Kallios död till musik

Det har skrivits flera hundra böcker om finska vinterkriget och fortsättningskriget. Det finns knappast något krig som är då väldokumenterat som dessa båda krig. Det mesta finns naturligtvis bara tillgängligt på finska språket. Berättelserna innehåller många märkliga episoder, varav vissa kan ges en symbolisk innebörd.

Under kriget var Kyösti Kallio Finlands president och han hade då varit utsatt för enorma påfrestningar. Han drabbades av en blodpropp i hjärnan och tvingades först vara sjukledig en längre tid och därefter avgå som president på grund av sjukdom. Ny president blev statsministern och förre chefen för Finlands bank, Risto Ryti Sovjetunionen förklarade dock mycket tydligt att om valet föll på någon av det andra tänkbara personerna skulle detta uppfattas som att Finland inte hade för avsikt att att uppfylla fredsvillkoren. Sovjetunionen drog sig inte för att lägga sig i presidentvalet på så sätt att man förklarade att man inte accepterade den förre statsministern Wäinö Tanner, inte heller professorn Toivo Kivimäki, Mannerheim eller förre presidenten Svinhufvud. Men även Tyskland lade sig i presidentvalet och förordade statsministern Risto Ryti, men vad motsatte sig märkligt nog ett eventuellt val av Mannerheim. Även Storbritannien försökte påverka presidentvalet. När riksdagen röstade 288 ledamöter av 294 röstande sina röster för Risto Ryti.

Några dagar efter presidentvalets skulle den sjuke avgående presidenten lämna Helsingfors för att resa till sin fädernegård utanför Uleåborg. I stort sett hela den finländska politiska och militära ledningen var samlade för att ta avsked av den gamle presidenten. Järnvägstorget i Helsingfors var fullpackad med människor. Det var inte där bara av nyfikenhet utan för att de ville uttrycka sin egen personliga hyllning till vinterkrigets president. Studenterna bildade långa led utefter gatorna och bar facklor.

Kallio anlände tillsammans med sin familj och en adjutant. Där på järnvägsstationen stod hela regeringen, riksdagen presidium, fältmarskalken Mannerheim, ett antal militära chefer. Cheferna för de centrala ämbetsverk var också närvarande. Kallio tog tid på sig och gick runt och tog personligen avsked av envar av de närvarande cheferna och representanterna för hela det finländska samhället.. Han hälsade dem till avsked genom att sträcka fram sin vänstra hand. Den högra förlamade handen var nogsamt uppfäst med några stygn mot bröstet. Han kunde alltså inte använda den hand med vilken han kort tid tidigare tvingats underteckna den hårda Moskvafreden. När Kallio hade gått runt bland alla de uppvaktande gick han tillsammans med fältmarskalken utefter perrongen där ett hederskompani var uppställt. Det var jägarbataljon nr 4, då var förlagd till Sandhamn, som hade ställt upp med ett hederskompani. Kraftiga strålkastare lyste upp perrongen. Vid sidan om hederskompaniet stod en musikkår uppställd, vilken började spela Björneborgarnas marsch när Kallio och Mannerheim började gå ut med hederskompaniets led av soldater. Den tidigare presidenten hade tagit av sig sin pälsmössa och höll den i handen som tecken på sin vördnad inför soldaterna och uppvaktningen. När Kallio och Mannerheim hade inspekterat omkring halva linjen av soldater sjönk Kallio plötsligt ihop på perrongen. Mannerheim var närmast och försökte få ett grepp om Kallios tärda gestalt i den rymliga resepälsen. Mannerheim hade som ofta handskar på sig och han fick helt enkelt inte grepp om Kallio i den rymliga pälsen. Andra skynda till och Kallio bars in i salongsvagnen i det väntande tåget. En tillkallad läkare försökte rädda livet på Kallio inne i vagnens trånga salong. Utanför salongens dörr stod president Ryti och Mannerheim. Efter en kort stund kom fru Kallio ut från salongen och gick fram till fältmarskalken och sade klarögd samt lugnt och tydligt till marskalken: ”Makta on päättynyt”, vilket på finska betyder ”hans färd av avslutad”. Det var den 19 december 1940 som bondeledare Ryösti Kallio segnade ned framför hederskompaniet till tonerna av Björneborgarnas marsch. Han hade representerat bondeståndet redan på ståndslantdagen 1904 och 1905, således på den ryska tiden. Därefter var han i många år talman i det fria Finlands riksdag.

Om Arwidson

Advokat bosatt och verksam i Stockholm
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.