Miljardären som försvann (Björkegren)

Carl-Erik Björkegren var mångmiljonären och finansmannen som vid 73 års ålder spårlöst försvann 1994 och sedan aldrig återfunnits. Hans barn håller det för uteslutet att han begick självmord utan är helt övertygade om att han bragts om livet. Polisens förundersökning pågick under många år och var mycket omfattande. Trots alla ansträngningar kunde man inte få fram några som helst spår efter honom och inte heller några ledtrådar till vad som hänt. I media har misstankar framförts mot hans ”butler”, som var den siste som såg honom i livet. Men polisen har i varje fall inte haft tillräckliga bevis för att det skulle räcka till ett åtal mot mannen. Det hela är ett fullständigt mysterium och många har spekulerat över hur han kan ha mördats. De är nämligen få som tror att han begick självmord.

Carl-Eric Björkegren var född 1920 i Eslöv och känd som en framgångsrik direktör för koncernen Sandvik AB, finansman och dessutom stor konstsamlare. Efter tiden i Sandvik gjorde han sig känd för djärva satsningar i finansvärlden med hög belåning av fastigheter, aktier och den privata konstsamlingen. En tid ansågs han vara en av de rikaste i landet, god för kanske 2,5 miljarder kr. Men i samband med fastighetskrisen i början av 1990-talet föll hans finansimperium samman och han försattes slutligen i personlig konkurs. Konkursutredningen pågick i 12 år och visade till slut att förlusterna var närmare 1,3 miljarder kr, vilket är den största konkurs som någon privatperson gjort i vårt land. I juni 1994 försvann han spårlöst då han stod i begrepp att göra en kort resa från sin villa i Viken (13 km norr om Helsingborg, vid Öresund) till Stockholm. Han hade bokat hotellrum på Grand Hotell i Stockholm och hade även avtalat ett möte med sin advokat, Henning Sjöström. I Stockholm skulle han även träffa sin dotter.

Carl-Erik Björkegren var son till en köpman och efter läroverket genomgick han officersutbildning i armén. Han avlade officersexamen 1944 och utnämndes till löjtnant (I6) sommaren 1946. Efter studier vid Handelshögskolan i Göteborg avlade han civilekonomexamen 1949 och anställdes några år senare i Sandvikens Jernverks AB. Där gick karriären rakt uppåt och han blev ekonomidirektör 1961 och slutligen vice verkställande direktör 1979 för att sedan gå i pension 1981.

Uppenbarligen var Carl-Erik Björkegren hela tiden intresserad, förutom att vara direktör i bruksföretaget Sandvik, av att göra privata affärer. Redan i början av 1960-talet hade han lånat 200.000 kr av advokaten och finansmannen Hugo Stenbeck. För beloppet köpte han, tillsammans med en annan direktör i samma bolag, 30.000 aktier i Sandvik AB utan att informera om innehavet av aktier i det bolag i vilket han själv var ekonomichef. Detta stred mot den då nya lagstiftningen om insideraffärer och Carl-Erik Björkegren blev den förste i landet som dömdes för brott mot de nya reglerna. Han dömdes till 25 dagsböter á 1 000 kr.

Carl-Erik Björkegren satt som styrelseordförande i ett antal välrenommerade företag och blev med tiden den störste aktieägaren i Gränges AB och kom även att äga majoriteten av aktierna i förvaltningsbolaget Storstaden (fastigheter). Redan 1980 köpte Björkegren stora aktieposter i medaljföretaget AB Sporrong i Norrtälje. Efter att han lämnat Sandvik AB började han spekulera stort i olika hotell (bland annat Sheraton i Stockholm och D’Angleterre i Köpenhamn, fastigheter och privat även i konst.

Carl-Erik Björkegren hade ett mycket stort intresse för konst och var även mycket kunnig inom området. Hans privata samling var den finaste och värdefullaste privatsamlingen i landet med bland annat verk av Picasso, Miró, Chagall och Grünewald. Bara själva konstsamlingen värderades vid en tid till omkring en halv miljard kr. Carl-Erik Björkegren sade i en intervju i en affärstidning att ”konst köper jag för egna pengar, affärer gör jag med lånade”. En av hans mest uppmärksammade och spektakulära konstaffärer var den då han i slutet av 1980-talet köpte en halv andel i tavlan ”Midvinterblot” av Carl Larsson. Den andra köparen var en konsthandlare som han samarbetade med. Tavlan såldes 1987 till en privatsamlare i Japan för drygt 10 milj. kr. Björkegren var även en tid ägare till Bror Hjorts målning ”Kafferepet vid Långsjön”, en av de värdefullaste svenska målningarna. År 1991 såldes den för 4,2 milj. kr och sedan 2006 för 12,5 mkr.

Carl-Erik Björkegrens stora konstsamling var hängd i hans bostad i Wennergrenska palatset i diplomatstaden i Stockholm. Men när fastighetskraschen kom tvingades han dock sälja av sin konst och även flytta från palatset till en lägenhet på Narvavägen i Stockholm. Även lägenheten tvingades han senare lämna när han skilde sig 1993. Därefter bosatta han sig i sin sommarvilla i Viken.

Även om han ansågs god för 2,5 miljarder kr när han stod på toppen visade det sig vid finanskraschen att det mest var luft. I början av 1990-talet rämnade hans imperium till följd av den dåvarande fastighets- och bankkrisen som ledde till kraftigt fallande priser på fastigheter och aktier. Även konstmarknaden föll kraftigt. När Björkegren tvingats ställa in sina betalningar pantförskrevs samtliga konstverk och en stor del av samlingen såldes därefter. Huvuddelen av hans skulder var hänförliga till olika borgensåtaganden. Men han hade också personliga skulder på cirka 220 milj kr framför allt på grund av privat konsumtion. Det visade sig att Björkegren hade skaffat lägenheter i bland annat London och Florida. Han hade mycket kraftigt belånat sina tillgångar och samtidigt gått i personlig borgen för sina företag. Björkegren försattes slutligen i personlig konkurs år 1991 med skulder i konkursförvaltarens berättelse på knappt 1,3 miljarder kr. Det mesta berodde på att han gått i personlig borgen för lån som hans bolag tagit i skandalomsusade Nyckeln, den största fordrings­ägaren. Trots att Björkegren förlorade hela sin förmögenhet och kronofogden lade beslag på de 50.000 kr som Sandvik AB betalade ut i pension varje månad, fortsatte han att leva gott. Björkegren hade i samråd med Gota Bank sett till att äganderätten till huset i Viken skrivits över på döttrarna, som samtidigt övertog lånen på fastigheten. Senare visade det sig att Björkegren stoppat undan några miljoner på ett hemligt bankkonto i Schweiz. Det var dessa pengar som för en tid räckte till för att bland annat avlöna en butler som skötte hushållet i Viken och en del praktiska saker åt honom.

Den 2 juni 1994 försvann Björkegren spårlöst från sin bostad i Viken bara timmar innan han enligt sin planering skulle flyga till Stockholm där han bokat rum på Grand Hôtel. Teorierna går isär huruvida han iscensatte sin egen flykt eller röjdes ur vägen av skumma affärsbekanta. Allt tyder på att han inte längre är i livet, trots att det då och då kommit rapporter om observationer av personer som liknar honom. Bland annat kom det tips om att han setts shoppa på NK i Stockholm, att han bodde på ett hotell i Oman, att han gick till en viss bank i Schweiz och han bodde i primadonnan Git Gays brors hus i Paraguay. Men inget av dessa spår ledde till något resultat.

Märkligt nog anmäldes han försvunnen av familjen först drygt två veckor efter försvinnandet. Björkegrens butler var den sista person som såg honom i livet och den som skulle ha kört honom till flygplatsen. Enligt butlerns vittnesmål var Björkegren hemma i sitt hus på förmiddagen den 2 juni 1994. Butlern uppgav till polisen att han under förmiddagen åkt hem till sin egen bostad för att under några timmar passa sitt barn. Då han återvände var både Björkegren och hans resväska redan borta. Mer hade inte butlern att berätta. Men polisen fick redan från början uppfattningen att han inte berättade allt han visste.

En mordutredning startades och i början trodde polisen att den konkurssatte Björkegren hade rymt utomlands, men polisen blev senare ganska övertygad om att han blivit mördad. Två lösa antaganden var att butlern skulle ha lånat ut nycklarna till villan och på så sätt släppt in någon eller några personer för att dessa skulle kunna komma åt Björkegren. Det uppmärksammades senare att butlern betalat en privat skuld med en dyrbar Rolexklocka och en mycket värdefull tavla ur Björkegrens privata samling. Men det behövde ju inte vara annat än stöldgods från det förmögna hemmet.

År 2012 kom det ett uppslag från före detta chefen för rikskriminalen, Tommy Lindström, om att Björkegren hade haft skulder i undre världen som hade samband med hans stora konstköp. Enligt tipsen skulle några ha försökt driva in sina fordringar mot Björkegren och då hade något gått snett, vilket fick till följd att Björkegren dog och personerna ansåg sig tvungna att gömma undan kroppen.

Efter försvinnandet såldes strandvillan i Viken av Gota Bank på exekutiv auktion med förlust och banken krävde Björkegrens döttrar på mellanskillnaden för att täcka lånen. Björkegrens döttrar gick dock till tingsrätten för att slippa betala skulden och tingsrätten fann att banken varit medveten om att döttrarna aldrig skulle kunna klara av att betala så stora lån och skrev därför ner skulden med hälften. Hovrätten gjorde inte någon ändring i domen.

Mordutredningen om Carl-Eric Björkegren ligger fortfarande öppen men ingen jobbar aktivt med fallet. Björkegrens familj har satt upp en minnesplakett på gamla kyrkogården i Viken. Plaketten är prydd med hans namn, födelseår och året då han försvann (1994). Konkursen efter Björkegren avslutades hösten 2003, efter tolv års arbete för konkursförvaltaren. Tillgångarna i form av bankmedel, aktier och fordringar var 64 milj. kr och skulderna knappt 1,3 miljarder kr. I november 2005 dödförklarades Björkegren av Stockholms tingsrätt.

Björkegren har två söner och tre döttrar med tre olika fruar. Den fjärde frun var han skild från när han försvann. Butlern har senare dömts för annan och mindre allvarlig brottslighet. Under i varje fall en tid var butlern dessutom försvunnen.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.