Einsteins liv

Albert Einsteins liv var på många sätt märkligt. Han föddes 1879 och det var föräldrarnas första barn. Modern, Pauline Koch, var 21 år då hon fick sonen Albert. Ganska snart blev föräldrarna oroliga över pojkens utveckling eller snarare brist på utveckling. Särskilt hans mormor var bekymrad över att pojken var så tjock och hade så stort huvud. Barnet utvecklades långsamt och han började tala mycket sent. De oroliga föräldrarna befarade att han var efterbliven, som det då hette. De konsulterade en läkare om gjorde bedömningen att det kunde vara så att pojken var efter i utvecklingen, men det kunde också vara så att han var ”mycket intelligent”. Antingen eller.

Som barn var Albert ofta ensam och lekte nästan inte alls med andra barn. Han hade en farbror, Max Talmey, som studerade till läkare. Denne uppmärksammade pojkens intresse och fallenhet för matematik och fysik och de började att tillsammans lösa matematiska och logiska problem. Farbrodern lärde honom en hel del matematik och Albert uppfattade då de matematiska problemen som en form av spel eller lek. När Albert blivit 13 år började farbrodern att även samtala med honom om filosofiska problem och enligt några uppgifter ska de då även mer ingående ha diskuterat Kants filosofi.

Albert studerade vid Luitpold-Gymnasium och visade genast upp utomordentliga kunskaper i matematik och fysik. I dessa ämnen hade han alltid högsta möjliga betyg. Men i historia och geografi hade han de sämsta betygen. Eftersom faderns företag inte längre bar sig ansåg sig föräldrarna tvugna att flytta från Tyskland till Italien. Familjens plan var att fadern skulle påbörja en ny affärsverksamhet och i planen ingick också att Albert, som då var 15 år gammal, skulle bo kvar i ensam i ett inackorderingsrum för att fullfölja gymnasieutbildningen. Men Albert, som inte hade några kamrater vantrivdes i sitt hyresrum. Trots att han var bäst i hela skolan i matematik och fysik ville han helst av allt sluta skolan och resa till föräldrarna i Pavia i Italien. Albert införskaffade därför på något sätt ett läkarintyg som angav att han hade kronisk bronkit och därför ordinerades vistelse på sanatorium i ett varmare land. Med intyget i sin hand sökte han upp skolans rektor och bad om avgångsbetyg så att han skulle få lämna skolan och resa till föräldrarna. Rektorn ansåg att Albert var en fräck gynnare som egentligen borde fortsätta i skolan som alla andra elever. Men rektorn insåg samtidigt att Albert var en exceptionell begåvning i matematik och fysik. Därför gav han eleven motvilligt hans efterfrågade avgångsdiplom, varpå Albert kunde därefter resa till föräldrarna i Pavia med sin violin och sina matematik­böcker. Han spelade med stor förtjusning violin.

Redan vid 16 års ålder avlade sedan Albert inträdesprovet till den tekniska skolan i Zürich. Han studerade i ett år i Aarau, Schweiz, och det var först under det året som han började vara tillsammans med jämnåriga kamrater. På eget initiativ ansökte han om schweiziskt medborgarskap och sade samtidigt upp sitt tyska medborgarskap. Det ledde till att han under fyra år var schweizisk medborgare. Under sina studier i Aarau träffade han och blev förälskad i Mileva, som då var 21 år. Albert var 17 år. Hon studerade också matematik och fysik med stort intresse. Mileva var från Serbien och dessutom var hon låghalt, två förhållanden som ska ha bidraget till att Alberts föräldrar motsatte sig sonens relation med henne. Hans far hade allvarliga samtal med honom i syfte att försöka förmå sonen att lämna Mileva. Men det blev ändå så att Albert gifte sig med Mileva mot sina föräldrars vilja. För att försörja sig tog Albert efter studierna anställning vid patentverket i Zürich, där han sedan arbetade i fyra år. Det var under den tiden som han var med om att bilda det informella sällskapet ”Akademie Olympia”. I sällskapet träffades några yngre intellektuella med intresse för matematik, fysik och filosofi. Flera av dessa blev senare i livet bemärkta vetenskapsmän.

År 1905, då Albert Einstein var 26 år, presenterade han i fyra vetenskapliga artiklar den speciella relativitetsteorin. Men dåvarande professorn i teoretisk fysik vid universitetet i Zürich förklarade att han inte förstod sig på den nya relativitetsteorin, men att han ändå samtidigt förstod att Albert måste vara ett geni. Max Planck, som då var professor, förstod dock relativitetsteorin och därmed även Einsteins storhet. Från år 1909 undervisade Einstein i Zürich och blev känd bland studenterna på universitet för att alltid hade för korta byxben, illasittande kavajer och mycket sällan några strumpor. Hans lön var låg och han var tvungen att försörja Mileva och barnen, som nu hade blivit två till antalet. Därför sökte han mer välavlönade akademiska lärartjänster runt om i Europa. Han sökte efter anställningar på ett stort antal universitet och högskolor runt om i Europa. Däribland sökte han en tjänst vid Stockholms högskola. Hans många ansökningar resulterade i varje fall att han erhöll i tjänst som professor i Prag. Einstein flyttade med familjen till Prag, men kom endast att stanna där ett år. Under vistelsen i Prag lärde han känna Franz Kafka, även han tysktalande jude i staden Prag. Einstein var nu redan en känd auktoritet bland världens fysiker. Max Planck omtalade Einstein som ”nittonhundratalets Kopernikus”. Marie Curie skrev i ett brev från Paris: ”Jag beundrar er teori”. Einstein hade nu ett så högt anseende som forskare att han till och med blev erbjuden en välavlönad tjänst som professor vid Kaiser-Wilhelms-Institut für Physik i Berlin, vilket hade ställning som det förnämsta lärosätet av alla när det gällde fysik och matematik. För att locka honom till forskningsinstitutet beviljades han befrielse från all undervisningsskyldighet.

Då kriget bröt ut 1914 kallades Einstein inte in till någon militärtjänstgöring utan kunde fortsätta sin framgångsrika forskning vid institutet i Berlin. Men han arbetade så intensivt under en period att han insjuknade och var sjuk i närmare ett år. Äktenskapet gick mot sin upplösning, men makarna skildes formellt först 1919. Redan året därpå gifte Einstein om sig med sin egen kusin Elsa.

Einstein erhöll Nobelpriset i fysik är 1921. Prissumman uppgick till 22 000 dollar och hela prissumman sände han till sin tidigare hustru Mileva och deras gemensamma barn. Han hade inte någon undervisningsskyldighet, men trots detta så undervisade han ändå en del. När nazisterna blev starkare under 1920-talet förekom det några gånger att Einsteins föreläsningar stördes av nazister. Nazisterna menade att Einsteins föreläsning var en planerad subversiv verksamhet och de hävdade att relativitetsteorierna var helt felaktiga. Einstein fortsatte ändock sin forskning i Berlin. På fritiden ägnade han sig åt att segla med sin lilla båt på en insjö samt spela violin.

År 1921 företog Einstein sin första resa till USA som medlem i en sionistisk delegation under ledning av Chaim Weitzman. Einstein ingick i delegationen främst på grund av att han var en världsberömd judisk vetenskapsman. Under resan sammanträffade han med Rockefeller och vid besök i Kalifornien träffade han bland andra Douglas Fairbanks och Charlie Chaplin.

Einstein var hela sitt liv pacifist och antimilitarist. Han befann sig på semester i Belgien 1933 när Hitler tillträde som rikskansler. Mycket snart satte nazisterna upp Einsteins skrifter på listan över förbjudna böcker. I bokbålen brändes böcker av judiska, kommunistiska, pacifistiska och socialistiska författare samt även författare som skrev om demokrati som samhällsform. Bland alla författare som blev förbjudna fanns bland annat Karl Marx, Thomas Mann, Alfred Döblin, Arthur Schnitzler och Albert Einstein. Genom sina kontakter och vänner i USA gavs Einstein möjlighet att få en forskarprofessur vid universitetet i Princeton och han flyttade dit med sin familj. Efter bara tre år i USA avled hans andra hustru. Därefter var det Helen Dukas som var honom behjälplig i hemmet.

Under sin sistsa tid vid Princeton var han känd bland studenterna för att han ofta bar tjocka pullovers, säckiga byxor och aldrig kostym, som de andra professorerna. Det berättas att han en gång stannade en student och bad denne att hjälpa honom hem för att han hade glömt bort adressen till bostaden. Studenterna noterade också att Einstein aldrig hade haft något körkort och aldrig kört en bild. Någon gång hade han sagt att bilkörning är ”för komplicerat” för honon att lära sig.

Det var Otto Hahn (1938) och Leo Szilart som upptäckte principen för nukleär kedjereaktion. När Einstein förstod att forskarna upptäckt möjligheten att konstruera atombomber skrev han ett skarpt varningsbrev till president Roosevelt. I brevet uppmanade han presidenten att genast inleda amerikansk forskning för att snabbt få fram egna atombomber för tyskarna. Brevet bidrog till att presidentetn beslutade att i största hemlighet inleda det mycket stora projektet ”Manhattan”, vilket ledde fram till sprängningen av den första kärnladdningen i juli 1945. De ledande forskarna i projektet var Enrico Fermi, Edward Teller och Robert Oppenheimer. Einstein själv engagerades dock inte i projektet. Amerikanska arméns säkerhetstjänst vägrade i juli 19040 Einstein behörighet att befatta sig med Manhattan-projektet. Hundratals av forskare i projektet tillhölls att inte konsultera Einstein eftersom han ansågs ha politiska vänstersympatier och därför bedömdes vara en möjlig säkerhetsrisk.

Einstein, som hela sitt liv var pacifist, medgav att kriget mot nazismen trots allt var en tvingande nödvändighet. Einstein satte sig ned och skrev för hand en redogörelse för sina relativitetsteorier och såg till att brevet såldes till högstbjudande. Försäljningen gav ett ansenligt belopp och Einstein skänkte beloppet till den amerikanska staten som en gåva till krigföringen. Samtidigt förklarade han att det var hans eget bidrag till krigsansträngningarna.

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.