Den olycksdrabbade jagaren

Den amerikanska jagaren USS William D. Porter ( av besättningen kärvänligt kallad ”Willie Dee”) har omtalats som det mest olycksdrabbade fartyget i den amerikanska flottans historia. Fartyget (DD-579) var en av dessa hastigt byggda Fletcher-jagare som USA masstillverkade under kriget. Fartygen var förhållandevis lätta. Huvudbeväpningen var 10 torpedtuber för snabba och träffsäkra torpeder med 250 kg stridsladdning. Fartygen hade förstås också allmålsartilleri och lv-kanoner. Men huvudbeväpningen var torpederna.

Fartyget blev operativt den 6 juli 1943 och ställdes under befäl av Lt. Comdr. Wilfred A. Walter. I november samma år beordrades fartyget att deltaga i en hemlig operation i Atlanten tillsammans med slagskeppet Iowa. Besättningen blev inte informerad om syftet med operationen. Hela besättningen var snabbutbildad och det visades efter några dagar att besättningen varit nära att ta livet av president Roosevelt, utrikesminister Cordell Hull och ett stort antal höga amerikanska militära chefer. Dessa befann sig nämligen ombord på slagskeppet och jagaren William D. Porter, som hade till uppgift att eskortera slagskeppet, sköt av misstag en skarpladdad armerad torped mot slagskeppet.

Det var i själva verket en serie missöden som inträffade eller nästan två år av totalt kaos under den tid jagaren ingick i den amerikanska flottan. Det började kvällen innan jagaren skulle avsegla för att eskortera presidentens slagskepp. Jagaren backade då in i en annan jagare rakt i hennes sida och rev ned viktigt utrustning med sin ankarkätting. Det andra fartyget skadades allvarligt. Tjugofyra timmar senare seglade William D. Porter tillsammans med fyra andra jagare i konvoj som skyddade det slagskepp som presidenten och hans stab reste med. Fartygen gick under total radiotystnad genom farvatten där det fanns risk för tyska ubåtar. Förhoppningen var att de skulle kunna korsa Atlanten utan att bli upptäckta. Ganska kort tid efter början av färden skakades hela konvojen av en kraftig explosion. Fartygen började därför gå i sick-sack för att undanmanövrera från den tyska ubåt som man trodde hade inlett ett anfall.

Kapten Walter på jagaren Porter kunde dock rapportera att en sjunkbomb av misstag fallit överbord och då detonerat. Eftersom inte säkringen var fastsatt hade den exploderat när den föll i vågorna. Kort efter att sjukbomben fallit över bord och exploderat kom en kraftig våg och slog in över jagaren. Vågen drog med sig en man över bord. Han kunde inte räddas. Allt som fanns på däck som inte var tillräckligt surrat spolades också över bord. Den kraftiga vågen fick även till följd att en av motors ångpannor stängdes av. Även om man hade beordrat radiotystnad så började Walter nu att sända rapporter på radio varje timme till slagskeppet Iowa.

Den 14 november 1943 befann sig de fyra fartygen öster om Bermuda och befälhavaren beordrade en tillämpad övning för att kontrollera fartygens luftförsvar. Besättningen på Iowa släppte upp ett antal väderballonger som mål för luftvärnet ombord på fartygen. Besättningarna öppnade eld med över 100 kanoner.

Kapten Walter på jagaren Porter ville också att hans besättning skulle få visa upp sin skjutskicklighet genom att öppna eld mot några av de väderballonger som var kvar och som med vinden drev ned mot jagaren. Därför beordrade han hela sin besättning till ”drabbningsplatserna” Samtidigt skulle manskapet som bemannade torpedställen också övas. Det skulle ske genom riktningsövningar mot slagskeppet, som då befann sig på ett avstånd av ca. 5 000 m. Vid övningar med torpederna skulle besättningen ta bort tändhylsan, men en av besättningsmännen hade glömt att göra det för en av torpederna. När torpedofficeren kommenderade simulerat övningsskott med en torped så sköts den av misstag i väg och dessutom var den redan av annat misstag armerad (stridsklar).

En stridsladdad torped hade siktats in och avfyrats mot president Roosevelts fartyg med en stor del av den amerikanska utrikesledning. Så fort man insåg sitt misstag så utbröt vild panik ombord på jagaren. Man försökte, utan att använda radio, att får fram meddelande om det inträffade till slagskeppet. En historiker som i detalj har försökt utreda händelseförloppet har sagt att under ”de närmast följande fem minuterna rådde fullständigt kaos ombord”. Besättningen försökte att med lampor och med signalflaggor få fram meddelanden. Till slut beordrade kapten Walter att bryta radiotystnaden för att kunna få fram en varning till slagskeppet. När president Roosevelt fick information om torpeden, som var på väg mot hans fartyg, bad han att han i rullstol skulle föras över den delen av relingen där han bäst kunde betrakta det hela. Eftersom befälhavaren på slagskeppet befarade att det var frågan om någon form av attentat inriktades alla fartygets kanoner mot jagaren. Någon eldgivning beordrades dock aldrig eftersom torpeden exploderade när den mötte en hög svallvåg från slagskeppet. Hela besättningen omhändertogs och fördes till Bermuda för att ställas inför krigsrätt. Det var första gången i den amerikanska flottans historia som en hel besättning ställts inför rätta.

En av besättningsmännen, Lawton Dawson, som skötte torpedstället erkände att han av misstag underlåtit att ta bort tändsatsen och senare försökt dölja sitt misstag genom att kasta tändsatsen i sjön. Utredningen visade att händelsen var orsakad av en rad olika olyckliga omständigheter. Militärdomstolen dömde Lawton Dawson till 14 års hårt straffarbete och alla andra i besättningen fick avsked från flottan. Men Roosevelt benådade alla besättningsmänn eftersom händelsen berott av ett flertal olika omständigheter. Eftersom det var krig lämnades inte någon information om det inträffade till pressen eller allmänheten, vilket bidrog till ryktesspridning och skönor.

Jagaren beordrades därefter till Aleuterna i norra Stilla havet och genomförde där enklare patrulltjänst. Innan fartyget erhållit nya uppdrag lyckades fartygets besättning att i hamnen av misstag skjuta en 12 cm skarp granat som föll på gården till det hus där flottstationens chef hade sin bostad.

Därefter sändes jagaren Porter till Okinawa där besättningen visade upp sin förmåga att skjuta ned japanska flygplan, men även tre amerikanska flygplan. Den 10 juni 1945 anföll ett kamikaze-flygplan och föraren siktade in sig på ett fartyg nära jagaren Porter. Men i sista ögonblick ändra föraren kursen och styrde mot jagaren. Det med sprängämne fullastade flygplanet slog ned i vattnet utefter ena sidan av jagaren och sjönk. Men sprängladdningen exploderade under vattenytan och slet upp ett stor hål i fartygets skrov. Fartyget tog in vatten och brand utbröt ombord. I tre timmar kämpade besättningen med att försöka släcka branden och täta läckorna. Tolv minuter efter det att besättningen beordrats lämna fartyget sjönk det. Hela besättningen räddades. Vraket ligger på 800 m djup.

 

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.