DDR:s svarta kanal

När DDR bröt samman hösten 1989 var Karl-Eduard von Schnitzler en av de mest hatade männen i landet. Det var nämligen han som i alla år hade varit programledare och presentatör i den statliga TV-kanalens program ”Svarta kanalen” (Der schwarze Kanal) från 1960 till den 30 oktober 1989. Det var ett program som hade till uppgift att kritisera, kommentera och tillrättalägga de TV-program som sändes från Västtyskland, vilka hade en stor publik i Östberlin och delar av övriga DDR. Programmen var väldigt tråkiga och de flesta tittarna stängde av eller bytte kanal. Det var von Schnitzler som skulle svara för den ideologiska moteld som regim ansåg var på sin plats. Han var propagandaledare i DDR.

Karl-Eduard Schnitzler var född 1918 i en välbeställd borgerlig familj. Han far hade en tid var kejsar Wilhelms generalkonsul i Antwerpen förutom att han var löjtnant i preussiska armén. Det var år 1913 som fadern, tillsammans med sina två bröder, adlades och fick möjligheten att lägga till de tre bokstäverna ”von” till sitt namn. Utan tvekan var det så att familjen stod nära makten under nazitiden. En av Schnitzlers kusiner var bankir och privat rådgivare till Hitler och en annan kusin var försäljningschef för I.G. Farben. Men Karl-Eduard Schnitzler valde dock en annan bana. Redan vid fjorton års ålder började han visa intresse för den kommunistiska ideologin. Han påbörjade studier till läkare men ändrade sig och genomgick en utbildning i handelslära. Kriget kom och han blev inkallad som de flesta andra i sin årsklass. Tiden 1930 – 1944 tjänstgjorde han i ett underrättelseförband i Frankrike, Jugoslavien och i Sovjetunionen. Han skadades 1941 och då han ertappats med att bedriva antinazistisk propaganda kommenderas han till straffbataljon i Afrika. Åter skadades han. År 1943 befann han sig i Frankrike för att försöka etablera kontakter med motståndsrörelsen. I april 1944 greps han i Paris, men lyckades rymma från häktet och anslöt sig till motståndsrörelsen. I juni samma år hamnade han i brittisk fångenskap, men anlitades redan efter kort som tysk medarbetare i BBC. En tid satt han i det brittiska läger som var ett ”antifascistiskt” fångläger i Ascot. Som medarbetare i BBC arbetade han i radioprogrammet ”Tyska krigsfångar tar till hemlandet”. Vid krigsslutet fick Schnitzler komma tillbaka till Tyskland för att arbeta med radiosändningar från den brittiska ockupationszonen. Men det uppmärksammades snart att han hade starka kommunistiska åsikter, vilket ledde till att han hamnade i konflikt med cheferna för de brittiska informatörerna och fick sluta sin verksamhet. År 1947 reste han till sovjetiska ockupationszonen och förklarade att han gärna vill arbeta som radiojournalist. Vid en kontakt med Walter Ulbricht förklarade han att han avsåg att sluta använda sig av det lilla prefixet ”von”. Ulbricht lär då ha sagt: ”Är du galen? Folk måste få veta att alla olika slags människor ansluter sig till oss!”

Karl-Eduard Schnitzler var inte bara illa omtyckt utan till och med hatad bland alla östtyska TV-tittar. Vill man se något av hans program så finns sådana tillgängliga Youtube.

Det kan vara intressant att ta del av hur den östtyska propagandan kunde vara utformad. År 1965, när muren funnits där i fyra år, sköts två män ihjäl när de försökte ta sig över muren. På kvällen samma dag framträdde Schnitzler i TV-rutan för att lämna en ideologisk färgad kommentar till händelsen. Det var vad han inledningsvis sa:

”Kära tittare!

Ni vet alla varför jag är här i dag, tillbaka från min semester bara föra att kunna framträda här inför er i kväll. Våra gränsvakter har i enlighet med sitt uppdrag, tvingats skjuta två män. Dessa bröt mot lagen och sökte ta sig över vår nationsgräns. De stannade inte när de så uppmanades, ej heller när varningsskott avlossades. En av den blev dödligt sårad. Alla borde lyssnar på oss när vi säger, om och om igen, att vi själva bestämmer vilka regler som gäller vid vår gräns! Vem som än vill passera DDR:s gräns måste ha tillstånd. Annars håll er borta från vår gräns! Den som försätter sig själva i fara kommer att dö. Jag vet att det låter hårdhjärtat, mina damer och herrar: Och kanske kommer det till ooch med av vissa att tolkas som ”omänsk­ligt”, men vad är ”mänskligt” och vad är ”omänskligt”?”

Han var gift fyra gånger och i det första äktenskapet fick han sonen Stephan, vilken vid 42 års ålder tog sitt liv. Den andra hustrun var skådespelare och med henne hade han en dotter. Efter ytterligare ett kort äktenskap gifte han sig den ungerska sångaren, skådespelaren och redaktören Marta Rafael. År 1983 greps hon i ett varuhus i Väst-Berlin då hon snattat två förpackningar damstrumpor värda 16,40 D-mark. Tydligen var damstrumpor bättre i väst än i öst. 

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.