningen. Boken Gulag-arkipelagen skrevs under 148 otroligt arbetsfyllda dagar på en liten gård utanför staden Tartu. Den boken medverkade till att spränga sönder Sovjetunionens fundament av lögner. Bakgrunden till Solzjenitsyn vistelse på gården var att han år 1944 hade delat cell med den estniske advokaten Arnold Susi. Advokaten har tillhört den estniska regering som kom till mellan den tyska reträtten och den förnyade sovjetiska ockupationen. Under några korta dagar fördes det fria Estlands flagga på Hemanstornet i Talinn. När ryssarna tog över i landet greps alla i regeringen. Landets försvarsminister sköts och alla övriga sändes till ryska koncentrationsläger. Omkring hälften av de som sänder till läger avled där. Advokaten Arnold Susi befann i cellen tillsammans med Solzjenitsyn då han var på väg att transporteras till ett läger. Under korta gemensamma promenader på rastgården hann Arnold Susi med att berätta för Solzjenitsyn om de västerländska demokratierna och livet i länderna utanför Sovjetunionen. Solzjenitsyn kände inte till något alls om världen utanför Sovjetunionen. Solzjenitsyn var vid den tiden övertygad kommunist, men dock antistalinist. Vad han fick höra av Arnold Susi förändrade dock för alltid hans tankar kring den komministiska diktaturen.

Arnold Susi frigavs först 1956 och kunde då återvända till sin familj, vilken även den förvisats till Sibirien. Efter en tid kunde dock familjen återvända till Estland och fick bo hos Marta Port, som hade en gård i Haava nära Tartu. På eget inititiativ hade hon tagit på sig uppgiften att ge husrum till familjer som kom från Sibirien.

Arnold Susis dotter Heli Susi har senare omtalat att hennes far berättade om mötet med Solzjenitsyn. Han berättade: ”Jag träffade i Lubjanka en ung rysk artilleriofficer, högintellektuell och öppen, men totalt fördärvad av sin ideologi. Om han får leva kommer han att göra sig hörd i världen.”

Kontakten med Arnold Susi ledde till att Solzjenitsyn fick möjlighet att ett par somrar och en vinter bo på Marta Ports gård i Haava för att där få tillfälle att skiva den stora boken ”Gulag-arkipelagen”. Gården låg ganska avsides utanför staden. Till grannarna hade man sagt att Solzjenitsyn var rysk professor som både på gården för att få tillfälle att färdigställa ett vetenskapligt arbete. Under det hektiska skrivarbetet gick de till så att Heli Susi allteftersom tog hand om kopior av Solzjenitsyn manuskriptark och gömde dessa på olika ställen på gården. Hon såg till att hennes son Juhan kunde fotografera av arken. Själva originalet till manuskriptet förvarades i en särskild metallbox, vilken för övrigt hade tillverkats av Lembitu Aasalu som tidigare suttit i ett läger tillsammans med Solzjenitsyn. Alla som var involverade i de hela och gjorde det möjligt för Solzjenitsyn att skriva sitt arbete var förvånade över att inte KGB gjorde någon husrannsakan. De hade räknat med att det skulle ske, men hoppades på att metallboxen med manuskriptet och kopiorna inte skulle påträffas. Märkligt nog blev gården inte utsatt för någon husrannsakan.

Till en början hade Marta Port varit tveksam till att ta emot Solzjenitsyn, som var rysk kommunist. Men Arnold Susi kunde lugna henne genom att förklara att Solzjenitsyn helt förändrats genom lägervistelsen. De möten han haft med andra människor i lägren, sådana som hade helt annan bakgrund än den han hade, medförde att han ”blivit en helt annan människa”. Det var så han sjävl omtalade den förändring som han genomgått.

Solzjenitsyn trivdes bra i Estland där boken ”Gulag-arkelagen kom till. Trots mer än 20 års ockupation fanns det ändå kvar rester av det tidigare demokratiska samhället under 20- och 30-talen. Solzjenitsyn var förvånad över att estniska bönder kunder ställa ut mjölkkrukor vid vägen för avhämtning. Han var förvånad över att de inte stals.

Kanske bidrog även Arnold Susi och Marat Port till nedbrytningen av Sovjetunionen genom att de ge Solzjenitsyn tillfälle att skriva den viktiga boken. Detta var långt innan  Solzjenitsyn tilldelades Nobelpriset i litteratur..

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.