Sven Vallmark lyssnade på rysk radio

Sven Vallmark (1912-1988) var en känd radioröst på 1950- och 1960-talen. Han var journalist, översättare och radioman. På sin tid var han den mest namnkunnige av landets Sovjetkännare. Han var till stora delar självlärd och hade till och med lärt sig ryska på egen hand. Trots att han var så kunnig om Ryssland gjorde han sina första besök i landet först 1959 och 1960. Därefter försökte han några gånger senare att få visum för nya resor, men nekades inresevisum. Med sina gedigna kunskaper i ryska översatte han ett tjugotal böcker från ryska till svenska.

Vallmark läste en fil. mag. i Uppsala 1937, dock inte alls i slaviska språk. Efter sin examen tog han olika lärarvikariat i landsorten. Under beredskapstiden insjuknade han i tuberkulos och kom att behandlas på Ekebergs santorium nära Skara. Han fick där en behandling som tillämpades på den tiden och omtalades som att man ”lade gas på lungan”. Detta för att själva lungan skulle falla ihop och att detta skulle påskynda läkningen. Men i varje fall för Sven Vallmarks del blev följden katastrofal eftersom han för resten av livet hade förlorat en stor del av sin lungkapacitet. Själv omtalade han ibland att han var invalid till nittio procent, vilket förmodligen var en överdrift. Men svårt sjuk var han i varje fall och vårdades upprepade gånger på Österåsens sanatorium i Sollefteå. I slutet av 1940-talet kom det fram verksam medicin som skulle underlätta andningen, men läkare förklarade för Sven Vallmark att han var så svårt sjuk att man inte kunde avvara den dyra medicinen till honom eftersom han ändå inte skulle leva så länge. Men Sven Vallmark tog själv banklån för att med egna pengar kunna köpa medicinen. Tydligen var det lyckat för han levde till 78 års ålder. Det var på Österåsens sanatorium som Laila Andersson arbetade som röntgenbiträde och överläkarens sekreterare. De två lärde känna varandra och de gifte sig 1949.

Sven Vallmark var nu inte bara översättare av rysk litteratur utan han var även författare till ett antal egna böcker. Dessutom skrev han som journalist naturligtvis ett otal artiklar för många olika tidningar. I början av författarkarriären skrev han främst om tuberkulosen som sjukdom och om vistelser på olika sanatorier. Det var under värnpliktstiden som han insjuknande och ett läkarintyg som då skrevs ledde så småningom till att han fick en sjukpension som han hjälpligt klarade sig på. Han fick även inkomster som frilansande lokalombud för Radiotjänst i Härnösand.

Han kom in på ryska språket på ett något märkligt sätt. Under 1930-talet hade han en tid varit lärare på lokalfängelset i Härnösand. Där fanns det en finsk fånge som kunde en del ryska och av honom lärde sig Sven Vallmark en del enklare fraser och en hel del glosor. Det väckte intresset för ryska språket hos honom och han läste en korrespondenskurs hos Hermods och läste sedan vidare på egen hand. Några gånger var även i Västtyskland på kurser i ryska språket. Men till stora delar lärde han sig själv ryska så bra att han med med mycket god kännedom kunde både översätta böcker, läsa en mängd tidningar och lyssna på rysk radio (Radio Moskva). Han satt i sin lägenhet i Härnösand och läste ett stort antal ryska tidningar och lyssnade ständigt på rysk radio. Det han fångade upp i tidningar och radio blev till nyhetsinslag på radio och telegramnyheter genom TT. Sven Vallmark var ganska ofta först med viktiga nyheter från Sovjetunionen. Han var först i världen utanför Sovjetunionen med att berätta om den första rymdfarkosten, den kända sputniken den 4 oktober 1958.

Sven Vallmark var mycket uppskattad för sina kvalitetsöversättningar av bland annat Doktor Zjivago av Boris Pasternak. Det var Sven Vallmark som översatte en stor del av Aleksandr Solzjenitsyns arbeten. Som akademiker uppmärksammades han genom att bli hedersledamot vid Norrlands nation i Uppsala och hedersdoktor vid Umeå universitet.

Under lång tid var Sven Vallmark tveklöst en av de främsta kännarna av rysk kultur och det samtida sovjetryska samhället. Hans kunnande i rysk litteratur och ryska språket var mycket djupa. När Sven Vallmark skulle avsluta sin långa verksamhet i Sverige Radio intervjuades han i radio. Jag minns mycket väl intervjun och det som Sven Vallmark då gav uttryck för har påverkat min uppfattning om den svenska utrikesförvaltningen. Sven Vallmark berättade nämligen att han under årtionden läst ett stort antal ryska tidningar och tidskrifter samt nästan ständigt lyssnat på nyhetssändningarna från Radio Moskva. Han var omvittnat kunnig om ryska förhållanden. Men Sven Vallmark var både besviken och förvånad över att svenska UD inte en enda gång hört av sig för att få del av hans bedömningar av förhållanden och händelser i Sovjetunionen. Inte en enda diplomat tog sig tid för att sitta ned med honom och ta del av hans djupa kunskap om det ryska samhället. Inte heller försvarsmakten tog någon enda gång hans kunnande och hans tjänster i anspråk. Man tvingas konstatera att i ett litet land som Sverige, med få personer som på heltid följde utvecklingen i Sovjetunion, försummade utrikesförvaltningen helt möjligheten att på ett enkelt sätt få del av all den kunskap som Sven Vallmark förfogade över. Detta konstaterande är inte till utrikesförvaltningens eller försvarsmaktens fördel.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.