Minnesvärda märken på kroppen

Man kan ha spår på kroppen som påminner om något som har hänt. Jag är tatuerad. Nej, egentligen inte. Men jag har en liten svart fläck i vänster handflata. Det har varit där i många år. Jag tjänstgjorde som notarie vid 17:e avdelningen vid Stockholms tingsrätt hösten 1974. Då skulle jag vara med på en häktningsförhandling som protokollförare. Det var bråttom att bege sig till sessionssalen. Jag stoppade en välvässad blyertspenna i vänster byxficka, med spetsen uppåt. Jo, spetsen uppåt för att den inte skulle tryckas in i ljumsken om jag böjde mig trappan eller föll snavade. Jag kom in i sessionssalen i rätt tid utan något missöde. Stoppade snabbt vänster han i vänster byxficka för att ta upp blyertspennan som jag stoppat i fickan en minuter tidigare. Det var då jag stack mig rejält på pennan. Spetsen åkte in i handflatan och där blev det, visade det sig senare, ett mörkt märke efter statsverkets vassa blyertspenna. Jag uppmärksammar märket då och då och tänker på den där häktningsförhandlingen. Jag har inte minne av vem som blev häktad.

Ett annat märket jag har på kroppen är att litet vitt ärr på första leden av vänster pekfingret. Jag fick en bit av köttet borthugget där när jag nyfiket fingrade på mekanismen till en luftvärnskanon från Bofors av typen m/48. Det var 1970 under ett studiebesök på luftvärnsregementet Lv3 i Norrtälje. Mekanismen smällde plötsligt till och kunde ha nog ha kapat mitt vänstra pekfinger, men jag fick bara ett till en början fult ärr som minne. De bygger rejäla grejor där på Bofors i Karlskoga. Jag är tacksam att jag inte miste fingret. Ärret är i dag knappt synbart. Men det finns där.

Den legendariske skolmannen Gösta Vestlund berättade om en händelse i sitt liv som avsatt spår på hans kropp. Gösta Vestlund var en bildad man som kom att bli undervisningsråd på Skolöverstyrelsen. När han var ung gick han en kurs vid Sigtuna folkhögskola och hade då förmånen att ha den kände biskopen Manfred Björkqvist som lärare. I undervisningen hade Björkqvist med stort engagemang förmedlat insikter om Immanuel Kants kategoriska imperativ till sina elever. Undervisningen gjorde stort intryck på unge Gösta, men förvirrade honom också en hel del. Efter lektionen och i lätt förvirrat tillstånd, samtidigt som  han intensivt funderade på innebörden av det kategoriska imperativet, gick han rakt in i en träställning. Av smällen fick han en rejäl bula i pannan. Visserligen gick det mesta av bulan tillbaka ganska snart, men det blev ändå en liten bula kvar i pannan på Gösta resten av livet. Han var aktiv helnykterist så att det kunde lätt konstateras att det endast var Björkqvists intensiva förmedling av det kategoriska imperativet som givit honom en bula i pannan resten av livet. Det är inte många som bär en bula i pannan resten av livet som minne av det kategoriska imperativet.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.