Vivi Täckholm i Kairo

Professor Vivi Täckholm (1898 – 1978) var och är ett känt namn inom botaniken och i Kairo. Hon var i många år den entusiastiska svenska professorn i Kairo som öppnade sitt hem för alla. Hennes liv var en fantastisk resa från Djursholm till Egypten.

Vivi föddes som Vivi Laurent. Hennes far var läkare och hennes morfar professor vid Ultuna lantbrukshögskola i Uppsala. Farfar, Anton Ludvig Laurent hade varit chef för den botaniska trädgården i Uppsala med den ärevördiga titeln ”Academiae örtagårdsmästare”. Vivi växte upp i Djursholm och bland familjens umgängesvänner fanns bland annat Alice Tegnér och Elsa Beskow. Under skoltiden var hennes stora intressse att under sommarhalvåret samla in och pressa vilda växter. år 1916 tog hon studenten vid Whitlockska läroverket med mycket höga betyg, dock inte i gymnastik. Bland hennes skolkamrater fanns Barbro Alving och Inge Tidblad. Det var inte alls någon tillfällighet att hon valde ämnet ”Våra krukväxter” för sin studentuppsats. Efter studenten läste hon en fil. kand. med botanik som huvudämne.

Vivi var äventyrslysten och reste efter sina högskolestudier på egen hand till USA. Där försörjde hon sig som hembiträde, barnflicka och tvätterska. Hon kunde också få lite inkomster i USA genom att teckna. Vivi var nämligen en mycket skicklig tecknare. Under resan i USA färdades hon från kust till kust och besökte många städer. Längre uppehåll gjorde hon i Chicago och Salt Lake City. Senare har berättat att hon i hög grad fascinerades av mormonernas liv och traditioner. När hon befann sig i Kalifornien fick hon emellertid besked om att hennes far insjuknat, vilket ledde till att reste hem till Sverige tidigare än vad hon annars skulle ha gjort. Fadern avled ett par månader efter att dottern kommit hem.

Under den tid som Vivi vistades i USA skrev hon ett 50-tal längre brev hem. Dessa var så välskrivna och läsvärda att de gavs ut på förlaget Wahlström & Widstrand med titeln ”Vivis resa”. Brevskrivaren hade själv tecknat illustrationerna till boken, som gavs ut i två delar (1923 och 1924). Böckerna sålde bra (över 17000 exemplar) och översattes till fem språk. Böckerna visade att Vivi kunde berätta, skriva och teckna. Framgångarna med böckerna gav henne impulsen att skriva mera och det gjorde hon sedan hela livet. Bland annat medverkade hon i redaktionen för Nordisk familjebok. Vivi prövade även på att skriva barnböcker, bland annat ”Sagan om Snipp, Snapp, Snorum (1925). Kanske var hon även inspirerad av Elsa Beskow, som hon kände.

Inte heller var det någon ren tillfällighet att hon träffade och gifte sig med den framstående botanisten och docenten Gunnar Täckholm. Denne fick redan 1926 en professur i botanik vid Karios universitet. Paret bosatte sig från 1926 i Kairo och företog många botaniska upptäcktsresor i Nildeltat, Sinai och Sahara. Vivi Täckholm var med på nästan alla makens exkursioner med sina studenter. Hon blev även medförfattare till det stora och berömda vetenskapliga verket ”Flora of Egypt, del I”. Men redan 1929 var paret tvungna att resa tillbaka till Stockholm därför att hennes man inte kunde få förlängd tjänstledighet från Stockholms högskola. Några år senare avled han dock i tuberkulos. Som nybliven änka återvände Vivi då till sitt kära Kairo. Hon hade förälskat sig i landet och hade ambitionen at själv fortsätta arbetet med det gigantiska vetenskapliga verket ”Flora of Egypt”. Först år 1970 hade hon färdigställt den fjärde och sista delen av det dåmera världsberömda vetenskapliga verket. Det var en bred redogörelse för växternas förekomst, arkeologiska fynd, nyttjande, historia och mytologi. Dadelpalmen beskrevs exempelvis på 110 sidor och papyrus på 66 sidor.

När kriget närmade sig fann Vivi Täckholm för gott att resa hem till Sverige. Väl hemma var hon verksam med att skriva om blommor och matlagning. Det senare var också ett av hennes stora intressen. Under åren i Sverige gav hos ut flera böcker. En kokbok hade titeln ”Bättre än svarta börsen” (1942), i vilken hon försökte lära ut till svenska folket hur man kan laga god och nyttig mat även under svåra ransoneringstider. En annan bok fick titeln ”Hemmets blommor” (1944) och var förstås en bok om krukväxter för svenska hem. Vivi Täckholm skrev ett stort antal tidningsartiklar i Aftonbladet, Stockholmstidningen och Dagens Nyheter. Hon var flitig föreläsare hos studieförbunden. 

Vivi Täckholm var med sin sprudlande optimism aktiv i många olika sammanhang. Det var hon som startade ”Blomsterfonden” med över 10000 medlemmar. De som var medlemmar kunde få frön och blommor från fondens egna plantskolor och växthus. Hon var också den som med alla sin entusiasm drog igång insamlingen ”Tysta hjälpen” genom vilken man samlade in kläder och textilier som sedan på alla möjliga vägar fördes över till behövande i Finland och Norge. Efter kriget fick hon som tack för sina insatser mottaga de högsta utmärkelserna både från kung Haakon VII och Mannerheim. Redan 1952 blev hon hedersdoktor vid Stockholms högskola.

Efter kriget dröjde det inte länge förrän Vivi kallades till en professur i botanik i Kairo universitet. Med hjälp av alla sina kontakter och positiva personlighet lyckades hon få fram donationer coh anslag från företag, fonder och akademier i Sverige för att från grunden bygga upp ett botanicum i Kairo. Det herbarium som sammanställdes där omfattade över 100000 växter och var det största i Afrika.  Lantbruksakademin i Stockholm sända 700 kg litteratur till biblioteket i Kairo och Gustav VI Adolfs 80-årsfond bekostade inköp av utländsk litteratur. SIDA skänkte en mikrofilmssamling omfattande en halv miljon boksidor och herbarieark. Tack vare Wallenbergfonden vid Stockholms universitet kunde ett laboratorium inrättas för pollenanalys med bland annat elektronmikroskop. Under Vivi Täckholms tid hade den botansika institutionen ett 20-tal professorer och andra lärare samt över 2 000 studenter. Hon donerade en samling botaniska prover, herbarium samt ett antal föremål till Egyptiska museet i Stockholm. Samlingen finns nu i Medelhavs­museets samlingar

Vivi Täckholms charm, optimism och kompetens är allmänt omvittnad. Hon öppnade sitt hem för bland annat svenska turister och även svenska FN-soldater som tjänstgjorde i Gaza. I tre succéartade svenska TV-program år 1966 blev hon känd för hela svenska folket. Hon öppnade även sitt hem för ett mindre antal mycket lovande studenter, som skämtsamt kom att kallas ”Vivis barn”. Tidvis bodde de hos henne som i ett kollektiv. Hon understödde på alla sätt de intresserade och lovande unga studenterna. Vid den tiden kunde man inte avlägga doktorsexamen i Egypten, vilket medförde att ”Vivis barn” med hennes rekommendationer reste till olika vetenskapliga institutioner i Nordamerika och Europa för att disputera. Enligt uppgift disputerade alla och de blev sedan alla professorer runt om i världen och var verksamma i Vivi Täckholms anda.

Vivi Täckholms gästfrihet i Kairo har beskrivits av många. På julafton brukade det komma uppemot 200 gäster till hennes hem för att äta sill och svenska köttbullar. Eftersom Vivi gillade att gå och handla i Kairos basarer, där hon var en mycket välkänd och välkommen kund, hade hon personligen köpt små presenter till var och en som kom som gäster på julaftonen.

Under sina sista decennier i livet mottog hon ett stort antal utmärkelser för sitt vetenskapliga arbete. Hon fortsatte även lång upp i åren att skriva böcker. År 1968 gav hon ut boken ”Öknen blommar” och två år senare kom ”Sagans minareter”. Ytterligare ett par år senare kom en i hela världen mycket lovordad flora för studenter (”Students flora of Egypt”). Vivi Täckholm var så uppburen och älskad i Egypten att det egyptiska parlamentet år 1975 anordnade en stor fest till hennes ära. Det var enda gången som en utlänning hyllades på det sättet av parlamentet. I Sverige hyllades hon 1978 som hedersgäst vid en kungamiddag på Stockholms slott. Men bara två månader senare avled hon i en cancersjukdom. Han begravdes i familjegraven på Uppsala kyrkogård, vilken anlagts av hennes farfar, som var örtagårdsmästare i Uppsala. Hennes namn anbringades inte på graven eftersom det var en ”anonym” familjegrav. Själva begravningen ägde rum i stillhet inom den lilla familjekretsen. Men hennes vänner och tidigare studenter i Kairo hade dock svårt att acceptera att de inte givits möjlighet att vara representerade på begravningen och att graven var anonym. Först elva år efter begravningen medgav hennes släktingar att hennes namn skulle anges på graven. Vid en stor ceremoni 1989 lades en stor sten från Sinai ovanpå familjegraven och den bär inskriptionen ”Vivi Täckholm, professor i botanik, Kairo 1926 – 1978”. I Kairo finns en gata som bär hennes namn: ”Sharia Vivi Täckholm”.

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.