Finlands flagga

Fram till år 1809 var Finland en del av Sverige. Den flagga som då var symbolen för Finland var den gamla rödgula lejonfanan. Men när landet blev självständigt 1918 bestämdes att flaggan skulle vara vit med ett blått kors. En flagga som till sin utformning överensstämmer med de övriga nordiska ländernas flaggor. Men det var inte alla som direkt vill acceptera den blå-vita flaggan. Särskilt i Österbotten var det många som ville behålla den gamla rödgula lejonflaggan. Den flaggan hänger samman med det stridslystna lejonet som återfinns i Finlands stadsvapen. Ett gult lejon med rakt svärd i handen, krona på huvudet och stående på en kroksabel. Ett lejon på röd botten. Lejonvapnet kom till på 1500-talet lagom till Gustav Vasas begravning. Det var den gamla folkungaättens urgamla lejon, en ursprunglig symbol för mod och handlingskraft. Lejonet trampar på kroksabel, som sägs vara en symbol för det ryska. Kroksabel var ju ett typiskt ryskt och österländskt vapen.

Den gamla lejonfanan från den svenska tiden höll sin ställning som symbolen för Finland. Under den ryska tiden hade inte landet någon egen flagga, vilket gjorde att den lejonflaggan ändå användes vid högtidliga sammankomster. De finländska handelsfartygen seglade under den ryska tiden på 1800-talet under rysk flagg. Detta visade sig vara farofyllt och problematiskt under Krimkriget när franska och engelska örlogsmän har uppdrag att sända eller kapa ryska fartyg. Detta drabbades förstås den finska handelssjöfarten då finska fartyg kapades eller sänktes. För att försöka komma från detta uppstod en ganska omfattande ”flaggdebatt” i de finländska tidningarna. Det lanserades flera blå-vita alternativa flaggor. Man hämtade ledning från den ryska örlogsflaggan som var vit med ett blått andreaskors. Samma flagga är fortfarande rysk örlogsflagga. Zacharias Topelius argumenterade för att man skulle överta färgerna från den ryska örlogsflaggan. Han förklarade att blått och vitt skulle vara natursymboler för det blåvita. Han nämnde högsommarens himmel, de blå sjöarna och den vita snön. Ett förslag som Topelius lanserade hade blå och vita diagonala ränder med en ganska stor vit stjärna i mitten. Författarna Aleksis Kivi och Alseli Gallen-Kallela kom med egna förslag på ny flagga. Lejonflaggan var huvudsak röd. Efter självständigheten och de vitas seger i inbördeskriget 1918 ledde till att flaggstriden var över. För de vita i inbördeskriget var det helt omöjligt att tänka sig att lejonflaggan skulle få bli den nya nationens egen flagga. De kunde helt enkelt inte acceptera en flagga som till stor del var röd. Flaggor liknande den nutida finländska flagga fördes ibland av de vitas soldater. Mannerheim föredrag den blåvita flaggan och den visades upp på den stora segerparaden i Helsingfors i maj 1918. Den Finska staten vara bara sex månader gammal när riksdagen den 28 maj 1918 beslutade att införa den blåvita korsflaggan av nordisk slag som Finlands officiella flagga. I en del finlandssvenska kretsar lever dock den rödgula lejonflaggan kvar som symbol för landet. Hockeylaget kallas ju för ”lejonen”, vilket hänsyftar till den gamla finländska flaggsymbolen. Den blåvita har alltså sitt ursprung i den ryska örlogsflaggan.

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.