Koffein som psykostimulantia

Matthew Walker är professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley University, USA. Han har givit ut boken ”Sömngåtan – den nya forskningen om sömn och drömmar” som innehåller en hel del intressant uppgifter om verkan av kaffets koffein på den mänskliga hjärnan.

Matthew Walker lär i boken ut att det är två viktiga faktorer som i första hand avgör när vi känner behov av att sova. Det första är den naturliga omkring 24 timmar långa dygnsrytmen (cykel) och den andra är vad han och forskarna kallar för ”sömntrycket”. Under all vaken tid bygger hjärnan upp ett organiskt ämne som kallas adenosin. Halten av detta ämne i hjärnan fortsätter att öka under hela våar vakna tiden. Det kan liknas vid ett glas som långsamt fylls med vatten och detta oavsett vilka aktiviteter vi ägnar oss åt. Halten stiger hela tiden. Ämnet ackumuleras i hjärnan och indikerar på så sätt för hjärnan hur lång tid vi har varit vakna. När halten stiger ökar kroppens vilja att vila genom att gå in i sömn. Detta kallar forskarna för ”sömntrycket”. Höga halter av ämnet gör att de delar av hjärnan som gör att kroppen vill vara vaken dämpas och de delar som är sömnframkallande regioner i hjärnan förstärks. Det uppkommer att kemiskt sömntryckt då adenosinhalten blivit som högst och sömnighet blir då närmast oemotståndlig. För de flesta blir det kemiska sömntrycket kännbart redan efter 12 – 16 timmar av vakenhet. Efter sömnen är adenosin halt åter låg. 

Men som bekant är det vanligt att vi försöker dämpa signalverkan hos adenosinet med ett ämne som gör oss piggare och vaknare. Kaffe alltså. Ämnet inte bara gör att vi känner oss piggare och vaknare utan även att vi faktiskt blir det. Koffeinet i kaffet är nu inte något vanligt livsmedel utan kan karakteriseras som världens med använda och missbrukade psykostimulantia. Dessutom råkar det vara så att det är den värdemässigt mest omsatta produkten på världsmarknaden efter oljan. Man kan till och med säga att konsumtionen av koffein är världshistoriens största och mest omfattande ovetenskapliga experiment med en drog som utförs på oss människor. Intagandet av alkohol är förstås också ett experiment med psykostimulantia. Båda dessa enormt omfattade experiment pågår i dag i full skala – parallellt med tobaksrökning. Skadeverkningarna av alkohol och tobak är väl utforskade och kända, men det är inte skdeverkningarna av stimulans genom koffein.

Koffeinet fungerar genom att tränga undan adenosinet i de receptorer i hjärnan där adenosinet annars skulle ge verkan. Koffeinet läger sig helt enkelt kring receptorerna och blockerar deras möjlighet att ge ifrån sig de signaler som de annars skulle avge till hjärnan. Trötthetssignalerna dämpas eller uteblir, vilket är en form av manipulation av hjärnans naturliga funktion. Koffeinets effekt är maximal redan en halvtimme efter intaget. Men effekten på hjärnan är dock långvarig. Halveringstiden, som man talar om in farmakologin, för kaffe är närmare sex timmar. Det innebär att verkan av ämnet efter sex timmar är hälften av den verkan som ämnet hade ca 30 minuter efter man druckit kaffe. Den som dricker en kopp kaffe efter middagen vid åttatiden påverkas på så sätt att halva effekten av kaffet är kvar vid tvåtiden på natten. Att halveringstiden är så lång är inte så allmänt känt. De som tävlar i eliten i pistolskytte rekommenderas att inte dricka kaffe under minst 12 timmar före en tävling eller träning. Handen darrar av koffeinet i kroppen. Många har naturligtvis lärt sig att inte dricka kaffe sent på kvällen därför att de då får svårt att somna. 

Den del av koffeinet som finns kvar efter sex timmar, vilket är halveringstiden, är fortfarande fullt aktivt och får till resultat att hjärnans receptorer då alltjämt delvis blockeras av det kvarvarande koffeinet. Det blir svårare att sova och den sömn man får är inte heller lika god som utan koffein i kroppen. Koffein är i verkligheten den främsta orsaken till sömnproblem. Som bekant finns koffein i kaffe och i många sorters te, men ämnet finns även i de  energidrycker, i mörk choklad och glass. Det är till och med så att ”koffeinfritt” kaffe även det innehåller en del koffein. Det är ju frågan om ”avkoffeinerat” kaffe som ofta har 15 – 30 procent av den koffeinhalt sin finns i vanligt kaffe.

Men koffeinet i kroppen bryts ned och det sker genom ett enzym i levern. Utrensningen av ämnet sker olika snabbt hos olika personer beroende på genetiska förutsättningar. Vissa har en mer effektiv variant av enzymet och kan därför bryta ned ämnet snabbare. Men det anses vara sällsynt att någon kan ta en espresso till middagen utan att sedan påverkas av möjligheten att somna vid midnatt. Andra kan ha en annat variant av enzymet som gör att nedbrytningen därför går betydligt långsammare. Åldern har också sin betydelse. Ju äldre vi blir ju längre tid tar det för kroppen och hjärnan att bryta ned ämnet koffein. Det anses också vara så att förmågan att sova gott störs mer av koffein hos äldre.

Den som några gånger druckit stora mängder kaffe för att hålla sig vaken långt in på natten har ofta upplevt något obehagligt när verkan av koffeinet gått ned under en viss nivå. När levern har brutit ned koffeinet, som förekommit med hög halt i kroppen, inträffar det som ibland kallas för en ”koffeinkrasch”. Det är nämligen så att även under den tid som koffeinhalten är hög i hjärnan så fortsätter kroppen att i vanlig takt producera det ämne (adenosin) som ger signaler till hjärnans receptorer om trötthet. Hjärnan kan emellertid inte känna av de signaler som annars skulle tas emot eftersom koffeinet till stor del blockera receptorerna. Men så snart som koffeinintaget upphör och levern bryter ned koffeinet kommer receptorerna att känna av signalerna igen och då är trötthetssignalen extra stark på grund av all den extra halt av adenosin som ansamlats under den tid som koffeinet verkat. Så fort som levern rivit ned koffeinbarriären uppkommer en stor trötthet. Många känner då ett behov av att dricka ytterligare mer kaffe och kan komma in i en beroendecykel.

Amerikanske rymdorganisationen NASA bedrev på 1980-talet forskning om olika narkotikapreparats verkan på spindlars förmåga att bygga spindelnät. Bland preparaten fanns LSD, amfetamin, marijuana och även koffein. De spindlar som fått koffein blev fullständigt oförmögna att spinna några nät och resultatet var sämre är för de spindlar som fått amfetamin eller LSD.

Koffein är en psykostimulantia och ett ämne som vi i vårt samhälle har bildat en kult kring, både bland ungdomar och äldre. Man kan ju undra över hur åldringarna på våra äldreboende påverkas av allt kaffedrickande. Ser man på folkhälsan i stort tvingas man också konstatera att personer som dricker kaffe också ofta röker, dricker alkohol, äter olämplig kost och motionerar för lite. Kanske kastar de även om dygnsrytmen. Det är inte svårt att föreställa sig hur det är med sömnen för dessa. Om det uppkommer några överlagringseffekter känner jag inte till, men det kanske kan vara så. Det kan upprepas att svenska folket aldrig varit så friskt som under  beredskapsåren 1940 – 1945. Då fanns det i praktiken inte något kaffe, tobaksrökningen var begränsad och många cyklade till och från jobbet på grund av bensinransoneringen. Få hade tillgång till egen bil. Alkoholkonsumtionen var begränsad genom motbokssystemet (Brattsystemet) som infördes redan 1917. 

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.