Sjörövarna Skytte och Drake

Johan Skytte, som var son till borgmästaren i Nyköping, var en av den svenska stormaktstidens främsta ämbetsmän. Han utbildades några år i Tyskland och blev sedan lärare till kronprinsen, sedermera Gustav II Adolf, och prinsens bror. Senare blev han universitetskansler, ståthållare i Riga och president i Göta hovrätt.  Det var i Dorpat som han var med om att grunda ett universitet och en hovrätt. Själv blev han dessutom universitetets förste kansler. Johan Skytte stod Axel Oxenstierna nära och det två kom tillsammans att företräda riket i förhandlingarna med Danmark i Brömsebro 1645. Emellertid avled han redan den 15 mars 1645 på Söderåkra prästgård i Kalmar län vid en ålder av 68 år. Fredstraktatet i augusti samma år fick han således inte vara med om. Johan Skytte var tveklöst en av de mest framstående ämbetsmännen under den svenska stormaktstiden på 1600-talet.

Johan Skytte hade av kungen på förmånliga villkor fått köpa godset Strömsrum, som ligger strax norr om Pataholm och är beläget vid Alsteråns mynning i Ålem i Mönsterås kommun. Denna ort hade under 1500-talet vuxit till den största köpingen på smålandskusten. Över Pataholm bedrevs  handel på utlandet och där anlades även reparationsvarv och nybyggnadsvarv. Där byggdes och sjösattes ett antal fartyg, varav några var större. Johan Skytte hade ekonomiska intressen i varven och även annan näringsverksamhet i Pataholm. Det var bland annat av detta skäl som han bosatte sig på godset i närheten av Pataholm.  När Johan Skytte avled år ärvdes godset Strömsrum av äldste sonen Jacob Skytte, vilken då endast var 29 år. Sonen hade du redan gjort en vacker ämbetsmannakarriär i mycket unga år. Jakob Skytte var efter omfattande studier i Uppsala en mycket lärd man och blev assessor i Svea hovrätt för att därefter i unga år bli landshövding i Östergötland.  På grund av sjuklighet avled han dock endast 38 år gammal. Hans äldste son, den endast 17 år gamle Gustav Adolf Skytte ärvde därigenom godset. Det var stora egendomar som han fick i ärv. Över 100 hemman tillhörde godset och med familjer uppgick antalet undersåtar till ca 1000 personer. Gustav Adolf Skyttes främsta intresse var dock inte skötsel av det stora godset. I stället stod hans håg till olika former av våghalsiga äventyr. Hans fullständiga namn var Gustav Adolf Skytte af Duderhoff. Han var född före trettioåriga kriget. I mitten av 1600-talet blev han känd och ökänd runt om i landet som pirat eller sjörövare. Adelsmannen, så var sonson till den ansedde och framstående ämbetsmannen Johan Skytte, kom senare att dömas till döden för sin piratverksamhet.

I sin verksamhet som pirat använde han godset Strömsrum som en form av bas och lager av rövade fartygslaster. Piratverksamheten, som ägde rum 1657 – 1661, bedrev han tillsammans med sin syster Anna och svågern Gustaf Drake. Det hela ska har börjat när Skytte var på väg hem från kriget i Polen. För egna pengar hade då hyrt en mindre jakt, som låg i staden Elbing, för att snabbt kunna resa hem. Med sig på resan var även tre andra svenskar. Det tre kom överens om att kapa jakten och göra sig av med jaktens lilla besättning. När sedan jakten hade ankrat i skärgården mellan Kalmar och Västervik såg Skytte till att han blev rodd iland med förevändning att han skulle besöka vänner på en gård i närheten av ankarplatsen.  De tre andra svenskarna rodde dock tillbaka till den uppankrade jakten. Enligt Skyttes plan överföll de därefter den fåtaliga besättningen. En av männen sköt ihjäl jaktens ägare och skeppare. En annan av männen slog ihjäl en tysk matros och den tredje svensken slog slutligen ihjäl även skepparens son. De tre gärningsmännen sydde in liken i madrassfodral, lade i tyngder och sänkte liken i havet. Först därefter rodde de iland och hämtade Skytte. Denne förfalskade ett köpbrev för att kunna visa att han åtkommit fartyget genom ett lagligt förvärv. När jakten kommit i Skyttes händer blev det ett piratskepp med hemmahamn i ströms rum. Senare blev det klarlagt att jakten hade använts vid ett flertal överfall på fartygsbesättningar. Nederländska regeringen och handelshus i landet hade satt upp stora belöningar till den som kunde röja piraterna i Östersjön.

Skytte var gift med den engelska avelsflicka Britta Hamilton Deserve, vilken var fyra år yngre. År 1661 bestämde sig Skytte för att tillsammans med Gustaf Drake segla till England med piratfartyget för att han avsåg att hälsa på sina svärföräldrar. De avseglade med 15 mans besättning från Strömsrum. I besättningen fanns det två skeppspojkarna Lars och Per. Skytte själv var inte någon erfaren skeppare. Det saknades navigationskunnig person ombord för klara av en seglats genom Öresund och sedan genom Skagerak till England. För tillfället var det fred mellan Sverige och Danmark, vilket innebar att passagen genom Öresund inte borde ha framstått som något problem. Skytte vågade sig inte ut på seglatsen utan att ha med sig en navigationskunnig skeppare. De ankrade därför upp i Kristianopel, som helt nyligen blivit svenskt. I Kristianopel lyckades Skytte hitta en skutskeppare som, trots att han hade en egen skuta, kunde övertalas att resa med löfte om rundlig betalning. Varken skutskepparen eller den övriga besättningen fick veta vart resan skulle gå. Besättningen ska dock har börjat undra när du upptäckte att det ombord fanns åtta gevär och diverse blanka vapen. Under resan till Öresund drack Skytte och Draken sig redlöst berusade och när de några stunder var någorlunda nyktra ägnade de all tid till att spela tärning med varandra och en del av besättningen. De seglade genom Öresund och i höjd med Göteborg siktade de en konvoj av nederländska handelsfartyg. Skytte och Drake beslöt raskt att vända om för att förfölja handelsfartygen. De förföljde fartygen genom Öresund. Nordost om Bornholm gensköt piratskeppet ett av det långsamma handelsfartyg. Det vare ett fartyg av den holländska typ som då kallades bojort. Fartygets namn var ”Det förgyllda lejonet”. Skytte och Drake beslöt att äntra det nederländske fartyget i skymningen. De två herrarna kastade först tärning om vem av det två som skulle äntra först och leda äntringsstyrkan. Den som fick lägst antal prickar på tärningen skulle leda styrkan. Det blev Drake som skulle vara först över relingen. Äntringsstyrkan slog ihjäl alla holländska handelsmän och sjömän ombord. De slog även ihjäl en liten skeppsgosse. Skyttes besättning delades därefter upp och hälften av besättningsmännen seglade det holländska fartyget till Blå jungfrun i norra Kalmarsund. Fartyget tömdes på hela sin last och allt av värde. En stor del av lasten bestod av salt. Man tog även hand om allt tågvirke och segel. Därefter sänktes fartyget till havs. i varje fall en stor del av lasten fördes till Strömsrum. Folk undrade förstås varifrån lasten kom och rykten spreds snabbt att Skytte och Drake sysslade med någon form av sjöröveri. Några av sjömännen som varit med på resan och överfallet på holländaren fick samvetskval och berättade för anhöriga och andra vad de varit med om.

Det kapade fartyget hade varit på väg till Kalmar och holländska köpmän i staden började snart oroa sig över vad som hänt med fartyget och besättningen. De uppmanade borgmästaren i Kalmar att företaga eftersökning efter fartyget. Båtsmannen Lars Nilsson bodde i Kalmar och envisa rykten sa att han hade varit med som besättningsman på Skyttes fartyg. Borgmästaren anställer förhör med båtsmannen Nilsson och han berättade genast allt han varit med om. Omedelbart därpå inleddes eftersökning av alla det andra besättningsmännen på piratfartyget. En styrka sändes iväg för att gripa Skytte och Drake. Skytte greps, men Drake hade lyckats fly till Tyskland tillsammans med sin hustru. Det dröjde sedan åtskilliga år innan alla besättningsmännen kunde påträffas. Vi känner till händelserna även i detaljer eftersom domstolsprotokollen finns bevarade.

Vid en rättegång i Jönköping dömdes fem av piraterna till döden. Båtsmannen Lars Nilsson och det två skeppspojkarna Lars och Per åtalades dock inte. Även en av de unga sjömännen släpptes. Skytte, som var adelsman och till och med sonson till den store Johan Skytte, slapp att bli hängd utan avrättades genom arkebusering i Jönköping den 27 april 1663. Från november 1663 härrör den högst makabra uppgiften att pålen med den avrättade Per Länsmans huvud hade fallit omkull där den var uppsatt utanför Jönköpings stadsgräns. Hovrätten befallde därför att det avhuggna huvuden skulle återuppsättas ”så att det icke av hundar och svin må omsläpas blifva”.

Författaren Viktor Rydberg valde att skildra piraternas framfart i äventyrsromanen ”Fribrytaren på Östersjön (1857). Drake, som hade flytt till Tyskland, fick 1664 fri lejd hem och domen mot honom föll året därpå. Märkligt nog innebar domen endast landsförvisning och skyldighet att utge ersättning för de sänkta fartygen och deras laster. Senare fick Drake faktiskt tillåtelse att återvända till landet och han levde sedan stillsamt på sina gods fram till sin död 1684.

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.