Bernadotte-biblioteket

Det privata Bernadotte-biblioteket finns inrymt i kungliga slottets norra flygel vid Lejonbacken. Biblioteket har en fascinerande och lång historia. Ursprunget var den stora kungliga boksamlingen som fanns i det gamla slottet Tre kronor, som brann ned 1697. Man bedömde att det där förvarades omkring 25 000 volymer, men bara 6 000 kunde räddas. Fortfarande finns det brandskadade volymer som förvaras på Kungliga Biblioteket. I branden förstördes också stora delar av riksarkivet. Uppskattningen är att 3/4 av både arkivet och böckerna förstördes i branden. Först en tid efter att det nya slottet var färdigbyggt fördes de räddade böckerna tillbaka till slottet. Även om slottet var färdigställt 1740 flyttades inte bokbeståndet till slottet förrän 1760. Till de nuvarande lokalerna flyttades sedan böckerna 1796. Dåvarande riksbibliotekarien levde i uppfattningen att bokhyllorna skulle räcka i tvåhundra år. Men han hade förstås helt fel. År 1805, redan efter nio år, var alla hyllor fulla. Det var trångt om utrymme och någon talade lokalen som ”världens lyxigaste bokmagasin”. Någon belysning fanns inte i lokalen och lyktor fick inte på grund av brandrisken medföras. Det innebar att biblioteket i praktiken inte var tillgängligt under den mörka årstiden. Ville ändå någon försöka sig på att leta efter en viss bok så gällde det att passa på under de ljusa timmarna. För att då vistas i de nedkylda lokalerna fanns det en ”tjänstepäls” att låna.

Fram emot 1860-talet tvingades man konstatera att lokalerna omöjligen kunde rymma alla bokverk som hela tiden tillfördes biblioteket. Redan på den tiden hade alla tryckerier skyldighet att leverera ”pliktexemplar” till biblioteket. Under projekteringen av ett nytt bibliotekshus var det många som protesterade mot planerna att bygga huset i Humlegården. Det ansågs olämpligt att lokalisera biblioteket så långt bort från den centrala delen av staden. Men Humlegården blev det i varje fall och ditt flyttade Kungliga Biblioteket år 1877. Det var i första hand matroser från flottans station på Skeppsholmen som genomförde den omfattande flytten. Sist av allt flyttades den stora tunga ”Djävulsbibeln”. Den drogs på en stor släde genom de isiga gatorna och framför släden gick självaste riksbibliotekarien Klemming. Denne hade sinne för dramatik och publicitet. Efter flytten blev lokalen i slottet tom, men kom snart att användas som förråd för Livrustkammarens alla föremål.

År 1906 flyttade dock Livrustkammaren ut från lokalen och den togs då i anspråk för uppställning av kung Oscar II:s boksamling. Han var nämligen något av en boksamlare och läste mycket. Samtiden ansåg honom mycket bildad och beläst. Kungens boksamling omfattade redan då närmare 50 000 volymer. Det bestämdes att skulle ägas och förvaltas av en stiftelse som följdriktigt fick namnet ”Oscar II:s stiftelse”. I biblioteket fanns då redan de privata boksamlingarna från de tidigare kungarna i ätten Bernadotte.

Kungarna tog emot många bokgåvor och samlingarna ökade i snabb takt. Men kungen tog dock inte emot alla gåvor. Det fanns till och med ett tryckt formulär som sändes till en del givare och i detta förklarades att konungen inte behagade ta emot gåvan utan densamma kunde benäget hämtas hos bibliotekets vaktmästare.

Oscar II gillade böcker och det var under hans regeringstid som boksamlingen växte som hastigast. Gustav VI Adolf (1950 – 1973) tyckte mest att biblioteket med de kungliga boksamlingarna mest var ett biblioteksmuseum, vilket det numera också anses vara. Det finns två biblioteksmuseer i vårt land, dels Bernadottebiblioteket och dels ett bibliotek på bibliotekshögskolan i Borås. På slottet stod böckerna tidigare uppställda i ämnesordning, men numera står varje konungs och drottnings böcker uppställda för sig och enligt regentlängden. Det är i allmänhet lätt att se vilken kunglig person som ägt en viss bok eftersom de flesta är stämplade eller har exlibris.

Böckerna ägs som sagt av ”Konung Oscar II:s stiftelse”. Totalt har biblioteket ca 100 000 volymer. I den stora öppna salen står omkring hälften av samlingen uppställd, medan resten finns i ett långsmalt angränsande rum samt finns magasinerade på andra slott, bland annat på Rosersberg.

I det stora biblioteksrummet, med böcker ända upp mot taket, arrangerar man numera ganska ofta olika seminarier och vetenskapliga mottagningar. Biblioteket har inte endast böcker utan även omkring 6 000 musiknoter och ett stort antal s.k. hyllningsadresser (som tidigare ofta sändes till konungen från sällskap och olika sammanslutningar). Det finns ytterligare ett annat bibliotek på slottet. Det är Kungliga Husgerådskammarens handbibliotek som innehåller modern litteratur av sådant slag som kan var av intresse för hovförvaltningens personal.

Det finns forskare som har gått igenom en hel del av böckerna och noterat de anteckningar som finns i en del av dem. Oscar II gjorde ganska ofta anteckninga, vilka kunde vara mycket frispråkiga. I Strindbergs drama Erik XIV finns det i marginalen anteckat: ”Strindberg är ett geni, men det är djävulen också!”. I Selma Lagerlöfs verk ”Jerusalem” har kungen skrivit att han slutat läsa den för att den var tråkig!

Oscar II:s gemål, drottning Sofia, var sjuklig en längre tid och även i praktiken bunden till sin säng och till en fåtölj. Hon läste därför mycket och ansågs mycket allmänbildad. Av hennes privata bibliotek framgår det att hon med förtjusning gärna läste engelska deckare på originalspråket trots att han var tyska. Många av den tidens stora engelska deckarförfattare finns i orginalband i hennes bibliotek. Hennes omgivning ville att hon skulle göra sig av med deckarna, eftersom det inte visade på någon god litterär smak att läsa ren förströelselitteratur. Men drottningen behöll böckerna i sin boksamling. Hon var också mycket intresserad av hälsovård, vilket klart framgår av det som finns i biblioteket.

Det är också känt att Gustaf V för förtjusning läste alla Agatha Christies deckare. Drottning Margareta (1882 – 1920) införskaffade många engelska barnböcker till sina barn och introducerade på så sätt i vart land den mjukare barnboksstilen. De tyska och svenska barnböckerna var betydligt brutalare i sina berättelser. Det finns ett rykte om att Gustav VI Adolf endast läste två romaner i hela sitt liv, men att han läste desto mer av facklitteratur (arkeologi, historia m.m).

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.