Biblioteket i Ebla

Omkring 54 km söder om staden Aleppo i norra Syrien låg staden Ebla (arabiska: Tell Madikh). Den upptäcktes och grävdes ut år 1974. En gång i tiden tycks Ebla ha varit huvudstad i en mäktig stadsbildning i Mellanöstern. Stadsbildningen ska ha haft sitt ekonomiska centrum i Ebla några århundraden före respektive efter 2000 f.Kr. Man tror sig veta att staden lades i ruiner drygt 200 år före år 2000 f.Kr och därefter ytterligare en gång. Staden utplånades slutligen ca. 1600 f.Kr av hettiterna. Vidare är forskarna av uppfattningen att antalet invånare i riket var omkring en kvarts miljon och att de som bodde i själva huvudstaden uppgick till ca. 30 000 personer. En samtida källa anger att antalet förvaltningstjänstemän uppgick till 11700.

Ebla är numera känt för att det är där man funnit rika arkeologiska fynd av det som nu anses vara världens äldsta kända bibliotek. Arkeologerna har funnit mer än 16000 lertavlor och fragment av sådana. Omkring 1800 av dessa var helt oskadade. Det är alltså ett mycket rikt fynd och omfattar ungefär fyra gånger fler kilskriftstavlor än man tidigare funnit på andra fyndplatser. Lerplattorna i Ebla har skrift på båda sidor, vilket innebär att textmassan är betydande. Det funna Eblabiblioteket innehåller den största textsamlingen från 2000-talet f.Kr. som någonsin påträffats.

Lerplattorna i Ebla stod ordnade som i ett bibliotek så att det skulle vara möjligt att utan problem finna en viss platta. Det tycks alltså inte ha varit fråga om ren arkivhållning utan om ett bibliotek som verkligen användes för undervisning och forskning. Lerplattorna var uppställda i två rum. I det mindre rummet förvarades över tusen plattor med endast ekonomisk information och dessa tycktes endast ha varit arkiverade. När palatset förstördes måste taket i rummet ha störtat ned och hela hyllkonstruktionen dragits med i massorna. Hyllorna var ca. 80 cm djupa och indelade i sektioner med 50 cm bredd. I det större rummet hade det förvarats över 15000 lerplattor som var placerade i hyllor i tre plan placerade utefter väggarna. Vid brand vid ödeläggelsen av palatset har både hyllorna och de pålar som bar upp hyllorna förstörts av eld. Värmen från elden bidrog till att lerplattorna hårdnade, vilket gjort att de kunnat bevaras till vår tid. Trots att det gått närmare 4000 år har man i stort sett kunnat rekonstruera hur lerplattorna sått uppställda lutande mot varandra. De stod lutade på så sätt den som sökte efter en viss platta lätt kunde läsa inledningsorden av texten (”inscript”) på varje platta. Uppenbarligen hölls lerplattorna mycket väl sorterade i biblioteksmässig ordning. Alla var ställda så att övre delen av första sidan (rektosidan) var läsbar.

Intressant nog hade lerplattorna olika form beroende på sitt innehåll. Runda tavlor var magasinerade på hyllor när golvet och de omfattade bara ekonomiska och administrativa texter. Kvadratiska plattor innehåller visst slag av text medan rektangulära texter innehåller ytterligare andra slag av texter. När lerplattorna stor uppställda i hyllorna var de åtskilda genom instoppade små lerskärvor för att underlätta att ställa tillbaka lånade plattor så att lutningen bibehölls. I varje fall en del av plattorna hade dessutom textinskription på en kortsidan – ungefär som böcker i dag har författarnamn och titel på bokens rygg.

Det är fullt klart att biblioteket på något sätt har nyttjats för både utbildning och forskning. Skrivare, en grupp som hade hög social status, utbildades vid biblioteket. Det kan man förstå eftersom det finns lerplattor som elever skrivit och som lärare har rättat. I den del av biblioteket har det förvarats ett antal ordböcker. Under utgrävningarna har man funnit inte mindre än 32 tvåspråkiga eblaitisk-summerisk lexika. Vissa har till och med uttalsbeteckningar och lexikonen är delvis avfattade efter olika redigeringsprinciper. En ordbok har återfunnits i 18 exemplar vilket visar att någon form av undervisning har ägt rum i biblioteket.

Ebla-biblioteket har förmodligen varit vid vi skulle kalla ett national- och forskningsbibliotek som även använts för någon form av högre undervisning. Det har även förekommit visst utbyte med andra kulturcentra. I två av lexikaliska texterna finns det noteringar att de tillkommit vid en tid ”när de unga skrivarna från Mari var på besök”. En platta anger att den är skriven av ”en skrivare från Emar”. En annan lerplatta uppger att den innehåller ett matematiskt arbete av en matematiker från orten Kisch.

Ebla-biblioteket innehöll redan för över 4000 år sedan translitteringar från främmande språk. Biblioteket innehöll även systematiska förteckningar över olika samlingar av lerplattor. Det är inte alls uteslutet att det kan ha funnits ännu äldre stora och välorganiserade forskningsbibliotek bestående av någon form av kilskrift på lerplattor. Men den tidens bibliotekarier kunde förstås inte ens drömma om vad vi i dag har tillgång till vid våra forskningsbibliotek och genom Internet. Det som hindrade människor får 4000 år sedan att bygga upp ännu större textsamlingar var att man inte hade tillgång till något bra skrivmaterial. Papyrus, pergament och papper kom långt senare. Dessutom hade man i Ebla inte något fonetiskt alfabet. Hade de bara haft tillgång till papper, grekiska bokstäver och tryckpressar så hade de säkert fått ihop ett ännu större bibliotek.

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.