Den cyklande spionen

Kort tid efter den tyska ockupationen av Norge i april 1940 krävde tyskarna att få använda sig av den telegrafkabel som från Oslo gick genom Sverige till kontinenten. Norge hade redan ett avtal med Sverige om användning av denna telegrafkabel, som var den viktigaste förbindelsen för Norge för att upprätthålla telegrafisk kommunikation med andra länder än Sverige och Finland. När tyskarna ockuperat Norge hade de stort behov av att fortsätta att nyttja kabeln för förbindelse mellan sina trupper  i Norge och de militära staberna i Berlin. Sverige gick med på att tillåta fortsatt användning av kabeln. Chefen för underrättelseenheten på försvarsstaben ska ha sagt: ”Försök säga nej till tyskarna, men tacka Gud för möjligheten att avlyssna kabeln”. Sverige tappade av kommunikationen på förbindelsen genom att koppla på en egen kabel som parallellt förde informationen till Stockholm. Snabbt inrättade man en ”avlysningscentral” vid Karlaplan i Stockholm (huset är rivet men låg där Maximteatern nu ligger).

Efter en tid började tyskarna att använda sig av en mycket modern ”Geheimschreiber” (G-skrivare), som var en form av teleprinter med automatisk kryptering. När den fungerade som mottagare utförde den även automatisk dechiffrering. Det chiffer som användes ansågs av tyskarna vara nära nog omöjligt att forcera. Men matematikprofessorn Anders Beurling från Uppsala lyckades med bravaden att endast med papper och penna forcera koden på bara två veckor. Förmodligen den värdefullaste insatsen för landets försvar som någon person gjort.

Eftersom det var så omfattande teleprintertrafik mellan Norge och Berlin kunde inte den svenska avlyssningscentralen klara av att för hand dechiffrera all trafik trots att man kände till koden. Med de insikter som Beurling hade kunde försvarsmakten dock hos L M Ericsson beställa tillverkning av en utrustning som automatiskt dechiffrerade telegrammen till och från Oslo. Det ledde till att det snart stod ett antal svensktillverkade teleprintrar i lokalerna vid Karlaplan och minutaktuellt skrev ut de tyska meddelandena i klartext. Vid den tiden kunde alla som tagit svensk studentexamen läsa tysk text, vilket innebar att huvuddelen av texten inte heller behövde översättas. Vad man gjorde var att man sorterade upp meddelandena med olika klassificeringar och i olika grader av intresse för den svenska underrättelsetjänsten samt för svenska utrikesförvaltningen. Telegrammen skulle sedan överföras till försvarsstaben.

De dechiffrerade tyska telegrammen lades i en väska för transport från lokalerna vid Karlaplan till försvarsstabens lokaler på Östermalmsgatan 87 i Stockholm. Avståndet mellan de två lokalerna var ca. 400 m. För transporten av de hemliga dokumenten anlitades ett av försvaret anställt cykelbud. Färden på cykel kan knappast ha tagit mer än 3 – 4 minuter. Högst 5 minuter. Cykelbudet hette Allan Nyblad och det visades så småningom att han var aktiv kommunist och att han fotograferade av de hemliga handlingarna på uppdrag av personer vid den sovjetiska beskickningen i Stockholm.

Allan Nyblad dömdes tillsammans med sin bror till 12 års straffarbete för spioneri. Hans avslöjande av innehållet i väskan,  som han skulle cykla med till Östermalmsgatan 87, medförde att Sovjetunionen fick vetskap om att Sverige lyckats dechiffrera den tyska trafiken med Oslo samt även innehållet i de tyska meddelandena. Det var skada att ryssarna fick vetskap om att vårt land hade kapacitet att dechiffrera det starka tyska kryptot.

Allan Nyblad var född 1906 i Stockholm och avled 1983 i Hägersten. Märkligt nog hade han deltagit som frivillig soldat på den finska sidan i vinterkriget trots att han var kommunist. Han anställdes i varje fall som ordonnans hos försvarsstabens kryptoavdelning i början av 1941 för att transportera de viktiga och hemliga telegrammen och andra dokument till olika berörda personer och myndigheter i Stockholm. I den polisutredning som senare genomfördes visade det sig att Allan Nyblad i augusti 1941 själv på eget initiativ hade kontaktat den sovjetiska legationen och ingått en överenskommelse om att fotografera av de hemliga dokumenten mot kontant ersättning.

Det märkliga inträffade att Allan Nyblad under 1942 greps misstänkt för att ha utfört två olagliga aborter. När han satt anhållen och häktad kunde han naturligtvis inte utföra sitt arbete för försvarsmakten utan han ersattes av en man som hette Åke Persson. Allan Nyblads bror Knut Nyblad, som kände till broderns spioneriverksamhet med kameran, försökte förmå även Åke Persson att medverka till avfotografering av de hemliga handlingarna. Men Åke Persson var en rättskaffens man och anmälde det hela till sin chef. Statspolisens 6:e rotel arrangerade därefter med hjälp av Åke Persson en fälla för Knut Nyblad. Denne fick veta att han skulle sammanträffa med Åke Persson ute vid Kaknäs skjutbana. Men på väg till skjutbanan greps Knut Nyblad och hela spionerihistorien rullades därefter upp. Men eftersom avlyssningscentralen vid Karlaplan var i full gång med sin viktiga verksamhet gavs inte mycket information om förundersökningen och rättegången till allmänheten. Det tidningarna skrev om spionmålet var så allmänt hållet att det inte klart framgick vad det hela handlade om.

De både bröderna dömdes den 12 april 1943 till 12 års straffarbete. Dagens nyheter och Svenska Dagbladet skrev om domen på första sidan dagen därefter. Men det nämndes inte att det rörde sig om spioneri för Sovjetunionen och inte heller att de två bröderna varit aktiva kommunister. Det nämndes endast att de fotograferat av handlingar som kom från en ”militär inrättning”. Detta spionmål vann mycket liten uppmärksam på grund av att kriget pågick och att Sverige hade intresse av att avlysningsverksamheten vid Karlaplan inte avslöjades. Senare har man dock bekräftat att det rörde sig om ett mycket allvarligt spioneri.

I domen framgick att de båda bröderna genomgått sinnesundersökning och befunnits ha ”nedsatta mental förmåga”. Hur det kunde komma sig att försvarsmakten hade anställt en aktiv kommunist, med nedsatt mental förmåga, för att flera gånger varje dag cykla 400 m med en väska med hemliga handlingar har jag aldrig lyckats få klarhet i. Dessutom tycks inte hans chefer inte ha haft uppsikt över honom eftersom han måste ha tagit mycket mer än 4 minuter på sig för att cykla de där 400 m. Det var ju inte meningen att de tyska telegrammen från Norge under den korta resan på 400 m skulle hamna hos den ryska underrättelsetjänsten. Men det gjorde de och de ansvariga svenska cheferna ställdes aldrig till ansvar.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.