Mordet på italienske ambassadören

Giuseppe Cappoci, född 1909, var italienare och bodde på Götgatan 58 A (Södermalm) i Stockholm med fru och barn. Huvudsakligen försörjde han sig som musiker och att tillsammans med hustrun sälja ballonger på stan. Ofta uppehöll han sig på Djurgården vid Gröna Lund och Skansen. Vid den aktuella tiden hade han bott i Sverige i 19 år. Efter ett allvarligt bråk med några italienska grannar på Södermalm år 1940 blev Giuseppe Capocci tvångsintagen på sinnessjukhuset Långbro (nära Älvsjö i södra Stockholm). Han hade utdelat ett antal örfilar mot sina grannar, som han låg i fejd med. Själv var han vid tvångsintagningen  för vård övertygad om att han var helt frisk och att det hela i själva verket handlade om intriger av några personer vid den italienska legationen i Stockholm. En gång hade han själv begärt att få träffa den italienske ministern i Stockholm, men endast fått träffa en lägre tjänsteman. Cappoci uppfattade detta närmast som en skymf. Han inbillade sig att det var Mussolini själv som låg bakom det hela och såg till att han hölls inspärrad medan krig pågick i Europa.

Efter sex år som inlåst på Långbro börjar han planerna sin hämnd. Han skulle ta livet av de intrigerande landsmännen på den italienska beskickningen i Stockholm. Drygt ett år senare beviljades han på ansökan en tolv timmar lång julpermission för att besöka sin hustru och barn. Han förklarade även att ”den kan väl doktorn förstå hur det känns att inte ha varit i mässan på nästan sju år”. Det var den första permission han beviljades efter tvångsintagningen 1940. På över sex år hade han inte varit utanför Långbro sjukhus. Överläkaren på Långbro, Erik Goldkuhl, ansåg att patienten var i stort sett frisk och att det inte förelåg någon beaktansvärd risk med en permission. Men under ett enskilt samtal med hustrun bad läkaren dock henne att hålla ett vakande öga på sin man under permissionen. Mannens diagnos hade hela tiden varit schizofreni och hans fysisk utbrott mot personal och medpatienter hade i stort sett upphört. Han hade även överförts till en ”hellugn avdelning” på sjukhuset. Personalen kunde rapportera att han umgicks med medpatienterna, deltog i samtal och spelade även olika sällskapsspel. Under 1940-talet fanns det inte någon bra medicin för att behandla patienter med schizofreni.

På juldagsmorgonen 1947 hämtades Capocci på sjukhuset av hustrun och de åkte till hemmet på Södermalm där deras båda barnen väntade. Familjen umgicks under juldagen och åt middag och efter maten vill hustrun att de tillsammans skulle gå en promenad, men det ville inte Capocci. Så de bestämmer sig för att ändå vara kvar hemma. Men efter en stund ändrade sig mannen och ville gå ut. Men han sa att han då absolut ville gå på stan ensam. Trots hustruns envisa försök att få honom att stanna så valde han att lämna hemmet. Men hon bestämde sig för att följa efter honom på avstånd för att ha ett vakande öga på hans förehavanden. På Skeppsbron tog han spårvagnen mot Djurgården, men redan efter några hållplatser steg han av och fortsatte till fots. Hustrun, som hela tiden följt sin man, anade vart han kunde vara på väg. Hon bestämde sig för att följa efter sin man. Sedan hon skickat hem barnen gick hon vidare efter mannen ut på Djurgården. Där ligger den italienska legationen (ambassaden) i det stora palats som går under namnet Oak Hill. Det byggdes för prins Wilhelm och hans hustru, ryska storfurstinnan Maria Pavlovna. Det var tsar Nikolaj II som bekostade palatset, som har ett 40-tal rum. Italienska staten hade köpt palatset under 1930-talet.

Ambassadören Alberto Bellardi Ricci hade precis samlat hela personalen till jullunch när Cappocci ringde på porten till ambassadbyggnaden. Husjungfrun Maria Alegiani öppnade och Cappocci förklarade att han var italienare och absolut ville träffa ambassadören för att visa en sensationell uppfinning. Han lämnade ett handskrivet meddelande till ambassadören. Husjungfrun tyckte att mannen verkade förvirrad, men hon lämnade meddelandet till ambassadören, som var på synnerligen gott humör inför den förestående jullunchen. Han bestämde sig för att trots allt ta emot landsmannen och sa till personalen att hämta två flaskor vin för att ge till besökaren. Hustrun hade då även hon kommit till ambassaden och blivit insläppt. När Cappoci såg att hustrun kommit efter honom till ambassaden kräver han av henne att han ensam skulle få tala med ambassadören.

När Cappocci mötte ambassadören tog han fram en skräddarsax ur innerfickan. Det är en 23 cm lång skräddarsax som han utan hustruns vetskap tagit med sig från familjens bostad. Hans son hade använt saxen för att klippa till sådana leksakstrumpeter som familjen sålde på stan tillsammans med ballonger. Cappocci visade saxen för ambassadören och förklarade att han för att kunna visa uppfinningen måste ta isär knivens två skänklar. Han bad att få låna en tång, vilket ambassadör såg till att han fick. Med hjälp av tången tog Cappocci isär saxen i ambassadörens närvaro. När Cappocci står med saxens två delar i händerna säger han att han vill utmana ambassadören på duell. Den för stunden gladlynte ambassadören skrattar år påhittet. Cappocci håller fram de två knivskänklarna för att ambassadören ska få välja en av dem som sitt vapen. Men just då Cappocci greppar den ena halvan av saxen och stöter Cappocci med kraft upprepade gånger sin saxskänkel i magen och bröstet på ambassadören. Några hugg träffar även ansiktet. Ambassadören föll genast ned svårt blödande. En ambassadtjänsteman, markisen Gian Gaspare Cittadini-Cesi rusade till och försökte avvärja överfallet, men blir själv svårt huggen i ansiktet. Medan sedan flera av de närvarande gästerna på julmåltiden  rusat till lyckades de tillsammans övermanna Cappoci, få ned honom på golvet och vrida upp hans armar på ryggen. Där låg han till dess polisen och ambulans kom till ambassadbyggnaden. 

Ambassadören avled under transporten till sjukhus.  Av obduktionsprotokollet framgick att gärningsmannen stuckit offret djupt i magen med ett hugg samt ett i hjärtat, två hugg i vardera lungan samt även två hugg i ansiktet. Markisen som försökte avvärja överfallet blev huggen rakt igenom ena kinden. Dagstidningarna skrev spaltkilometer om överfallet och mordet. Cappocci ställdes inför Stockholms rådhusrätt efter en mycket omfattande polisutredning och dömdes i en mycket kort skriven dom för mord till psykiatrisk tvångvård. Domare var rådmannen Wilhelm von Scheele. Offentlig försvarare var advokaten Yngve Häckner, vilken i domen tillerkändes 500 kr för sitt arbete i målet. för Efter en tid utlämnas Cappocci för vård på ett sjukhus i Italien. Efter sju år på sjukhus i sitt hemlandet avled Cappocci när han fortfarande var kvar som patient på sjukhuset.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.