De sista orden på dödsbädden

Det finns en hel flora av böcker och citatsamlingar som återger vad kända personer ska ha uttalat som sina sista ord på dödsbädden. Men det är ofta oklart om citaten verkligen stämmer med verkligheten. Många gånger rör det sig om mytbildning och rena påhitt av vänner och beundrare.

Själv kan jag berätta att min egen mor, som avled vid 90 års ålder, legat i koma i mer än ett dygn. På slutet sade jag, som satt vid hennes sida, att hon hade haft en fin hund när hon var barn. Det var en västgöraspets. Jag kom inte ihåg vad hunden hette. Då sa min mor helt plötsligt: ”Lady!”. Tidigare hade hon inte yttrat ett enda ord under mer än ett dygn. Det vare det sista ordet som hon uttalade. Namnet på en hund som varit död i minst 75 år.

Från litteraturen kan man läsa vad berömda personer ska ha yttrat som sina sista ord. Om det nu kan vara sant. Den franske renässansprosaisten Francois Rebelais (död 1553) har fått flera citat sig tillskrivna. Det mest kända är ”Låt ridån falla, farsen är över”.

Francois-Marie Arouet låg på sitt yttersta 1778. Han är mera känd som Voltaire. Denne blev 83 år och var under hela sitt liv känd som en bitsk kritiker av allt vad religion heter. En källa säger dock att han skulle bett om nattvarden när han låg inför döden och att han även skulle ha fått nattvarden. Om det nu är sant. Enligt en annan berättelse skulle han dock ha avvisat prästen som skulle utdela nattvarden med orden ”Låt mig dö i frid!”. Ytterligare en annan berättelse om Voltaires död säger att lampan i hans rum plötsligt flammade till och det blev ljusare i rummet. Då skulle Voltaire ha sagt: ”Flammorna, redan?”. En berättelse säger att en präst vädjat till honom att fördöma allt samröre med satan. Voltaire skulle då lugnt ha sagt: ”Detta är inte något tillfälle att skaffa sig nya fiender”. Sanningen var kanske, men bara kanske, att Voltaire var drogad av opium mot sina svåra smärtor och då i den utdragna plågsamma dödskampen endast skulle ha sagt: ”Åh, Jesus! Åh, Jesus Kristus!”

Även Goethe finns i flera olika berättelser om vad som skulle ha varit hans sista ord. Några uppger att hans svärdotter skulle ha suttit vid hans bädd och att han då skulle ha sagt till henne att hon skulle räcka honom ”sin lilla tass”. Andra berättar dock att Goethes sista ord skulle ha varit en fråga till sin betjänt om denne tillsatt socker till vinet. Ytterligare andra berättar att han i stället skulle ha sagt till betjänten att ta fram pottan åt honom. De som såg Goethe som en av världslitteraturens största författare ville i stället tillskriva honom mera symboliska uttalanden på dödsbädden. Han skulle nämligen ha yttrat: ”Mera ljus!”, vilket har kommit att tolkas att han efterfrågade mera ljus för att hålla kulturskymningen borda. Men det kan man inte riktigt veta. Kanske var det bara så att endast ville att betjänten skulle öppna fönsterluckorna och släppa in mer ljus.

Selma Lagerlöf, nobelpristagaren, låg svårt sjuk på Mårbacka i mars 1940. Även om henne berättas det att hon ville att draperierna för fönstren skulle dras undan för att ge mer ljus i rummet där hon låg. Enligt andra källor ska hennes sista ord ha varit: ”Flickorna!, flickorna!”, vilket uppfattades som att hon ville att flickorna i kökspersonalen skulle hämtas för att ta ett sista farväl av henne. Men det finns även de som påstår sig veta att Selma Lagerlöf skulle ha tänkt på det pågående vinterkriget och i dödsögonblicket sagt: ”Har Finland fått fred nu?” eller möjligen ”Doktorn, när kommer freden?”. Det är känt att Selma Lagerlöf även på dödsbädden försökte hålla sig informerad om kriget i Finland.

Däremot är det vara med säkerhet känt vad Henrik Ibsen ska ha yttrat som sina sista ord. Någon invid hans dödsbädd omtalade för honom att han såg ut att vara på bättringsvägen. Ibsen försökte då sätta sig upp lite i sängen samtidigt som han sade ”Tvärtom”. På norska förstås. När han sagt det ordet dog han.

Annonser

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.