Författaren Barbara Cartland

Barbara Cartland var författaren som var okrönt drottning bland alla som skrev enkla romantiska böcker. Hon levde 1901 – 2000 och blev alltså 98 år gammal. Hon började som journalist, men blev ganska snart mer av featurejournalist och då uppmärksammad av flera tidningsmagnater. Det dröjde dock inte länge förrän hon gick över till att skriva romantiska böcker i en rasande fart. Ofta utspelades handlingen i historisk miljö, nästan alltid någon gång under åren 1790 – 1890. Det var romantik och kärlek hela vägen genom varje bok. Det förekom inte någon handfast erotik och absolut inte något sex. Det mest fysiska var några smäktande kyssar i slutet på varje bok. Barbara Cartland var enormt produktiv och skrev 723 böcker under sitt liv. I allmänhet kunde hon få i väg 10 – 20 böcker per år. Som mest 26 böcker under ett år, vilket var 1976. Enligt hennes egna uppgifter hade böckerna sålts i ca. 750 miljoner exemplar, men det finns många som tvivlar på den försäljningssiffran. En hel del av hennes titlar gavs ut som piratupplagor i tredje världen.

Vid något tillfälle uppgavs det i den engelska pressen att hon var nr elva på ranglistan över förmögna kvinnor i Storbritannien. Men när hon avled visade hennes bouppteckning endast på en förmögen på ca. 16 miljoner kronor. Det har spekulerats en hel del om hon och hennes två söner skulle ha fört undan stora förmögenheter till något skatteparadis för att undvika arvsskatt. Det väckte i varje fall stor förvåning i pressen att hennes förmögenhet inte var större. Långt tidigare hade det nämligen skrivits om att hon hade en förmögenhet på i varje fall 500 miljoner kronor. Själv sa hon att hon var ointresserad av vilka inkomster och förmögenhet hon hade. Men att hennes massproducerade böcker hade sålts i enorma upplagor var dock helt säkert.

Böckerna ”skrev” hon genom att, liksom Agatha Christie, ligga på en soffa och diktera för sin sekreterare. Det tog henne omkring 14 dagar att diktera en bok och hon brukade diktera varje dag under två och en halv timme. Det blev ca. 7 000 ord per dag har en av hennes sekreterare berättat. Förlagen, särskilt ett förlag i USA, försökte övertala henne att skriva mera explicit sexuellt, men det vägrade hon absolut. Privat kunde hon dock vara väldigt öppen när det gäller det sexuella. Barbara Cartland lät sig gärna intervjuas och framhöll då att hon stod för en gammaldags moral och den tänkte hon inte göra avsteg ifrån. Hennes kvinnliga gestalter var alltid oskulder fram till bröllopet, men hon sade vid några tillfällen att ”det är alltid bra om mannen har haft en del erfarenheter före äktenskapet”. Hur det kunde hänga ihop gick hon inte närmare in på. En gång sa hon dock att ”det finns ju kvinnor som väljer att inte gifta sig”, vilket hon uppenbarligen tyckte var omoraliskt i sig.

Barbara Cartland skev även en del böcker under pseudonymer, men även dessa böcker har samma dramaturgi och hämtar sina scener från 1800-talet. Det var skir romantik och kärlek i svarta och vita schabloner. Kvinnors huvuduppgift i livet är i böckerna att ta hand om man och barn. Ingen av hennes kvinnliga gestalter är yrkeskvinnor och alla tillhör överklassen. Själv kom hon från den välbeställda medelklassen, men gav trots det alltid en bild av att hon tillhörde och alltid tillhört aristokratin. Hon adlades dock 1991 och blev då Dame Cartland på inrådan av drottningmodern.

På äldre dagar framträdde Barbara Cartland alltid helt klädd i rosa, hårt sminkad och målad. Hon accepterade inte några kvinnor i sin närhet som var klädda i byxor. Hennes uppfattning var att moralen hade upplösts när kvinnorna på 1920-talet började använda sig av byxor, som dessförinnan bara vara ett manligt plagg. Hon förklarade också att hon alltid ville förlägga sina berättelse till tiden före 1920-talet därför att under det decenniet började flickorna inte längre hålla på sin oskuld fram till bröllopsnatten. Hennes romantiska oskuldsfulla berättelser kunde helt enkelt inte förläggas till tiden efter 1920.

Barbara Cartland var själv gift två gånger och framhöll i intervjuer att hon aldrig varit ”omoralisk”. När hon var 19 år hade hon träffat en major som föreslog att hon skulle följa med honom till hans bostad för att ”han ville visa hur hans revolver fungerade”. Hon förklarade dock direkt att hon inte tänkte gå med honom. På ålderns höst berättade hon gärna att 55 män hade friat till henne under årens lopp, men att hon bara accepterat två frierier. Den första mannen var otrogen och då skilde hon sig. Förhandlingarna i domstolen om skilsmässan ägde rum under stor medial uppmärksamhet. Mannen menade att det var hustrun som varit otrogen, vilka anklagelser hon värjde sig mot genom att åberopa vittnen. Den man som hon skulle ha varit otrogen med hade haft egen nyckel till lägenheten och hade vid några tillfällen, vilket hon erkände, ”kysst henne godnatt”. Hon tillade försiktigtvis att ”det gör alla mina vänner”. Efter skilsmässan gifta hos sig dock med den ”gode vännen” och de var sedan gifta i 27 år. Det visade sig att mannen var en släkting till hennes förste mannen och som bar samma familjenamn.

Barbara Cartlands språk är enkelt och klart. Korta meningar och inte några krångliga parallellskildringar. Schablonerna är enkla och läsaren vet redan från början hur boken kommer att sluta. Hon har nästan bara kvinnliga läsare, även om hon själv i en intervju sa att hon fått reda på att Khaddaffi i Libyen gillade hennes böcker därför att de är så ”moraliska”.

Hennes böcker är översatta till 38 språk. Av hennes 723 böcker är 313 översatta till svenska och alla finns nogsamt katalogiserade på Kungliga biblioteket i Stockholm. De flesta böcker omfattar 180 – 200 sidor.

År 1988 tilldelades Barbara Cartland Médaille de Vermeil de la Ville de Paris, som är den högsta utmärkelsen av staden Paris. Hon erhöll utmärkelsen därför att hennes böcker då hade givits ut i 25 miljoner exemplar i Frankrike.

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.