Iliaden i undervisningen

Vi känner redan de lärda grekerna, (”de gamla grekerna”), som skapat och burit upp hela fundamentet för den västerländska kulturen. Filosofin och naturvetenskapen sprang upp från grekerna. Romarna erövrade visserligen Grekland, men det var den ändå den grekiska kulturen som i sin tur nästan erövrade kulturen i det romerska väldet. Men i både i Aten och Rom var det bara maktelitens söner som fick en regelmässighet utbildning. Dessa fick då å andra sidan ofta en mycket god och bred utbildning.  Men det var ändå påfallande många som kunde stava sig genom en text både i det grekiska och det romerska riket. Det framgår exempelvis av bevarat klotter på väggarna i Pompeji.

Hur gick det då utbildningen av de unga männen till i Grekland. Eleverna i de grekiska skolorna läste alltid Homeros. Han var tveklöst den stora uppfostraren i Grekland och detta oavbrutet i över 1000 år. Alla grekiska ädlingar hade tagit sig igenom i Iliaden och fått lära känna Akilles levnadsöde, mod och hjältedåd. Sokrates kunde sin Iliad, som även hans lärjunge Platon var väl förtrogen med. Även Aristoteles, som var lärjunge till Platon, hade lärt Iliaden. Aristoteles var som bekant lärare för den unge prins som sedan kom att framträda som Alexander den store (356 – 323 f. Kr). Det berättas att Alexander hade med sig ett exemplar av Iliaden på sitt stora erövringståg. Han påstod till och med själv att han genom sin mor Olympia  härstammade från Akilles. När Alexander kom till staden Troja lade han ned en krans på vad man då trodde var Akilles grav. Klart är att Alexander hade Akilles som förebild för sitt eget liv som världshärskare.

Även i rom var Iliaden den viktigaste skolboken, både på originalspråk och i latinsk översättning. Så småningom kom dock även Vergilius (70 – 19 f. Kr.) skrifter att användas i undervisningen i Rom i latin. Både i Grekland och i Rom bedrevs undervisningen på så sätt att eleverna högt fick läsa upp texten med så korrekt uttal och betoning som möjligt. Läraren förklarade den upplästa texten grammatikaliskt, stilistiskt och innehållsmässigt. Eleverna fick memorera långa partier av Iliaden och i skrift återge verkets innehåll. De förlades även att skriva egna små berättelser på prosa som skulle återge innehållet i Iliadens poesi. De elever som lyckades memorera lång  partier av Iliaden hyllades som framstående lärjungar. i Iliaden. Diktverket omfattar över 16.000 verser, vilka av grekerna indelades i 24 sånger.

I Rom kom Vergilius skrifter att intaga en särskild ställning och särskilt Aneiden som kom att användas därför att den förhärligade det romerska rikets storhet samt uttryckte vördnad för det himmelska makterna som ledstjärna för plikttroget arbetet. Aneiden ett nationalepos som är avsett att framkalla fosterlandskärlek hos läsaren. Trots att Vergilius själv inte var nöjd med sitt epos föll det i romarnas smak. Verket hälsades med bifall och stor beundran av samtiden. Vergilius läste själv och delar av verket för kejsar August, vilket gjorde stort intryck på kejsaren och hans familj. I undervisningen användes verket för att lära ut språk- och verskonst. Lärjungar och andra lärde sig delar av verket utantill och den kom också att betraktas som en handbok i retorik. Vergilius verk har sedan alltid haft mycket stor betydelse för vad som i alla tider ansetts vara fulländad klassiskt latin. Den som kan tala och skriva som Vergilius anses i alla stycken behärska latin.

Platon ogillades som bekant både skönlitteratur och poesi. Han angrep öppet Homeros genom att framhålla att  ”Käre Homeros” inte är i stånd att göra människor bättre eller sämre i deras enskilda och offentliga liv. I arbetet ”Staten” slår Platon fast att Homeros inte har gjort det offentliga livet något gagn, och att han inte heller inte i det enskilda livet varit vägvisare och lärare för många människor. Han har inte efterlämnat något homeriskt livsideal, som Pythagora efterlämnat ett pythagoreiskt ideal. Platon har starkt kritiserats för sitt fördömande av både skönlitterär prosa och poesi. Han ville inte se några poeter i sin ideala stat. I den ville han i stället att äldre visa filosofer skulle styra. Platon var som bekant inte någon förespråkare för den direkta demokratin. Nu vet vi inte riktigt om Platon själv tog avstånd från all poesi och musik eller om det bara var ett led i hans stora framställning av den ideala staten. Det är mycket  möjligt att han tog avstånd från diktningen därför att diktaren (skalden) vid den tiden hade en särställning i samhället som en person som var besatt av en ”gudar given mania”, således en utvaldhet eller geni. Platon kunde förmodligen inte acceptera samtidens uppfattning att dikterna och tragediförfattare hade en särskild förborgerlig förmåga att se för andra okända samband  mellan tillvarons olika beståndsdelar. Både diktaren och filosofen tillskrevs av samtiden förmåga att klargöra samband som andra inte kunde förnimma. Platon varken ville eller kunde tillerkänna diktkonst än en sådan förmåga vid sidan om själva filosofin. I Grekland var siarförmåga något stort och eftersträvansvärt. Platon var själv inte helt främmande för det mysteriösa och det profetiska. Han använde i sina skrifter ett bildspråk för att förmedla det filosofiska innehållet i sina tankar. Hos honom tycks det filosofiska skådande (”tanken som skådande”) ha kommit till uttryck genom bilder från naturen, jämte myter, som symboler för det rena intellektuellt innehållet. Klart är dock att Platon, som lärjunge till Sokrates, sätter filosofins förklarande förmåga framför diktarnas mania, den profetiska förmåga som samtiden tillskrev skalderna. För Platon var ratio alltid det centrala.

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.